Höga förväntningar i skolan 2018?

I morgon börjar de flesta lärare åter arbeta efter julledigheten. Enligt forskningen sägs det vara mycket viktigt för lärare att ha höga förväntningar på alla elever i skolan. Begreppet “förväntningar” är i sin tur tätt sammankopplat med begreppet “förtroende”. Jag antar att samma sak gäller övriga relationer i skolan? Jag som lärare har ju inte bara förväntningar på eleverna utan också på mina kollegor, min chef och till syvende och sist också kommun och stat som styr skolan. Det vore väl ypperligt om dessa förväntningar också kunde vara höga och att vi kunde ha ett stort ömsesidigt förtroende för varandra? Kanske är det möjligheten att ha höga förväntningar i alla skolans led som kan göra skolan till en attraktiv arbetsplats? 

Men möjligheten för alla intressenter att ha höga förväntningar har givetvis ett pris. Varför? Varje förväntan på något får också en konsekvens, både när förväntan infrias men också när den inte infrias. På ett sätt är det genom dessa processer som förtroende byggs upp. När det gäller förtroende bygger vi lärare upp förtroendekapital till eleverna genom vårt arbete och vår undervisning. Ibland gör vi uttag av det förtroendekapitalet, dvs. att vi gör saker som gör att förtroendet hos eleverna minskar. Oftast har vi råd med “uttag” då vi genom undervisningen också gjort “insättningar”. Förtroendekapital byggs också upp i skolans andra relationer.

Men vad händer hos den lärare som i lärarbristens tidevarv får en kollega utan eftergymnasial utbildning utan en gedigen organisatorisk plan? Kan läraren ha höga förväntningar utan att bli besviken? Vad händer då med förtroendet? Hur ska den lärare som får använda omoderna läromedel i historia som skrevs strax efter järnridåns fall kunna ha höga förväntningar på innehållet i texterna och samtidigt se sig själv i spegeln? Hur ska lärare som får höra att skolan inte har råd med fortbildning kunna ha höga förväntningar på sin chef som fått en för liten pengapåse? Och hur ska chefen i sin tur kunna ha höga förväntningar på förvaltningen och kommunerna när inte pengapåsen räcker till alla poster pga. effektiviseringskrav? Man kan inte fortsätta ta ut pengar i en bankomat hur länge som helst. Likadant fungerar det med förtroendekapital. Det är givetvis ingen lätt ekvation och alla beslut får sina konsekvenser, både ekonomiska och praktiska, men visst vill jag att hela styrkedjan i skolan ska genomsyras av höga förväntningar och ett högt förtroende som samtidigt klarar av att stå emot kritik från olika håll. Någonstans där står läraryrkets attraktivitet att finna tror jag.  

Nåja, låt mig lägga undan konsekvenserna och de eventuella kostnaderna som de höga förväntningarna får för skolan en stund och låt mig drömma kring mina förväntningar inför 2018. Här kommer min lista. Ni får själva avgöra om förväntningarna är höga, låga eller bara rimliga.

Under 2018 förväntar jag mig att:

  • alla de politiska partierna talar högt om hur de på systemnivå vill skapa förutsättningar för skolan att lyckas och lägger sig inte i detaljfrågor
  • Skolverkets påbörjar och är transparenta kring sin systematiska utveckling av styrdokumenten där kunskapskraven ska revideras
  • min undervisning blir minst lika bra eller bättre än förra året 
  • jag känner mig säker på hur jag ska undervisa om/i programmering vid matematisk problemlösning innan sommarlovet
  • andelen lärare som drabbas av arbetsrelaterad sjukdom minskar drastiskt och att det genomsnittliga antalet sjukdagar bland lärare minskar
  • alla lärare får förutsättningar att hinna med sitt arbete (med kvalitet) inom ramen för sin arbetstid 
  • matriser aldrig tillskrivs större värde än innehållet i undervisningen
  • pseudovetenskaper såsom lärstilar inte får något utrymme alls
  • formuleringen “särskilt beaktas”, som används gällande vilken vikt nationella proven ska ha vid betygsättning, tydliggörs 
  • lärare på skolor runt om i Sverige får välja bland olika läromedel, efter behovet, när de planerar sin undervisning istället för att tvingas välja mellan ett specifikt halvdant läromedel och “inget läromedel”
  • lärares tid till för- och efterarbete av lektioner alltid anpassas till undervisningstiden och antalet elever
  • alla lärare får en sk. “motionstimme” och kan använda den
  • mängden undervisningstid regleras
  • användning av dåliga och (tids-) ineffektiva lärplattformar inte är ett tvång
  • stat och kommunerna alltid tar praktiskt och ekonomiskt ansvar för den praktik som skapas när de inför nya arbetsuppgifter i skolan
  • lärare har tid till återhämtning mitt under sin arbetsdag, dvs. hinner dricka minst två koppar kaffe (eller annat alternativ) på arbetstid varje dag utan att samtidigt arbeta
  • arbetsgivaren betalar kaffet

Det ska poängteras att ovanstående är en högst personlig lista med några av mina egna förväntningar på året. Säkert finns en lång lista med andra saker som är viktiga för just dig och som du förväntar dig. Jag hoppas att ni alla får ett bra år och att många av era förväntningar av 2018 infrias. 

 

Lämna en kommentar

  • (will not be published)