EPA- en nygammal metod

De senaste åren har jag upplevt att allt fler lärare använder EPA som en metod i klassrummet. EPA står för enskilt, par och alla. Det är en lätt metod för eleverna att anamma och fungerar bra både matematik och i alla so-ämnen men givetvis också i alla andra skolämnen. Det finns flera olika varianter av metoden men huvudkonceptet är att eleverna själva först får tänka och själv formulera sig för att sedan arbeta i par med någon annan för att dialog och argumentation ska skapas. Slutligen presenteras allt i helklassformat där såväl missuppfattningar som bra exempel kan lyftas och analyseras i relation till det aktuella innehållet. Syftet med metoden är att aktivera samtliga elevers tänkande och stimulera kommunikation mellan alla elever. Alla lärare i min närhet använder kontinuerligt metoden och tycker den fungerar och fyller sitt syfte väl.

Jag började en dag i sommar fundera på om metoden i sig var ett nytt påfund som den formuleras idag eller var den hade sitt ursprung. När jag undersöker detta visar det sig att en professor Frank Lyman vid universitetet i Maryland 1981 samlat ihop olika undersökningar av en metod/diskussionsstrategi som amerikanska lärare i Maryland (Howard County) arbetat efter i slutet av 70-talet för att inkludera alla elever, skapa kommunikationsmöjligheter och låta eleverna också lära av varandra mer effektivt. Lärarna kallade strategin för Listen-Think-Pair-Share, vilken alltså innehöll fyra faser. Först att lyssna på frågan, sedan att tänka på frågan följt av att diskutera frågan med en kamrat och sist att dela med sig av sin diskussion i helklass. Det visade sig i undersökningarna att metoden visade sig gynnsam då fler elevers tänkande aktiverades, fler elever aktivt deltog i diskussioner och men också att fler delade med sig av sina kunskaper i helklass också. Detta skedde alltså redan i slutet av 70-talet men fungerar på samma sätt idag.

Nu har metoden alltså på senare tid fått en egen svensk förkortning i form av EPA som spridit sig bland lärare. Metoden används såväl i Skolverkets satsning matematiklyftet som på andra håll i skoldiskussionen i syftet att främja deltagande och aktivera samtliga elevers tänkande under lektionerna, något metoden bevisligen fungerar bra till än idag. Jag tycker det är ett gyllene exempel på vad beprövad erfarenhet i skolan kan vara.

Källor och ytterligare läsning:

http://www.teachingskills.org/en/think-pair-share-activity/

https://archive.org/stream/mdu-univarch-027524/univarch-027524#page/n117/mode/2up/search/lyman

Kommentarer (7)

  1. Eva-Stina Källgården skriver:

    Hej Nicklas,
    Du behöver inte gå över Atlanten för att upptäcka det tanke-och språkutveclande arbetssättet vid lärandet. Att det nu kallas EPA låter billigt!
    På 70-talet när jag började spm mattelärare på högstadiet var detta mitt arbetssätt som jag också lyfte fram i samband med att jag fick Skolöverstyrelsens pris för bästa undrvisningside vid matematikbiennalen 1982 tillsammans med kolkeger i Älta.
    Sedan har jag visat möjligheterna inom lärarutbildningar i Stockholm på Lärarhögskolan där jag arbetat i många år. Dessutom har jag förankrat mina tankar genom att koppla delarna till
    -inre språk (egocentriskt tal)) n. E
    – yttre språk där man tar hänsyn till mottagaren. P
    – ett strukturerat språk med koppling till lösningen av problemet och de matematiska uttrycket av detta A
    Att Bokstavskombinationen EPA glömmer det viktigaste i undervisningen, vilket borde vara U-et är förkastligt.
    Det är just den delen som försummas nämligen att läraren hjälper till att sammanfatta arbetet så att det ger tillfälle till en situation att ABSTRAHERA begrepp inom matematik och uttryck i språk för detta. Här gäller både muntligt och skriftligt med syfte att leda till matematisk kmminukation via problemlösning.
    Hälsning från Eva-Stina

Lämna en kommentar

  • (will not be published)