Dags att avskaffa pseudoämnet elevens val?

Idag läste jag ett intressant blogginlägg av SO-läraren Petter Bergenstråhle som problematiserar tidsanvändningen och fördelningen av tid mellan ämnen i skolan. I grundskolan undervisas elever minst 382 timmar i något som i skollag kallas för “elevens val”. För att sätta det i relation till andra ämnen läggs alltså över 100 fler timmar på elevens val än ämnen som historia, fysik, teknik eller samhällskunskap. Men vad innebär egentligen elevens val och vilka är effekterna? Svaren på den frågan skiljer sig naturligtvis åt mellan olika skolor. Jag tror det beror på att ingen egentligen vet.

Elevens val infördes 1994 och ersatte då de tidigare tillvalsämnena som fanns i grundskolan. I skollagen står att undervisningen i elevens val ska syfta till att fördjupa och bredda elevens kunskaper i ett eller flera ämnen. I skolförordningen står att huvudmannen inom ramen för elevens val ska erbjuda eleverna ett allsidigt urval av ämnen. Det framgår också att man får erbjuda ett nybörjarspråk om skolan önskar. Hur man bygger upp organisationen kring elevens val är däremot något som ska beslutas om på lokal nivå. Mer än så verkar inte finnas reglerat kring ämnet. Det finns t.ex. ingen kursplan eller några nedtecknade förväntningar på ämnet mer än att elevernas kunskaper ska breddas och fördjupas i förhållande till det som står formulerat i kursplanerna i de olika ämnena. Den formuleringen i sig begränsar dock elevens val till något som står att finna i kursplanerna. Frågan är var och på vilket sätt? När elevens val infördes 1994 framhölls att ämnet syftade till att tillvarata elevens speciella intressen genom att eleven skulle få studera ett ämne eleven själv valt för att i förlängningen stimulera intresse, engagemang och initiativ vilket förväntades ge ökad studiemotivation. Personligen ser jag tydliga kopplingar till begreppet “lust att lära”, ett begrepp jag tidigare bloggat om här.

I och med införandet av LGR11 blev det tydligt att elevinflytande är något som ska genomsyra skolans alla ämnen. Jag menar att elevens val i praktiken inte bidragit till ökat elevinflytande utan snarare mer haft formen av ett skendemokratiskt skynke för att blidka skollagens skrivningar än ett medel för fördjupade och breddade kunskaper. Eleverna får göra val (helst efter egna behov vilket sällan sker) och efter lärares behörigheter och skolans organisatoriska möjligheter, prioriteringar och vilja. I praktiken har elevens val blivit ett organisatoriskt problem då eleverna dels ska erbjudas ett allsidigt urval av ämnen och även ha möjlighet att undervisas på djupet. Kan ens små skolor med få lärare leva upp till det kriteriet? Eftersom lärare sällan vet hur undervisningsgruppen ser ut (t.ex. antal elever, förkunskaper och behov) innan eleverna gjort valet är det svårt att i förväg planera innehållet i undervisningen. Om skolan väljer att låta eleverna göra ett nytt val efter en halv eller en termin står lärarna inför denna situation än en gång vilket försvårar då kontinuitet i såväl individ- som gruppprocesser bryts. 

Så hur ser eleverna på elevens val? Min erfarenhet är att ämnet inte ses som viktigt och värdefullt. Givetvis beror det på att skolor/lärare inte vet hur det ska/bör organiseras och jag tror inte heller att elevens val kommer på den övre halvan av lärares prioriteringslistor vid planering av undervisning av den anledningen. Vissa skolor använder tiden till att fokusera extra på elever i behov av särskilt stöd. Det är en bra sak i sig men jag undrar hur lärartiden räcker till för att övriga elever ska erbjudas möjlighet till fördjupning inom ramen för samma “ämne”. Fördjupning är nämligen inget jag tror elever ska tvingas göra på egen hand utan alla elever är lika förtjänta av att få undervisning.

Varför flyttar vi inte istället de 382 timmarna som ägnas till elevens val till de skolämnen som finns i läroplanen så kanske lärare i högre grad kan ägna tiden åt systematisk välplanerad breddning och fördjupning direkt i ämnena? Nuvarande stoffträngsel i t.ex. vissa SO-ämnen kunde lösas upp och lärare kunde då också ge eleverna reellt inflytande på undervisningen genom att exempelvis ägna relevanta innehållsliga sidospår tid vilket jag tror gynnar motivationen mer än ett flummigt formulerat pseudoämne.

Kommentarer (18)

  1. Inga Nelvig skriver:

    Många elever väljer kreativa ämnen, teknik, idrott, bild, musik, drama etc på elevens val. All forskning pekar mot att inlärningen underlättas då hjärnan används dynamiskt och då alla sinnen och kroppen är delaktiga. Skolan har i alla tider fokuserat inlärningen på den ena halvan. Vad är en människa? En slasktratt att dumpa mer eller mindre lyckade läroplaner i? Fördjupa är bra men inte på bekostnad av kreativa ämnen.

    • Nicklas Mörk skriver:

      Enligt mig är matematik, svenska och kemi lika kreativa ämnen som de du räknar upp. Ämnen av praktisk
      karaktär är givetvis också viktiga men inte av skälet att de gynnar kreativitet mer.

  2. fk12 skriver:

    Elevens val är inte ett pseudoämne. Det handlar om att stärka de demokratiska kvaliteter som klart framskrivs i Läroplanen för grundskolan. Om man läser i del 1 (Rättigheter och skyldigheter) hittar man en direkt koppling till varför elevens val har införts:

    “Det är inte tillräckligt att i undervisningen förmedla kunskap om grundläggande demokratiska värderingar. Undervisningen ska bedrivas i demokratiska arbetsformer och förbereda eleverna för att aktivt delta i samhällslivet. Den ska utveckla deras förmåga att ta ett personligt ansvar. Genom att delta i planering och utvärdering av den dagliga undervisningen och få välja kurser, ämnen, teman och aktiviteter, kan eleverna utveckla sin förmåga att utöva inflytande och ta ansvar.”

    Lägg särskilt märke till meningen: “Genom att delta i planering och utvärdering av den dagliga undervisningen och få välja kurser, ämnen, teman och aktiviteter, kan eleverna utveckla sin förmåga att utöva inflytande och ta ansvar.” ovan.

    Sen kanske jag tycker att det borde göras om det här med elevens val. Det borde snarare bli ett individuellt val i likhet med den konstruktion som redan är etablerad på gymnasieskolan. Då skulle vi kunna erbjuda både nationella och lokala ämnen som valmöjligheter för eleverna och de skulle kunna få betyg i ämnet.

    • Nicklas Mörk skriver:

      Elevens val i praktiken har blivit ett pseudoämne av de skäl jag beskriver (jag utgår att tanken med den schemalagda tiden är god). Anledningen till varför den schemalagda tiden (ja, elevens val definieras inte som ett ämne i grundskolan) infördes har jag beskrivit i inlägget och det handlar inte i grunden om det du citerar ur LGR11. Vad gäller citatet och speciellt meningen du hänvisar till gäller den skolans alla ämnen vilket är bra. Det är alltså inget som är speciellt för elevens val. När det gäller gymnasieskolan finns en helt annan organisation för individuellt val än för elevens val i grundskolan när det gäller tjänstefördelning etc.

  3. @braneback skriver:

    Jag håller med om att elevens val ofta är lite “lös i kanterna”. Det kan vara väldigt bra, men många gånger är det något som inte riktigt blir vad det skulle kunna vara. Det ger frågan: Hur använder vi undervisningstiden bäst – egentligen?
    Därutöver är själva namnet “elevens val” inte det bästa. Många gånger sänder det signaler om att eleven ska kunna välja att göra vad hen än vill, snarare än att vara något som läraren ansvarar för och leder.

  4. Fredrik Solfors skriver:

    Nej, nej! Är man så urusel lärare att man inte kan göra något bra av elevens val bör man byta yrke. Jag leder elevens val musik tillsammans med två andra lärare där eleverna får spela i band och spela upp i fritidsgården och på konserthuset. Detta är det absolut bästa på hela veckan, massor elever i kö för att få prova. Har aldrig sett så entusiastiska elever. Detta är oftast det mest betydelsefulla de kommer att komma ihåg när de gått ut skolan. Snälla, beröva inte eleverna denna oas där, för en gångs skull, betygshets och krav är underordnade. Under högstadietiden formar undgomar sin identitet och detta ämne kan vara en helt fantastisk möjlighet att prova något nytt, att stärka självförtroende, eller gud förbjude, göra något roligt i skolan. Kan man inte göra annat än “pseudo-ämne” av detta bör man skaffa en mer holistisk syn på skolan eller, “get your shit together”. Ta istället bort alla dessa pseudo-vetenskapliga, flåshurtiga och floskel-pedagogiska trams-projekt som vi får från renässansmänniskorna på skolförvaltningen. Pappersjobb har jag tillräckligt.

    • Nicklas Mörk skriver:

      Huruvida jag och andra lärare är urusla eller inte lämnar jag till andra att bedöma. Jag beskriver min och många andra lärares verklighet i praktik. Jag förstår inte varför denna breddning och fördjupning inte ska kunna göras inom ramen för befintliga ämnen.

  5. Åsa Söderström skriver:

    Jag har varit med olika sätt att organisera elevens val i skolan. Det uppstår oftast en grupp som tvingats välja något de egentligen inte vill ha, och där blir det en destruktiv ickeverksamhet, som också förvärras av själva sorteringen som uppstår. Att bara medge tid räcker inte. Yttre motivation, t ex betyg, och blandade grupper är viktiga faktorer för att få arbetet att fungera.

  6. Anna-Karin skriver:

    Instämmer Niklas. Det stora problemet är att det sällan blir ngt val i praktiken. Vad lärarna/skolan/arbetslaget kan erbjuda styrs av tjänstefördelning och behörighet. Många elever upplever att de faktiskt aldrig får välja ngt det vill. En annan följd kan vara att eleverna lämnas åt att “fördjupa sig själva” alltså i praktiken en form av eget arbete i tepretiska ämnen med klassläraren, mentor eller ngn löshäst som råkat få tid över.

  7. Yvonne skriver:

    Jag minns att Elevens Val var ett “flum-ämne” .Många elever valde ett ämne som de tyckte var roligt och kreativt som Hemkunskap ,slöjd och idrott .Dock tyckte elevrådet att man kunde anordna läxhjälp under elevens val . Lärarna gick med på det och kallade det för “extra-timmen” ,men trodde att 10 elever kanske skulle anmäla sig . Det började 15 elever och ordet spred sig – det slutade med att man fick använda skol-aulan och flera lärare fick vara med ,det var det roligaste för att man fick träffa andra lärare som gav sin tid och förklara och man fick ett annat perspektiv och synsätt och lärarna hjälpte och stöttade varandra . Jag fick mer kunskap och kunde ta in mer – det gjorde att när jag satt med läxan så förstod man och kunde hänga med samtidigt som man hade fler lärare att våga prata med .

  8. Inga Nelvig skriver:

    Jag jobbar på estetiskt program. Den dagliga dynamik som omväxling mellan rent intellektuella “plugg-ämnen” och t ex körsång utgör, ger ny energi och smörjer hjärnan.
    Skolans samhällslärare hävdar t ex att det går mycket lättare att undervisa en klass efter körsången än när de sluter an efter en teoretisk lektion, t ex matte eller språk. Alla elever klarar inte att koncentrera sig teoretiskt 6-7 timmar per dag. Lusten, energin och effektiviteten riskerar att gå förlorad och många elever under-presterar därmed. Nej, herr Björklund m fl: Ta tillbaka och utöka estetiken och idrotten i utbildningarna. Skapa allsidig träning av hjärnan. Många forskningsresultat finns tillgängliga -de för fram det ena efter det andra argumentet i denna riktning. Vad är problemet? Flummiga och rigida upplägg skapade av byråkrater i form huvudmän och rektorer med sikte på budget, vinst och marknad ? Skralt är ordet. I Europa, t ex Tyskland har de estetiska utbildningarna hög status.

    • Nicklas Mörk skriver:

      Estetiska ämnen är oerhört viktiga tycker jag också. Men det har egentligen inte med elevens val i sig att göra. Vänder man på resonemanget kan man också se det som att elevens val stjäl tid för eleverna från (bland annat) de estetiska ämnena och idrott.

  9. Bernt A skriver:

    Musik har 220 timmar i grundskolan. Lägg till 100 timmar! 🙂

  10. Kerstin Lööf skriver:

    Helt rätt, Niklas. Fördela tiden till SO och estetiska ämnen i stället.

  11. Malin skriver:

    Nej, jag tycker det är viktigt att elever får känna att de för en gångs skull själva får avgöra vad de vill lägga en viss mängd tid på, ta ansvaret att kanske fokusera på något de behöver jobba mer med eller att välja ut någonting de tycker är kul, samt att öva sig i att inte bara följa kompisströmmen. Jag har goda minnen från alla mina elevens val-lektioner. Har haft bland annat textilslöjd, dans, teater, hemkunskap m.m. Det har inte krävts varken kunskapskrav eller betygsättning för att få motivation till detta. Självklart är det dock en förutsättning att valet funkar, att lärarna kan bidra med något i de olika lektionerna och att det finns mycket att välja på.

    /Lärarstuderande

  12. sören holdar skriver:

    Anna-Karin sammanfattar problemen i det praktiska genomförandet av “Elevens val” utmärk. Låt oss se till realiteternat:

    “Det stora problemet är att det sällan blir ngt val i praktiken. Vad lärarna/skolan/arbetslaget kan erbjuda styrs av tjänstefördelning och behörighet. Många elever upplever att de faktiskt aldrig får välja ngt det vill. En annan följd kan vara att eleverna lämnas åt att ”fördjupa sig själva” alltså i praktiken en form av eget arbete i tepretiska ämnen med klassläraren, mentor eller ngn löshäst som råkat få tid över.”

    Det är självklart att det är utomordentligt problematiskt när ett ämne/ämnesgrupp eller hur det nu ska uttryckas som helt saknar beskrivning i läroplanen och de facto endast nämns endast i enstaka formuleringar ges utrymme i timplanen – 382 timmar – som är för att ta några ämnen:

    > Nästan 4ggr mer tid än Hem och konsumentkunskap (118 timmar9
    > Dubbelt mot de två slöjdämnena (330 tillsammans)
    > I det närmaste dubbelt mot respektive ämne i SO- och NO- (220 respektive 200 timmar per ämne)

    Det handlar alltså inte om att som några debattörer ovan låter förstå gynna eller missgynna estetiska ämnen visavi teoretiska (ens om man låter sig acceptera den grova generaliseringen)
    Nej, det handlar enkelt uttryckt om en illa tänkt del av timplanen.

Lämna en kommentar

  • (will not be published)