A crappy lesson with ICT is still a crappy lesson!

Förra veckan åkte jag tillsammans med några andra av ämnesspanarna till London. Något jag hade stora förväntningar på var skolbesöket vi skulle göra under onsdagen. Vi åkte till Benhurst Primary School i utkanten av London och besökte en skola som enligt uppgift “på några få år har lyckats vända resultaten med hjälp av väl genomarbetade strategier och en kraftfull satsning på digitala verktyg och digitala arbetssätt i undervisningen”. I mina öron låter det naturligtvis bra att man snabbt lyckats vända resultaten men källkritisk som jag är kände jag att orsakerna behövde undersökas på djupet. Jag återkommer till det i slutet av inlägget*.

Skolbesöket började med en samling i skolans gymnastiksal där provisoriska bord och stolar ställts upp till oss besökare. Det märktes att det här inte var första gången skolan hade besök. Det gick på rutin. Rektor kom in punktligt och presenterade stolt skolan och berättade också om den utveckling skolan gjort de senaste 4 åren då de förbättrat resultaten, från att ha varit en skola som fått nedslag av motsvarigheten till Skolinspektionen till att betraktas som en bra skola av densamma några år senare. Rektor berättade att det 2012 inte fanns någon nämnbar teknik på skolan och att man sedan dess satsat på Smartboards och iPads samt en datasal till eleverna. Rektor var tydlig med att de kunde valt någon annan typ av hård- programvara men att de valt denna för att de tycker den är bra. Samtidigt poängterade rektorn att personalen utbildats och har lagt mycket tid till att lära sig tillämpa verktygen pedagogiskt vilket var viktigare än verktygen i sig. Utöver det hade rektorn hand om ett Twitterkonto samt att skolan hade en egen hemsida som kommunikationskanal till vårdnadshavarna. Det hela lät inte så märkvärdigt i mina öron men jag var mycket spänd på att få se den undervisningspraktik i vilken de digitala verktygen används.

En elev guidade oss runt på skolan utifrån ett förutbestämt schema. Vi guidades först in i ett klassrum där eleverna arbetade med iPads. Något som nästan var otäckt var att ingen av eleverna rörde en min när vi, tio okända människor, steg in i det lilla klassrummet och ställde oss efter väggen för att observera undervisningen. Jag antar att det berodde på att eleverna var vana vid besök. Lektionen i sig handlade om hur däggdjur förökar sig och eleverna skulle i par skriva en text om detta på sina iPads. När jag tittade runt i klassrummet slogs jag av att många av eleverna i paren inte var aktiva alls. Flera elever tittade på när klasskamraten arbetade med texten Läraren stod längst fram i klassrummet och noterade inte de passiva eleverna. Visserligen var vi inte inne i klassrummet en hel lektion men min spontana reflektion var att dessa elever försvann i mängden. Fokus låg på att visa oss det digitala verktyget. Hur mycket lärde sig alla eleverna om hur däggdjur förökar sig? Jag kan inte göra den bedömningen efter så kort tid i klassrummet men min reflektion var att många elever fick vara passiva vid aktiviteten. Jag fann inget mervärde i verktyget än i ett vanligt ordbehandlingsprogram.

Ett annat stopp vi gjorde var inne på en grammatiklektion. Läraren satt framme vid den interaktiva tavlan medan eleverna var indelade i grupper. Några elever fick stå framme vid tavlan som representanter för sina grupper. På tavlan stod ett påstående eller en fråga och fyra alternativ. Grupperna skulle välja rätt påstående. De som stod vid tavlan fick sedan ta del av de olika argumenten och sedan ange ett svar på frågorna och samla poäng till sitt lag. Övningen i sig tycker jag var bra. Att motivera olika val/svar utmanar eleverna att tänka efter. När jag observerade lektionen tyckte jag dock att läraren inte lät eleverna få tillräckligt med tid att tänka. Läraren tog ingen hänsyn till ljudnivån i klassrummet som var hög och min bedömning var att de elever som behövde det mest inte fick tänka på djupet och reflektera över de olika motiveringarna i tillräckligt hög grad, som ju faktiskt är själva poängen med lektionen. I det fallet hamnade tekniken mer i fokus än pedagogiken. Samtidigt vill jag poängtera att jag inte tycker undervisningen är dålig heller. Nivån på innehållet var säkert adekvat, övningen var bra men den går att förfina genom att t.ex. låta få eleverna mer tid till eftertanke. En ytterligare reflektion var att det faktiskt finns mängder av näst intill gratis alternativ för att genomföra övningen.

Det sista stoppet gjorde vi i skolans datasal. Där skulle elever visa oss hur de kunde skapa enkla presentationer som de kunde lätt navigera i, lite som en enklare version av Prezi och ett verktyg som läraren vid den första lektionen (den om däggdjuren) vad jag förstod skapat elevernas dokument i. Jag satte mig ned med en pojke som gick i åk 5 eller 6. Han visade mig några enkla funktioner, t.ex. hur man kunde rita kvadrater eller rektanglar i presentationen. När jag frågade hur man kunde lägga in en bild eller ett videoklipp på ytan tog det stopp. Jag tyckte synd om den stackars eleven som tappade ansiktet lite och visade lite tyst i smyg hur man gjorde. Han fick alltså lära sig något nytt vilket alltid är trevligt. Jag talade sedan en stund med eleven och frågade vad det bästa med att arbeta med digitala verktyg var? Instinktivt svarade han att eleverna hade blivit bättre på att samarbeta och kommunicera med varandra. “We collaborate better and interact better with each other”. Med tanke på att det här inte var första gången skolan hade besök ville jag höra mer på djupet vad det innebar för han och hans kamrater på skolan. Jag frågade pojken varför eleverna interagerar och kommunicerar bättre nu? Pojken tvekade länge men sedan svarade han sådär ärligt som bara ett barn kan att det nu är mycket roligare för man kan flytta texten på en iPad, det kan man inte på ett papper! Personligen tror jag att det pojken famlade efter var att undervisningen blivit mer varierad, något jag tyckte mig se tecken på att skolan hade utvecklat. 

Det kanske bästa med själva besöket var rektorns förhållningssätt till skolan. Jag såg en engagerad rektor som värnade om sin personal. Jag kan inte konkurrera med lön men mina lärare ska trivas så bra på sitt jobb så att de inte vill lämna skolan. ”När de väl lämnar skolan kommer jag dock stötta dem helhjärtat”, sa rektorn. Rektorn var också ett tydligt ansikte utåt för skolan gentemot vårdnadshavarna. Elever som upplevde problem i skolan kunde när som helst kontakta honom via ett formulär som gick direkt till hans mailkorg. Rektorn hade en tydlig idé var skolan var på väg och hymlade inte med att den pedagogiska utvecklingen fortsatt var mycket viktig. “En skräplektion är fortfarande en skräplektion med digitala verktyg, bara lite snyggare”. Rektor var också via skolans hemsida tydlig utåt med detaljer kring skolarbetet, t.ex. hur eleverna lärde sig multiplikation: “at Benhurst Primary school we multiply this way”. Det vi ska komma ihåg är att skolan i Storbritannien inte ser ut som den svenska skolan, på gott och ont. Ett exempel på det senare är hur tydligt belönings- och bestraffningssystemen i skolan syns och som placerar eleverna i fack och makthierarkier, något som inte skulle få (eller ens bör få) förekomma i Sverige, tack och lov.

Min analys av besöket är att digitalisering inte är så enkelt, någonsin. Precis som med en skola som vill ha högt till tak räcker det inte att säga att man ska ha högt till tak eller att pedagogik ska komma före teknik för att det faktiskt ska bli så. Tekniken behöver ge undervisningen en ny dimension, ett pedagogiskt mervärde. Nu låter jag ganska kritisk till lärarnas pedagogik på skolan men faktum är att jag tror att lärarna på skolan gjorde ett ganska bra jobb. Framförallt hade de en klar bild över varför de gjorde just som de gjorde i den praktik de arbetade i. Det fanns en lägstanivå i hur man använder digitala verktyg på lektionerna som var högre än på många svenska skolor, tack vare att lärarna lärt sig enbart ett verktyg som skolan satsat på ordentligt. Baksidan med det är att just det verktyget inte är det bästa verktyget i alla situationer/ämnen. Idag finns många bättre alternativ som faktiskt är dessutom är gratis. Samtidigt har jag inte sett det övriga arbetet som skedde utan digitala verktyg så jag har inte på något sätt en heltäckande bild av skolans undervisning, bara glimtar. Men skolan profilerar sig utifrån sin resultatutveckling med hjälp av digitala verktyg och där är jag inte speciellt imponerad. Tyvärr fick vi inte till någon djupare pedagogisk diskussion med lärarna kring deras undervisning och kopplingen till de tekniska investeringarna så många frågor förblir såklart obesvarade. Pedagogik före teknik även i praktiken, eller? Men det, i sig, är väl ganska likt hur det förhåller sig på många svenska skolor också!    

*Så hur var det då med den här källkritiska granskningen jag talade om i början av inlägget? Jag googlade fram de inspektionsprotokoll jag kunde finna om skolan. Mellan åren 2004 och 2012 betraktades skolan vid inspektioner som “Very good school” eller “Outstanding school”. 2012 kom inspektionen fram till att skolan behövde åtgärda några saker. Bland annat står det att läsa i rapporten att vita brittiska pojkar behövde utveckla sin handstil och att lärarna behövde ställa fler frågor till eleverna för att försäkra sig om att eleverna har förstått. 2013 står i en rapport att skolan är i akut behov av att “köpa IKT-verktyg för att förbättra lärandet och göra lektionerna mer levande”. Vid den senaste inspektionen bedömdes skolan återigen som “Good”. Vad jag förstår hade skolan inte ens projektorer i klassrummen innan 2012. Var det inspektionsutlåtandet som tvingade in skolan i digitaliseringsprocessen eller den pedagogiska idén? Hur som helst var detta inte en skola som under lång tid varit dålig och nu blivit bra utan snarare en skola som efter en tid blivit eftersatt både i den fysiska och digitala miljön som vi i Sverige tar för givet idag, vilket påverkat resultaten negativt. Ett problem som man alltså lyckats lösa delvis genom insatser. Att utveckla elevernas handstil (som inspektionen hade krävt att skolan skulle förbättra) jobbar man bevisligen med idag, utöver de digitala verktygen:

Lämna en kommentar

  • (will not be published)