Tidslinjen – ett pedagogiskt redskap

För lite drygt en vecka sedan skrev jag ett blogginlägg om de historiska begreppen förändring och kontinuitet och hur jag tänkte kring dessa. Att arbeta med just de begreppen som historiska företeelser blir ett sätt att koppla ihop då och nu och hur dået och nuet både är likt och olikt, något som för mig är intimt sammankopplat med vad historia faktiskt är.

För att arbeta med dylikt finns en rad verktyg. Jag nämnde i inlägget både samhällspyramider och tidslinjer. Som lärare på högstadiet handlar mycket av undervisningen att begripliggöra abstraktioner för tonåringar. Ett sätt att göra detta och samtidigt stärka bilden av en historisk kronologi är att arbeta med tidslinjer.

Det finns internationella studier (T.ex. Shemilt, Denis. The Caliph’s Coin: The currency of narrative frameworks in history teaching, 2000) som påvisat att många elever ofta får historia som brottstycken, utan kontext, där de inte kopplas ihop med ett större historiskt perspektiv. På så vis försämras förutsättningarna att bygga upp ett bra historiemedvetande. Tidslinjen hjälper eleverna att skapa en kronologisk förståelse för historia och att stoppa in historiska händelser i en större kontext och bidrar samtidigt till att skapa en konkret bild av kronologin och se hur händelseförlopp i historien överlappar varandra. Att arbeta med tidslinjer är en väl förankrad metod för att ordna det förflutna och synliggöra historiska händelser, processer och epokers relationer till varandra och nutiden (Persson, Bo. Mörkrets hjärta i klassrummet: Historieundervisning och elevers uppfattningar om förintelsen, 2011)

För egen del har jag arbetat med tidslinjer sedan jag blev lärare. Jag har alltid tyckt det varit ett effektivt sätt att åskådliggöra saker för mina elever och en effektiv metod för att få mina elever att arbeta med historiska företeelser på ett sätt så att vad som händer och varför saker händer blir synligt.

Exempel på analog tidslinje i religionskunskapen.

Exempel på analog tidslinje i religionskunskapen.

Idag arbetar jag mest i olika digitala redskap. Framförallt använder jag oftast ett tidslinjeverktyg från Knightlab som är fritt använda och synkar med Google men jag vet att många gillar verktyget Timetoast som förvisso kan bidra till eleganta tidslinjer, men samtidigt kostar om man vill ha alla funktioner. Egentligen är val av verktyg ganska ointressant, det är undervisningsmodellen som är det väsentliga och jag tror personligen att arbetet fungerar precis lika bra oavsett om det är en digital variant eller om läraren använder en whiteboard, ritar och berättar.

Exempel på hur tidslinjen fungerar i praktiken finns här: http://mikaelsskola.se/historiska-epoker/

Exempel på hur tidslinjen fungerar i praktiken finns här: http://mikaelsskola.se/historiska-epoker/

I historieundervisningen använder jag i huvudsak  jag tidslinjer på tre sätt:

* Som ett stöd vid genomgångar: Istället för en Keynote funkar en tidslinje minst lika bra. Fördelen är, med det verktyg jag använder, att texten begränsas, bilden och kronologin sätts i förgrunden och det blir berättandet som blir det väsentliga. Dessutom blir tidslinjen i detta fall ett mycket bra redskap att åskådliggöra såväl långa och korta perspektiv i historien.

* Som extramaterial: Ibland saknas ett kronologiskt perspektiv i läromedlen. Då är det utmärkt att göra en egen tidslinje att kunna sticka till eleverna. Att de kan ha mitt material som stöd för självstudier och för att få saker att hänga ihop.

* Som elevuppgift: Eleverna får själva ansvar för att ta fram tidslinjer utifrån en lista med händelser. Uppgiften kan då fungera som en sorts repetition av given fakta, eller utökar man den med uppgifter som rör förändring och kontinuitet eller orsaker till och konsekvenser av olika historiska processer. Gör man detta funkar redskapet alldeles utmärkt ihop med sambandskort.

För många känns användningen av tidslinjer given när det kommer till historieundervisningen, men användbarheten sträcker sig självfallet utanför denna. Exemplet ovan visar på hur en elev arbetat med en tidslinje för att försöka konkretisera judisk historia, begrepp och sammanhang. I samhällskunskapen har jag använt modeller som påminner om en tidslinje (eller interaktivt flödesschema) via både Knightlab eller Prezi, för att åskådliggöra hur rättegångar eller lagstiftning fungerar och i geografin kan till exempel vattnets kretslopp eller andra processer förklaras med ett tidslinjeverktyg.

Poängen att använda tidslinjen som metod, oavsett om där det faller sig naturligt eller ej, är att det är ett effektivt sätt att  begripliggöra det abstrakta och göra det greppbart för tonåringar. Då kan det förhoppningsvis vara ett verktyg som kan ge stöd i mer än när det handlar om att beskriva en historisk process.

 

 

 

 

Lämna en kommentar

  • (will not be published)