På ett dammkorn i universum.

Vid den sista skoldagens jullunch hamnade jag vid samma bord som en av mina NO-kollegor. Diskussionen handlade om skärningspunkterna mellan våra ämnen och kom mycket att handla om kosmologi och hur elever förstår (eller inte förstår) abstraktioner i våra olika ämnen. NO-läraren hade reflektioner kring hur hen jobbar när det kommer till att förklara storleksrelationer i atomkärnor eller rymden medan jag mest fokuserade på att prata religion. Vad jag tog med mig var just diskussionen om skillnader och likheter mellan våra ämnen och hur NO-läraren arbetar för att få sina elever att förstå abstraktioner i relation till hur jag själv arbetar med religionsämnet. 

För egen del brukar jag försöka väva in människan som den lilla varelse den ändå är, i ett gigantiskt universum, redan under den första religionsundervisningen på högstadiet.

När jag under lärarutbildningen läste min första religionskurs var en av de första böckerna jag kom i kontakt med På ett dammkorn i universum. Boken var redan då föråldrad, men trots att den skrevs för LGR80 så använder jag fortfarande vissa delar som utgångspunkt när jag inleder religionsundervisningen på högstadiet.

Jag tror att religionsämnet initialt måste bygga på elevernas egna tankar för att kunna väcka intresse, reduceras religionsämnet bara till att handla om urkunder och religiös praktik är det ytterst få 13-åringar som alls kommer intressera sig. Det finns alltid en risk att religionsämnet blir allt för instrumentellt och att eleverna istället för att lära av religion får lära sig om religion. 

Var kommer vi från? Hur har människan uppstått? Vem är Gud? Finns Gud?

När jag inleder religionsundervisningen på högstadiet brukar jag inleda med att försöka ställa frågor som väcker tankar om livsfrågor; Var kommer vi från? Hur har människan uppstått? Vem är Gud? Finns Gud? Tror du på Gud? Eleverna brukar få en eller två frågor i taget och först reflektera enskilt, för att sedan sitta i smågrupper och sist i helklass (läs mer om modellen hos Nicklas Mörk här). Den första lektionens syfte är enbart till för att väcka frågor, att få eleverna att tänka efter på saker och verbalisera tankar de haft sedan tidigare. Lite beroende på hur diskussionerna går brukar detta ta en hel lektion och för att eleverna ska få tid att tänka brukar det funka bäst om de får lite andrum innan nästa moment.  

När tankarna väl väckts hos elever brukar jag gå vidare till att prata om vår egen litenhet i universum. Där kommer min gamla kurslitteratur in i bilden. I boken finns ett avsnitt som handlar om detta och det har varit, och är fortfarande, min utgångspunkt i detta.

Det finns ett fantastiskt bra exempel i boken; Universum skalas ner 1 miljard gånger, Jorden blir en prick på tavlan på 1,3 centimeter, månen är 38 centimeter bort och 0,4 cm stor, Solen är 1,4 meter och brukar befinna sig nånstans vid affären på andra sidan vägen utanför skolan och närmsta stjärna är 4000 mil bort, ett knappt varv runt jorden.

Syftet med exemplen är att ytterligare stärka och utmana elevernas tankar från det första momentet. Eleverna får enskilt reflektera över frågan “var kommer vi ifrån?” för att sedan göra det i smågrupp och helklass. Samma fråga som tidigare lektion, men med nytt stoff infört brukar fördjupa diskussionen.

Det teoretiska blocket i området består att förklara religionernas funktioner, religion som företeelse är och vilka gemensamma nämnare som finns hos olika religioner för att sedan vandra vidare till skapelsemyter. Jag tror det är enormt viktigt att blanda olika perspektiv. När man talar om skapelsemyter finns en betydande risk att fastna i det abrahamitiska perspektivet och jag försöker lyfta fram andra skapelseberättelser som Enuma Elish eller nordisk mytologi för att också kunna visa på likheter och skillnader men också ett vetenskapligt perspektiv med kosmologi och evolution. Poängen i detta moment är att visa på den roll religion haft i att skapa förståelse för hur världen fungerar, hur det sett ut i olika samhällen i jämförelse med vårt eget.      

Det som brukar fascinera eleverna mest är likheterna mellan olika religioner och det gemensamma i försöken att förklara det oförklarliga.  

Jag brukar avsluta hela arbetsområdet med att eleverna får skapa sin egen religion utifrån de gemensamma element, myter och de diskussioner vi haft. Redovisningsformerna har varierat genom åren, men en sak har varit gemensam: När eleverna minns tillbaka brukar detta vara det arbetsområde de minns med störst glädje.

Mina elever och jag må vara kvar på vårt dammkorn när vi är klara, men kanske har de börjat förstå det bara lite, lite bättre.

Lämna en kommentar

  • (will not be published)