Kunskaper om historiska förhållanden, skeenden och gestalter (del 1)

Ända sedan jag inledde mitt ämnesspanande på denna blogg har jag haft för avsikt att skriva ett långt inlägg för att reda ut missförstånden i hur man som SO-lärare kan (eller ska) arbeta med bedömning(1). Istället för att skriva en lång text som behandlar generella bedömningsfrågor kommer jag försöka skriva några olika inlägg som behandlar det ämnesspecifika.

Bedömning på ett mer generellt plan har berörts av flera av mina ämnesspanarkollegor och texterna av Annika Sjödahl, Sara Bruun och Nicklas Mörk är dessutom sådana att alla lärare borde läsa dem. Jag lämnar därmed den frågan.

Kulturfrågan?

Jag har jobbat som lärare i 15 år och undervisat i såväl mina egna ämnen som ämnen där jag saknar utbildning. När jag inledde min yrkesbana fanns det mycket få jobb för utbildade SO-lärare. Istället tvingades jag arbeta huvudsakligen med svenska och engelska under mitt första och andra år. Det var på många sätt intressant att tvingas till detta även om det också var väldigt avigt. Några saker har jag dock tagit med mig från detta.

Under de två första åren var jag på två olika skolor och upplevde ändå samma kultur bland lärarna i Svenska. När det närmade sig terminen började alla diskutera sina bedömningar. Frågor om enskilda elever, uppgifter och prov dök regelbundet upp för diskussion även om det inte rörde sig om något formaliserat. Detsamma hände när det det var dags för de nationella proven. Då var samarbete kring bedömning något som mer eller mindre sköttes per automatik. Alla skolor jag arbetat på därefter har också haft olika modeller för samarbete kring bedömning av de nationella proven.

I de grupper av SO-lärare jag arbetat har jag upplevt det helt annorlunda. Mycket sällan har bedömning diskuterats och bara att få SO-lärarkollegor att diskutera gemensamma prov kan ibland vara ett känsligt ämne. Jag upplever också att lärare runt om i landet delar denna känsla. Det finns helt enkelt inte en inarbetad kultur på samma sätt som i svenskämnet.

Kanske är detta för att SO-ämnena traditionellt saknat olika typer centralprov eller nationella prov och därmed inte heller tvingats in i dylika diskussioner. Själv upplever jag nämligen att tendenser till liknande diskussioner faktiskt kommit i SO sedan vi fått de nationella proven och att de också bidragit till att föra oss lärare (både lokalt och nationellt) närmre varandra när det kommer till bedömningsfrågor. Om det är en generell uppfattning borde det också vara fullständigt vansinne att avskaffa nationella prov i SO-ämnen på alla nivåer.  

En som studerat bedömningen i SO-ämnen är Johan Samuelsson. Han konstaterar bland annat att SO-lärare i år 6 har en “bristande förmåga att formulera både summativa och formativa omdömen i SO”. Detta skulle kunna vara ett exempel på en kultur av frånvarande bedömningsdiskussion inom ämnesområdena. Även Samuelsson påpekar att det saknats “bedömningskultur i SO-ämnena”.

Att arbeta fram en kultur av samarbete på en skola är mycket svårt och trots att vi aktivt, och med hjälp utifrån, arbetat med detta på min arbetsplats har vi väldigt långt kvar på den punkten.

Det ämnesspecifika problemet.

När det kommer till LGR11 och kursplanerna är bedömningen uppbyggd på snarlikt sätt i samtliga ämnen. Kunskaper beskrivs i en rad ämnesrelaterade förmågor och i de allra flesta ämnen är dessa av färdighetskaraktär.

I några ämnen uttrycks dessa dock även i formen “kunskaper om”. Detta innebär att det alltså inte enbart är en fråga om att utveckla förmågor eller färdigheter som ska behärskas utan att eleven dessutom ska ha en uppsättning kunskaper som ska uppvisas på en rad olika sätt. I matematik handlar det om kunskaper om matematiska begrepp, i biologi kunskaper och evolutionsteorin och andra biologiska sammanhang, i fysiken kunskaper om energi, materia, universums uppbyggnad och utveckling och andra fysikaliska sammanhang och i kemin kunskaper om materiens uppbyggnad, oförstörbarhet och omvandlingar och andra kemiska sammanhang.

Detsamma gäller samtliga SO-ämnen som också samtliga har formuleringen kunskaper om i sina kunskapskrav.

Det är så klart ingen slump att det handlar om orienteringsämnen. Faktakunskaper har alltid varit en väsentlig del i dessa ämnen och det skulle exempelvis inte gå att föra resonemang eller göra analyser i historia utan en fungerande faktabas.

Det finns dock en, som jag upplever det, väsentlig skillnad mellan ämnena och deras koppling till faktakunskaper. I samtliga SO-ämnen utgör formuleringen Kunskaper om en portalparagraf till kunskapskraven och är således också det första man som SO-lärare tar notis om (även om det inte är frågan om en rangordning på det viset).
En ytterligare skillnad är dessutom den att medan NO-ämnenas kunskaper om har förhållandesvis konkreta formuleringar är SO-ämnenas, framförallt i historia, mer abstrakta och övergripande. Detta innebär således också att betydelsen av uttrycket kunskaper om också får en större innebörd.

Diskussionen om kunskapskravets innebörd och bedömningen av detsamma sparar jag till nästa inlägg…

 

——-
(1) Det finns en diskussion kring vad som ska betraktas som ett kunskapskrav eller delkunskapskrav. För enkelhetens skull har jag valt att dela upp kunskapskraven i delkunskapskrav där varje enskilt värdeord betraktas som ett delkunskapskrav. Finns det ett värdeord inblandat så är det alltså en specifik del av ämnet som kan (och ska) bedömas.

Kommentarer (4)

  1. Claes Olsson skriver:

    Det som jag saknar i debatten i skolan, både på 7-9 och på komvux (där jag arbetar nu) är det ämnesspecifika diskussionerna. Som jag har uppfattat det och vad är van med så har allting kretsat kring förmågor. Lite raljant skulle jag vilja påstå det ska vara möjligt att analysera allting utan att ha någoting på fötterna. Därför är det bra att du lyfter fram kunskaper i din blogg.
    Claes Olsson
    Leg. lärare i samhällskunskap och historia. 15 år på 7-9 och nu på komvux/grundvux

    • Mikael Bruér skriver:

      Jag håller med! Det har varit en övertro på förmågor utan att diskutera vad förmågorna innebär. Del 2 kommer behandla detta en aning.

      Men jag håller helt klart med. Elever måste kunna något för att visa det…

Lämna en kommentar

  • (will not be published)