Hur blev det med digitaliseringen?

I början av mars presenterades regeringens förslag om hur “digital kompetens” skulle stärkas i skolan. En rad, ganska omfattande åtgärder och förändringar av läroplanen presenterades, som skulle komma att gälla redan från sommaren 2018 eller, i riktigt offensiva kommuner, redan från hösten.

Så klart mötte förslaget kritik, inte bara det gamla vanliga om handstil och att ungarna inte kommer lära sig någonting, utan också en något mer rimligt kritik:

Hur i hela friden ska det vara möjligt?

Det enda svaret på den frågan är att det är möjligt om kommunerna satsar på fortbildning. Ni som läst vad jag skrivit tidigare vet vid det här laget att min tilltro till kommunernas handlingskraft när det kommer till fortbildning är mycket låg, angränsande till obefintlig…

…särskilt när det kommer till digitala redskap.

Själv jobbar jag i en kommun som man började pumpa ut maskiner till såväl elever som lärare 2011, men det först nu börjat ske någon sorts strukturerad fortbildning, och då främst genom AV-media Kronobergs försorg (deras digitala kompetensdag kan för övrigt rekommenderas varmt!).

Apple II running!

Så. För att jag inte bara ska basera mina uppfattningar på fördomar om kommunernas bristande förmågor försökte jag mig på att hitta lite vad olika kommuner satsar på när det kommer till digitalisering har jag försökt googla mig fram till lite olika kommuners och skolors IT-satsningar (nej, det kanske inte är världens bästa metod, men jag har inte tid att ringa runt).

På sökningen “digital kompetens fortbildning” hittade jag faktiskt fyra olika kommuner, alla långt efter mängder av privata fortbildningsföretag. Samma sak gäller på flera andra sökningar.

Det kanske är en förhastad slutsats att dra, men jag gör det ändå, kommunerna har sannolikt ingen aning hur de ska hantera “stärkt digital kompetens i läroplaner och kursplaner”. Istället kommer det sannolikt att vara upp till privata fortbildare, som lär tälja guld när det ska implementeras runt om i landet.

Det kan så klart vara så att både enskilda skolor och kommuner har mängder av fortbildningsprojekt som ingen skriver om, men erfarenheten är tyvärr den att det mycket sällan är så.

Jag har funderat lite kring vad som kan göras, med förhållandevis små medel, för att förbättra och faktiskt få en bra start på förändringarna i läroplanen och förbättra förutsättningarna på för att faktiskt arbeta utifrån gällande styrdokument.

För den enskilde läraren handlar det om individuell fortbildning. Det ska så klart inte göras på egen bekostnad eller på fritiden. Vi har avtalad fortbildningstid. Se till att använda den till bra saker. Åk på en föreläsning, läs en bok, sätt dig in i vad som skrivs på olika bloggar. För oss som undervisar i samhällskunskap handlar förändringarna om att jobba med nyhetsvärdering och hur “information i digitala medier kan styras av bakomliggande programmering”. Här skulle jag t.ex. kunna tipsa om Per Grankvists “En värld av filterbubblor”  eller att sätta sig in i den intressanta tjänsten filterbubblan.se där man kan jämföra hur olika ämnen diskuteras inom olika slutna kretsar.

En annan del av samhällsämnet innebär att eleverna ska utbildas i “digitaliseringens betydelse för samhällsutvecklingen” inom en rad olika områden som arbetsmarknad, infrastruktur etc. Detta är en tämligen omfattande punkt. För den enskilde läraren skulle jag säga att det i det närmaste är ett oöverstigligt arbete som innefattar studier av hela den svenska samhällsstrukturens förändringar under ett 30-årsperspektiv. Börja med det första mailet till Sverige och arbeta dig framåt. Såväl Internetmuseum som Regeringen har material som skulle fungera som en utgångspunkt, även om det så klart bara täcker en bråkdel.

Kort sagt: Det räcker inte bara att tänka “lite källkritiskt” som en skolledare uttryckte det till mig för inte allt för länge sedan när jag frågade om fortbildning, utan det kräver rätt mycket mer än så.

För såväl arbetslag som ämneslag finns god möjligheter att kontinuerligt arbeta med frågor som rör digitalisering. Utse en ansvarig. Ofta finns det någon som är lite kunnigare eller någon som är lite mer intresserad. Låt denna leda och ha en stående punkt där ni diskuterar något verktyg, metod eller problem som ni upplever. Jobbar ni i arbetslag så försök hålla det på metodplanet och jobbar ni i ämneslag så låt det utgå från förändringarna i läroplanen. Är ni konsekventa kommer det så småningom byggts upp ett intresse som också för att fler känner sig mogna att lyfta fram nya tips och idéer.

För arbetslag/ämneslag:

  • Utse en ansvarig.
  • Sätt av tid för att kontinuerligt diskutera problem och möjligheter.

För rektorer finns stora möjligheter och stort ansvar. Jag skulle önska att varje rektor tillsatte en förstelärare med ett ansvar för att arbeta med digitala metoder verktyg. En som kan sätta sig in i forskning och andra skolors erfarenheter. Så klart saknas denna möjlighet för många, men det går att använda befintligt tjänsteutrymme på samma sätt om man som rektor ser till att bygga på den kompetens som finns. Glöm inte att uppmuntra de som orkar driva på olika sätt.

Och även om det inte skulle finnas kompetens så finns det med största sannolikhet intresse på varje skola. Använd de ambitioner och det intresse som finns. Jag tror att de som inte får användning, eller förtroende, utifrån den kompetens som finns kommer så småningom om att tröttna och lämna. Och konkurrensen om lärare kommer öka, särskilt om de som har specialkunskaper. Varje rektor har ett ansvar att försöka behålla dessa för att kunna bygga vidare på deras kompetens.

För rektorer:

  • Utse en förstelärare med ansvar.
  • Bygg på de med kompetens och intresse.
  • Se till att de som får ansvar får tid till uppdraget och uppmuntras att fortsätta.
  • Gör vad du kan för att behålla personal med spetskompetens.

Den  verkliga möjligheten finns på huvudmannanivå. Här finns i regel tillräckligt med pengar för att kunna göra verklig förändring. Ett förslag är att sätta samman en styrgrupp av lärare från olika stadier och olika skolor. Låt detta vara en uteslutande grupp av lärare som förstår behoven och tänker utifrån yrkesvardagen och som representerar de ämnen där det sker förändringar. Att, som många medelstora svenska kommuner gör, tillsätta EN IT-pedagog är inte ens i närheten av tillräckligt. Förändringarna av läroplanen och digitaliseringen av skolan är ett stort projekt som kräver samordning och eftertanke, men det är också ett arbete som måste ledas av lärare om det inte bara ska bli snömos.

Den kommun som på allvar vill ge lärare goda förutsättningar att lyckas med förändringarna bör också se till att investera i gedigna fortbildningsinsatser. Även här behöver lärare ha en aktiv roll. Förändringsarbete som leder någon vart kan inte drivas av peppiga lycksökare och profetiska föreläsare, det måste ledas av lärarna själva och bygga på beprövad erfarenhet, helst i kombination med stöd från den forskning som bedrivs på landets högskolor och universitet. Se till att det också finns möjligheter för lärare i allmänhet att fortbildas och avsätt budgetpengar till det.   

För huvudmän:

  • Tillsätt en kommunal styrgrupp av lärare som blir ansvariga för att driva och samordna arbetet med digitaliseringen.
  • Investera i ordentlig fortbildning åt personalen.
  • Inled aktivt samarbete med universitet och högskolor.
  • Sluta anlita innovatörer, föreläsare, projektledare eller annat liknande, som inte bygger på gedigen forskning.

***

Imorgon inleds SETT-mässan i Stockholm. För många är det ett spektakel, ett jippo som hyllar allt det där jag precis skrivit är dåligt. En del av kritiken är så klart i högsta grad rimlig, annan en smula överdriven. För egen del blir det min tredje mässa och jag brukar ha med mig mycket nyttigt därifrån. Väljer man sina seminarier med omsorg och ser man till att besöka rätt montrar och träffa rätt människor så är mässan en plats där man både kan lära sig mycket och få många spännande möten. Samtidigt ska vi också minnas att SETT är, oavsett vad man tycker om den, en av få platser där många lärare faktiskt kan mötas. 

Det jag dock hade önskat av mässan är att fler kommuner på allvar satsat på att skicka dit folk. I många fall blir det de närmast sörjande som åker gång på gång och inga andra elever, i motsats till den beda fortbildning som borde ske. Jag skulle också önskat en större närvaro av politiker, från riksdagen och neråt. Under de år jag varit på mässan har jag träffat en politiker.

Om man nu fattar beslut om stora förändringar av skolans innehåll vore det väl ändå på sin plats att man faktiskt i alla fall besökte de arenor där just innehållet i de förändringarna diskuteras?

Future Shop.JPGBy Caldorwards4 (talk) – I created this work entirely by myself., CC BY-SA 3.0, Link

***

Digitaliseringen kräver stora förändringar av skolan. Vi kan debattera dess problem och möjligheter i oändlighet. Motståndare till den kan hävda alla problem och förespråkarna hylla den. Men oavsett är det ett faktum att förändringarna i läroplanen kommer.

Och då måste vi vara redo.

Lämna en kommentar

  • (will not be published)