Historisk empati: ett redskap för att skapa historiemedvetande

Ett av en historielärares främsta uppgifter är att skapa förståelse för dåtiden och därmed också varför vi är där vi är. Att skapa medvetande om historia är en av våra huvudsakliga uppgifter. I läroplanen för grundskolan uttrycks det i syftestexten och kan sägas vara en historieämnets portalparagraf.

”Undervisningen i ämnet historia ska syfta till att eleverna utvecklar såväl kunskaper om historiska sammanhang, som sin historiska bildning och sitt historiemedvetande. Detta innebär en insikt om att det förflutna präglar vår syn på nutiden och därmed uppfattningen om framtiden”

Jag är helt övertygad om att alla historielärare återkommande får brottas med problemet att elever ser på historia utifrån vår tids värderingar och dömer historien utifrån vår egen moraluppfattning, ett sätt att förhålla sig till historia som är minst sagt problematiskt om man har som uppgift att utveckla historiemedvetande.

En metod som kana fungera för att hjälpa eleverna att sätta sig in i hur man tänkte och hur det kunde bidra till olika sorters uppfattningar är att arbetar med historisk empati.

Istället för att förklara dåtidens människor som dumma eller irrationella behöver vi förklara att människor förr betedde sig annorlunda därför att de också levde väldigt annorlunda. Gör vi som lärare inte det riskerar historieundervisningen att fastna i en position om att vår egen tid som moraliskt överlägsen, vilket i sin tur riskerar att spilla över till en generellt kulturchauvinistisk hållning.

Att arbeta med historisk empati kan således också innebära att man bidrar till att skapa förståelse för mer än den historiska människan.

Kontext och förståelse

Att arbeta utifrån en metod som sätter empati i fokus kräver en tydlig kontextualisering, utifrån vilken eleverna kan förstå historiens människor i deras rätta sammanhang. Utöver det bjuder det också på möjligheten att arbeta med såväl autentiska källor som elevernas förmåga att analysera dessa.

Istället för att anlägga ett moraliskt perspektiv på människors agerande i historisk tid, där exempelvis korståg, häxprocesser eller brott och straff kan stå som exempel, kräver dessa att man som lärare försöker visa på händelserna utifrån deras egen kontext och exempelvis fokusera på medeltida uppfattningar om människans odödliga själ och behovet av att rädda denna undan evig fördömelse snarare än det fysiska jordelivets kval.

Eller för den som vill förstå varför ”asociala” och andra grupper tvångssteriliserades eller varför man tvångsmatade “svårskötta obildbara sinnesslöa män” med godis för att se hur det påverkade karies måste man förstå ”tidens anda” med idén om att förbättra och utvecklas samhället till det bättre, men också hur man såg på social ingenjörskonst.

För att inte omedelbart hamna i moralism och döma historiens människor krävs kontexten.

Att vi sätter oss in i den kontext där olika övergrepp begicks innebär att det blir enklare för eleverna att förstå, utan att vi för den sakens skull ursäktar handlingarna.

Metoden

Ett förslag kring hur man kan arbeta är enligt följande:

1: Kontextualisering:
Om arbetet ska vara möjligt att genomföra krävs att man är noggrann med kontextualiseringen. Om inte eleverna förstår det samhälle, eller de föreställningar man ska utgå från kommer de heller inte kunna göra någon ordentlig analys.

2: Bearbetning:

Eleverna arbetar med ett tillgängligt material. Ett fåtal eller flertal källor som syftar till att visa på exempel eller liknande kring hur människor resonerat eller agerat i historisk tid. Här gäller det att man formulerar frågeställningar som får eleverna att se mönster. Detta går att genomföra i alla högstadiets (och gymnasiets) nivåer. Det är frågeställningarna och materialet som avgör svårighetsgraden.

Detta moment kan göras både enskilt och i mindre grupp, beroende på vilken grupp man arbetar med.

3: Diskutera:

Lyft de frågeställningar ni arbetat utifrån i helklass och diskutera vilka slutsatser eleverna kommit fram till. Här är det viktigt att man som lärare också försöker vara aktiv och styra eleverna undan från just det moraliska och och istället in i en förståelse för hur människors tänkande och agerande varit i historisk tid utifrån kontext. Det är långt ifrån säkert att eleverna gör detta själva.

4: Utveckla:
Vill man utveckla uppgiften vidare kan man arbeta med olika typer v kreativa uppgifter. Att exempelvis låta elever producera ett minnesmärke, eller samarbeta med svenskläraren om att skriva olika typer gav texter, noveller eller liknande i anslutning.

För många år sedan lät jag mina elever skriva brev i egenskap av invånare i Frankrike 1792, en uppgift som många tyckte mycket om. En som gjort samma sak, fast mycket mycket bättre är Lars Santelius på Kungsholmens grundskola, som med sin skapelse Northeimdagböckerna är ett utmärkt exempel på hur man kan arbeta med historisk empati.

Reflektioner:

En av de viktiga poängerna är att eleverna ska arbeta med metoden är att den kan bidra till att skapa ett historiemedvetande, men också att de med hjälp av den  historiska kontexten får en möjlighet att sätta sig in i andra människors tankevärld och genom det utveckla sin empatiska förmåga.

Genom kontexten möjliggörs också ett arbete med källor som i sin tur bidrar till att skapa en förståelse för historiens människor. På detta sätt får de möjligheten att försöka förstå forna människors beteenden utifrån deras egna föreställningar.

Att arbeta med historisk empati som metod väcker också tankar om framtiden. Med vilka glasögon eller utifrån vilken måttstock kommer vår egen tid att dömas? Hur kommer framtidens historiker exempelvis döma oss för  utvisningarna av de apatiska barnen eller åldersbestämningarna av ensamkommande flyktingbarn. På så vis får man, om man arbetat med detta också en förutsättning att den svåråtkomliga delen av kunskapskravet där eleven förväntas kunna resonera om utvecklingslinjer med motiverade resonemang utifrån dåtiden.

Lämna en kommentar

  • (will not be published)