Glöm inte medeltiden!

De senaste dagarna har jag plöjt igenom skolverkets rapport om nuvarande betygsskalan (Utvärdering av den nya betygsskalan samt kunskapskravens utformning) och förslag på förändringar. Egentligen kommer inte dagens text handla alls om den, men texten påminde mig återigen om ett av SO-ämnenas stora problem; tiden.

Mitt i rapporten sprang jag (återigen) på formuleringen att “det centrala innehållet är en minimilista på det som ska tas upp i undervisningen”. Det var förvisso inte någon nyhet, men i vanlig ordning väckte det tankar och när jag la upp formuleringen på Twitter blev det en ganska intressant diskussion av möjligheter och förutsättningar. En tanke är att arbeta med ämnesövergripande, kanske framförallt mot svenskan, men också med sig själv (jag har skrivit mer om det här).

En annan fråga som väcktes i diskussionen var vad som eventuellt blev tillagt utöver denna “minimilista”.

För egen del brukar det jag framförallt lägger till vara medeltiden. Det stör mig djupt att denna tagits bort ur det obligatoriska innehållet.

I kommentarmaterialet för historia förtydligas att eleverna “ska ges möjlighet att följa den historiska utvecklingen utifrån givna teman”. Om eleverna ska kunna studera kontinuitet och förändring inom “kulturmöten, migration, politik och levnadsvillkor” så är jag fast övertygad om att eleverna och måste ha en möjlighet att möta historia som en kronologisk berättelse.

Jag menar att den kronologiska förståelsen för historiska utveckling, oavsett om den handlar om renodlade årtal, eller migrationsprocesser, är en väsentlig del i skapandet av en historisk medvetenhet och i förståelsen av den nutida människan som en del av en större helhet, där våra värderingar styrs av det som hänt och styr det som kommer i framtiden och att de normer och värden som finns i västvärlden faktiskt inte per automatik är högre, eller lägre stående än andra. Bara annorlunda.

För min del är det viktigt att inse att historia inte bara är kungalängder eller årtal, utan att förstå varför saker hänt, vilka konsekvenser det givit och hur den historiska processen samverkar med nutiden. Därför menar jag att det inte går att plocka bort en epok ur historisk tid på närmare 1000 år.

Två av en historielärares viktigaste uppgifter är både att skapa en historisk referensram som ett tolkningsraster för den kultur vi lever men också att skapa en förståelse för kontinuitet och förändring och på så sätt koppla ihop dåtid och nutid.

Om vi som SO-lärare ska förväntas skapa förståelse historiska processer, utvecklingslinjer, bygga en historisk referensram och liknande så är det omöjligt att ta bort en hel epok som förklarar den europeiska kungamaktens betydelse, religiösa och territoriella enheter, juridiska systemens bakgrund, jordbruksutvecklingen, universitetsväsendet och så vidare.

Kronologin är själva grunden för historieämnet. Att se vad som sker och vad som skett. Där fyller den epokindelade kronologin en väsentlig roll. Att den råkar saknas i det centrala innehållet innebär inte att man som lärare ska låta bli den, utan bara att det är ok. 

Så vad ni än gör, glöm inte bort medeltiden!

Lämna en kommentar

  • (will not be published)