Förändring och kontinuitet, eller?

Varje gång jag får en ny sjua brukar jag inleda med en diskussion om vad de fyra SO-ämnena är och hur vi ska arbeta med det under de tre år vi ska samsas i mitt klassrum. Det finns verkligen ingen mall för dessa samtal eller vilken riktning de ska gå. Det som är avgörande för var vi landar är de förkunskaper och den förförståelse för ämnena som eleverna har med sig och på en stor skola, med elever från många mellanstadier varierar det kraftigt. Ibland träffar jag elever som knappt vet om att de har haft SO-undervisning tidigare och ibland möter jag elever som redan kommit så långt att de fått ta del av högstadiets kurs.

En sak som jag upplevt under mina snart 15 år i yrket är att det ämne som tenderar att skija sig mest åt från vad ämnet faktiskt är och innehåller är ämnet historia. Utifrån en 13-årings perspektiv tenderar historia så klart att bli det som hänt. Att prata om historia ur ett sådant perspektiv utifrån högstadiets historiekurs blir emellertid både fel och otillräckligt  

Diskussionen kring vad historia är blir därför att förklara att historia mycket väl är det som hänt men också mycket mer. Att koppla ihop den historiska kronologin med vår egen vardag, varför vi är där vi är idag, hur historia verkligen både kan synas i vårt moderna samhälle och vad som blivit annorlunda blir därmed precis lika viktigt att se som att förstå varför saker förändrats, eller inte förändrats.

Där tar det  stopp för många elever.

Att vi är där vi är är nämligen ingen självklarhet.

Under tre års tid blir det ofta en lång, inte så sällan mödosam, väg att gå. Från Hammurabi till Stefan Löfvén, från Perserkrig till Förenta nationerna, från Colosseum till Berlinmuren.   

För mig är historia så mycket mer än bara förändring över tid. Det är också de processer bidragit till denna förändring och hur detta påverkat människors liv och levnadsvillkor. För att kunna få elever att koppla ihop detta krävs att vi hjälper dem skapa ett historiemedvetande. För mig byggandet av detta att i så stor utsträckning som möjligt försöka knyta ihop dåtid med nutid och att försöka få dem att se vad som är föränderligt och konstant, eller som det uttrycks i läroplanen: kontinuitet och förändring.

För att kunna arbeta med dessa på ett sätt som får eleven att förstå vad deras innebörd är finns flera olika vägar att gå. Jag upplever personligen att den enklaste vägen är att gå via att diskutera konsekvenser av händelser. Att diskutera vad som förändrats, varför det förändrats och för vilka det förändrats men också att diskutera långsiktiga och kortsiktiga perspektiv på historien. Först när de bitarna är på plats brukar jag vända på steken och ställa frågan om vad som inte har förändrats.

Vilka exempel jag utgår ifrån handlar så klart också om vilket område jag arbetar med. Men ju mer konkret, desto bättre är min erfarenhet. Dessutom är det praktiskt nog så att det går att koppla på såväl historiebruk som källkritik i dylika diskussioner, särskilt med tanke på att ju längre tillbaka i historien desto svårare blir det att belägga det vi diskuterar.

Två verktyg jag arbetat mycket med för att få eleverna att förstå samband mellan då och nu eller förändringen är tidslinjer och analysmallar. Jag ska inte gå närmre in på hur jag tänker om dessa här, men precis som sambandskorten är detta verktyg som hjälper eleverna att konkretisera och visualisera det abstrakta.

Växjö domkyrka 0023

Växjö Domkyrka: Ett exempel på historisk kontinuitet.

Bortsett från de praktiska verktygen är mitt bästa tips att utgå från konkreta exempel i diskussionerna. Varför inte utgå från byggnader i närheten? Frågan om hur är domkyrkan i Växjö ett exempel på kontinuitet och förändring kan leda till diskussioner om kristen närvaro under 1000 år, reformationen eller stadens geografi. Att koppla ihop fotbollsklubben Roma med antiken kan leda till diskussioner kring myter och identitet och kungahuset i Sverige ger ett utmärkt underlag att diskutera maktens förändring, demokrati och mänskliga rättigheter från Franska revolutionen och framåt.

Självfallet måste man inte arbeta med perspektiven i varje givet ögonblick av historieundervisningen, ibland kan man beröra det ytligt, ibland djupt. Det kan göras i många olika sammanhang, men några konkreta tips på områden skulle kunna vara:

Demokrati och statsskick: Att utgå från flodkulturer eller antiken, via Aten till Rom och jämföra med medeltidens feodalism, den tidigmoderna tidens absolutism och in i modern tid är ett effektivt och tydligt sätt att åskådliggöra hur olika samhällen styrts och vilka likheter och skillnader som finns.

Mesopotamien-klasspyramid-copy1-724x1024 Athen-Klasspyramid-724x1024
Rom-Klasspyramid1-724x1024Medeltiden-Klasspyramid2-724x1024

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kommunikationer: Att jämföra hur människor kommunicerat genom tiderna kan på ett bra sätt visa förändring. Från kilskrift till e-mail och chat. Just detta perspektiv brukar jag lyfta fram när jag jobbar med industriella revolutionen och telegrafins utbyggnad.

Arbetstider och arbetets villkor: Detta är ett inte helt enkelt område eftersom det finns ganska ont om material att tillgå tidigare än 1700-1800-talet. Men att prata om arbetets villkor kan mycket väl leda in på diskussioner kring barnarbete nu och då, eller hur arbetstiderna förändrades när man slutade arbeta enligt solens rytm och började arbeta under den elektriska lampan. Varför inte jämföra arbetstider och möjlighet till semester för olika människor i början och slutet av 1900-talet?

Landsgränser: Vad är egentligen ett land och hur har det förändrats? Detta brukar vara en utgångspunkt när jag jobbar med Första världskrigets konsekvenser. Europas gränser förändrades dramatiskt och att jämföra dessa med hur det sett ut under medeltid eller ännu längre tillbaka kan vara en möjlighet att också knyta ihop med nationalistiska tendenser idag och på 1800-talet. Hur ser det ut, hur har det sett ut och är vår uppfattning om vad som är och tillhör ett land alltid detsamma?

Att undervisa om och med begreppen kontinuitet och förändring kan bidra till att ge eleverna en förståelse av varför vi är där vi är idag men också att historisk utveckling inte är naturgivet utan är en process som påverkas av människor.

På det viset innebär en god historiemedvetenhet en unik förståelse av samtiden som inget annat ämne kommer i närheten av att göra.

 

 

Kommentarer (6)

  1. Claes Olsson skriver:

    Mycket intressant artikel. Jag har samma tänk som du och det är roligt att det finns fler som är inne på samma bana.

  2. Bernt skriver:

    Så här står det:
    ”Mikael Bruér är legitimerad högtadielärare i geografi, historia, religion och samhällskunskap vid Fagrabäckskolan i Växjö.”

    Tror att det skulle var bättre med lite svensk rättstavning på programmet 🙂
    //Bernt

Lämna en kommentar

  • (will not be published)