Bästa julkalendern någonsin!

Precis om alla andra har jag följt utvecklingen av julkalendern. Som bekant råkade kalendern ut för kritik och själv var jag ganska skeptisk. Historikern är alltid en aning kritisk när historiska program ska sändas och jag brukar var oerhört gnällig över saker som anakronismer, dålig faktagranskning etc. Som historielärare är jag dessutom van vid att behöva förklara och räta ut felaktigheter i diverse filmer och tv-program eleverna tittat på, så självfallet var jag skeptisk även denna gång.

Som historielärare är jag van vid att behöva förklara och räta ut felaktigheter i diverse filmer och tv-program. Självfallet var jag skeptisk även denna gång.

Jag såg de två, tre första avsnitten tillsammans med min sexåring. Han älskade det, ställde frågor om historia, äcklades av konstig mat och skrattade åt Haag och Lundgren. Även mina elever verkade, trots nästan 10 års skillnad, reagera på samma sätt. Tusen år till julafton väckte intresse.

Årets julalender gör något unikt i sammanhanget. På ett lekfullt sätt visas hur människor levt sina liv under flera perioder i svensk historia. Dessutom är det något annat än dygdiga riddare och vackra adelsdamer som visas. Vi får se olika sidor av historien. Visst. Det slarvas lite med fakta och svåra historiska skeenden trivialiseras mellan varven, men mitt i tramsandet väcks också lusten att förstå.

Ur ett lärarperspektiv ser jag vinster med kalendern. Jag har redan tidigare använt Historieätarna i min undervisning som exempel på människors liv i olika tidsperioder. Oftast har mina elever fått titta på ett avsnitt som läxa för att sedan för att sedan diskutera det i relation till det ämnesområde vi arbetar med.

Jag kommer absolut själv använda julkalendern som diskussionsunderlag för att, till exempel, visa olika gruppers strävan att påverka och förbättra sina egna och andras levnadsvillkor eller visa bildandet av politiska partier, nya folkrörelser, Framväxten av det svenska välfärdssamhället men också för att exemplifiera historisk kontinuitet och förändring. Varför inte låta elever analysera likheter och skillnader mellan rika och fattiga i en tid, eller hur förhållandena förändras mellan olika tider?     

Sällan har väl en historielärare på högstadiet fått ett så fantastiskt material att diskutera historiebruk och historiesyn från?

Dessutom erbjuder årets julkalender ett fantastiskt tillfälle att låta elever reflektera över sin egen och andras användning av historia i olika sammanhang och utifrån olika perspektiv. Sällan har väl en historielärare på högstadiet fått ett så fantastiskt material att diskutera historiebruk och historiesyn från?

Men kritiken då? Den ger jag faktiskt inte mycket för. Visst, barn röker, dricker öl, arbetar i gruva och liknande. Men den som inbillar sig att barnens historia bestått av ljus och kärleksfull omtanke bör nog ta och öppna en historiebok, för så har det sannerligen inte varit!

Om människor upprörs över att historiska fakta presenteras för eleverna i annat än en väl tillrättalagd berättelse är det nog många lärare som skulle få tänka om sin undervisning. Historien blir inte en trevligare plats av att vi böjer oss för moralisters högljudda rop om att revidera historien.

Historien blir inte en trevligare plats av att vi böjer oss för moralisters högljudda rop om att revidera historien.

Konsekvensen av en sådan historiesynen blir nostalgikerns dröm om att allt var bättre förr. Så var det inte. Tack och lov blir det mesta bättre med tiden och att visa att det ger oss inte bara den insikten utan också en bredare förståelse för hur samhället formats och varför vi är där vi idag är.

Barnen blir inte lyckligare av att vi ger dem en falsk bild av historien och kanske, bara kanske, ska vi också minnas att vi vuxna inte är målgruppen. Om barn blir intresserade av historia är det värt tusenfalt mer än att faktagranskningen brister på ett eller annat ställe.  

Mysteriet på Greveholm, Sunes jul eller Trolltider i all ära, men när fick en julkalender barn att faktiskt vilja lära sig mer senast? Jag gissar aldrig. Så tack SVT för den bästa julkalendern någonsin!

Kommentarer (8)

  1. Sandra skriver:

    Jag instämmer helt med inlägget. Gör första gången har vi alla suttit vid TV:n och skrattat och fasats. Programmet har skapat både frågor, givit kunskap och perspektiv som varit nyttiga i hår familj. Mina barn är 9 & 13 och har sett olika saker och delat insikter med varandra. Tackar också SVT och alla inblandade för modet, styrkan och profesionaliteten att genomföra något nytt som denna tids familjer behövde. Vi har redan allt vi INTE behöver. Fortsatt god jul önskas.

  2. Cia persson skriver:

    Jag har visat den förminskas två klasser 7:or o det har väckt intressanta frågor o diskussioner.

  3. Jenny skriver:

    Bästa julkalendern någonsin. 24 stycken hkk-filmer som kan användas direkt i undervisningen. Vi har visat elever från åk 6-9 och först säger eleverna att de inte gillar julkalendern och sedan sitter de som förstelnade.

  4. Amanda skriver:

    Jag håller med om att det fanns mycket matnyttigt i kalendern ur ren förmedlingssynpunkt. Däremot har jag en del att säga om att de t.ex. inte tog upp att det faktum att kvinnor och flickor inte tilläts bli riddare utan att det var en gång då de tagit sig friheter med historien och att de dessutom fick det att framstå som att medeltidskvinnan inte fick göra något alls. Den bilden har medeltidsforskningen på sistone starkt ifrågasatt och en annan bild av henne har vuxit fram där hon framställs som mer färgstark och fri än innan. Där tyckte jag att Salve som var sommarlovsprogram på SVT 1997 gjorde ett bättre jobb.

  5. Oscar Sterne skriver:

    Instämmer med Mikael – och ska det skapas lite humor, spänning etc får man nog tänja lite på gränserna. Många frågor väckte ju de kvartslånga programmen också och mina 5:or gillade den skarpt – som att steget mellan rik och fattig, att ha och inte ha, var hisnande, att rinnande vatten och elektriskt ljus är “självklarheter” som inte ens har 100 år på nacken. Dessutom är ju Haag och Lunden sånt tajt o. samspelt par att de då och då kostar på sig att gå utanför manus. Heja SVT!

  6. Oscar Sterne skriver:

    Förlåt felet Lotta (om du läser detta). Lundgren menar jag förstås!

Lämna en kommentar

  • (will not be published)