E-kurser: en fara för en svensk kunskapsskola?

Runt om i landet finns en pågående diskussion om hur man i olika ämnen ska hantera elever som har svårt att nå upp till den lägsta nivån för ett godkänt betyg. På min arbetsplats har det landat i en diskussion om att sätta ihop särskilda baskurser som innehåller det absolut lägsta av kunskaper en elev ska ha med sig för att få ett E. På många ställen resulterar den typen av diskussioner i att man försöker ta fram olika grundkurser för elever som har svårt att nå ett godkänt betyg.

Jag finner ett dylikt tillvägagångssätt vara djupt problematiskt utifrån flera perspektiv.

 

Kunskapssynen

I och med förändringarna i läroplanen från 1994 och läroplanen från 2011 förändrades den kunskapssyn som låg till grund för svensk skola tämligen dramatiskt. Från en syn som bottnade i mer basala kunskaper, till att istället allt mer handla om förmågor, något som introducerades i LPO94 och cementerades i och med LGR11.

Enligt denna kunskapssyn finns det olika kunskapsformer (fakta, förståelse, färdighet och förtrogenhet) som förutsätter och samspelar med varandra. I undervisningen ska dessa kunskapsformer balanseras så att de bildar en helhet för eleverna.1

Man kan tycka det är bra eller dåligt, men faktum kvarstår att den kunskapssyn som gällt från grundskolans införande som fokuserade på mer kvantitativt uttrycka kunskapsformer gick i graven för gott 2011. Istället ersattes detta med kvalitativa uttryck för kunskap. I LGR11 uttrycks detta generellt som förmågor, även om det skiljer sig åt en del mellan ämnen. Att utifrån detta, med gällande läroplan som grund, försöka skapa baskurser är såklart inte görbart, om man vill följa just styrdokumenten då vill säga.

I och med LGR 11 förvandlades bedömningen från att vara en generaliserande process där elever bedömdes i en större helhet till att i större utsträckning detaljbedömas. Kraven höjdes, inte per definition i att eleverna skulle prestera högre, utan att de skulle prestera i flera moment.

Jag gick lärarutbildningen när LPO 94 var gällande. LPO 94 byggde i väldigt stor utsträckning på Blooms taxonomi som i sin tur är en förklaring av hur lärande sker i olika steg. Ibland beskrivs det, lite förenklat, som en trappa med flera steg.

Inom ramen för denna kunskapssyn var det möjligt (med det inte sagt att det var okomplicerat) att skapa grundkurser då man, grovt generaliserat, kunde uttrycka betyget godkänt som uttryck för kunskapsnivåerna Fakta och Förståelse.

Med LGR 11 har detta förändrats och istället förutsätts elever idag prestera olika uttryck för kunskap på varje enskild betygsnivå.Med LGR 11 kan man säga att strukturen för Blooms trappa blev platt, snarare än stegvis.

Med det i bakhuvudet blir formulerandet av en baskurs ogörbart. För hur ska det formuleras syntesförmåga eller analysförmåga i en sådan baskurs? Eller mer konkret uttryckt utifrån kursplanen för samhällskunskap: Vad exakt ska finnas med i ett resonemang om demokratiska rättigheter och skyldigheter eller om för- och nackdelar med olika former för gemensamt beslutsfattande?

Den kunskapssyn som är genomgående i LGR11 ger inte uttryck för en rak kunskapsprogression där eleven lär sig först 1 och sedan 2 och sedan 3 för respektive betygssteg.

Eleverna måste alltså både behärska fakta, förståelse, tillämpningar och analyser och synteser på en och samma gång. På alla nivåer. Det är knappast något som man bara kan åstadkomma med en grundkurs.

 

Det etiska perspektivet

Oavsett det problematiska utifrån den kunskapssyn som gällande kursplan utgår ifrån ser jag också ett stort etiskt problem; nämligen att eleven riskerar att låsas i en förenklad nivå och inte få möjligheten att utvecklas längre.

En av de yrkesetiska principer som lärare omfattas av är att:

ta ansvar för elevernas kunskapstillväxt, stödja deras personliga utveckling och skapa goda betingelser för varje elevs lärande, utveckling och förmåga att utveckla kritiskt tänkande”2

Att med den principen i bakhuvudet formulera grundkurser menar jag är omöjligt. Det som grundkurser gör är att sänka nivån och möjligheterna för eleverna att ta ytterligare steg. Även om det är ärligt menad omsorg bakom så blir likafullt konsekvensen en helt annan.

Dessutom är en del av vårt samhällsuppdrag som lärare att faktiskt utgå från de styrdokument som är aktuella. Att formulera dylika kurser skulle stå i strid med detta. En professionell utgångspunkt utifrån våra yrkesetiska principer skulle utifrån det vara att helt enkelt värna om samhällsuppdraget snarare än kommunala byråkrater eller rektors uppfattningar. Dessutom förbinds vi lärare, via de yrkesetiska principerna att “påtala fel” och “ingripa mot sådant som strider mot den … kunskapssyn” som yrket vilar på.

 

Det juridiska?

Ett ytterligare perspektiv är det juridiska. Om man som lärare, skolledare eller kommun faktiskt gör, eller kräver att det ska göras, saker som inte är i enlighet med gällande styrdokument så finns det också en juridisk problematik i det hela.

Inom ramen för LPO94 hade vi lärare ett uppdrag att skriva ”lokala kursplaner” som skulle vara specifika för varje skola. De var ett av de stora problemen med denna läroplan då det ledde till att skolorna gjorde lite som de önskade och nivån på många ställen kom att sänkas rejält.

Idag är det inte förenligt med gällande styrdokument. Vi ska alltså inte göra den typ av omskrivningar av de nationella kunskapskraven som riskerar att förminska kunskapskrav.

Att producera egna kurser är som jag ser det ett avsteg från gällande styrdokument. Det finns redan en kurs i historia, eller matte, eller syslöjd eller… tja, alla ämnen. Det som anges i kunskapskraven är redan en lägstanivå. Att då göra ett avsteg från detta är också att faktiskt inte ta hänsyn till gällande skollag.

Kort sagt: lokala kursplaner ska man låta bli och de riskerar dessutom att  begränsa undervisningen.

Är det då olagligt? Inte en aning. Fråga Skolverket.

Jag tycker dock det känns i högsta grad olämpligt.

 

Offra eleverna?

Den kanske viktigaste aspekten på problemet är eleven.

Skolan har ett kunskapsuppdrag. Detta kunskapsuppdrag gäller alla elever, oavsett elevens förutsättningar. Det är ett uppdrag som på många sätt försvårar jobbet för lärare därför att resurstilldelningen för skolorna i de flesta fall är så bristfällig att rektorerna tvingas lägga arbetet i knäet på lärarna.

Barn och elever ska ges stöd och stimulans så att de utvecklas så långt som möjligt. En strävan ska vara att uppväga skillnader i barnens och elevernas förutsättningar att tillgodogöra sig utbildningen.3

Jag ställer mig frågan om grundkurser verkligen är förenliga med Skollagens skrivningar?

Bedömning och undervisning är och måste vara intimt sammankopplat och att då göra specifika kurser för elever med svårigheter utan att i övrigt anpassa för dem t.ex. i form av mindre studiegrupper eller tillgång till speciallärare är på förhand dömt att misslyckas. Samtidigt kan man som skola använda det som ett argument för att man “gjort något”, när det enda man gjort faktiskt är att flytta över ansvaret på eleven.

Jag har verkligen inget emot att lägga ett ökat ansvar på elever, tvärtom tror jag det är nödvändigt. Samtidigt är inte alla elever betjänta av det. Elever som redan har svårigheter behöver mer hjälp, mer stöd, mer förväntningar och utmaningar i samma grad som andra elever. Att sänka kraven istället för att öka stödet är att offra barn. Det gör mig heligt förbannad.

 

Vad bör göras?

Oaktat alla olika aspekter, kunskapssyn, juridik och liknande är det så klart att frågan ställs på många skolor. När man upplever att elever har svårt att uppnå den minst godtagbara nivån för betyg E (kunskapskravet) är det inte bara naturligt utan också mänskligt att försöka hitta nya vägar att hjälpa eleverna.

Så frågan är istället; vad bör göras?

Det kanske låter självklart, men jag tror såklart att svaret är undervisning och förutsättningar att hjälpa eleverna. Det senare är det svårt att som enskild lärare göra något åt, men undervisningen kan vi såklart påverka.

Jag tror det är viktigt att försöka systematisera sin undervisning, analysera, granska, utvärdera och arbeta om. Jag vet att det låter självklart, men alla har inte tid, ork (och ibland, tyvärr inte, lust) att göra det.

Jag tror dock det finns en del man kan göra utan att helt vända ut och in på sig själv. Jag har skrivit flera inlägg om det tidigare, men huvuddragen i min egen undervisning bygger på det jag kallar för momentundervisning. Poängen med denna metod är att undervisningen bryts ned i mindre och mer konkreta moment som i sin tur bygger på de förmågor vi ska arbeta med och de kunskapskrav som ska bedömas med utgångspunkten i det centrala innehåll vi ska arbeta med. 

Jag använder också matriser, i form av självutvärderingar som i sin tur innehåller konkretiseringar utifrån en kombination av centralt innehåll och kunskapskrav. För mig har det varit en framgång både för elever med stödbehov och andra.

För oss SO-lärare är det ett dubbelt problem med eleverna. Dels kämpar vi mot klockan och dels med ett enormt centralt innehåll och höga krav. Då är det såklart lockande att falla in i ledet.  Dessvärre tror jag det är en fälla. För alla.

Så, för att avsluta.

Försöken att skapa baskurser är problematiskt både ur ett etiskt och juridiskt perspektiv. Det står i strid mot läroplanens kunskapssyn och det riskerar att offra elever snarare än att ge dem det stöd de har rätt till.

Det är i varje fall inget jag tänker medverka i.

___________________________________

Noter:
1. https://www.skolverket.se/bedomning/bedomning
2. http://www.lararesyrkesetik.se/web/yrkesetik.nsf/doc/005324D7?opendocument
3. http://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/svensk-forfattningssamling/skollag-2010800_sfs-2010-800

 

Kommentarer (3)

  1. Nicklas skriver:

    Baskurs tolkar jag som att tydliggöra vilken den minimala prestationen är för att kunna visa minst E-krav.
    Och läraren skalar av allt som inte är nödvändigt för att nå dit.
    Ex Har man bara simningen kvar i idrott för att ha visat alla krav så är det bara det man behöver… Resten av lektionerna kan eleven göra annat.
    Det handlar helt enkelt om att tydliggöra vad man bygger sin bedömning på.

Lämna en kommentar

  • (will not be published)