SO-ämnen i svensk skola: En historisk exposé i två delar (del 1)

Ibland tänker jag kring ämnenas betydelse och hur det ser ut idag i relation till det såg ut då. Jag är trots allt historielärare så dåtiden intresserar mig mycket, samtidigt som jag tror vi kan lära en del av dåtiden när det kommer till vår vardag. Jag tror också det ibland kan vara viktigt med en gemensam bakgrund för att känna gemenskap och tillhörighet. För oss som lärare i SO-ämnen tror jag allt mer den gemensamma identiteten behövs då värderingen av våra ämnen tycks minska i samma takt som kraven på mätbara värden ökar.

Med denna utgångspunkt har jag försökt reflektera kring SO-ämnenas uppkomst och svensk skolas relation till skolans viktigaste ämnen.

De fyra ämnen som idag lite slarvigt kallas SO har sitt ursprung tillbaka till början av den svenska skolan. De som forskar kring folkskolans uppkomst hänvisar ibland till det svenska samhällets förändring under 1800-talets första hälft och vilket behov av “bättre folkbildning” som uppstått, en tendens som också förstärks i den realskola som kom att växa fram i Sverige.

Från realskola till grundskola

Den romantiskt lagde kan ta sig tillbaka till undervisningsplanen från 1906 där man om historieundervisningens syfte kan läsa att:

“Undervisningen i historia i realskolan har till uppgift att göra lärjungarna förtrogna med personligheter och tidsföreteelser, hvilka varit af större betydelse för vårt folks eller för hela mänsklighetens utveckling, företrädesvis under nyare tiden, samt att meddela någon kännedom om Sveriges nuvarande författning och förvaltning”

För behovet att folkbilda folket behövdes alltså historia. Viktigt verkade det tydligen vara också!

Även om det inte uttrycks tydligt så kan jag uppfatta det som att det fanns en orienterande ton, en bildande ambition som ytterligare kom till uttryck i instruktionerna till läraren där det förväntades användas både kartor, begreppsförklaringar och genomgångar av såväl svenska som utländska författningar. Ämnet var alltså en aning annorlunda mot vår tids historia, men samtidigt också mer orienterande till sin natur. Detsamma gäller ämnet geografi som hade en liknande tendens och syftade till att:

“småningom gifva lärjungarna en samlad bild af jordytan, dess natur och människolif”

Så klart kan man inte kalla detta för orienteringsämnen i begreppets egentliga mening, men nog fanns syftet att göra “lärjungarna” mer medvetna om sin omvärld och samtid.

Även om geografi och historia fanns med tidigt i svensk skola saknades två av de moderna SO-ämnena. Religionskunskap var kristendomsundervisning och samhällskunskap saknades. Först i början på 1920-talet införs vad som kom att kallas “historia med samhällslära” som kan beskrivas som samhällskunskap inom ramen för historieundervisningen.  

Detta var en konsekvens av den samhällsutveckling som präglade de första decennierna av 1900-talet. Med allmän och lika rösträtt krävdes det medborgare som visste hur samhället fungerade och då fick skolan ansvaret. På samma sätt hade historia och kristendomsundervisning framskjutna positioner som förmedlare av nationalistiska och uppfostrande ideal.  

Skolan är en produkt av det samhälle den verkar i och precis som idag påverkade yttre omständigheter skolans ämnen under 1920-talet.

Även om ämnena går att spåra långt tillbaka så har den moderna termen “SO-ämnen” sin uppkomst först i och med 1962 års läroplan. Nu var syftet ett annat, långt ifrån det tidiga 1900-talets prosaiska avsiktsförklaringar.

Från LGR 62 och grundskolans införande kom nu begreppet orienteringsämnen att bli en del av det som nu skulle undervisas i grundskolan. Nu skulle eleverna, ”jämte grundläggande språk- och räknefärdigheter” också få en vidgad världsbild. Nu resonerade man också i termer av en föränderlig omvärld som skapade behov av att pröva och ompröva “den grundläggande bildningens lämpliga innehåll från tid till annan”. Nu var det:

“Obestridligt synes dock vara, att den gemensamma referensram, som grundskolan vill ge alla medborgare, i dagens komplicerade samhälle måste omsluta ett rikare innehåll än förr. Jämte grundläggande språk- och räknefärdigheter skall skolan ge eleverna en vidgad kännedom om naturens och kulturens värld”.

I anslutning till grundskolans införande blev så orienteringsämnen införda och deras syfte blev allt tydligare klarlagt. Skolans uppgifter var inte längre bara att tjäna fäderneslandet, som det hette 1901 utan, utan också att ge eleverna “kunskaper om den omgivande verkligheten” i en tid som utvecklades i “allt snabbare takt” vilket skapade krav på ständigt förnyad orientering” då även de “humanistiska vetenskapernas innehåll förändras snabbt, och detta påverkar orienteringsbehovet”.

På så vis kan man också säga att LGR 62 är startpunkten för de moderna SO-ämnena.

Kommentarer (1)

Lämna en kommentar

  • (will not be published)