Var hittade du det, då?

Informationssökningen är en del som behöver integreras i undervisningen lika mycket som andra delar av kursplanens innehåll. Jag har bloggat om detta i flera inlägg förut, om digital läsförståelse, ett integrerat realiaprojekt och om det övergripande ansvaret för den digitala undervisningen. Jag tar mig dock friheten att lyfta nya exempel, eftersom det här ett område jag ofta för höra att lärare känner sig osäkra kring.

Informationssökning kan kopplas in i vilket arbetsområde som helst, och när man väl fått kläm på grunderna är det lätt att skapa nya övningar. Som vanligt utgår jag från Skolverkets bedömningsstöd i digital läsförståelse, de följdfrågor som finns i de olika uppgifterna där tar jag med mig när jag skapar mina egna följdfrågor.

Som alltid när eleverna introduceras för ett nytt område vill jag ge dem en genomgång. Den här gången valde jag att göra min genomgång som en film, vilket har flera fördelat. En vanlig genomgång kan lätt dra ut på tiden då eleverna avbryter med frågor. Elever som av någon anledning är frånvarande missar innehållet, och det det olika klasser får höra blir lite olika, kanske missar man något med en grupp som en annan grupp fick höra. Genom att filma genomgången kan se till att eleverna har möjlighet att titta på den i efterhand för att repetera om något är oklart. Självklart finns det utrymme för diskussion och frågor utifrån filmen. Jag har valt att använda en presentation på datorn och ett skärminspelningsprogram, i det här fallet Screencastify, som är ett tillägg till webbläsaren Chrome.

Hur får jag då grunden till min genomgång? Återigen vänder jag mig till Skolverkets bedömningsstöd, som har en fantastisk genomgång av den teoretiska bakgrunden och en begreppslista som är en jättebra utgångspunkt. Mer om informationssökning finns i Skolverkets lärportal, inom modulen Kritisk användning av nätet, där jag bland annat hittat denna text av Linda Spolén.

När eleverna sedan övar på detta gör de det alltid i grupp, helt enkelt för att man lär sig bäst i samspelet med andra. Mina 8or arbetade med Skottland och jag valde att plocka in olika frågor om landet och dess kultur, naturligtvis med följdfrågor. Dokumentet hittar du här.

När jag har skrivit frågorna har jag bland annat valt att lägga till följdfrågan ”Why was this question difficult to answer?”. När eleverna påpekar att det inte var svårt förtydligar jag att de i så fall missat något. Ett typexempel på en sådan fråga var här följande.

Här finns det fyra saker som gör frågan svårbesvarad.

  1. Jag har inte angivit hur många städer jag vill att de ska lista.
  2. Vad är storlek? Syftar jag på invånarantal eller yta? De flesta av mina elever vet inte att Kiruna är Sveriges största stad till ytan. Det ger perspektiv!
  3. Barn föds, människor dör, människor flyttar. Invånarantal kan inte bli helt exakta.
  4. Hur aktuell är källan? Hur trovärdig är källan? Vilken siffra efterfrågas?

Gällande den sista av dessa aspekter lyfter jag fram Wikipedia som källa, där Edinburgh fick stå som exempel.

Här ser vi att det finns tre olika siffror gällande invånarantal, beroende på om man syftar på Urban Area, Local Authority Area eller Edinburgh & South East Scotland City. När vi sedan låter markören vila över referenssiffran [1] och får upp källan. Vi ser då att källan är nationalrecordsofscotland.gov.uk, vilket alla upplever som en mycket trovärdigkälla, då toppdomänen .gov.uk visar att det är en myndighet som står bakom sidan. Dock ser vi att siffrorna hämtades till Wikipedia 25 november 2015, men att det handlar om en siffror från mitten av 2012. Kan man vara säker på antalet så exakt som på tiotal invånare när siffrorna är nästan fem år gamla?

Det är sådana här samtal som får våra elever att bli klokare internetanvändare. Det är sådana här samtal som behöver finnas i undervisningen hela tiden. Inte som enskilt undervisningsmoment, utan invävt lite här och där. Källkritik är en daglig verksamhet, både på fritiden och i klassrummet.

Kommentarer (5)

Lämna en kommentar

  • (will not be published)