Tysklärare? Jawohl!

Som ämneslärare får jag ibland frågan vilket av mina ämnen jag älskar mest. Det är en knepig fråga. Vissa dagar ligger det ena eller andra ämnet nära till hands att svara, men andra dagar slits jag mellan dem. Ytterligare dagar känns det omöjligt att över huvud taget dela upp lärarskapet i ämnen. Oftast svarar jag "alla språk är mina favoritämnen". För de år jag undervisade franska älskade jag det lika mycket som tyskan och engelskan, och det försvinner inte bara för att det plockas bort från tjänstefördelningen. Jag är språklärare. Men känslor är färskvara.

Språkkunskaper är färskvara – fortbildning är nyckeln

Ämneskunskaper behöver underhållas för att man ska vara på topp, och språk är verkligen en sak som behöver underhållas. I Sverige idag kommer engelskan till stor del gratis, men det är en annan sak att få prata med modersmålstalare om intressanta ämnen än att titta på tv-serier och filmer. Men som tysklärare måste jag jobba betydligt hårdare på att underhålla mina språkkunskaper. Jag har, i motsats till relativt många andra tysklärare, inga släktingar som talar språket och ingen personlig koppling till landet. Det finns inga vänner att besöka, ingen Oma eller Opa att prata med över julmiddagen. Jag måste aktivt söka chanser att använda språket. Fortbildning är här ett måste. Mina första år som lärare tappade jag tyskan till alltför stor del. En vecka i Lübeck 2015 var avgörande för mig, det som tidigare fanns kom tillbaka och jag vässade till min tyska ytterligare. Nu jobbar jag hårdare på att inte tappa det igen, och jag hyser enorm tacksamhet till min fantastiska kollega Hanna, som pratar tyska med sin man dagligen och utan att tveka gärna pratar tyska med mig varje dag på jobbet. För det där lilla gör skillnad.

Konferens i Tyskland genom UHR

För en dryg månad sedan hoppade jag på en fantastisk möjlighet. UHR ansvarar för att samordna internationella samarbeten för Sverige. Det var en konferens på tyska i Weimar och de två anmälda hade fått förhinder. Alltså behövde två platser snabbt fyllas. Tre soliga vårdagar i Weimar, vem tackar nej till det? Kan man få bättre fortbildning? Jag högg tag i den första av mina tysklärarkollegor jag såg, och han var snabb att hänga på. Vår rektor är av den kloka sorten, som ser vinsten i att släppa iväg oss, och snart var det spikat. Jag och Henrik åkte alltså till Weimar för tre dagars konferens. Temat var hur man främjar arbetet med demokrati i skolan genom internationella skolutbyten. Den som är nyfiken kan läsa mer här eller lyssna på en podcast här.

Men jag tänker inte blogga om föreläsningarna, workshoppar eller något annat. Jag vill lyfta fram resan i sig. För det  bästa med den här resan var faktiskt att jag och Henrik fick åka till Tyskland, prata tyska, åka tyska tåg, äta tysk mat, samtala med andra lärare på tyska, ofta om språkundervisning eller skola i allmänhet, kanske dricka ett glas Riesling, minnas tidigare vistelser i landet, skratta tillsammans och dela erfarenheten. Det stärker oss båda som individuella tysklärare, och det stärker vårt samarbete.

Naturligtvis vill jag att mina elever tar del av resan också. Jag hade redan innan berättat för dem att jag skulle lägga upp filmer och bilder på mitt tyska-Instagramkonto: @miasdeutschunterricht. Att följa det är naturligtvis högst frivilligt, och det var totalt 5-10 av mina nuvarande elever som var inne och tittade på mina filmer under veckan. Men det spelar ingen roll att de flesta struntade i det, om jag lyckas motivera några av eleverna är det en vinst i sig. För att se till att alla fick ta del gjorde jag en kort film som ni kan se nedan.

Tyskläraraktiviteter genom Goethe Institut

Men man måste inte åka utomlands. Olika språk har olika former för stöttning, och som lärare i tyska är man hjärtligt tacksam för det stöd som Goethe Institut erbjuder, både i form av digitala resurser och fortbildning. På lokal nivå arrangeras olika arrangemang, stort och smått, och igår samlades en liten grupp tysklärare och andra som uppskattar att få använda det tyska språket för en guidad rundvandring i vår hemstad, Göteborg, på tyska, med fokus på tyskarnas historia i staden.

Utöver själva guidningen är det stärkande att få träffa andra lärare, att få prata tyska och att få befästa de relationer man redan har till andra personer kopplade till tyskundervisning. Man stärker sin identitet som tysklärare genom att samlas i den här konstellationen, helt enkelt.

Vad kan man då mer göra? Kolla in i kalendariet för Goethe Institut Schweden, kanske finns det där något som tilltalar dig. Som göteborgare har jag inte bara skrivit in tysklärardagen i kalendern, utan också en teaterföreställning på tyska i augusti. Kanske tilltalas man av Max Raabe och hans Palastorchester? De kommer till Sverige på turné i höst, det kanske är ett bra tillfälle att samla kollegorna? Om du har idéer på aktiviteter för tysklärare är ju välkommen att kontakta någon av representanterna på Goethe Institut, till exempel Oktavia Marquardt, ifall du bor nära Göteborg.

Digitala kontakter

En viktig knutpunkt för lärare har under de senastre åren blivit Facebook, där det finns oändligt många grupper av olika slag. Ofta finns det flera snarlika, men några blir mer aktiva än andra. Det är imponerande att vi lyckats samla fler än tusen tysklärare i Sverige i en enda facebook-grupp, och i den hämtar vi stöd och inspiration, vilket är extra viktigt för de många språklärarare som är ensamma på sina skolor. Så, kära tysklärare, om ni har ett Facebook-konto men ännu inte hittat till gruppen Lärare i tyska – en nätverksplats. Willkommen!

Wer bin ich?

Så om någon frågar mig just idag vilket ämne jag identifierar mig starkast med är svaret självklart: im Moment bin ich Deutschlehrerin, ohne Zweifel!

Kommentarer (1)

  1. Hanna skriver:

    Herrlich!
    Und ist doch schön mal deutsch zu reden ab und zu! Mach ich gerne ❤️

Lämna en kommentar

  • (will not be published)