How do we get there?

När mina 7or självskattade sig utifrån checklistan i ESP upptäckte jag att en förmåga stack ut. ”Jag kan fråga om eller tala om hur man hittar till en plats.” Här var det många som skattade sina kunskaper något lägre än övriga förmågor. Ett tydligt tecken att det här är något jag bör plocka in i undervisningen. Sagt och gjort, jag planerade upp området How do we get there?.

Tanken var att göra det ganska kort och enkelt, men området fick mer didaktiskt djup än jag anade under planeringsfasen. Vi skulle lära in fraser med hjälp av British Council och Quizlet, titta på en kortfilm om kollektivtrafiken i London och öva muntligt på vägbeskrivningar. Inget konstigt. Tills det gick åt skogen!

Låt oss backa bandet lite. Öva på vägbeskrivningar muntligt. Vad ska vi då ha som grund? Någon stiliserad låtsas-karta ur någon lärobok? Nej, eleverna ropade själva när jag förklarade vad vi skulle jobba med att ”Man behöver inte kunna prata om det här, man använder bara Google Maps!”. Självklart plockar vi in Google Maps som verktyg! Autentiskt, digitalt och dessutom något som omnämns i geografin som GIS, Geografiska informationssystem.

Efter en kort introduktion till Google Maps och Streetview-läget delade jag in eleverna i grupper. Instruktionen: Välj en engelskspråkig stad, skriv ner en vägbeskrivning från en punkt till en annan i ett dokument som ni delar med mig. Piece of cake? Eftersom våra elever kan det där med data borde det väl inte vara något problem?

För att få en autentisk mottagare och öva hörförståelse fick eleverna sedan försöka följa sina egna instruktioner. Jag läste helt enkelt upp varje grupps vägbeskrivning, så fick alla försöka följa den i Google Maps. Resultat: ingen kom rätt! Det måste vi lära oss av!

Lektionen efter fick eleverna försöka sätta ord på varför det inte gick som det skulle. Någon grupp hade angivit en adress som startpunkt, men ingen stad, och just den adressen fanns visst på fem olika kontinenter. En annan grupp hade angivit en stad, och att ”start by the parking lot”. Ytterligare en grupp upprepade ”go forward” så många gånger att ingen kunde hålla räkningen. Någon grupp samlade hela sin vägbeskrivning i en enda mening, vilket gjorde det hopplöst för mig att läsa upp. Elevernas tankar samlade vi i Padlet.

Jag analyserade samtidigt själv vad som gick fel och skapade en tydlig mall för ett nytt försök med samma uppgift. Nya grupper, nytt försök.

Jag kunde nu tydligare påminna om allt det som gick fel första gången. När vi skriver in en adress i Google Maps börjar vi med det minsta och gör till större: gatunummer, gatunamn, stad, delstat/provins, land. När jag sedan läste upp de nya instruktionerna var det fortfarande inte självklart att alla hittade helt rätt, men det var bra mycket närmare och några instruktioner ledde faktiskt helt rätt.

Syftet med arbetsområdet: att lära sig ge och förstå en vägbeskrivning på engelska.

Bonuslärande: att kunna använda Google Maps, känna till hur Streetview-läget fungerar, och få stor insikt i att det faktiskt inte alltid är så enkelt.

För visst lär vi oss mer när vi snubblat till på vägen?

Show me what you can do

Vi har alla varit där. Du ska hålla en muntlig presentation inför klassen. På ett annat språk. Svetten lackar. Du börjar stamma och tänker direkt att du pratar sämre än vad du egentligen kan. Känns det bra? Nej, kanske inte.

Att få bedömningsunderlag för muntlig produktion är en logistisk mardröm. Om alla ska prata inför helklass tar det flera veckor innan alla är klara. Hur löser man det? Jo, med ny teknik! Jag ska här presentera två olika exempel på uppgifter.

Jag har tidigare bloggat om vikten av att plocka in den extramurala engelskan i undervisningen för att öka motivationen och visat exempel på hur eleverna får uttrycka sig genom olika mer nydanande textformer. När mina 9or skulle ta sig an Kanada valde jag att presentera en vlog jag hittat på youtube, där en kanadensiska diskuterade olika stereotyper kring landet. Efter att ha tittat på denna och arbetat med den fick eleverna som uppgift att skapa egna vloggar, där de presenterade stereptyper om det egna landet, Sverige eller något annat land som de själva betecknar som sitt egna. Hela upplägget kring Kanada hittar du här.

Mina 7or fick en liknande uppgift, dock med mindre uttalad mottagare. I samband med att klasserna läste boken Billy Elliot valde jag att fokusera på en scen i boken som väcker känslor och tankar, och koppla den till eleverna själva. I scenen ber Mrs Wilkinson Billy ta med en sak till danslektionen som ska inspirera till hans personliga dans. I boken beskrivs scenen kortfattat, men jag visade en vidgad tolkning i form av en sång från musikalen, baserad på filmen. Utifrån denna scen bad jag eleverna sätta sig in i situationen och presentera My Item. För att tydligt visa eleverna hur jag tänkte mig att de skulle genomföra uppgiften gav jag dem ett exempel att härma, där jag själv berättade om vad jag skulle ta med mig.

Elevernas filmer blir bara någon minut långa, men det räcker gott för att jag som lärare ska hinna bilda mig en tydlig uppfattning om hur deras talade engelska låter. De får en chans att visa vad de kan när det inte finns några kompisar som stirrar, ingen tidspress osv. Eleverna får helt enkelt en rimlig chans att visa vad de kan under de bästa förutsättningarna.

En bonus är att eleverna lär sig hantera ytterligare funktioner på sin dator, vilket ju också ligger inom ramen för skolans uppdrag. Jag ger eleverna en instruktion kring ett lämpligt verktyg men erbjuder dem att använda ett annat verktyg om det passar dem bättre.

En ytterligare effekt är att jag lär känna mina elever ännu bättre. Jag har inga elevexempel att visa upp, för de är alldeles för personliga för att visa någon annan. För de släpper faktiskt in mig i sina liv.

 

 

Blackout poetry – att skriva utan att skriva

Jag har hållit mig borta från att kräva av mina elever att de ska skriva poesi, av den enkla anledningen att jag själv som elev tyckte att det var en smått omöjlig uppgift. Kanske som extrauppgift, för de som känner sig inspirerade, men inte som obligatoriskt moment. Alldeles för stor risk att någon upplever ett misslyckande, och sådant vill vi ju undvika. Tills jag fick höra talas om blackout poetry.

Grundtanken med blackout poetry är att ta en färdig text, välja ut de ord som tilltalar en, som sticker ut, och skapa poesi av dessa ord. De ord som blir över täcker man helt enkelt med svart färg. Eller så skapar man konst.

Som inspiration till detta visar jag mina elever ett TEDx-talk med Austin Kleon. Det Kleon förmedlar om att ”Steal Like An Artist” handlar här rent praktiskt om hur man skapar poesi på detta sätt, men han förmedlar också kloka tankar från andra, bland annat Steve Jobs, om vikten av att stjäla kloka ideer av andra för att utvecklas.

De texter jag försåg mina elever med var den här gången utdrag ur en bok, de första sidorna ur The Hobbit. En annan gång köpte jag helt enkelt tidningar som eleverna fick slakta. Kanske kan man passa på när biblioteket rensar ut gamla böcker. För inspiration kan man göra en enkel bildgoogling. Några av eleverna nöjer sig med ord, andra ber att få arbeta vidare med uppgiften på bildlektionen och återkommer med fantastiska verk någon dag senare. Kombinationen av ord och text inspirerar.

Ett liknande upplägg har Annika Sjödahl beskrivit, där hennes elever fått arbeta med cut-up poesi.

Dessa vackra, inspirerande alster sitter nu runt om i vår skola och jag har sett både elever och vuxna läsa. Ett enkelt sätt att komma över tröskeln kring att skriva dikter. För du behöver ju faktiskt inte skriva något för att skriva en dikt.

Var hittade du det, då?

Informationssökningen är en del som behöver integreras i undervisningen lika mycket som andra delar av kursplanens innehåll. Jag har bloggat om detta i flera inlägg förut, om digital läsförståelse, ett integrerat realiaprojekt och om det övergripande ansvaret för den digitala undervisningen. Jag tar mig dock friheten att lyfta nya exempel, eftersom det här ett område jag ofta för höra att lärare känner sig osäkra kring.

Informationssökning kan kopplas in i vilket arbetsområde som helst, och när man väl fått kläm på grunderna är det lätt att skapa nya övningar. Som vanligt utgår jag från Skolverkets bedömningsstöd i digital läsförståelse, de följdfrågor som finns i de olika uppgifterna där tar jag med mig när jag skapar mina egna följdfrågor.

Som alltid när eleverna introduceras för ett nytt område vill jag ge dem en genomgång. Den här gången valde jag att göra min genomgång som en film, vilket har flera fördelat. En vanlig genomgång kan lätt dra ut på tiden då eleverna avbryter med frågor. Elever som av någon anledning är frånvarande missar innehållet, och det det olika klasser får höra blir lite olika, kanske missar man något med en grupp som en annan grupp fick höra. Genom att filma genomgången kan se till att eleverna har möjlighet att titta på den i efterhand för att repetera om något är oklart. Självklart finns det utrymme för diskussion och frågor utifrån filmen. Jag har valt att använda en presentation på datorn och ett skärminspelningsprogram, i det här fallet Screencastify, som är ett tillägg till webbläsaren Chrome.

Hur får jag då grunden till min genomgång? Återigen vänder jag mig till Skolverkets bedömningsstöd, som har en fantastisk genomgång av den teoretiska bakgrunden och en begreppslista som är en jättebra utgångspunkt. Mer om informationssökning finns i Skolverkets lärportal, inom modulen Kritisk användning av nätet, där jag bland annat hittat denna text av Linda Spolén.

När eleverna sedan övar på detta gör de det alltid i grupp, helt enkelt för att man lär sig bäst i samspelet med andra. Mina 8or arbetade med Skottland och jag valde att plocka in olika frågor om landet och dess kultur, naturligtvis med följdfrågor. Dokumentet hittar du här.

När jag har skrivit frågorna har jag bland annat valt att lägga till följdfrågan ”Why was this question difficult to answer?”. När eleverna påpekar att det inte var svårt förtydligar jag att de i så fall missat något. Ett typexempel på en sådan fråga var här följande.

Här finns det fyra saker som gör frågan svårbesvarad.

  1. Jag har inte angivit hur många städer jag vill att de ska lista.
  2. Vad är storlek? Syftar jag på invånarantal eller yta? De flesta av mina elever vet inte att Kiruna är Sveriges största stad till ytan. Det ger perspektiv!
  3. Barn föds, människor dör, människor flyttar. Invånarantal kan inte bli helt exakta.
  4. Hur aktuell är källan? Hur trovärdig är källan? Vilken siffra efterfrågas?

Gällande den sista av dessa aspekter lyfter jag fram Wikipedia som källa, där Edinburgh fick stå som exempel.

Här ser vi att det finns tre olika siffror gällande invånarantal, beroende på om man syftar på Urban Area, Local Authority Area eller Edinburgh & South East Scotland City. När vi sedan låter markören vila över referenssiffran [1] och får upp källan. Vi ser då att källan är nationalrecordsofscotland.gov.uk, vilket alla upplever som en mycket trovärdigkälla, då toppdomänen .gov.uk visar att det är en myndighet som står bakom sidan. Dock ser vi att siffrorna hämtades till Wikipedia 25 november 2015, men att det handlar om en siffror från mitten av 2012. Kan man vara säker på antalet så exakt som på tiotal invånare när siffrorna är nästan fem år gamla?

Det är sådana här samtal som får våra elever att bli klokare internetanvändare. Det är sådana här samtal som behöver finnas i undervisningen hela tiden. Inte som enskilt undervisningsmoment, utan invävt lite här och där. Källkritik är en daglig verksamhet, både på fritiden och i klassrummet.

Betygssamtal utifrån checklistan i ESP

Som betygssättande lärare är man van vid att frågorna kommer strax före lucia. ”När ska vi ha betygssamtal?” Det eleverna i det läget vill veta är vilken bokstav de kommer kunna läsa sig till på pappret i kuvertet som skickas hem några veckor senare. Ska jag lägga dyrbar undervisningstid på detta? Jag har valt att lägga mina individuella samtal efter jul i år. Eleverna vet redan vilket betyg de har fått, och i det här läget kan vi i stället blicka framåt.

Hur lägger man då upp samtalen? Jag har valt att utgå från de checklistor som finns som en del iden europeiska språkportfolion. Eleverna fick fylla i checklistan vid terminsstarten i augusti och fick sedan fylla i den igen vid terminsstarten i januari. När jag träffar eleven börjar vi med att titta på hur eleven fyllt i checklistan och samtalar om det vi ser. Här finns det flera olika saker att notera.

  • Eleven har fyllt i olika nivåer på olika förmågor. Kanske är några förmågor mer osäkra än andra. Håller jag med om detta i min bedömning, eller är det en upplevd osäkerhet? Är eleven medveten om hur och när de olika förmågorna blivit bedömda?
  • Eleven har flyttat en stor del av pilarna uppåt, ett tecken på att eleven upplever sig har blivit bättre på språket, kanske mer inom vissa förmågor än andra. Vad har gjort att utvecklingen går framåt? Går det att bygga vidare på detta?
  • Eleven har inte flyttat några pilar alls och upplever sig inte ha blivit bättre alls. Vad kan det bero på?
  • Eleven överskattar sin egen förmåga utifrån min bedömning. Dags att förtydliga vad orden egentligen handlar om.
  • Eleven underskattar sin egen förmåga utifrån min bedömning. Dags att förtydliga vad orden egentligen handlar om.
  • Eleven får en tydlig förklaring av de förmågor som kunskapskraven är baserade på och kan lättare äga sin egen utveckling.

Som lärare ser jag enbart fördelar med att använda mig av checklistan, till exempel kan jag se att någon enstaka förmåga utmärker sig. Jag har t.ex. sett att flertalet elever tycker att tv- och radioprogram är det svåraste av hörförståelsebitarna. Alltså är det här något jag får plocka in i undervisningen mer.

Även om eleverna inte tycker att själva ifyllandet är det mest spännande momentet under läsåret upplever jag att eleverna får en större förståelse för ämnets uppbyggnad när vi använder dem.

Checklistorna finns för de olika stegen i GERS-skalan. Vilket steg som motsvarar vilken kurs i svenska skolsystemet kan ni utläsa av följande tabell, som återfinns i kommentarmaterialen till kursplanerna i språk.

Materialet i den europeiska språkportfolion har flera delar som med fördel kan användas för att förstärka bilden av eleven som flerspråkig individ, där de olika språk eleven behärskar stärker elevens förmåga att lära sig fler språk och stärker elevens självbild. Ett material värt fördjupning!

Feed forward på gruppnivå

Hur många gånger har vi lärare inte suttit sena kvällar (och nätter) med personlig, individuell feedback för att eleverna ska utveckla sitt skrivande, sitt tänkande och sitt lärande. Och efter några timmar kommer väl den där tanken farande att det man skriver till en elev säkert skulle gagna flera elever. Och att vi skriver samma saker på flera olika ställen. Hur kan vi maximera effekten av detta? Hur når vi ut så att alla elever kan lära maximalt, utan att slösa bort lärarens tid alltför mycket?

En kollega som undervisar SO berättade nyligen att hon ibland färgmarkerar olika olika prov eller uppgifter som eleverna har gjort för att sedan kunna följa upp gruppvis. ”Ni som fått en lila lapp, kom till mig så ska vi gå igenom en sak lite till.” ”Ni som har fått gula lappar kan tänka lite extra på att koppla ihop era exempel med varandra för att fördjupa resonemanget.” Otroligt smart tänkt, dock ett system jag själv inte hunnit testa ännu. Men jag gillar det.

Idag vill jag visa ett sätt som jag använt för att ge eleverna tydlig respons på skriftliga uppgifter. I det här fallet handlar det om en klass som läst The Absolutely True Diary of a Part-Time Indian och som avslutning fick en skrivuppgift. Uppgiftens struktur är baserad på ett gammalt nationellt prov, samma grund som jag och Annika Sjödahl använde oss av när vi skapade den här uppgiften.

Eleverna fick individuell feedback på sina texter, där jag dels bockade av i vilken utsträckning de hanterat de fyra huvudområdena, describe, explain, discuss och compare. De fick också korta notiser om områden de behöver utveckla.

Under tiden som jag kommenterade elevernas texter noterade jag positiva exempel och utvecklingsområden. Dessa samlade jag och avslutningsvis gjorde jag två filmer till eleverna med feedback på gruppnivå. Den ena fokuserade på genomförandet av uppgiften och stilen, den andra på grammatik. Jag skapade bakgrunden till genomgångarna i en presentation på datorn och filmade med ett skärminspelningsprogram. Jag laddade sedan upp filmerna på youtube och delade dem med eleverna, som fick tid på lektionen för att se dem.

Fördelen med detta förfarande är att eleverna kan lära av varandra, både av misstag och av goda exempel, och att de kan gå tillbaka och titta på filmerna igen för att repetera, till exempel inför skrivandet av nationella prov i vår.

Fonetik för nybörjare – digitalt

Ett ämne som berörs av språklärare med jämna mellanrum är fonetisk skrift. För ett antal år sedan var det en naturlig del av undervisningen, så ser det inte riktigt ut idag. Kanske beror detta på att de digitala verktygen hjälper eleverna med ljudbilden på ett annat sätt. Vissa lärare arbetar även idag med det, själv berör jag det knappt alls i varken tyska eller engelska. När jag undervisade i franska lade jag mer energi på det av den enkla anledningen att stavningen och uttalet skiljer sig så markant åt i franska språket. De här skillnaderna mellan uttal och skrift finns ju också i engelskan, men då eleverna hör så mycket engelska i sin vardag blir behovet inte lika tydligt.

Fonetik nämns inte specifikt i kursplanerna för engelska och moderna språk i Lgr11, men i det centrala innehållet finns en punkt som lyder ”Språkliga företeelser för att förtydliga, variera och berika kommunikationen som uttal, intonation och fasta språkliga uttryck, grammatiska strukturer och satsbyggnad.”  Det tycker jag även kan handla om att kunna läsa ut den fonetiska skriften i en ordbok. Det finns också med i syftestexten att eleverna ska ”ges förutsättningar att kunna använda olika hjälpmedel för lärande, förståelse, skapande och kommunikation.” Även här kan tolka in förmågan att med hjälp av fonetisk skrift lista ut hur ett nytt ord ska uttalas. Man kan ju se det som att eleverna får en chans att lära sig en strategi till, som de kan ha nytta av även i framtiden när de lär sig fler språk. Detta är dock inget jag har bedömt, och tidsmässigt har jag lagt en enstaka lektion på detta.

Här presenterar jag ett upplägg som jag genomförde med en klass i år 9, där alla elever hade varsin iPad.

Jag introducerade ämnet med en kort film om uttal från BBC. Sedan tittade vi gemensamt på de fonetiska tecknen med hjälp av en bild på hemsida. Tecknen är klickbara och kopplade till ljudfiler, så vi kunde tillsammans lyssna på uttalet på varje ljud.
Nästa steg blev att ladda ner en ny app till elevernas iPads: Sounds: Pronunciation app från Macmillan (finns att hämta hem för iOS här och för Android här).

I appen fick eleverna på egen hand försöka förstå vad de konstiga tecknen betydde, några försökte också på eget initiativ skriva egna tecken när de fick orden stavade, vilket är avsevärt svårare. Den funktionen fungerade dock bara får några elever, oklart varför.

När de hade fått ungefärlig koll på hur man skulle läsa ut dem gick de vidare till kartan med ljuden, där de själva fick klicka fram ljud. De testade att få appen att uttala deras namn på engelska och hitta roliga ord. En insikt eleverna kom fram till här var att flera bokstäver ofta motsvarade ett enda ljud. Att de kommer till den insikten är mycket värt, oavsett om de stöter på fonetisk skrift senare i livet eller ej.

Mitt syfte med lektionen: att eleverna ska kunna känna igen fonetisk skrift och kunna få någon vägledning av tecknen. Lyckades jag med det. Jodå, och med glada miner också!

Film – inte utan tanke och process

December. Eleverna är trötta. Lärarna är trötta. Skolan är trött. Men ändå ska vi se till att undervisningen håller viss kvalitet, eller hur? Det finns så här års viss risk att eleverna tittar på film mer tid än de gör annat. Lite farligt? Jo, visst är det det. Jag brukar ofta få höra att jag är lite snål med filmvisandet, kanske är det så. Men min undervisningstid är så mycket värd, att om jag ska lägga den på att se en hel långfilm ska det verkligen vara något som jag vet gynnar mina elevers språkliga utveckling, och gärna utvecklar dem som människor också. Den film vi ser ska naturligtvis vara kopplad till annat vi arbetat med, det är för mig självklart. Hur kan man då göra detta meningsfullt?

Att bearbeta det man sett genom att skriva texter är ett sätt. Bra tankar man kan tolka för denna sorts arbete finns från mina ämnesspanarkollegor här och här. Att titta på de olika karaktärernas perspektiv är nyttigt och kan utveckla just den där helhetsbilden av eleven som en människa i ett sammanhang.

Ett annat sätt är att samtala kring bilder, vilket mina elever ska få göra den här veckan. Här presenterar jag två olika upplägg.

 

Den ena gruppen har arbetat med ett tema om att vara tonåring, om vänskap och relationer till föräldrar med mera. En del av temat beskrevs i det här inlägget. De ska få se en amerikansk high school-komedi, nu vet den sorten som det finns hur många som helst av. Anledningen till att jag väljer den här sortens film är att jag vet att många av eleverna möter den sortens filmer och vi behöver hjälpa dem bemöta de stereotyper som förekommer. Inför tittandet får de ett stöd kring vad de ska tänka på när de tittar. Här har jag valt att, utifrån temat, fokusera på hur våra relationer påverkar oss som människor.

screen-shot-2016-12-04-at-22-08-05

När eleverna sedan tittat klart på filmen kommer de gruppvis få diskutera karaktärerna. Varje grupp kommer få en karaktär att fokusera på. Namnet placeras i mitten, inspirationspunkterna finns kvar runt omkring. Utifrån detta kommer gruppen få diskutera hur just denna karaktär påverkas av sin omgivning.

Här kan man som lärare välja att släppa samtalet fritt inom gruppen, att använda sig av en samtalsledare och en sekreterare eller kanske att testa ett tyst samtal, där man bara får skriva ner sina åsikter, antingen direkt på pappret eller med hjälp av post it-lappar. Här gäller det att känna sin grupp och välja metod utifrån vad som passar just nu.

screen-shot-2016-12-04-at-22-11-48

Genom att ge eleverna en tankeriktning innan de tittar får de en bättre chans att söka upp svaren under tittandet och förhoppningsvis tittar de mer aktivt på filmen än de annars hade gjort om det hade handlat om ren nöjestittning.

Den andra gruppen har läst en bok som också finns filmatiserad, Billy Elliot. Efter boksamtal, vilket jag beskrivit i det här inlägget, kommer de få se filmen. Avslutningsvis kommer de få samtala om likheter och skillnader. Vad jag använder då? Ett venn-diagram, så klart. Gruppvis samtal utifrån text och film. Enkelt och tydligt, tål att upprepas.


screen-shot-2016-12-04-at-22-04-21

Så innan du trycker på play-knappen, tänk igenom en vända till hur du kan utveckla dina elevers aktiva filmupplevelse. För lära oss kan vi göra även i december.

 

 

PS. Vill du också göra så snygga presentationer som jag har här ovan? Kolla in canva.com, ett favoritverktyg!

Euroskills – en blick in i framtiden?

I veckan har tusentals högstadieelever fått chansen att besöka Svenska Mässan i Göteborg och tävlingen Euroskills.

screen-shot-2016-12-02-at-22-40-45På hemsidan kan man läsa om evenemanget kan man läsa följande:

Den 1-3 december 2016 samlas ungdomar från hela Europa i Göteborg för att tävla om EM-titeln i yrkesskicklighet i hela 35 olika yrken. Vi ger besökarna unika möjligheter att inspireras av de bästa, prova på alla yrken och upptäcka sina egna talanger. Evenemanget vill visa yrkesutbildningens möjligheter till arbete, eget företagande, fortsatta studier och individuell utveckling. Självklart är det fri entré.

450 ungdomar upp till 25 år från ca 30 länder kommer att tävla inom:

  • Transport och Logistik
  • Industri- maskin- och verkstadsteknik
  • Bygg- konstruktions- , installations- och anläggningsteknik
  • Konst, kreation och mode
  • Informations- och kommunikationsteknik
  • Social och personlig service

Jag var själv på plats under fredag förmiddag i rollen som mentor för högstadieelever. Mina 8or behöver börja fundera på gymnasievalet, och behöver inspiration för att vidga sina vyer. Detta är ett av de syften som Euroskills presenterar på sin hemsida.

Syfte med EuroSkills 2016

  • Öka kunskapen och kännedomen om framtida yrkesvägar
  • Öka intresse och status för yrkesutbildning
  • Kompetens och inspiration för skolpersonal och förmedlare
  • Bli ett föredöme för hållbara yrkestävlingar

EuroSkills 2016 blir ett unikt tillfälle och en plattform för alla inblandade parter att arbeta tillsammans med frågor om ungdomars utbildning, jobbmöjligheter och marknadens framtida behov.

Vi var många som var på plats redan innan dörrarna öppnades, men när vi väl kom in var tävlingarna redan igång. Det var full aktivitet på olika håll.

img_0088
img_0122

Vi kunde studera hur unga människor tävlade inom respektive yrkesområden och läsa om vad varje tävlingsmoment gick ut på. Många imponerades av murbruket, trädgårdsanläggningarna och robotarna, andra studerade de olika modefrisyrerna och blomsterkreationerna eller betraktade rollspelet i hotellreceptioner eller dukningen av restaurangbord.

img_0111img_0116img_0123img_0124img_0092img_0109img_0101img_0119img_0096

En viktig del för mina elever blev självklart att testa på yrken själva. Det fanns möjlighet att känna på plåtsaxens krafter, att skapa blomsterdekorationer, att styla en provdocka till ett skyltfönster, att testa 3D-glasögon mm.

img_0097img_0112

En viktig post på plats var också alla studie- och yrkesvägledare som i olika montrar informerade om olika sakerna. Det fanns tävlingar och aktiviteter för att engagera eleverna i yrkesvalet för framtiden. För SYV är en viktig person för vilsna tonåringar.

Så, hur många av mina elever hittade nya yrkesvägar idag? Så vitt jag vet, ingen. Några fick se lite mer av något de redan börjat fundera på. Andra vet redan att de vill hitta på andra saker i livet än vad som presenterades på plats. Men fick de inspiration? Jodå. Och framför allt, lyftes blicken för vilken sorts yrken det finns i samhället? Absolut!

Fanns det då något att ifrågasätta? Möjligtvis placeringen av de olika områdena. En snabb blick på kartan avslöjade att de typiska kvinnoyrkena fanns på andra våningen, medan de typiska mansyrkena fanns på bottenplan. Även om det fanns manliga tävlande i floristtävlingen och kvinnliga målare skickar vi signaler till ungdomarna genom denna uppdelning. Vill vi verkligen att dessa strukturer kan leva kvar? Självklart kan det finnas praktiska anledningar till placeringarna, ventilation till köken kanske inte finns överallt och att köra lastbilar uppför rulltrappan behöver vi inte ens fundera på, men jag tror att man hade kunnat tänka lite mer och hitta en mer blandad lösning. Vi får hoppas att arrangemanget kommit ett steg längre där nästa gång vi får en chans att besöka tävlingarna.

Hur som helst, ett besök på Euroskills är verkligen värt tiden och jag hoppas att många av er tar er till Svenska Mässan under lördagen för att heja fram våra svenska talanger till seger i sina respektive tävlingsgrenar!

Schemabrytande – bara bra?

Terminsstart. Terminsavslut. Nu kör vi igång….  Nu rundar vi av… I musikens värld kallar vi det crescendo och diminuendo. Man kan inte köra 100% pang på från första minuten och 100% rätt ut till sista stunden. Nej, vi mjukstartar lite, och så avrundar vi lite på slutet. Känner ni igen det? Visst känns det bättre så? Jo, det gör det ju.

By DoktorMandrake - Recreation of raster image, File:Music hairpins 3.png in SVG., Public Domain, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=5966794

crescendo – diminuendo

Eller, känns det alltid rätt? Får de flesta av oss känns det jättebra.

I början av terminen ska vi ju ha några dagar för att lära känna klassen, så där informellt. Lite grillning. När vi åker? Ehm, det löser sig nog. Mat? Jo, vi skulle snacka med bambapersonalen om det. När vi slutar? Ehm, vi märker väl när vi kommer tillbaka…

Och så julavslutning. Lucia. Samling i aulan. Alla klasser. När det är slut? Äh, efter en stund. Vart vi ska då? Till klassrummet. Tror jag. Om det inte drar över tiden, då går vi direkt till slöjden, där vi ska pyssla. Om det är i vanliga slöjdgrupperna? Nej, vi har ordnat specialgrupper just idag. Lunch äter vi lite när det passar under arbetets gång. Rast? Vi litar på att ni klarar av att ta lagom mycket rast under dagen. Eller? Det gör ni väl? Ni går ju på högstadiet nu!

Nej, riktigt så bra är det inte för alla. Inte alls, faktiskt.

Har du någonsin haft en elev som inte riktigt passar in i mallen för hur man ska fungera i skolan? Kanske har eleven fått en diagnos. ADHD. Asperger. ADD. Autistiska drag. Eller så har eleven ingen diagnos, men vi alla vet att den där eleven är lite extra känslig. Får ont i magen ofta. Råkar vara sjuk just den där dagen då det var skolans gemensamma dag för joggning, vandring, lekar eller årets stora tema.

Visst ser du ett ansikte framför dig nu? En fladdrande blick. En darrande underläpp. En röst som ber om att få gå på toaletten, trots att det inte riktigt passar. Eller om att ringa en förälder. Den här huvudvärken är nog migrän. Bäst att söka upp skolsköterskan. Är det okej om min bästa kompis följer med?

Har du sagt nej en gång för mycket? Insett i efterhand att eleven i själva verket ropade på hjälp? Att du borde tagit dig tid? Det har vi nog alla. Förhoppningsvis lär vi oss till nästa gång.

Jag har lärt mig. Jag har fått höra i telefon av en förälder som vågar säga som det är rätt ut. Imorgon har ni planerat en särskild dag. Den dagen kommer bli jättedålig för mitt barn, eller hur? Visst har ni ingen backup för mitt barn? Vi låter barnet stanna hemma imorgon. Det blir bäst så. Jag skämdes när jag tog det här telefonsamtalet. Och lovade mig själv att lära mig att tänka ett steg tidigare.

En annan gång vågade jag vara den som sade som det var. Att gå ut på skolgården och hitta någon lek du vill delta i är det värsta du kan tänka dig, va? Helst av allt vill du vara i klassrummet med mig, din mentor, och några kamrater, va? Ja, självklart. Det funkar inte just nu, tyvärr, för skolan är inte riktigt gjord för dig idag heller. Jag måste finnas där de flesta barnen är. Men vi kompromissar. Du får sitta här med din mobil i 20 minuter, så går vi till klassrummet sedan. Deal? Deal.

Elever som med särskilda anpassningar och ,mycket vuxenstöd med nöd och näppe klarar vanliga dagar klarar mycket sämre av dagar då vi bryter schemat. Vi må tycka att vi är käcka och glada, men så funkar det inte för de här eleverna. För dem bli det bara fel. Några av dem väljer att inte närvara. Andra försöker, men misslyckas. Kanske blir de dagens pajas på hela skolan. Kanske blir det bråk. Men det blir fel. Eleven hamnar i ett misslyckande. Och det är skolans fel.

Hur ska vi göra då? Ska vi strunta i alla sådana här dagar och bara köra enligt schema? Nej, det kan vi inte. Många elever gynnas av de här dagarna och får en chans att blomma ut som de inte annars få. Och, helt ärligt, livet går inte alltid enligt schema. Och det är väl livet vi ska förbereda eleverna på?

Men vi kan förutse vilka svårigheter våra elever kommer stöta på under de här dagarna. Vi kan prata med dem. Berätta att vi vet att det är svårt. Berätta att vi ser att det är jobbigare än vanligt. Berätta att vi vill att det ska bli bra. Prata om reservplaner. Kanske finns det en speciell person som finns där om det blir snurrigt. Vet du inte vart du ska ta vägen, sök upp X. Det kanske är en elevassistent, en speciallärare, en skolsköterska, en vanlig lärare. Men någon som man vet kommer finnas där. Prata om speciallösningar. Prata om att det är okej att det är svårt. Även de sociala bitarna. Våga prata om att det kan kännas jobbigt att bli placerad i en blandad grupp med elever från många olika klasser. Våga prata om strategier. Planera upp vem som får vara den trygga punkten. Det kan handla om att man ska vara i en blandad grupp men får veta innan att bästisen är med i samma grupp och att andra elever, som kanske är orosmoment, hålls till andra grupper.

Det finns tusentals olika lösningar, för det finns tusentals olika skolor och tusentals olika elever med särskilda behov. Vi måste hitta lösningarna, tillsammans med eleverna. Och första steget mot en lösning är att våga se att problemet finns.

Så nu när det är dags för pysseldagar, julbak och långdans kring skolgården, ta dig en funderare. Vilka elever i din klass kan ha svårt för det här? På vilket sätt? Prata med dem. Fråga hur det känns. Fråga hur de vill att ni ska lägga upp det. För schemabrytande dagar ska kunna vara bra dagar. För ALLA elever.