Digital scaffolding – det som glömdes bort

I en tid då språkutveckling är i fokus talas det mycket som scaffolding och stödstrukturer. Mina ämnesspanarkollegor har bloggat så mycket om detta ut olika vinklar att jag inte tänker göra ett försök att täcka in alla inlägg, så centralt är detta. Men det finns ett område där vi, i min mening, glömmer bort att stötta eleverna: informationssökning på internet. Där ska eleverna klara sig själva.

I Lgr11 fick informationssökning på internet plats i kursplanerna i språk. Ett exempel är i kursplanen i engelska för årskurserna 7-9, i det centrala innehållet:

Olika sätt att söka, välja och värdera texter och talat språk på engelska från Internet och andra medier.”

Hur ser det ut idag?

Lär vi ut det här? Jag har tittat närmare på några av de läromedel i engelska för högstadiet som publicerats de senaste åren. Det jag gjort är långt ifrån en heltäckande studie, det kan hända att det finns nya läromedel som hanterar detta på ett annat sätt, och jag har inte haft tillgång till lärarhandledningar. Dock blir jag ledsen över det jag hittar. Övningar gällande läsning, hörförståelse, samtal och skrivande har gott om stödstrukturer och stöttning för att hjälpa eleverna framåt. När det gäller de här övningarna lämnas eleverna dock helt ensamma. För att förenkla handlar det om tre typer av uppgifter.

Sök information om ett intressant ämne. Presentera det för klassen.

eller

Hitta följande fakta om ämnet.

eller

Sök information om det här ämnet, kopplat till kapitlets innehåll. Kom ihåg att skriva ner källan!

eller

Inga uppgifter alls.

Ingen av dessa uppgiftstyper stöttar eleven i uppgiften, och läraren får stå för all stöttning.

Hur ska man då göra för att stötta?

Instruktionen

Ett steg är att i instruktionen leda eleven rätt.

Ställ in webbläsaren på rätt språk. Ange följande sökord: X. Begränsa sökresultaten till senaste veckan. Läs igenom resultatlistan och välj ut de tre sidor som verkar bäst. Läs på alla tre sidorna och jämför resultaten. 

Tips på sökfunktioner att inkludera i en sådan instruktion får du från min ämnesspanarkollega Annika Sjödahl.

Följdfrågor

En annan möjlighet är att genom följdfrågor leda eleven till egna slutsatser.

När du läste resultatlistan, hur valde du vilka länkar du skulle klicka på? Vilket sökord använde du först? Gjorde du någon ytterligare sökning? Vilket sökord använde du då? Fick du olika resultat om du begränsade sökningen till enbart träffar från landet X?

Gruppsamtal

Vi har en del elever som är riktigt vassa på det här området, men också gott om elever som har en del att lära. För att de ska få lära av varandra och utveckla sina tankar kan gruppsamtal vara passande.

Gör varsin sökning och välj varsin sida att titta på. Jämför era svar. Vilka sökord använde ni? Om ni använde olika sökord, vilka var mest effektiva? Vilka sidor valde ni att titta på? Vilken av sidorna verkar mest pålitlig? Varför? Vilka aktörer ligger bakom de olika sidor ni använde? Kan detta påverka trovärdigheten? 

Som ni förstår är det här bara några exempel, och det här blogginlägget kan vara helt inaktuellt om bara något år, men vi måste ta informationssökningen på allvar. Många lärare känner sig vilsna när det gäller att vägleda eleverna inom det här området, kanske rädda, med all rätt, att vissa elever kan mer än läraren. Därför måste läromedelsförlagen ta sitt ansvar. Vi kan inte publicera läromedel som bara hanterar delar av kursplanerna på djupet, medan andra berörs flyktigt.

Vill du lära dig mer?

Som så många gånger förr vill jag uppmana alla lärare som undervisar ämnen som berör detta område att gå in och läsa Skolverkets bedömningsstöd i digital läsförståelse, det ligger öppet i Bedömningsportalen, inget lösenord krävs. När läromedlen inte stöttar måste vi lärare ha ordentligt på fötterna för att kompensera.

Den som vill fördjupa sig ytterligare kan titta in på Skolverkest lärportal, där en modul kring Kritisk använding av nätet ger fördjupade kunskaper.

Vill vi att eleverna ska bli goda internetanvändare måste vi stötta dem, så enkelt är det.

Kan vi bara följa reglerna, tack?

Det har hänt. Igen. Ett nationellt prov har läckt ut till eleverna. Hur gick det till? Tja, någon i det här landet vet. Vem det är kommer vi knappast få veta. Det vi kan vara säkra på är att någon valt att inte följa reglerna.

Sekretess. Är vi alla på banan där? Uppenbarligen inte. Provet får inte öppnas förrän dagen innan, ska förvaras inlåst osv. Ändå har någon lyckats sprida provet till elever.

Genomförandet, då. Är alla på banan den här gången? Nej, det är de inte. Jag har hört från många olika håll om lärare som på olika sätt försöker ändra på förutsättningarna. Det kan handla om anpassningar som är utöver de som är tillåtna. I mitt egen ämne, engelska, finns det personer som anser att dyslektiker ska få hela läsförståelsen uppläst. Det är inte tillåtet då man i det läget testar en annan förmåga än den avsedda. Det finns andra anpassningar, som mer tid och förstorad text, eller kanske text uppkopierad på färgat papper, men inte att få texten uppläst. En annan stor fråga för just engelskan är huruvida delprov C, skriftlig produktion, ska genomföras med penna och papper eller digitalt. Det finns tydliga anvisningar för kraven för digitala varianter ska vara okej. Ändå hör man från många olika håll om personer som vill hitta egna lösningar som inte uppfyller dessa krav. Ja, vi vill att proven ska digitaliseras. Men den processen tar tid och vi måste låta den få ta tid. Vi kan inte stressa fram kassa lösningar, vi måste låta experterna lösa detta.

När de väl är skrivna då? Nej, du får inte lägga upp saker i facebook-grupper som röjer sekretessen. Ingen kan garantera att alla individer som är insläppta i gruppen är anställda som lärare med påskrivna sekretessavtal. Och det som skrivs på facebook… ja, den diskussionen behöver vi inte ens ta.

Men ni ska inte tro att vi är klara bara för att proven är skrivna. De ska ju rättas också. Och här kommer helt andra regler att beakta. Jag har bloggat om detta förut, två gånger faktiskt, men upprepar det igen.

Arbetstidsavtal. Det är så att vi lärare inte behöver jobba gratis. Jo, det är faktiskt sant. Allt som är beordrat arbete ska rymmas inom ramen för den reglerade arbetstiden. Så är det. Och nationella prov är beordrade, eller hur? Det betyder att vi inte ska ta med proven hem för att rätta på helgen. Vi ska inte heller klämma in det på vår ordinarie planeringstid, för vi har väl andra lektioner att planera och efterarbeta också? Övrig undervisning pausar uppenbarligen inte för att vi har nationella prov med några klasser. Nej, det är upp till arbetsgivaren att se till att du som lärare hinner med dessa uppgifter inom ramen för din arbetstid. Så enkelt är det.

Ibland hör jag lärare påpeka att ”vi får bara en dag i vårt ämne”. När jag nämner detta för rektorer möts jag nästan alltid av samma svar. Säg till om tiden inte räcker, så får du mer tid. Men då måste vi säga till, rektor kan inte gissa om tiden räckte eller inte.

Hur är det med sambedömningen, då? Jodå, den är jättebra. Jag har testat många olika varianter under min lärartid. Som ensam språklärare på skolan hade jag bara mig själv i flera år, men någon gång fick jag gå ihop med grannskolorna, vilket var guld värt. En gång fick jag testa den så kallade Kalmar-modellen, där vi satt med alla prov från en hel stadsdel i Göteborg. (Göteborgs stadsdelar är storleksmässigt att jämföra med normalstora kommuner.) Under en vecka rättades alla prov, sambedömdes, registrerades osv. Fantastisk fortbildning för alla deltagande, bra grund för nätverkande och rättssäkert för eleverna. Tänk om fler arbetsgivare tog initiativ som detta. Men nej, det är inget krav att sambedöma. Tänk bara på att om du sitter en helkväll hemma och rättar nationella prov, då ska denna tid kompas ut, det är inte en del av din förtroendetid!

I grund och botten handlar detta bara om att följa regler. Följ Skolverkets instruktioner för förvaring, genomförande och bedömning av proven. Följ arbetstidsavtalen.  Låt rektor ta sitt ansvar genom tydlig kommunikation.

Följ reglerna. Okej?

Muntlig interaktion – resurs från ett grannland

Jag gissar att de flesta som läser mina inlägg vet om att jag var en av arrangörerna för språkdagarna Språkbad i Väst i Göteborg, genom mitt engagemang i Språklärarnas riksförbund. Någon sade till mig för några år sedan att efter ett lyckat fortbildningsarrangemang får man med sig både tankar som leder till långsiktig utveckling och funderingar kring undervisning, men också något som man kan använda på lektionerna redan veckan efter. Som arrangör kunde jag inte gå på alla föreläsningspass, men jag såg till att slinka in på några av alla favoriter jag spanat in från början. Bland annat såg jag till att lyssna till båda våra norska föreläsare, Steinar Nybøle och Natali Seguì Schimpke från Fremmedspråkssenteret i Norge. Dessa båda pass gav mig just detta.

Steinar Nybøle pratade om vikten av att få ungdomar att läsa fler språk än bara engelska, en utmaning i både Norge och Sverige. Är du nyfiken på hur man arbetar med detta i Norge rekommenderar jag ett besök på Fremmedspråkssenterets hemsida, där det finns gott om publikationer som kan läsas digitalt eller beställas i fysisk form.

 

Att hitta inspiration, tips och samarbetsmöjligheter hos våra grannländer är ju bara positivt. Tillsammans är vi starka!

Natali Seguì Schimpke gav mig det där praktiska, de där övningarna jag behövde till lektionerna nästaföljande vecka. Föreläsningen handlade om cooperative learning, alltså övningar där eleverna läs tillsammans och med hjälp av varandra. Eleverna måste presetera, för om de inte engagerar sig kommer även kamratens möjlighet att lära misslyckas. Natali tipsade också om en bok på ämnet, för den som vill fördjupa sig.

Vi fick i gruppen testa flera olika övningar, bland annat Quiz och byt, där vi fick öva på falska vänner mellan norska och svenska. Fremmedspråkssenteret är nämligen inte bara ett center som jobbar med att övertyga ungdomar att läsa språk, de erbjuder didaktiska resurser för lärare. För att läsa om olika varianter på just muntlig propduktion och interaktion, läs mer här.

Mina tyskaelever i år 9 arbetar med yrken och sina egna framtidsdrömmar och jag kopierade direkt två upplägg till mina elever. Här kommer de.

Den första övningen var för att repetera yrken och vad dessa gör. Jag skapade lappar med svar och frågor. En lapp markerades med färg och lapparna delades ut till eleverna. Eleven som fick den färgmarkerade lappen började med att ställa frågan på sin lapp. Wo arbeitet ein Arzt oder eine Ärztin? Alla elever studerade sina lappar och den elev som satt på svaret till denna fråga svarade. Ein Arzt oder eine Ärztin arbeitet in einem Krankenhaus oder in einer Praxis. Eleven läste sedan frågan på samma kort. Eleven med svaret på denna fråga tog vid och läste sedan sin fråga. Svar och frågor avlöste varandra tills eleven som börjat fick läsa svaret på sin lapp. Alla elever fick aktivt lyssna och ordförrådet repeterades. Vi gjorde övningen två gånger, i början och i slutet av lektionen, för att befästa fraserna. Övningen hittar ni här. 

Nästa övning krävde att eleverna rörde på sig, ett klassiskt Mingelbingo. Jag hade förberett fraser utifrån en övning i läroboken (Der Sprung 4, Mini-Projekt på kapitlet om yrken). Eleverna fick ett exempel för böjningen av verben i meningarna och kunde sedan kopiera mönstret. Möchtest du mit Menschen arbeiten? Ja, ich möchte mit Menschen arbeiten. När eleverna hittat namn till alla rutor och återvänt till sina platser upprepade vi svaren. Wer möchte mit Menschen arbeiten? Stina möchte mit Menschen arbeiten. Arket med frågor kan du hitta här.

Ja, jag inser att flera av er säkert suckar att ”Mingelbingo är väl inget nytt.” Men det händer att vi glömmer bort gamla favoriter och ibland kan vi behöva påminnas om gamla tips, hitta nya användsningsområden för dem och hitta nya vinklingar på gamla undervisningsområden. Känner du att du behöver inspiration? Titta in på Fremmedspråkssenterets hemsida, helt enkelt!

 

Tävla i språk, vad ska det vara bra för?

I skrivande stund sitter jag på ett tåg på väg hemåt från Malmö. Själva tågåkandet är inte särskilt speciellt, men resan är det. Kanske ännu mer för mina två elever än för mig. Idag har de nämligen deltagit i riksfinalen av ILCompetition, det som tidigare hette Språkolympiaden. De har tävlat. I tyska.

Vad ska det här vara bra för, då? Är det kopplat till betygen? Nej, frågorna eleverna besvarar är inte direkt kopplade till kunskapskraven, så resultatet på kvalprov, regionfinal eller riksfinal är inte betygsgrundande alls. Men effekten av tävlingen kan lätt ha positiv inverkan på elevernas övriga prestationer, så indirekt kan det visst påverka. För ni ska tro att mina elever har förberett sig. De har pluggat grammatik, glosor, memorerat invånarantal i huvudstäder och höjder på berg, pluggat kända tyskar och drillat adejktivböjning tills det sprutar ur öronen på dem.

Finns det då något egentligt syfte med deltagandet? Jodå, det gör det. Som lärare i tyska måste jag ständigt försvara mitt ämne, moderna språk är nämligen det enda ämne i grundskolan som kan väljas bort. Blir det för tufft väljer eleverna att läsa mer engelska i stället. Så jag måste kämpa lite hårdare i tyskan än i engelskan med att motivera eleverna. Just tyskan är ett bristspråk, vilket bland annat lyfts fram i LRs rapport Språk – så mycket mer än engelska, som publicerades 2016. Vi behöver fler svenskar som är bra på tyska, och det är i skolan vi skapar förutsättningar för detta.

Det bästa sättet att få eleverna att lära sig är inre motivation, det vet vi alla och det lyfter också Erik Cardelús fram i sin avhandling Motivation, attityder och moderna språk från 2015. Kan vi bidra till att lyfta språket på olika sätt? När jag presenterade Språkolympiaden för mina elever visste jag att några var positiva för att det blev ett avbrott från den ordinarie undervisningen, medan några direkt såg en finalplats framför sig. Oavsett anledningen blev det något vi kunde samlas kring tillsammans, något som vi gjorde som grupp. När beskedet kom att vi hade nått regionfinalen kom det svåra beslutet: vilka skulle få representera gruppen? Vi bestämde att de två elever som hade haft högst resultat i kvalet fick uppdraget, och då började mina elever förbereda sig. De fick dispens från andra lärare att plugga tyska på andra lektioner, de bad om extramaterial för att plugga mer hemma, de satt med extrauppgifter på de vanliga tyskalektionerna och och tysk realia har varit samtalsämnet vid ett antal luncher den senaste tiden. Denna satsning ger kunskaper och färdigheter som de bär med sig resten av livet. Som den ena av mina elever sade inför finalen: kunskap är lätt att bära.

Nu sitter vi här med en pokal och två medaljer. Det blev en tredjeplats. Den språkresa som vinnarna fick är det mina elever sörjer mest, de hade så gärna åkt till Tyskland i sommar. Men det kommer fler chanser. Den som läser språk får många möjligheter att resa, att träffa människor, att utvecklas i mötet med andra. Just nu skulle jag vilja betala en språkresa åt dem med mina egna pengar, för det är de så värda. Jag hoppas att de lyckas komma iväg snart, för de har den där inre motivationen som leder så långt.

En annan aspekt av tävlandet är att lyfta fram elever som är duktiga i teoretiska ämnen. Pokaler hör i svensk skola till idrottsämnet och störst uppmärksamhet får annars elever som är bra på musik, eller kanske på bild. Elever som är sådär exeptionellt bra i matte, NO, språk eller som för de där riktigt djupa resonemangen i SO, de får sällan medaljer. Genom att lyfta fram goda exempel även inom teoretiska ämnen kan vi motivera andra. Om jag jobbar lika hårt, kanske jag kan komma lika långt. Det är faktiskt en prestation att vara bra även i teoretiska ämnen.

Mina elever är vinnare, även om det står en 3:a på deras pokal. Och jag är superstolt!

How do we get there?

När mina 7or självskattade sig utifrån checklistan i ESP upptäckte jag att en förmåga stack ut. ”Jag kan fråga om eller tala om hur man hittar till en plats.” Här var det många som skattade sina kunskaper något lägre än övriga förmågor. Ett tydligt tecken att det här är något jag bör plocka in i undervisningen. Sagt och gjort, jag planerade upp området How do we get there?.

Tanken var att göra det ganska kort och enkelt, men området fick mer didaktiskt djup än jag anade under planeringsfasen. Vi skulle lära in fraser med hjälp av British Council och Quizlet, titta på en kortfilm om kollektivtrafiken i London och öva muntligt på vägbeskrivningar. Inget konstigt. Tills det gick åt skogen!

Låt oss backa bandet lite. Öva på vägbeskrivningar muntligt. Vad ska vi då ha som grund? Någon stiliserad låtsas-karta ur någon lärobok? Nej, eleverna ropade själva när jag förklarade vad vi skulle jobba med att ”Man behöver inte kunna prata om det här, man använder bara Google Maps!”. Självklart plockar vi in Google Maps som verktyg! Autentiskt, digitalt och dessutom något som omnämns i geografin som GIS, Geografiska informationssystem.

Efter en kort introduktion till Google Maps och Streetview-läget delade jag in eleverna i grupper. Instruktionen: Välj en engelskspråkig stad, skriv ner en vägbeskrivning från en punkt till en annan i ett dokument som ni delar med mig. Piece of cake? Eftersom våra elever kan det där med data borde det väl inte vara något problem?

För att få en autentisk mottagare och öva hörförståelse fick eleverna sedan försöka följa sina egna instruktioner. Jag läste helt enkelt upp varje grupps vägbeskrivning, så fick alla försöka följa den i Google Maps. Resultat: ingen kom rätt! Det måste vi lära oss av!

Lektionen efter fick eleverna försöka sätta ord på varför det inte gick som det skulle. Någon grupp hade angivit en adress som startpunkt, men ingen stad, och just den adressen fanns visst på fem olika kontinenter. En annan grupp hade angivit en stad, och att ”start by the parking lot”. Ytterligare en grupp upprepade ”go forward” så många gånger att ingen kunde hålla räkningen. Någon grupp samlade hela sin vägbeskrivning i en enda mening, vilket gjorde det hopplöst för mig att läsa upp. Elevernas tankar samlade vi i Padlet.

Jag analyserade samtidigt själv vad som gick fel och skapade en tydlig mall för ett nytt försök med samma uppgift. Nya grupper, nytt försök.

Jag kunde nu tydligare påminna om allt det som gick fel första gången. När vi skriver in en adress i Google Maps börjar vi med det minsta och gör till större: gatunummer, gatunamn, stad, delstat/provins, land. När jag sedan läste upp de nya instruktionerna var det fortfarande inte självklart att alla hittade helt rätt, men det var bra mycket närmare och några instruktioner ledde faktiskt helt rätt.

Syftet med arbetsområdet: att lära sig ge och förstå en vägbeskrivning på engelska.

Bonuslärande: att kunna använda Google Maps, känna till hur Streetview-läget fungerar, och få stor insikt i att det faktiskt inte alltid är så enkelt.

För visst lär vi oss mer när vi snubblat till på vägen?

Show me what you can do

Vi har alla varit där. Du ska hålla en muntlig presentation inför klassen. På ett annat språk. Svetten lackar. Du börjar stamma och tänker direkt att du pratar sämre än vad du egentligen kan. Känns det bra? Nej, kanske inte.

Att få bedömningsunderlag för muntlig produktion är en logistisk mardröm. Om alla ska prata inför helklass tar det flera veckor innan alla är klara. Hur löser man det? Jo, med ny teknik! Jag ska här presentera två olika exempel på uppgifter.

Jag har tidigare bloggat om vikten av att plocka in den extramurala engelskan i undervisningen för att öka motivationen och visat exempel på hur eleverna får uttrycka sig genom olika mer nydanande textformer. När mina 9or skulle ta sig an Kanada valde jag att presentera en vlog jag hittat på youtube, där en kanadensiska diskuterade olika stereotyper kring landet. Efter att ha tittat på denna och arbetat med den fick eleverna som uppgift att skapa egna vloggar, där de presenterade stereptyper om det egna landet, Sverige eller något annat land som de själva betecknar som sitt egna. Hela upplägget kring Kanada hittar du här.

Mina 7or fick en liknande uppgift, dock med mindre uttalad mottagare. I samband med att klasserna läste boken Billy Elliot valde jag att fokusera på en scen i boken som väcker känslor och tankar, och koppla den till eleverna själva. I scenen ber Mrs Wilkinson Billy ta med en sak till danslektionen som ska inspirera till hans personliga dans. I boken beskrivs scenen kortfattat, men jag visade en vidgad tolkning i form av en sång från musikalen, baserad på filmen. Utifrån denna scen bad jag eleverna sätta sig in i situationen och presentera My Item. För att tydligt visa eleverna hur jag tänkte mig att de skulle genomföra uppgiften gav jag dem ett exempel att härma, där jag själv berättade om vad jag skulle ta med mig.

Elevernas filmer blir bara någon minut långa, men det räcker gott för att jag som lärare ska hinna bilda mig en tydlig uppfattning om hur deras talade engelska låter. De får en chans att visa vad de kan när det inte finns några kompisar som stirrar, ingen tidspress osv. Eleverna får helt enkelt en rimlig chans att visa vad de kan under de bästa förutsättningarna.

En bonus är att eleverna lär sig hantera ytterligare funktioner på sin dator, vilket ju också ligger inom ramen för skolans uppdrag. Jag ger eleverna en instruktion kring ett lämpligt verktyg men erbjuder dem att använda ett annat verktyg om det passar dem bättre.

En ytterligare effekt är att jag lär känna mina elever ännu bättre. Jag har inga elevexempel att visa upp, för de är alldeles för personliga för att visa någon annan. För de släpper faktiskt in mig i sina liv.

 

 

Blackout poetry – att skriva utan att skriva

Jag har hållit mig borta från att kräva av mina elever att de ska skriva poesi, av den enkla anledningen att jag själv som elev tyckte att det var en smått omöjlig uppgift. Kanske som extrauppgift, för de som känner sig inspirerade, men inte som obligatoriskt moment. Alldeles för stor risk att någon upplever ett misslyckande, och sådant vill vi ju undvika. Tills jag fick höra talas om blackout poetry.

Grundtanken med blackout poetry är att ta en färdig text, välja ut de ord som tilltalar en, som sticker ut, och skapa poesi av dessa ord. De ord som blir över täcker man helt enkelt med svart färg. Eller så skapar man konst.

Som inspiration till detta visar jag mina elever ett TEDx-talk med Austin Kleon. Det Kleon förmedlar om att ”Steal Like An Artist” handlar här rent praktiskt om hur man skapar poesi på detta sätt, men han förmedlar också kloka tankar från andra, bland annat Steve Jobs, om vikten av att stjäla kloka ideer av andra för att utvecklas.

De texter jag försåg mina elever med var den här gången utdrag ur en bok, de första sidorna ur The Hobbit. En annan gång köpte jag helt enkelt tidningar som eleverna fick slakta. Kanske kan man passa på när biblioteket rensar ut gamla böcker. För inspiration kan man göra en enkel bildgoogling. Några av eleverna nöjer sig med ord, andra ber att få arbeta vidare med uppgiften på bildlektionen och återkommer med fantastiska verk någon dag senare. Kombinationen av ord och text inspirerar.

Ett liknande upplägg har Annika Sjödahl beskrivit, där hennes elever fått arbeta med cut-up poesi.

Dessa vackra, inspirerande alster sitter nu runt om i vår skola och jag har sett både elever och vuxna läsa. Ett enkelt sätt att komma över tröskeln kring att skriva dikter. För du behöver ju faktiskt inte skriva något för att skriva en dikt.

Var hittade du det, då?

Informationssökningen är en del som behöver integreras i undervisningen lika mycket som andra delar av kursplanens innehåll. Jag har bloggat om detta i flera inlägg förut, om digital läsförståelse, ett integrerat realiaprojekt och om det övergripande ansvaret för den digitala undervisningen. Jag tar mig dock friheten att lyfta nya exempel, eftersom det här ett område jag ofta för höra att lärare känner sig osäkra kring.

Informationssökning kan kopplas in i vilket arbetsområde som helst, och när man väl fått kläm på grunderna är det lätt att skapa nya övningar. Som vanligt utgår jag från Skolverkets bedömningsstöd i digital läsförståelse, de följdfrågor som finns i de olika uppgifterna där tar jag med mig när jag skapar mina egna följdfrågor.

Som alltid när eleverna introduceras för ett nytt område vill jag ge dem en genomgång. Den här gången valde jag att göra min genomgång som en film, vilket har flera fördelat. En vanlig genomgång kan lätt dra ut på tiden då eleverna avbryter med frågor. Elever som av någon anledning är frånvarande missar innehållet, och det det olika klasser får höra blir lite olika, kanske missar man något med en grupp som en annan grupp fick höra. Genom att filma genomgången kan se till att eleverna har möjlighet att titta på den i efterhand för att repetera om något är oklart. Självklart finns det utrymme för diskussion och frågor utifrån filmen. Jag har valt att använda en presentation på datorn och ett skärminspelningsprogram, i det här fallet Screencastify, som är ett tillägg till webbläsaren Chrome.

Hur får jag då grunden till min genomgång? Återigen vänder jag mig till Skolverkets bedömningsstöd, som har en fantastisk genomgång av den teoretiska bakgrunden och en begreppslista som är en jättebra utgångspunkt. Mer om informationssökning finns i Skolverkets lärportal, inom modulen Kritisk användning av nätet, där jag bland annat hittat denna text av Linda Spolén.

När eleverna sedan övar på detta gör de det alltid i grupp, helt enkelt för att man lär sig bäst i samspelet med andra. Mina 8or arbetade med Skottland och jag valde att plocka in olika frågor om landet och dess kultur, naturligtvis med följdfrågor. Dokumentet hittar du här.

När jag har skrivit frågorna har jag bland annat valt att lägga till följdfrågan ”Why was this question difficult to answer?”. När eleverna påpekar att det inte var svårt förtydligar jag att de i så fall missat något. Ett typexempel på en sådan fråga var här följande.

Här finns det fyra saker som gör frågan svårbesvarad.

  1. Jag har inte angivit hur många städer jag vill att de ska lista.
  2. Vad är storlek? Syftar jag på invånarantal eller yta? De flesta av mina elever vet inte att Kiruna är Sveriges största stad till ytan. Det ger perspektiv!
  3. Barn föds, människor dör, människor flyttar. Invånarantal kan inte bli helt exakta.
  4. Hur aktuell är källan? Hur trovärdig är källan? Vilken siffra efterfrågas?

Gällande den sista av dessa aspekter lyfter jag fram Wikipedia som källa, där Edinburgh fick stå som exempel.

Här ser vi att det finns tre olika siffror gällande invånarantal, beroende på om man syftar på Urban Area, Local Authority Area eller Edinburgh & South East Scotland City. När vi sedan låter markören vila över referenssiffran [1] och får upp källan. Vi ser då att källan är nationalrecordsofscotland.gov.uk, vilket alla upplever som en mycket trovärdigkälla, då toppdomänen .gov.uk visar att det är en myndighet som står bakom sidan. Dock ser vi att siffrorna hämtades till Wikipedia 25 november 2015, men att det handlar om en siffror från mitten av 2012. Kan man vara säker på antalet så exakt som på tiotal invånare när siffrorna är nästan fem år gamla?

Det är sådana här samtal som får våra elever att bli klokare internetanvändare. Det är sådana här samtal som behöver finnas i undervisningen hela tiden. Inte som enskilt undervisningsmoment, utan invävt lite här och där. Källkritik är en daglig verksamhet, både på fritiden och i klassrummet.

Betygssamtal utifrån checklistan i ESP

Som betygssättande lärare är man van vid att frågorna kommer strax före lucia. ”När ska vi ha betygssamtal?” Det eleverna i det läget vill veta är vilken bokstav de kommer kunna läsa sig till på pappret i kuvertet som skickas hem några veckor senare. Ska jag lägga dyrbar undervisningstid på detta? Jag har valt att lägga mina individuella samtal efter jul i år. Eleverna vet redan vilket betyg de har fått, och i det här läget kan vi i stället blicka framåt.

Hur lägger man då upp samtalen? Jag har valt att utgå från de checklistor som finns som en del iden europeiska språkportfolion. Eleverna fick fylla i checklistan vid terminsstarten i augusti och fick sedan fylla i den igen vid terminsstarten i januari. När jag träffar eleven börjar vi med att titta på hur eleven fyllt i checklistan och samtalar om det vi ser. Här finns det flera olika saker att notera.

  • Eleven har fyllt i olika nivåer på olika förmågor. Kanske är några förmågor mer osäkra än andra. Håller jag med om detta i min bedömning, eller är det en upplevd osäkerhet? Är eleven medveten om hur och när de olika förmågorna blivit bedömda?
  • Eleven har flyttat en stor del av pilarna uppåt, ett tecken på att eleven upplever sig har blivit bättre på språket, kanske mer inom vissa förmågor än andra. Vad har gjort att utvecklingen går framåt? Går det att bygga vidare på detta?
  • Eleven har inte flyttat några pilar alls och upplever sig inte ha blivit bättre alls. Vad kan det bero på?
  • Eleven överskattar sin egen förmåga utifrån min bedömning. Dags att förtydliga vad orden egentligen handlar om.
  • Eleven underskattar sin egen förmåga utifrån min bedömning. Dags att förtydliga vad orden egentligen handlar om.
  • Eleven får en tydlig förklaring av de förmågor som kunskapskraven är baserade på och kan lättare äga sin egen utveckling.

Som lärare ser jag enbart fördelar med att använda mig av checklistan, till exempel kan jag se att någon enstaka förmåga utmärker sig. Jag har t.ex. sett att flertalet elever tycker att tv- och radioprogram är det svåraste av hörförståelsebitarna. Alltså är det här något jag får plocka in i undervisningen mer.

Även om eleverna inte tycker att själva ifyllandet är det mest spännande momentet under läsåret upplever jag att eleverna får en större förståelse för ämnets uppbyggnad när vi använder dem.

Checklistorna finns för de olika stegen i GERS-skalan. Vilket steg som motsvarar vilken kurs i svenska skolsystemet kan ni utläsa av följande tabell, som återfinns i kommentarmaterialen till kursplanerna i språk.

Materialet i den europeiska språkportfolion har flera delar som med fördel kan användas för att förstärka bilden av eleven som flerspråkig individ, där de olika språk eleven behärskar stärker elevens förmåga att lära sig fler språk och stärker elevens självbild. Ett material värt fördjupning!

Feed forward på gruppnivå

Hur många gånger har vi lärare inte suttit sena kvällar (och nätter) med personlig, individuell feedback för att eleverna ska utveckla sitt skrivande, sitt tänkande och sitt lärande. Och efter några timmar kommer väl den där tanken farande att det man skriver till en elev säkert skulle gagna flera elever. Och att vi skriver samma saker på flera olika ställen. Hur kan vi maximera effekten av detta? Hur når vi ut så att alla elever kan lära maximalt, utan att slösa bort lärarens tid alltför mycket?

En kollega som undervisar SO berättade nyligen att hon ibland färgmarkerar olika olika prov eller uppgifter som eleverna har gjort för att sedan kunna följa upp gruppvis. ”Ni som fått en lila lapp, kom till mig så ska vi gå igenom en sak lite till.” ”Ni som har fått gula lappar kan tänka lite extra på att koppla ihop era exempel med varandra för att fördjupa resonemanget.” Otroligt smart tänkt, dock ett system jag själv inte hunnit testa ännu. Men jag gillar det.

Idag vill jag visa ett sätt som jag använt för att ge eleverna tydlig respons på skriftliga uppgifter. I det här fallet handlar det om en klass som läst The Absolutely True Diary of a Part-Time Indian och som avslutning fick en skrivuppgift. Uppgiftens struktur är baserad på ett gammalt nationellt prov, samma grund som jag och Annika Sjödahl använde oss av när vi skapade den här uppgiften.

Eleverna fick individuell feedback på sina texter, där jag dels bockade av i vilken utsträckning de hanterat de fyra huvudområdena, describe, explain, discuss och compare. De fick också korta notiser om områden de behöver utveckla.

Under tiden som jag kommenterade elevernas texter noterade jag positiva exempel och utvecklingsområden. Dessa samlade jag och avslutningsvis gjorde jag två filmer till eleverna med feedback på gruppnivå. Den ena fokuserade på genomförandet av uppgiften och stilen, den andra på grammatik. Jag skapade bakgrunden till genomgångarna i en presentation på datorn och filmade med ett skärminspelningsprogram. Jag laddade sedan upp filmerna på youtube och delade dem med eleverna, som fick tid på lektionen för att se dem.

Fördelen med detta förfarande är att eleverna kan lära av varandra, både av misstag och av goda exempel, och att de kan gå tillbaka och titta på filmerna igen för att repetera, till exempel inför skrivandet av nationella prov i vår.