Lärarens roll i klassrummet

Mycket av den fortbildning som arrangeras idag har fokus på digitalisering eller kursplaneinnehåll av olika sorter. I dagarna fick jag delta i en konferens med ett helt annat fokus: Lärarens roll. Det må låta självklart, men att få olika vinklingar på detta tema är både nyttigt och bjuder in till reflektion.

I skrivande stund sitter jag på ett tåg på väg hem från ännu en fortbildningskonferens. Jag fick möjligheten att delta i de baltiska tysklärardagarna, #BDLT2019, som i år hölls i Lübeck, med temat “Rolle der Lehrpersönlichkeit“. Lübeck är i sig en fantastisk stad att besöka, som inte bara är känd för sin marsipan och för att stora delar av gamla stan är världsarvsklassade av UNESCO. Konferensen hölls i en lokal med fantastisk historia. Katharineum zu Lübeck grundades 1531 och många elever har kunnit gå på skolan, bland annat nobelpristagaren Thomas Mann (som avskydde skolan och lär ha fått gå om inte mindre än tre årskurser).

 

Det är många intryck som ska smältas efter en sådan här konferens, och jag har med mig härliga minnen och nya kontakter bland europas tysklärare. Den stora frågan är helt enkelt vem jag är i min lärarroll. När tog jag mig senast tid att reflektera över det?

Hattie – Synligt lärande

När den tredje föreläsaren på raken nämnde Hatties studie Synligt lärande var vi många som drog på smilbanden. Det är uppenbart att Hatties metastudie har satt spår inte bara i Sverige, utan även i Tyskland och de baltiska länderna. Genomgående var ett fokus på lärarens engagemang, kompetens och relationen till eleverna, det sociala klimatet i klassrummet. Någon frågan ställdes frågan ifall lärarrollen handlar om plikt eller valfrihet inom tyskundervisningen, eller kan man undervisa utan att reflektera över hur man är som lärare?

När vi fick se exempel på stereotypa lärare från boken “33 Lehrer, mit denen ihr Kind rechnen muss” skrattade vi naturligtvis alla till, men visst blir man sugen på att läsa boken?

Bild: https://www.schwarzkopf-verlag.net/store/p826/33_LEHRER%2C_MIT_DENEN_IHR_KIND_RECHNEN_MUSS.html

   

Meyer – Was ist Guter Untericht

Men det är inte bara Hattie som har något att säga till om. En av Tysklands storheter på ämnet heter Hillbert Meyer och har bland annat skrivit boken “Was ist guter Unterricht?“, “Vad är god undervisning?“. Ur boken summerades följande (min översättning från tyska):

Kompetenser: en god lärare

  • förstår att skapa en god arbetsrelation med sina elever, en överenskommelse om ömsesidiga rättigheter och skyldigheter
  • förstår att balansera motsägelser (t.ex. omsorg kring en enskild elev mot rättvis behandling av alla)
  • har breda och djupa ämneskunskaper och behärskar sitt didaktiska och metodiska hantverk
  • möter varje elev med respekt och försöker utveckla en demokratisk undervisningskultur i klassrummet
  • kan grundligt tänka igenom sitt eget agerande och dess effekter och kan baserat på denna reflektion ständigt utvecklas
  • arbetar gärna i lag och ser sig själv som en del av en professionell gemenskap

Detta må ses som självklarheter efter ett par år i yrket, men vi behöver alla reflektera över hur väl vi lever upp till alla dessa delar. Vad är egentligen en god arbetsrelation? Hur hittar man den där viktiga balansen? Hur säkerställer vi tid för reflektion?

Utveckling av lärarrollen

Johan Amos Comenius ska 1657 ha skrivit i Didacta Magna “må allt flöda naturligt och inget tvingas” , alltså att lärandet kommer spontant utan att behöva tvingas fram. I en tid då vi ofta talar om lärare som en coach eller handledare känns detta mer aktuellt än någonsin.

Omnia sponte fluant, absit violentia rebus.

Men visst har mycket ändrats sedan 1600-talet, det förnekar ingen. Bland annat diskuterades Charles Morrisons artikel “From ‘Sage on the Stage’ to ‘Guide on the Side’: A Good Start“.

Hur gör jag för att utvecklas som lärare?

Det viktiga efter en konferens av det här slaget är att själv reflektera över sina utvecklingsområden. Vad gör jag för att vara den bästa lärare jag kan vara? För att hålla igång mitt engagemang finns det en sak som är oerhört viktigt, särskilt inom tyskan: möjlighet till fortbildning i målspråksländer. Jag passade på att åka iväg ett dygn tidigare för att få en dag i Hamburg, där jag ägnade min förtroendetid åt att besöka Elbphilharmonie, åka på en guidad turistbusstur, se en musikal på tyska och köpa tyska böcker. Att få komma iväg så här får mitt hjärta att återigen klappa lite hårdare för det tyska språket och den kultur som är kopplad till det. Det gör att när jag kliver in i klassrummet för en tyskalektion nästa gång kommer jag vara lite mer entusiastisk än jag hade varit annars. Samtidigt som jag är iväg vårdar jag mina elevrelationer genom att dela intryck från min resa på enkel tyska på mitt elev-instagramkonto. Det må vara det lilla, men det är något.

Vilka brister hos mig själv jag klurat på håller jag i nuläget för mig själv, men jag lovar att det finns utvecklingsområden även hos mig. Hur ser det ut hos dig själv?

 

Lämna en kommentar

  • (will not be published)