Luther 500 – läge för ämnesövergripande arbete

Terminsstart! Oändliga möjligheter! Jag kommer möta två för mig nya tyskagrupper, år 6 och år 7, och laddar nu för att få dem att älska detta språk, de länder språket talas i, se möjligheterna för sin egen språkutveckling och hur det ska utveckla dem som människor. Låter det stort? Jo, jag vet. Alla mina elever kommer inte lämna grundskolan med just tyska som favoritämne. Men det är väl okej, alla kan ju inte ha just det som favorit.

Men vi behöver fler som kan tyska i Sverige, det är ett faktum som upprepas ofta från olika håll. Jag har sett rapporter från Svenskt Näringsliv som säger att arbetsgivarna trånar efter språkkompetens generellt, och just tyskan specifikt, men att de får nöja sig med att anställa andra då kompetensen helt enkelt inte finns. Nu senast kom en blänkare om att de tyska turister som besöker Småland kan få språksvårigheter, något som borde se annorlunda ut, kan man tycka. Man behöver inte vara lärare eller tolk, men att kunna bemöta turisterna på tyska är inte alltför orimligt. Hur partisk jag än som lärare må vara så finns det även ekonomiska faktorer att beakta här, då Tyskland är en viktig handelspartner för Sverige. Detta är dock inte mitt specialområde så jag lämnar denna diskussion och undanber mig kommentarer om just detta.

Hur ska vi då locka eleverna att fortsätta läsa tyska och lägga energi för att verkligen lära sig, så att de kan använda sig av språket när de lämnar skolan? Att ge språket ett kulturellt sammanhang är en bra början, allt blir viktigare och mer verkligt i en kontext.

Av Simon Mannweiler (Eget arbete) [CC BY-SA 4.0 (http://creativecommons.org/licenses/by-sa/4.0)], via Wikimedia Commons

Det finns jubileer och det finns jubileer. 500 år är ganska jämnt. Värt att uppmärksamma. Det har man verkligen tagit fasta på i tyskland, där man nu närmar sig upploppet på den så kallade Lutherdekaden. Reformationen uppmärksammas, firas, diskuteras, analyseras osv. Om man är troende protestant i Tyskland finns det oändliga mängder arrangemang som kan tilltala. Men även för oss i Sverige är det relevant.

Utan Luther, vad hade Sverige varit då?

Vad hade Luther sagt om kyrkan som den ser ut i Sverige idag?

För mig är det självklart att ämnesövergripande arbete är att föredra om det är möjligt, världen är inte uppdelad i 17 ämnen, den är en helhet där allt hänger ihop. Här har vi ju en uppenbar möjlighet att samarbeta mellan tyskan och religionen. Kanske plockar vi in fler ämnen? Kommer det framåt höstloven finnas Luther-utställningar runtom i landet? Kanske Andy Warhol-inspirerade Luther-porträtt och olika estetiska tolkningar av teserna kommer pryda väggarna? Kommer elever visa förståelse för skillnaden på katolicism och protestantism då och nu? Kommer eleverna i tyskan få öva sökläsning genom att hitta information på särskilda webbsidor om olika aktiviteter? Eller hitta information om Luther och skriva korta texter med egna ord?

Hur stort eller litet det än uppmärksammas hoppas jag att både tysklärare och religionslärare landet runt tar sig tid att plocka in det här i undervisningen. Det är ju ändå 500-årsjubileum.

Hur gör ni på er skola? Har ni något projekt på gång? Dela gärna med er för att visa på goda exempel som andra kan lära av!

Länktips

https://www.luther2017.de/de/

https://www.welt.de/themen/martin-luther/

https://lutherstadt-wittenberg.de/luther-2017/

http://luther2017.se/

https://www.goethe.de/ins/se/sv/kul/mag/20947530.html

 

Konferens i juni – vem orkar det?

Min vän och kollega Eva har så länge tjatat om hur grymt det är. Till slut får man ju bara hoppa på tåget för att se själv. En skolutvecklingskonferens i juni. När man som lärare är som allra tröttast. Kan det verkligen vara en bra idé? Jodå, det kan det. Därför drog jag till #afkvarberg17.

Det finns kritik mot många större arrangemang att det är vinstdrivande företag som står bakom lärarnas fortbildning, men den biten kan man direkt släppa i det här läget. Skolsmedjan uppstod ur skoldebatten i sociala medier 2013 och det enda man betalar för på #afk är kost, logi och resa. Oberoende så det förslår, och det är en viktig del av tonen under de här dagarna.

De två dagarna på #afkvarberg präglades av en prestigelös, positiv we can do it-anda. Föreläsningar och pecha kuchas varvades med engagerande aktiviteter som höghastighetsträffar och #afktalk, gruppsamtal kring olika frågeställningar. Bland deltagarna fanns alla möjliga personer från skolans värld, blandade. Lärare, skolbibliotekarier, rektorer, forskare, skolvärdar, personer med alla möjliga olika titlar inom skolutvecklingsvärlden samlades kring samma engagerade anda: hur kan vi hjälpas åt att göra vår skola ännu bättre? För hoppet finns på #afk, det var en tydlig anda av att vi kan få det här att bli riktigt bra. Vi ska lära av varandra, ta till oss goda exempel, besöka varandra för att få nya tips och se till att bli så vassa som vi kan bli. På alla nivåer.

Jag tänker inte summera alla olika delar, det kan ni till exempel läsa om på Evas blogg, eller så kan ni kolla in delar av detta på Skolsmedjans youtube-kanal, där man kan titta på väl valda godbitar i efterhand, eller kolla in #afkvarberg17 på twitter, där det flitigt kommenterades och diskuterades.

Men det finns en del till jag vill lyfta fram, och det är nätverkandet. Jag har en tendens att hänga med ”min sorts folk”, alltså språklärare, mest verksamma på högstadiet. Och ja, jag var glad att få ordentligt med tid med två olika språklärare som jag kommunicerat mycket med i sociala medier tidigare, men äntligen fick träffa IRL. Men på en #afk samlas så många olika skolmänniskor, nätverket förgrenas på så många olika håll. När jag på hemvägen fick frågan om vilken del jag gillade mest fastnade jag faktiskt vid höghastighetsträffarna. Två minuter, ett samtalsämne, prata med någon du inte pratat med förut. Helt plötsligt pratade jag om en enkelt, men mycket tänkvärd fråga, med en professor, en skolvärdinna, och en lärare. Helt prestigelöst, med öppna öron och höga förväntningar. För vi kan alla bidra. Och vi måste alla bidra, om svensk skola ska nå sin fulla potential.

Det blir en ny #afkvarberg nästa år. Anmälan är redan öppen. Min förhoppning är att jag nästa år kan åka dit tillsammans med fler person från min egen kommun. Min närmsta chef, självklart (planera in det redan nu, är du snäll!), men också andra personer i skolorganisationen. Det är samtalen på plats, de gemensamma intrycken som ger grogrund för vidare utveckling. När jag nu kommer hem och vill att min kommun ska lära av Varberg och köra igång en fantastisk organisation kring arbetslivsarbetet får jag en ganska lång startsträcka, hade vi varit flera på plats hade vi kommit igång lättare. Hade vi haft samma intryck att bygga vidare på hade vi kommit längre direkt.

Två skolor var där med hela arbetslag. Rektors julklapp till lärarna var att få åka på #afkvarberg. Vågar vi utmana fler rektorer att tänka likadant? Det finns ett begränsat antal platser. Anmälan är redan öppen. Är ni med?

Temat för #afkvarberg18 är ”En hel organisation”. Då åker man väl inte ensam, va?

 

 

Till alla föräldrar

Efter otaliga år som elev, ett gäng år som student och elva år som lärare ska jag efter sommaren få se skolans värld från nästa perspektiv: som förälder. Mitt barn ska börja skolan. Det är stort. Riktigt stort. Jag försöker verkligen haussa grejen med att få lov att börja skolan, både för mitt eget barn och för de andra barn som finns i omgivningen. Att få lov att börja skolan är verkligen stort!

Tyvärr är det inte riktigt så det låter från alla håll. Det finns tyvärr föräldrar som snackar ner skolan inför sina barn. Därför vill jag skriva det här till dig som är förälder till ett barn som ska börja eller redan går i skolan. Det här vill jag att du ska tänka på. För hur mycket vi i skolan än gör har du som förälder stor inverkan på hur det går för ditt barn i skolan.

1. Prata positivt om skolan inför ditt barn.

Nej, man älskar inte alltid allt som sker i barnets skola. Det kan handla om en lärare som gör något på ett sätt man inte begriper sig på, skolmat som man själv inte är så sugen på att äta, skolmiljöer som med vuxna ögon inte verkar särskilt tilltalande. Men det spelar ingen roll. Inför ditt barn behöver du prata positivt. De kritiska bitarna kan avhandlas när barnen sover, på ett språk de inte förstår eller när de är på annan plats. Inget blir lättare för barnet, eller läraren, av att barnen hemma för höra att fröken verkar helt galen eller att den där skolgården skapar depressioner.

Har du själv negativa erfarenheter från skolan? Ditt barn behöver inte veta det. Inte just nu i alla fall. Lyft det positiva som finns att lyfta. Håll tyst om dina dåliga erfarenheter. När ditt barn har klarat av sin egen skolgång kan ni jämföra erfarenheter. Förhoppningsvis kan ditt barn då berätta om en bättre skolgång. Jag har hört föräldrar nämna för sitt barn att “jag önskar att min skola hade stöttat mig på det viset som ni stöttar mitt barn”. Då stöttar man även sitt barn. Lyft det positiva!

2. Värna om skolplikten.

Nej, det är ingen mänsklig rättighet att vara ledig från skolan för att åka på semester tio dagar under läsåret. Vi har skolplikt i Sverige i år 1-9. Det innebär att eleverna ska vara i skolan då, ifall de inte är sjuka.

Jo, vi kan oftast bevilja ledighet vid särskilda tillfällen. Men då ska det vara väldigt särskilt och meddelat i god tid. En charterresa som är lite billigare då, en skidresa som passade föräldrarnas jobbschema bättre eller en lite tidigare avfärd till långhelgen hos släktingarna är inte särskilda tillfällen. Jo “för vissa är det enda chansen att åka på semester alls”. Helt ärligt, det är mycket sällan de familjerna som åker på semester under terminerna. Boka inte resan innan skolan beviljat ledigheten! Visa ditt barn att skolan är viktig. Utgå inte från att det går att vara borta en veckan utan att det märks. 

Den här punkten vill jag också skicka med till alla idrottsföreningar, konfirmations-arrangörer, kulturella arrangörer och andra föreningar som ordnar aktiviteter på skoltid. Nej, det passar inte att lägga arrangemang när vi har undervisning. När en tredjedel av klassen är på konfaläger är det omöjligt att ordna kvalitativ undervisning för de som är kvar.

När elever är borta från undervisningen innebär det att eleverna behöver ta igen saker de missat. Och det blir garanterat merarbete för läraren. Kanske inte så mycket för en elev, men när det handlar om minst femton ledigheter per termin blir det många extrauppgifter och speciallösningar som läraren ska hålla koll på. Och nej, vi får inte extra arbetstid för det, det tas från vår ordinarie planeringstid. Vilket resulterar i att vi får mindre tid till övriga elever. Så krasst är det.

Men framför allt blir det jobbigt för eleven. På högstadiet handlar det ofta om betygsgrundande moment som eleven verkligen måste ta igen när hen varit borta. Det blir merarbete före och efter ledigheten, och det är långt ifrån alltid värt det.

3. Även sociala aktiviteter räknas.

“Klart vi kan ta ledigt sista dagarna, ni gör ju ändå inget vettigt då.” I skolan sysslar vi inte enbart med att mata in kunskaper. Vi är proffs på det vi gör och vet att det sociala sammanhanget påverkar hur väl eleverna lär sig och utvecklas. Därför lägger vi med jämna och ojämna mellanrum in sociala, gruppstärkande aktiviteter. Dessa är också en del av vårt uppdrag. Dessa är också viktiga. Förminska inte dem inför ditt barn. Oavsett om ditt barn är den aktiva typen som kanske hamnar i konflikter, den blyga sorten som behöver hjälp att ta plats, eller den som just blivit ensam för att bästisen flyttat iväg. Alla elever behöver en social tillvaro i skolan. Den är viktig.

4. Intressera dig för ditt barns skolgång.

Ditt barns värld vidgas varje dag. Se till att lägga bort mobilen och lyssna aktivt när ditt barn vill berätta. Ställ gärna följdfrågor. Visa att du är intresserad av vad ditt barn lär sig. Prata, återigen, positivt om det ditt barn får lära sig. Den värsta fras du kan komma med är “det där tvingades jag också lära mig i skolan, men det har jag aldrig någonsin haft nytta av”. Med de orden kan du döda ditt barns motivation. Och utan motivation kommer ingen långt.

5. Våga lära av ditt barn.

Skolan utvecklas. Ditt barn kommer lära sig massor som du inte fick lära dig i skolan. Förringa inte det, försök inte sätta dig över ditt barn. Erkänn gärna att ditt barn kan något du inte kunde, självkänslan mår bra av att vara den som kan något. Var ödmjuk och be barnet berätta mer. Om du har tur får din egen allmänbildning sig ett lyft av att följa med i barnets utveckling.

6. Läs för, inför och med ditt barn.

Det här lyfts i många sammanhang, men det tål att lyftas igen. Om ditt barn är på väg att lära sig läsa, eller om det just lärt sig, är det av största vikt att inte bromsa utvecklingen med ett långt sommarlov. Godnattsagan är otroligt viktig. Att visa ditt barn att du också läser är lika viktigt. Berätta gärna om böcker du själv tyckte om att läsa som barn. Ta täta turer till det lokala biblioteket under sommarlovet, det är helt gratis. När ni umgås med andra barn i samma ålder, passa på att tipsa om böcker som just nu är extra populära hemma hos er, kanske blir de lika populära i grannfamiljen? (Ja, sonens kompisar gillade Tam-serien av Jo Salmson precis lika mycket som vi gjorde!)

Även när barnen blir äldre är det viktigt att hålla läsningen vid liv. Jag träffade en gång en förälder till ett barn med dyslexi. En sommar hade de låtit barnet vila från läsningen. Starten efter sommarlovet var mardrömslik, som att börja från början. Året efter hade de fortsatt traggla läsning även under sommarlovet. I augusti gick det till och med lite bättre än det hade gjort i juni. Det är inte snällt att låta barnet låta bli att läsa. Dyslexi eller ej, alla behöver läsa regelbundet.

7. Uppmuntra ditt barn att bli självständigt.

Självständighet är olika saker i olika åldrar. Här hemma nöter vi att det är viktigt att klara toalettbesök, måltider och på- och avklädning själv när man börjar skolan. Vi nöter också in att vi hjälps åt hemma i den mån det går. Är man fem år kan man både plocka in sin tallrik i diskmaskinen och lägga in ren tvätt i sin garderob, på de hyllor som är lagom långt ner. Att göra allt åt sitt barn är inte att hjälpa det, barn behöver lära sig att göra sitt bästa, att vara delaktigt, att hjälpa till.

När barnet blir äldre behöver ansvaret för studierna allt mer gå över på barnet. Jag har under alla år ägnat utvecklingssamtal på högstadiet åt att prata om att det visserligen är jättebra, och i många fall nödvändigt, att föräldrarna engagerar sig i elevens läxor och skolgång, men att eleven allt mer behöver stå på egna ben. I stället för att du som förälder mailar och frågar om det där omprovet som skulle göras, uppmana barnet att själv kontakta läraren. Att bli självständig kräver stöd och träning, glöm inte det.

8. Sommarlovet är inte en tid för att slippa skolan.

Avslutningsvis, kom ihåg att sommarlovet är en paus för återhämtning, för att låta kunskaper sjunka in. Det är inte en efterlängtad tid för att man ska slippa gå till den hemska skolan. För många elever är det tråkigt att under så lång tid inte få lov att träffa vänner som kanske bor långt bort, eller som de kanske bara umgås med i skolan. Relationen till lärarna är också viktig, att inte få träffa dem kan vara tråkigt. Men framför allt tänk på tonen när du pratar om sommarlovet. På skolavslutningen vill vi lärare skicka med alla våra elever i år 1-8 ett “på återseende, det ska bli roligt att få träffa er igen när ni kommer tillbaka”. Till eleverna som lämnar år 9 hälsar vi att vi är glada att ha haft nöjet att få lära känna dem, och att vi hoppas att vi skickar med dem allt de behöver när de går vidare i livet. Skolan är en bra plats. Det är härligt att få gå där och att få lära sig saker.

Vad är frihet?

Jag har under våren använt ett gammalt nationellt prov i engelska, muntlig interaktion, som inte längre är sekretessbelagt. En av frågorna som har dykt upp är “what does freedom mean?”. Skolplikt har hanterats inom ramen för ämnet i de flesta av grupperna. Känner man sig mer fri under gymnasiet än under grundskolan eftersom skolplikten inte gäller? Skulle ni strunta i skolan om det inte var skolplikt? Samtliga elever har lyft upp att de är glada att de får möjligheten till en utbildning, och att skolplikten verkligen inte är betungande. Samtalen har värmt ett lärarhjärta. Skolan är en lyx. Grattis, alla svenska barn, som får tillgång till en god utbildning. Grattis, alla svenska föräldrar, som får chansen att låta era barn ta del av denna utbildning. Grattis, Sverige, som får medborgare som har en god utbildning i grunden. Och grattis, alla elever, som får komma tillbaka till skolan efter ett långt sommarlov, med gott om tid för läsning och andra berikande sommaraktiviteter!

https://pixabay.com/photo-2171693/

Hur bedömer vi informationssökning?

Så här års sliter lärarna sitt hår kring all bedömning. Har jag täckt upp alla delar av kunskapskraven? Är allt centralt innehåll med? Har eleverna fått tillräckligt många chanser? Vissa delar är mer självklara, andra luddigare. En av de mest luddiga bitarna handlar om följande förmåga från engelskan och moderna språk.

Eleven kan välja texter och talat språk från olika medier samt med viss relevans använda det valda materialet i sin egen produktion och interaktion. (Kunskapskrav för betyget E i år 9, engelska, Lgr11)

Progressionen är inte mindre luddig den.

E: med viss relevans
C: på ett relevant sätt
A: på ett relevant och effektivt sätt

Här kommer alltså tiden in, för att nå högsta betyg ska man vara effektiv. Eller handlar effektiv om antal minuter? Eller om att hitta så direkta vägar som möjligt? Är det alltid bäst att vara effektiv? Kan man missa källkritiken om man försöker vara alltför effektiv? Det finns här utan tvekan anledning att ifrågasätta kunskapskravet.

Hur hanterar då Skolverket lärarnas osäkerhet? Jo, de publicerar ett bedömningsstöd, så klart! Ett stöd för vår bedömning. Klockrent! Det här är alltså utformat för engelskan, men eftersom alla kursplaner i språk, såväl engelska som moderna språk och modersmål, är kopplade till GERS, Gemensam Europeisk Referensram för Språk, kan vi lätt läsa av att moderna språk steg 2 motsvarar engelskan i år 6. Då kan vi alltså läsa där och få inspiration för hur vi kan anpassa materialet till moderna språk. Det finns i tre varianter, för år 3-6, år 7-9 och för gymnasieskolans steg 5 och 6.

Skärmutklipp från kommentarmaterialet till kursplanen i engelska/moderna språk.

Jag har tidigare bloggat om hur man kan jobba med detta, och visat exempel på hur man kan hjälpa eleverna utveckla sitt tänkande kring digital informationssökning, samt om digital läsförståelse. Jag har också, tillsammans med min ämnesspanarkollega Annika Sjödahl gjort en planering kring detta som finns att hitta här.

Nu handlar det inte bara om digitala källor, utan även texter på papper, talat språk osv kan tolkas in, men ordet internet finns nämnt i det centrala innehållet, så det är viktigt att inte glömma bort den digitala aspekten.

Hur gör jag då för att bedöma detta? Jo, jag tar inspiration från bedömningsstödet, skapar en uppgift och tittar främst på om de har hittat den information jag efterfrågat samt hur väl de har återanvänt den i sin skrivuppgift. De följdfrågor som kommer är mest för att eleverna ska bli medvetna om sina sökprocesser.

I engelska har mina nuvarande 9or gjort en virtuell resa runt jorden. Vi hade lämnat Australien och var redo för Indien. Därför valde jag att skapa en uppgift om Indien. Eleverna fick söka information om en plats i Indien och skulle sedan använda den information de hittat för att skriva ett vykort hem till en släkting. Till detta bifogade jag de sista två sidorna från bedömningsstödet, jag hade valt ut dessa för att följdfrågorna passade den uppgift jag skapat.

De flesta eleverna lokaliserade de olika sakerna utan problem, mitt intryck under lektionen var att vädret var det som var svårast att hitta på samma sida som övrig information. Sedan skrev de vykort hem. En elev som bara konstaterar att de är i huvudstaden och frågar hur mormor har det hemma har inte lyckats återanvända särskilt mycket av vad hen har hittat, men en elev som berättar hur de smakat på den lokala maten, med en kort beskrivning, under ett besök vid en lokal sevärdhet, samtidigt som hen kommenterar väder och planer för övrig sightseeing har på ganska få ord lyckats förmedla det mesta hen har hittat. Konkret och tydligt.

Här hade jag kunnat erbjuda ett antal guideböcker eller faktaböcker om Indien som komplement till de digitala källorna.

Uppgiften kan du ladda ner här.

Mina tyskaelever har fått en liknande uppgift, men de har fått betydligt mer hjälp på traven. För att se till att det inte handlar om förkunskaper valde jag ett arbetsområde som var någorlunda bekant, men ändå obekant. De skulle skriva en kort text om ett djur, men jag valde ut ett djur som de helt säkert inte hade läst om på tyska förut. När jag gjorde detta första gången handlade det om späckhuggare, den här gången gjorde jag om det lite och valde sengångare. För att stötta eleverna gav jag dem några olika webbsidor som tips, men de fick lov att använda vilka sajter som helst. Min skola har ganska ont om litteratur på tyska om sengångare, så det blev uteslutande digitala källor, som ni säkert förstår.

Eleverna behöver god stöttning, och formuleringen av uppgiften är utformad så att eleverna får tydliga tips om hur de ska gå till väga. Själva uppgiften hittar du här.

Genom att eleverna besvarar följdfrågorna blir de också själva medvetna om hur sökprocessen går till och att göra uppgiften blir inte bara ett bedömningstillfälle, utan också ett tillfälle då de lär sig mer om hur de faktiskt gör när de söker information på nätet.

Är det här det enda sättet att jobba? Är det här det bästa sättet att jobba? Jag sitter inte på alla svar, och det finns naturligtvis hur många varianter som helst av det här området, men det här är ett upplägg som jag har skapat med inspiration från Skolverkets bedömningsstöd, tydligt kopplad till den forskning som finns inom området. Förhoppningsvis sprids många fler goda exempel på hur området han behandlas inom de närmsta åren inom skolsverige.

Varför blir inte mitt ämne mer digitalt?

I mars kom regeringens beslut om stärkt digital kompetens i skolans styrdokument. Att detta är positivt är vi många som är eniga om. Men fick de verkligen med allt?

Kursplanerna i engelska och moderna språk har redan med bitar som inkluderar det digitala användandet. Redan i det centrala innehållet för årskurs 4-6 i engelska hittar man följande formulering.

Olika sätt att söka och välja texter och talat språk på engelska från Internet och andra medier.

Denna formulering förstärks sedan i högre åldrar, där de källkritiska aspekterna blir allt starkare. I kursplanerna i moderna språk finns motsvarande formulering med, motsvarande samma steg, kopplat till GERS-skalan.

Skärmutklipp från kommentarmaterialet till kursplanen i engelska/moderna språk.

Mer då? Det jag saknar är de elektroniska ordböckerna. Visst kan vi lära eleverna att använda pappersordböcker, det kräver viss träning att kunna hantera dem, men eleverna kommer i allt större utsträckning hålla sig till de digitala motsvarigheterna. Kan vi inte undervisa det idag, då? Jo, man kan tolka in detta under begreppet strategier, och många gör det säkert redan, men det är inget krav.

Gissa om jag tappade hakan när jag nyligen fick reda på att detta redan är inskrivet i kursplanen för kinesiska! Denna kursplan formulerades senare än övriga kursplaner.

Strategier för att använda hjälpmedel för läsning, till exempel pinyin, syntetiskt tal och elektroniska ordböcker. (från kursplanen för moderna språk, år 4-9, inom ramen för språkval, kinesiska, centralt innehåll)

Att detta skrivs in kan anses självklart. Men när Skolverket gör om kursplanerna finns det inte med några som helst justeringar av kursplanerna i moderna språk och engelska. Hur kommer det sig?

Om digitaliseringen skrivs in i kursplanerna ställs krav på huvudmannen att förse eleverna med de verktyg som krävs (i det här fallet elektroniska ordböcker av tillräckligt god kvalitet), men också på att lärarna får den fortbildning de behöver för att kunna hantera den nya tekniken.

Skolverket, skriv in elektroniska ordböcker i de andra språkkursplanerna också, tack!

En kort, men enkel önskan.

Vill du ha tips på hur du kan arbeta med elektroniska ordböcker med dina elever? Kolla in det här blogginlägget och det här.

 

Läsning på djupet – läsning tillsammans

Många rapporter kommer om att elever går ut grundskolan utan att ha läst en hel bok. Jag har bestämt mig för att göra det jag kan för att motverka detta, så nu läser mina elever böcker i engelska. Mycket av detta har jag läslyftet att tacka, både gällande metoder och mod att våga.

Just nu kör jag ett projekt där två klasser samarbetar. Eleverna har fått välja mellan två böcker och jag har skapat läsgrupper där eleverna från de två klasserna blandats. Den ena boken är Holes av Louis Sachar, den andra är The Absolutely True Diary of a Part-Time Indian av Sherman Alexie.

För att få ihop samarbetet har jag byggt läsprocessen på digitalt samarbete. Vi har GAFE på skolan. Jag har delat dokumenten i Classroom och eleverna arbetar i delade dokument gruppvis, där jag självklart också kan se vad som sker. Nedan beskriver jag läsprocessen med alla övningar.

Steg 1

Val av bok, uppstart och ett första gruppsamtal. Tack vare en flexibel kollega kunde vi samla alla eleverna för att samtala i grupper. Eleverna skulle till detta tillfälle ha läst ca 40 sidor och ha förberett svar på några frågor som skulle diskuteras i grupp. Frågorna samlade jag i ett formulär, så jag kunde se svaren, men eleverna sparade också svaren till diskussionerna. Frågorna till Holes finns här, och till Part-Time Indian finns här.

Steg 2

Eleverna fick sedan fortsätta läsa enskilt. I svenskan har båda grupperna arbetat med text och tanke, och jag valde att låta dem fortsätta arbeta med en invand metod. Utöver själva läsningen fick de som uppgift att göra tre text och tanke, read and react, dela dessa i gruppens dokument samt kommentera på övriga gruppmedlemmars text och tanke, en per övrig gruppmedlem.

Steg 3

Som avslutning samlas vi till ett ytterligare samtal. Till detta samtal plockade jag in delar av religionsundervisningen. Jag visst att den ena av klasserna under hösten arbetat med etiska resonemangsmodeller, och insåg när jag läste böckerna själv att detta skulle passa perfekt att koppla till. Tillsammans med min SO-kollega fick jag fram ett dokument som enkelt förklarade de modeller eleverna arbetat med, fast på engelska. Detta dokument blev bilaga till de sista diskussionsfrågorna, som utgår från etik och moral i böckerna.

”Genom undervisningen i ämnet religionskunskap ska eleverna sammanfattningsvis ges förutsättningar att utveckla sin förmåga att […] resonera och argumentera kring moraliska frågeställningar och värderingar utifrån etiska begrepp och modeller.” (Lgr11, kursplanen i religionskunskap för grundskolan, syfte)

Steg 4

Gruppdiskussioner i all ära, jag vill att eleverna ska få en chans att visa sin personliga reflektion också. Den här terminen har jag lagt stort fokus på muntlig förmåga och jag vill att eleverna ska få en chans till att visa vad de kan. Som jag tidigare bloggat om har det visat sig mycket lyckat att låta eleverna filma sig själva, och slutuppgiften här blir i stället för att skriva att göra en film. Du kanske känner igen modellen för frågorna? Jag och min ämnesspanarkollega Annika Sjödahl gjorde en grund som vi använde till projektet We are Virtual Globetrotters, och jag har återigen bearbetat mallen för att passa ämnet.

Mitt mål med projektet är att ge alla elever känslan av att kunna läsa en hel bok på engelska. För vissa elever handlar det om att ta sig igenom boken och med stöd förstå det viktigaste. För andra elever handlar det om att lära sig hitta djupet i en text, att gräva bland orden för att hitta det där man inte upptäckte första vändan. Om jag lyckades? Tja, det återstår att se, de sista två delarna av projektet ska genomföras inom kort!

Digital scaffolding – det som glömdes bort

I en tid då språkutveckling är i fokus talas det mycket som scaffolding och stödstrukturer. Mina ämnesspanarkollegor har bloggat så mycket om detta ut olika vinklar att jag inte tänker göra ett försök att täcka in alla inlägg, så centralt är detta. Men det finns ett område där vi, i min mening, glömmer bort att stötta eleverna: informationssökning på internet. Där ska eleverna klara sig själva.

I Lgr11 fick informationssökning på internet plats i kursplanerna i språk. Ett exempel är i kursplanen i engelska för årskurserna 7-9, i det centrala innehållet:

Olika sätt att söka, välja och värdera texter och talat språk på engelska från Internet och andra medier.”

Hur ser det ut idag?

Lär vi ut det här? Jag har tittat närmare på några av de läromedel i engelska för högstadiet som publicerats de senaste åren. Det jag gjort är långt ifrån en heltäckande studie, det kan hända att det finns nya läromedel som hanterar detta på ett annat sätt, och jag har inte haft tillgång till lärarhandledningar. Dock blir jag ledsen över det jag hittar. Övningar gällande läsning, hörförståelse, samtal och skrivande har gott om stödstrukturer och stöttning för att hjälpa eleverna framåt. När det gäller de här övningarna lämnas eleverna dock helt ensamma. För att förenkla handlar det om tre typer av uppgifter.

Sök information om ett intressant ämne. Presentera det för klassen.

eller

Hitta följande fakta om ämnet.

eller

Sök information om det här ämnet, kopplat till kapitlets innehåll. Kom ihåg att skriva ner källan!

eller

Inga uppgifter alls.

Ingen av dessa uppgiftstyper stöttar eleven i uppgiften, och läraren får stå för all stöttning.

Hur ska man då göra för att stötta?

Instruktionen

Ett steg är att i instruktionen leda eleven rätt.

Ställ in webbläsaren på rätt språk. Ange följande sökord: X. Begränsa sökresultaten till senaste veckan. Läs igenom resultatlistan och välj ut de tre sidor som verkar bäst. Läs på alla tre sidorna och jämför resultaten. 

Tips på sökfunktioner att inkludera i en sådan instruktion får du från min ämnesspanarkollega Annika Sjödahl.

Följdfrågor

En annan möjlighet är att genom följdfrågor leda eleven till egna slutsatser.

När du läste resultatlistan, hur valde du vilka länkar du skulle klicka på? Vilket sökord använde du först? Gjorde du någon ytterligare sökning? Vilket sökord använde du då? Fick du olika resultat om du begränsade sökningen till enbart träffar från landet X?

Gruppsamtal

Vi har en del elever som är riktigt vassa på det här området, men också gott om elever som har en del att lära. För att de ska få lära av varandra och utveckla sina tankar kan gruppsamtal vara passande.

Gör varsin sökning och välj varsin sida att titta på. Jämför era svar. Vilka sökord använde ni? Om ni använde olika sökord, vilka var mest effektiva? Vilka sidor valde ni att titta på? Vilken av sidorna verkar mest pålitlig? Varför? Vilka aktörer ligger bakom de olika sidor ni använde? Kan detta påverka trovärdigheten? 

Som ni förstår är det här bara några exempel, och det här blogginlägget kan vara helt inaktuellt om bara något år, men vi måste ta informationssökningen på allvar. Många lärare känner sig vilsna när det gäller att vägleda eleverna inom det här området, kanske rädda, med all rätt, att vissa elever kan mer än läraren. Därför måste läromedelsförlagen ta sitt ansvar. Vi kan inte publicera läromedel som bara hanterar delar av kursplanerna på djupet, medan andra berörs flyktigt.

Vill du lära dig mer?

Som så många gånger förr vill jag uppmana alla lärare som undervisar ämnen som berör detta område att gå in och läsa Skolverkets bedömningsstöd i digital läsförståelse, det ligger öppet i Bedömningsportalen, inget lösenord krävs. När läromedlen inte stöttar måste vi lärare ha ordentligt på fötterna för att kompensera.

Den som vill fördjupa sig ytterligare kan titta in på Skolverkest lärportal, där en modul kring Kritisk använding av nätet ger fördjupade kunskaper.

Vill vi att eleverna ska bli goda internetanvändare måste vi stötta dem, så enkelt är det.

Kan vi bara följa reglerna, tack?

Det har hänt. Igen. Ett nationellt prov har läckt ut till eleverna. Hur gick det till? Tja, någon i det här landet vet. Vem det är kommer vi knappast få veta. Det vi kan vara säkra på är att någon valt att inte följa reglerna.

Sekretess. Är vi alla på banan där? Uppenbarligen inte. Provet får inte öppnas förrän dagen innan, ska förvaras inlåst osv. Ändå har någon lyckats sprida provet till elever.

Genomförandet, då. Är alla på banan den här gången? Nej, det är de inte. Jag har hört från många olika håll om lärare som på olika sätt försöker ändra på förutsättningarna. Det kan handla om anpassningar som är utöver de som är tillåtna. I mitt egen ämne, engelska, finns det personer som anser att dyslektiker ska få hela läsförståelsen uppläst. Det är inte tillåtet då man i det läget testar en annan förmåga än den avsedda. Det finns andra anpassningar, som mer tid och förstorad text, eller kanske text uppkopierad på färgat papper, men inte att få texten uppläst. En annan stor fråga för just engelskan är huruvida delprov C, skriftlig produktion, ska genomföras med penna och papper eller digitalt. Det finns tydliga anvisningar för kraven för digitala varianter ska vara okej. Ändå hör man från många olika håll om personer som vill hitta egna lösningar som inte uppfyller dessa krav. Ja, vi vill att proven ska digitaliseras. Men den processen tar tid och vi måste låta den få ta tid. Vi kan inte stressa fram kassa lösningar, vi måste låta experterna lösa detta.

När de väl är skrivna då? Nej, du får inte lägga upp saker i facebook-grupper som röjer sekretessen. Ingen kan garantera att alla individer som är insläppta i gruppen är anställda som lärare med påskrivna sekretessavtal. Och det som skrivs på facebook… ja, den diskussionen behöver vi inte ens ta.

Men ni ska inte tro att vi är klara bara för att proven är skrivna. De ska ju rättas också. Och här kommer helt andra regler att beakta. Jag har bloggat om detta förut, två gånger faktiskt, men upprepar det igen.

Arbetstidsavtal. Det är så att vi lärare inte behöver jobba gratis. Jo, det är faktiskt sant. Allt som är beordrat arbete ska rymmas inom ramen för den reglerade arbetstiden. Så är det. Och nationella prov är beordrade, eller hur? Det betyder att vi inte ska ta med proven hem för att rätta på helgen. Vi ska inte heller klämma in det på vår ordinarie planeringstid, för vi har väl andra lektioner att planera och efterarbeta också? Övrig undervisning pausar uppenbarligen inte för att vi har nationella prov med några klasser. Nej, det är upp till arbetsgivaren att se till att du som lärare hinner med dessa uppgifter inom ramen för din arbetstid. Så enkelt är det.

Ibland hör jag lärare påpeka att ”vi får bara en dag i vårt ämne”. När jag nämner detta för rektorer möts jag nästan alltid av samma svar. Säg till om tiden inte räcker, så får du mer tid. Men då måste vi säga till, rektor kan inte gissa om tiden räckte eller inte.

Hur är det med sambedömningen, då? Jodå, den är jättebra. Jag har testat många olika varianter under min lärartid. Som ensam språklärare på skolan hade jag bara mig själv i flera år, men någon gång fick jag gå ihop med grannskolorna, vilket var guld värt. En gång fick jag testa den så kallade Kalmar-modellen, där vi satt med alla prov från en hel stadsdel i Göteborg. (Göteborgs stadsdelar är storleksmässigt att jämföra med normalstora kommuner.) Under en vecka rättades alla prov, sambedömdes, registrerades osv. Fantastisk fortbildning för alla deltagande, bra grund för nätverkande och rättssäkert för eleverna. Tänk om fler arbetsgivare tog initiativ som detta. Men nej, det är inget krav att sambedöma. Tänk bara på att om du sitter en helkväll hemma och rättar nationella prov, då ska denna tid kompas ut, det är inte en del av din förtroendetid!

I grund och botten handlar detta bara om att följa regler. Följ Skolverkets instruktioner för förvaring, genomförande och bedömning av proven. Följ arbetstidsavtalen.  Låt rektor ta sitt ansvar genom tydlig kommunikation.

Följ reglerna. Okej?

Muntlig interaktion – resurs från ett grannland

Jag gissar att de flesta som läser mina inlägg vet om att jag var en av arrangörerna för språkdagarna Språkbad i Väst i Göteborg, genom mitt engagemang i Språklärarnas riksförbund. Någon sade till mig för några år sedan att efter ett lyckat fortbildningsarrangemang får man med sig både tankar som leder till långsiktig utveckling och funderingar kring undervisning, men också något som man kan använda på lektionerna redan veckan efter. Som arrangör kunde jag inte gå på alla föreläsningspass, men jag såg till att slinka in på några av alla favoriter jag spanat in från början. Bland annat såg jag till att lyssna till båda våra norska föreläsare, Steinar Nybøle och Natali Seguì Schimpke från Fremmedspråkssenteret i Norge. Dessa båda pass gav mig just detta.

Steinar Nybøle pratade om vikten av att få ungdomar att läsa fler språk än bara engelska, en utmaning i både Norge och Sverige. Är du nyfiken på hur man arbetar med detta i Norge rekommenderar jag ett besök på Fremmedspråkssenterets hemsida, där det finns gott om publikationer som kan läsas digitalt eller beställas i fysisk form.

 

Att hitta inspiration, tips och samarbetsmöjligheter hos våra grannländer är ju bara positivt. Tillsammans är vi starka!

Natali Seguì Schimpke gav mig det där praktiska, de där övningarna jag behövde till lektionerna nästaföljande vecka. Föreläsningen handlade om cooperative learning, alltså övningar där eleverna läs tillsammans och med hjälp av varandra. Eleverna måste presetera, för om de inte engagerar sig kommer även kamratens möjlighet att lära misslyckas. Natali tipsade också om en bok på ämnet, för den som vill fördjupa sig.

Vi fick i gruppen testa flera olika övningar, bland annat Quiz och byt, där vi fick öva på falska vänner mellan norska och svenska. Fremmedspråkssenteret är nämligen inte bara ett center som jobbar med att övertyga ungdomar att läsa språk, de erbjuder didaktiska resurser för lärare. För att läsa om olika varianter på just muntlig propduktion och interaktion, läs mer här.

Mina tyskaelever i år 9 arbetar med yrken och sina egna framtidsdrömmar och jag kopierade direkt två upplägg till mina elever. Här kommer de.

Den första övningen var för att repetera yrken och vad dessa gör. Jag skapade lappar med svar och frågor. En lapp markerades med färg och lapparna delades ut till eleverna. Eleven som fick den färgmarkerade lappen började med att ställa frågan på sin lapp. Wo arbeitet ein Arzt oder eine Ärztin? Alla elever studerade sina lappar och den elev som satt på svaret till denna fråga svarade. Ein Arzt oder eine Ärztin arbeitet in einem Krankenhaus oder in einer Praxis. Eleven läste sedan frågan på samma kort. Eleven med svaret på denna fråga tog vid och läste sedan sin fråga. Svar och frågor avlöste varandra tills eleven som börjat fick läsa svaret på sin lapp. Alla elever fick aktivt lyssna och ordförrådet repeterades. Vi gjorde övningen två gånger, i början och i slutet av lektionen, för att befästa fraserna. Övningen hittar ni här. 

Nästa övning krävde att eleverna rörde på sig, ett klassiskt Mingelbingo. Jag hade förberett fraser utifrån en övning i läroboken (Der Sprung 4, Mini-Projekt på kapitlet om yrken). Eleverna fick ett exempel för böjningen av verben i meningarna och kunde sedan kopiera mönstret. Möchtest du mit Menschen arbeiten? Ja, ich möchte mit Menschen arbeiten. När eleverna hittat namn till alla rutor och återvänt till sina platser upprepade vi svaren. Wer möchte mit Menschen arbeiten? Stina möchte mit Menschen arbeiten. Arket med frågor kan du hitta här.

Ja, jag inser att flera av er säkert suckar att ”Mingelbingo är väl inget nytt.” Men det händer att vi glömmer bort gamla favoriter och ibland kan vi behöva påminnas om gamla tips, hitta nya användsningsområden för dem och hitta nya vinklingar på gamla undervisningsområden. Känner du att du behöver inspiration? Titta in på Fremmedspråkssenterets hemsida, helt enkelt!

 

Tävla i språk, vad ska det vara bra för?

I skrivande stund sitter jag på ett tåg på väg hemåt från Malmö. Själva tågåkandet är inte särskilt speciellt, men resan är det. Kanske ännu mer för mina två elever än för mig. Idag har de nämligen deltagit i riksfinalen av ILCompetition, det som tidigare hette Språkolympiaden. De har tävlat. I tyska.

Vad ska det här vara bra för, då? Är det kopplat till betygen? Nej, frågorna eleverna besvarar är inte direkt kopplade till kunskapskraven, så resultatet på kvalprov, regionfinal eller riksfinal är inte betygsgrundande alls. Men effekten av tävlingen kan lätt ha positiv inverkan på elevernas övriga prestationer, så indirekt kan det visst påverka. För ni ska tro att mina elever har förberett sig. De har pluggat grammatik, glosor, memorerat invånarantal i huvudstäder och höjder på berg, pluggat kända tyskar och drillat adejktivböjning tills det sprutar ur öronen på dem.

Finns det då något egentligt syfte med deltagandet? Jodå, det gör det. Som lärare i tyska måste jag ständigt försvara mitt ämne, moderna språk är nämligen det enda ämne i grundskolan som kan väljas bort. Blir det för tufft väljer eleverna att läsa mer engelska i stället. Så jag måste kämpa lite hårdare i tyskan än i engelskan med att motivera eleverna. Just tyskan är ett bristspråk, vilket bland annat lyfts fram i LRs rapport Språk – så mycket mer än engelska, som publicerades 2016. Vi behöver fler svenskar som är bra på tyska, och det är i skolan vi skapar förutsättningar för detta.

Det bästa sättet att få eleverna att lära sig är inre motivation, det vet vi alla och det lyfter också Erik Cardelús fram i sin avhandling Motivation, attityder och moderna språk från 2015. Kan vi bidra till att lyfta språket på olika sätt? När jag presenterade Språkolympiaden för mina elever visste jag att några var positiva för att det blev ett avbrott från den ordinarie undervisningen, medan några direkt såg en finalplats framför sig. Oavsett anledningen blev det något vi kunde samlas kring tillsammans, något som vi gjorde som grupp. När beskedet kom att vi hade nått regionfinalen kom det svåra beslutet: vilka skulle få representera gruppen? Vi bestämde att de två elever som hade haft högst resultat i kvalet fick uppdraget, och då började mina elever förbereda sig. De fick dispens från andra lärare att plugga tyska på andra lektioner, de bad om extramaterial för att plugga mer hemma, de satt med extrauppgifter på de vanliga tyskalektionerna och och tysk realia har varit samtalsämnet vid ett antal luncher den senaste tiden. Denna satsning ger kunskaper och färdigheter som de bär med sig resten av livet. Som den ena av mina elever sade inför finalen: kunskap är lätt att bära.

Nu sitter vi här med en pokal och två medaljer. Det blev en tredjeplats. Den språkresa som vinnarna fick är det mina elever sörjer mest, de hade så gärna åkt till Tyskland i sommar. Men det kommer fler chanser. Den som läser språk får många möjligheter att resa, att träffa människor, att utvecklas i mötet med andra. Just nu skulle jag vilja betala en språkresa åt dem med mina egna pengar, för det är de så värda. Jag hoppas att de lyckas komma iväg snart, för de har den där inre motivationen som leder så långt.

En annan aspekt av tävlandet är att lyfta fram elever som är duktiga i teoretiska ämnen. Pokaler hör i svensk skola till idrottsämnet och störst uppmärksamhet får annars elever som är bra på musik, eller kanske på bild. Elever som är sådär exeptionellt bra i matte, NO, språk eller som för de där riktigt djupa resonemangen i SO, de får sällan medaljer. Genom att lyfta fram goda exempel även inom teoretiska ämnen kan vi motivera andra. Om jag jobbar lika hårt, kanske jag kan komma lika långt. Det är faktiskt en prestation att vara bra även i teoretiska ämnen.

Mina elever är vinnare, även om det står en 3:a på deras pokal. Och jag är superstolt!