Arbetsro i klassen (del 2)

I mitt förra blogginlägg beskrev jag hur jag genom positiv förstärkning och tydliga förväntningar försöker skapa lugn och arbetsro i mina klasser. Jag brukar också använda mig av ytterligare några knep, vilka jag tänkte berätta om i detta inlägg. Dessa knep brukar vara till mycket hjälp i de lågstadieklasser jag har arbetat i.

Ta i hand

Tydlig början/avslut på skoldagen

Det allra viktigaste att tänka på är att hålla en tydlig, återkommande struktur på skoldagen och lektionerna. Det kan t.ex. vara genom att varje dag börja och avsluta dagen på samma sätt. Jag brukar börja skoldagen med att eleverna ställer upp på led utanför klassrummet. Vi säger sedan god morgon genom att ta i hand och ha ögonkontakt. När eleverna satt sig på sina platser läser de tyst en stund. Efter det går vi igenom schemat för dagen och sedan sätter skolarbetet igång. Vi har också rutiner för hur vi avslutar skoldagen. Då brukar eleverna ställa sig bakom sina stolar, sjunga en avslutningssång och säga tack för idag.

IMG_1370

Strukturerade lektioner

Jag brukar också inleda och avsluta lektionerna enligt en återkommande struktur. När eleverna kommer in till lektionen ska de sätta sig tysta på sina platser och läsa instruktionen på smartboarden. Där står det vad lektionen ska handla om, vad eleverna förväntas ha gjort/lärt sig när lektionen är slut och vad vi ska börja lektionen med. Sedan har vi genomgång och när genomgången är klar ställer vi klockan så eleverna vet hur lång tid de har på sig att klara av sina uppgifter. När det är ca 5 minuter kvar av lektionen går vi igenom och utvärderar målen. Har du lärt dig det du skulle på lektionen? Har du hunnit med det du skulle göra? De elever som inte hunnit klart får hjälp med att planera när de ska hinna med arbetsuppgifterna, t.ex. senare under skoldagen eller på fritids.

klocka

Lyssna aktivt

Redan första skoldagen i åk. 1 brukar jag börja träna eleverna i att lyssna aktivt. Jag brukar börja med att introducera det hela som en lek. När jag säger ”ögonen på fröken” ska de lägga händerna i knät, titta på mig och vara tysta. Så fort jag vill ha elevernas uppmärksamhet, säger jag kommandot. Här använder jag mig av positiv förstärkning genom att ge mycket beröm när eleverna gör rätt.

Ögon

Bestämda platser och grupper

Det här kan tyckas vara en självklarhet men är samtidigt viktigt för att eleverna ska känna trygghet i klassrummet. Det är alltid vi vuxna som bestämmer var eleverna ska sitta i klassrummet och i matsalen. Det är också vi som bestämmer vilka elever som ska arbeta tillsammans, gå tillsammans etc. När vi delar in grupper har vi tydliga regler om att ingen ska visa, varken positivt eller negativt, vad de tycker om indelningen.

Pratlektioner/tystlektioner

Jag brukar också berätta för mina elever att vi har olika sorters lektioner. Det finns pratlektioner, då det är meningen att de ska samarbeta, diskutera och arbeta tillsammans med andra. Det kan t.ex. vara då vi jobbar med problemlösning, grupparbeten eller laborationer. Sedan har vi också tystlektioner då det ska vara tyst i klassrummet. På tystlektionerna är det meningen att man ska arbeta enskilt men det är alltid tillåtet att fråga en kompis om hjälp under förutsättning att man gör det så tyst som möjligt. Många arbetsplatser med kontor byggs nu för att medarbetarna ska välja olika typer av arbetsplatser beroende på vad de ska göra, prata i telefon, småprata, ha ett möte eller arbeta tyst. Det kallas aktivitetsbaserade kontor. I skolan har vi sällan de möjligheterna men vi som vuxna kan skapa variation på detta sätt istället.

Kaos eller struktur i skolan

Många som läser om skolan tror kanske att den svenska skolan är en miljö i kaos. Det är mycket möjligt att det finns skolor, klasser och elever som har det så. De flesta som arbetar i skolan är nu i alla fall medvetna om betydelsen av att sätta tydliga mål och förväntningar på eleverna. Att arbeta med tydlighet och struktur kan verka tråkigt och fantasilöst och visst kan det kännas så ibland. Men min upplevelse är att det framför allt är vi vuxna som upplever det så. Eleverna däremot brukar trivas och uppskatta det lugn som ett strukturerat arbetssätt ger. Dessutom brukar arbetssättet också ge motiverade elever som arbetar aktivt på lektionerna.

Arbetsro i klassen

Under de snart 20 år jag har arbetat som lärare har det hänt mycket i skolans värld. En del saker har gjort det enklare att undervisa. Andra saker har gjort att mitt arbete som lärare är mer utmanande än tidigare. En utmaning som blivit större med åren är att skapa lugn och arbetsro i klassrummet.

klassbild2

I tidningarna, senast i onsdagens DN, kommer rapporter om att antalet barn med ADHD eller något annat neuropsykiatriskt funktionshinder, ökar för varje år. Enligt Vårdguiden är det 3-6 % av alla barn i Sverige som har ADHD. Det är alltså 1-2 elever i varje klass. Även om det finns många som tror att det sker en viss ”överdiagnostisering” finns det inget skäl att tvivla på att antalet barn med svårigheter ökar. Dessa barn behöver en lugn skolmiljö för att klara av sin skolgång. Ett lugn som kan vara svårt att hitta i skolan där många barn (och vuxna) ofta ska samsas på trånga ytor. När jag pratar med kollegor är det fler än jag som upplever att barnen generellt är mer individualiserade och vana att få mycket uppmärksamhet. Även föräldrarna kanske fokuserar mer på sina egna barn än på klassrumssituationen som helhet. Det blir i alla fall mer angeläget för mig att hantera barnens uppmärksamhetsbehov och skapa ordning i klassrummet för allas bästa.

För några år sedan började jag reflektera över hur jag kunde påverka arbetsklimatet i mitt klassrum. Jag upplevde att jag ofta, i stort sett hela tiden om jag ska vara ärlig, var tvungen att bli arg för att min klass skulle fungera. Detta blev jobbigt, både för mig och eleverna. Det som blev en väckarklocka för mig var när jag började observera klassen lite närmare. Jag upptäckte att i min klass var det några elever som alltid gjorde exakt som jag sa. Om jag sa att de skulle stå stilla i ledet gjorde de det, sa jag att klassen skulle arbeta tyst med sitt arbete gjorde de det.

Efter att ha pratat med bekanta som arbetar som lärare och psykologer om bra erfarenheter av positiv förstärkning tänkte jag att det var värt att testa. Jag bestämde mig då för att lägga fokus på dessa elever i stället för att skälla på dem som gjorde fel. Om jag t.ex. började lektionen och de flesta eleverna pratade och gick runt i klassrummet valde jag att se de som satt tysta på sin plats och väntade på att lektionen skulle börja. De eleverna öste jag beröm över. De fick höra hur fantastiska de var och vilken lycka det var att ha en klass med så duktiga elever. Intressant nog påverkades hela klassrumsmiljön. Ju mer jag berömde eleverna, desto lugnare blev det i klassrummet.

Jag bestämde mig också för att tydligare gå igenom vad jag förväntade mig av eleverna. Enkelt uttryckt så undervisade jag eleverna hur de skulle uppföra sig i alla möjliga situationer. Det kunde t.ex. vara att jag förklarade och visade hur de skulle stå på led eller hur de skulle förflytta sig i klassrummet när de gick och vässade pennan. Jag skrev upp reglerna på blädderblock och repeterade dem ofta, i början t.o.m. inför varje lektion. Så fort vi skulle göra något som inte följde det normala schemat gick vi igenom hur jag förväntade att de skulle hantera situationen. De elever som hanterade situationen ”rätt” fick massor av beröm, de som gjorde ”fel” nonchalerades. Om någon elev fortsatte att bryta mot reglerna, avbröt vi det vi höll på med, tog fram våra klassregler och repeterade igen. Så höll vi på, om och om igen, dag ut och dag in.

Jag ska erkänna att det inte alltid var enkelt att arbeta på detta sätt och det krävdes en hel del tålamod. Ibland gick det inte att nonchalera om en elev gjorde fel, t.ex. om eleven kränkte någon annan verbalt eller fysiskt. Då fick eleven självklart en tillsägelse (och skäll ibland). Men de flesta gjorde oftare rätt. Alla barn vill bli sedda och de märker snabbt hur de ska göra för att få uppmärksamhet av de vuxna omkring dem. Ju längre tid som gick, desto bättre arbetsro fick vi. Det blev lugnare i klassrummet och arbetssituationen både för mig och mina elever förbättrades. Jag mådde mycket bättre av att se och berömma de som gjorde rätt, i stället för att se och skälla på de som gjorde fel.

Låt barnen uppfinna

Ett ämne som lätt hamnar i skymundan på lågstadiet är teknik. Ämnet har centralt innehåll i Lgr 11 men det finns inga kunskapskrav för åk. 3. Eftersom det på många skolor inte ingår i timplanen kan det hända att ämnet försvinner bland de andra No-ämnena. Jag tänkte därför i denna blogg tipsa om ett lyckat teknikprojekt som jag och några av mina kollegor på lågstadiet gjorde i våras.

Teknik1

På min skola, liksom på många andra skolor, arbetar vi med kollegialt lärande. Vi lärare har i uppgift att besöka varandras lektioner, antingen som betraktare eller genom att hålla lektioner tillsammans. Personligen tycker jag att det är mycket roligare (och mera lärorikt) att arbeta tillsammans, och som tur är arbetar jag med kollegor som också gillar det. Vi bestämde därför att vi skulle arbeta kollegialt med ett temaarbete i bild och framför allt teknik. Till en början ville vi ha en hel teknikdag men det blev till slut en halv dag med några förberedande lektioner istället. Vi skulle blanda två klasser och vi var två lärare som skulle undervisa ihop. Uppgiften eleverna skulle utföra var att tillsammans i grupp, skissa en egen uppfinning och utifrån skissen konstruera en uppfinning där de skulle använda sig av minst en enkel mekanism. Vi utgick från det centrala innehållet i teknik åk. 3. Utifrån det bestämde att eleverna skulle få lära sig mer om hävstången, hjulet och det lutande planet. Så här lade vi upp arbetet:

Det första vi gjorde var att ge eleverna i läxa att titta på en Youtubefilm hemma och sedan utföra samma försök som de visar i filmen. I filmen förklarar och visar Hans Persson som är läromedelsförfattare och NO-lärare hur en hävstång fungerar.

Under det första lektionstillfälle fick eleverna sedan berätta hur de använt hävstångsprincipen hemma:

Nästa steg var att visa eleverna vad de skulle arbeta med, vilket vi valde att göra med en PowerPoint. Så här beskrev vi det för eleverna:

Det här ska du arbeta med:

-Du ska få lära dig några enkla mekanismer i teknik.

-Du ska få skissa en egen uppfinning tillsammans med några andra elever.

-Du ska använda skissen och konstruera uppfinningen.

-Du ska få fundera kring hur man i vardagen använder dessa mekanismer.

Så här visar du att du har lärt dig:

-Du är aktiv och samarbetar med de andra eleverna i din grupp.

-Du ska utföra de uppgifter som läraren ger dig.

Eftersom det inte finns några kunskapskrav i teknik i åk. 3 valde vi att inte skriva vad de skulle kunna när arbetsområdet var slutfört.

Innan eleverna kunde börja konstruera sina uppfinningar behövde de en genomgång om hur mekanismerna d.v.s. hjulet, hävstången och det lutande planet fungerar. Efter att vi lärare haft genomgång, tittade vi också på filmer om mekanismerna. Filmerna hittade vi på Youtube och SLI.

Eleverna delades sedan in i grupper om fyra. De skulle nu komma överens om en uppfinning och använda minst en av de enkla mekanismerna de lärt sig om. Sedan var uppgiften att göra en enkel skiss över uppfinningen och skriva ned vad uppfinningen kunde användas till och även göra en enkel prototyp av uppfinningen med hjälp av toalettrullar, piprensare, tejp, lim, sugrör, kapsyler, kartonger, papper och annat material vi tagit fram.  När de sedan var klara fick de visa sin skiss och berätta om sin uppfinning för de andra i klassen.

Och vilka uppfinningar vi fick ta del av! Jag måste säga att det bådar gott inför framtiden. Vad sägs t.ex. om en flygande buss som kan flyga över trafikstockningar? Eller en buss med inbyggd restaurang med kock för längre semestrar? En annan favorit är discobilen. Vem vill inte åka fram i den en fredagskväll? Barn måste verkligen vara bättre än vuxna på att uppfinna saker. Teknik är ett bra sätt att ge barnen utlopp för sin uppfinningsrikedom.

Teknik2

Veckans tips

Skolverkets Naturvetenskaps- och tekniksatsning

Hans Perssons teknikfilmer

Träna multiplikation

I mitt förra blogginlägg tipsade jag om en mattetävling på nätet (här kan du läsa om den). Denna vecka tänkte jag berätta om ett annat sätt att färdighetsträna matematik, närmare bestämt att träna multiplikation med hjälp av bild och framför allt musik. Att sjunga och lära sig ramsor brukar nämligen vara ett utmärkt sätt att lära sig något utantill (om det så är vokaler, ordklasser, 10-kamrater eller multiplikationstabeller) och underlättar inlärningen för många.

Även om multiplikation som begrepp kan vara svårt för små barn att förstå brukar det vara bra att prova och testa det tidigt. Redan i åk.1 brukar jag börja med att visa 2-hopp, 5-hopp och 10-hopp på en tallinje. I samband med detta sjunger vi ”hoppen”, eller rättare sagt produkten i multiplikationstabellerna. Eleverna brukar ha nytta av att kunna just dessa tabeller tidigt, t.ex. brukar det bli enklare för en del barn att lära sig den analoga klockan om de kan 5:ans tabellsång. Sångerna jag använder kommer från boken ”Räkna med sång” av Birgitta Larsson. Till boken följer en CD med alla sångerna inspelade. Sångerna är trallvänliga, lätta att lära och de brukar uppskattas av barnen.

Räkna med sång

Vill du ha ett smakprov, gå in på min klassblogg och lyssna när min klass sjunger några av sångerna.

I slutet av åk.1 (eller början av  åk.2 beroende på vilken klass jag har) introducerar jag räknesättet multiplikation. Vi pratar då om att multiplikation är en upprepad addition, att symbolen i multiplikation heter gångertecknet, de tal som multipliceras med varandra kallas faktorer och resultatet produkt. Detta är perfekt att göra en bilduppgift till. Här kan ni se en bilduppgift som en av mina söner gjorde i sin klass med sin lärare Sara Glitterstam, numera lärare på Smedslättens skola i Bromma.

Bilduppgift multiplikation

När eleverna sedan börjar i åk.3 går vi igenom och sjunger alla multiplikationssånger. Vi pratar om och arbetar med att de ska förstå att räknesätten multiplikation och division hör ihop. På vårterminen brukar vi ha hunnit gå igenom alla tabellerna och då brukar vi ha tabelltest en gång i veckan.

Att använda musik och bild i undervisningen är både roligt och lärorikt för eleverna. Nästa blogginlägg kommer jag att berätta om ett lyckat temaarbete i teknik och bild som vi gjorde på Rödabergsskolan i våras.

Slutligen kan jag inte låta bli att visa Rödabergsskolans multiplikationstrappa som min kollega Stina Olsson har gjort. Visst är den fin? Vilken lyx det är att kunna öva multiplikation på väg till skolbiblioteket.

Multiplikationtrappa

Veckans tips

Lista på appar som tränar multiplikation från Ullis skolsida

Fler multiplikationssånger från Årstaskolan i Stockholm

Träna multiplikationstabellerna på dator

World Maths Day är tillbaka!

Denna vecka har det skrivits mycket om IT- användning i skolan. OECD har analyserat elevresultat och enkätsvar från PISA 2012, där eleverna gjorde både pappersprov och digitala prov i läsförståelse, matematik och naturvetenskap. OECD konstaterar bl.a. att:

-Sverige är ett av de länder där tillgången och användningen av datorer är störst.

-Det finns ett samband mellan hög användning av IT-användning och låga prestationer på PISA-provet.

-Sverige har den största andelen extrema internetanvändare (barn som använder internet sex timmar eller mer varje vardag).

-Extrema internetanvändare överlag uppvisar de lägsta resultaten, de kommer oftare försent till skolan, skolkar mer och mår sämre än andra barn.

Svenska elever presterade alltså dåligt på både pappersproven och de digitala proven och OECD ser en förklaring till resultaten i mycket tid på internet, både i skolan och hemma.

Som lärare och förälder till tre söner i skolåldern blir jag kanske inte förvånad, men däremot bekymrad över resultaten. Som lärare blir jag inte förvånad eftersom jag vet att det finns många faktorer som bidrar till god inlärning. Bra digitala verktyg kan, om de används på rätt sätt, underlätta och förbättra inlärning, men om det används fel distrahera inlärning. Som förälder blir jag inte heller förvånad eftersom jag vet att sönerna, om de fick bestämma själva, lätt skulle sitta sex (ja, säkert ännu fler) timmar och spela diverse spel på internet. Att spela spel kan vara beroendeframkallande och med ett beroende följer ju missmående och stress. Därför gäller det för oss vuxna (både lärare och föräldrar) att styra och kontrollera användningen av internet och interaktiva spel. Med rätt styrning blir spelen en otrolig resurs i barnens inlärning.

Jag tror att OECD:s rapport kommer att hjälpa oss som arbetar i skolan. Vi kanske nu får möjlighet att fundera över och lära oss hur vi ska använda IT i klassrummet på bästa sätt. Fram till idag har det funnits ett onyanserat fokus på kvantitet och hårdvara inte minst från media och föräldrar. D.v.s. desto fler timmar IT används i undervisningen och desto fler datorer och läsplattor i skolan desto bättre. Nu kan vi med en mycket gedigen undersökning som stöd visa att IT i skolan hittills, i alla fall på många ställen, använts på ett negativt sätt för inlärningen i skolan. Äntligen kan vi få fokusera på att skapa bra resultat med stöd av IT när det visar sig fungera. För rätt använt är digitala verktyg ett otroligt hjälpmedel, både för oss lärare och våra elever.

World Maths Day

Detta inlägg är lite bråttom att få ut. Ett av mina bästa tips på digitala stöd till matematikundervisningen är nämligen en global tävling som haft uppehåll i mer än två år men som nu är tillbaka. Några av mina elever och mina spelintresserade söner har varit med tidigare. Det är en tävling som kombinerar just spelande och färdighetsträning i matematik på ett bra sätt. Tävlingen heter World Maths Day” och är en del av ”World Education Games”. I World Maths Day tränar man och så småningom tävlar man online i matematik mot andra barn över hela jordklotet. Det gäller att vara snabb i huvudräkning och man tävlar i olika åldersklasser.

Så här kan det se ut:

Jag har barn som var med för första gången 2010. Vi räknade ut att när äldsta barnet räknade 20 tal på datorn på en minut var det lika mycket som en läxa som kunde ta 20 minuter om han skulle skriva för hand. Dessutom tyckte han att det var jättekul! Han kanske övade ca 60 minuter vid fem tillfällen innan tävlingen och räknade då ungefär lika många tal som han räknar i skolan under ett år. Tänk så mycket färdighetsträning i matematik på kort tid, färdighetsträning han inte skulle ha hunnit med i skolan. För det är ju likadant med räkning som med läsning. Läser man mycket blir man en bättre läsare, räknar man mycket blir man bättre på matematik. Svårare än så är det inte.

I skolan brukar jag gå igenom hur tävlingen fungerar och sedan registrera de elever som vill vara med. De som är intresserade får sedan öva i skolan, men framför allt hemma. Ofta är det de barnen som kommit långt i sin matematiska utveckling som blir sporrade av tävlingen, men även andra brukar tycka att det är roligt. Alla barn gillar naturligtvis inte tävlingar och även de som tycker det är roligt kan tröttna. Men om de ägnar ett par timmar åt detta pedagogiska spel brukar det visa sig värdefullt för framtiden.

I år kommer World Maths Day äga rum den 13-15 oktober och det går att registrera sig och träna fr.o.m. den 1 oktober. Tävlingen är kostnadsfri och som lärare kan du registrera en eller flera klasser. Föräldrar kan också registrera sina barn så ett alternativ är att tipsa föräldrar och låta eleverna registrera sig hemma.

Här kan du läsa mer om World Maths Day

Hur ska vi hjälpa de extrema internetanvändarna hemma?  Hur ska vi få eleverna att använda internet på ett bra sätt när de inte är i skolan? Detta är faktiskt det som bekymrar mig mest och det är vår största utmaning. Och där måste alla engagera sig, lärare, fritidspedagoger, politiker, föräldrar, morföräldrar, grannar, speltillverkare ja alla som kommer i kontakt med barn idag. Vi måste få fler att få upp ögonen för denna utmaning och också visa på möjligheterna.

Tänk om de barnen som OECD kallar ”extrema användare” använde en timme av sitt spelande varje dag till att spela mer pedagogiska spel, t.ex. World Maths Day. Tror ni inte att vi skulle få ett annat resultat på PISA då?

Veckans tips- Mer matteträning på nätet

Nomp

Matteportal

10monkeys

Veckans bokstav

Att undervisa den första läs- och skrivinlärningen är bland det roligaste, men också svåraste, man kan göra som lärare. I samma klass kan det finnas allt från barn som precis börjat känna igen symboler till barn som nästan läser flytande. Vilken utmaning för lärare att organisera en undervisning som passar alla! Frågan är om det någon gång skiljer så mycket i barnens individuella behov.

I detta inlägg tänker jag berätta om min struktur gällande bokstavsarbetet i åk.1, hur jag brukar presentera bokstäverna och den arbetsgång jag brukar använda mig av. Jag börjar med att presentera de olika nivåerna (eller stegen) som finns i läs- och skrivutvecklingen med utgångspunkt från boken ”Grunderna inom läs- och skrivinlärning” av Inger Fridolfsson

1.Pseudoläsning (eller skenläsning) är det första steget. Barn som har fått många sagor och böcker lästa för sig kan till slut ha lärt sig texten utantill. Barnet kan då läsa ur minnet för t.ex. gosedjur eller andra barn och vuxna.

2.Logografisk läsning. Efter ett tag lär sig barnen känna igen kända och vanligt förekommande skyltar t.ex. STOP; Mc Donalds och Coca Cola. Det är egentligen symbolen som de känner igen och de kan då berätta vad som står på skyltarna. Barnet ser skylten som en bild men de har inte lärt sig att ljuda ihop ordet. Den första bokstaven i ordet brukar de däremot ofta känna igen,

3.Alfabetisk läsning är tredje steget i läsprocessen. Barnet har då lärt sig ljuden för bokstäverna och kan då ljuda ut ord ljud för ljud samt sätta ihop dem och uppfatta vilket ord ljuden bildar. För att nå detta stadium behöver barnet har förståelse för sambandet mellan fonem (minsta byggstenen i orden) och grafem (bokstavsljuden). Barnet måste förstå att varje bokstav motsvaras med ett ljud.

4.Den ortografiska (och morfologiska) läsningen (det sista steget i läsutvecklingen) infinner sig när barnet inte längre behöver ljuda ut ljuden i varje ord utan ser ordet som en ortografisk bild. Ord och morfem (de minsta betydelsebärande enheterna i ord) läses som en enhet av bokstäver, och vanliga bokstavskombinationer uppfattas som en helhet. Nu kan barnet koncentrera sig på att förstå innehållet i texten i stället för att läsa ut orden. Detta stadium brukar eleverna (enligt läsforskare) nå i tredje eller fjärde klass.

Skrivutvecklingen följer samma utvecklingssteg som läsutvecklingen och de olika processerna stödjer varandra. Man kan säga att läsning är en fonemsyntes, en process där fonemen (språkljuden) sätts samman. Skrivning är däremot det motsatta, en fonemsegmentering. Fonemen (språkljuden) delas upp och kopplas sedan till ett bokstavsnamn som skrivs ned. Eftersom att läsa och att skriva hänger ihop ar det viktigt (enligt Fridolfsson) att läraren använder både läs- och skrivaktiviteter i sin läsundervisning.

Min erfarenhet är att när barnen börjar i åk.1 brukar de allra flesta ha minst ha kommit till steg 2, den logografiska läsningen. Det finns alltid några barn som kan ljuda (steg 3) och t.o.m. läsa logografiskt. Många av barnen som redan knäckt läskoden och kanske t.o.m. kan läsa många ord ortografiskt, brukar ofta inte ha kommit lika långt i sin skrivutveckling. En del barn kan däremot skriva innan de lär sig att läsa. Spridningen på läs- och skrivförmågan hos eleverna i en klass kan alltså vara väldigt stor.

När jag planerar upp mitt bokstavsarbete brukar jag därför lägga in moment som kan anpassas utifrån den nivå eleven befinner sig just då. De flesta brukar behöva träna på att skriva bokstäverna på rätt sätt, en del barn behöver lägga mer tid på att träna ljudning, medan andra på att skriva. Arbetsgången för bokstavsarbetet brukar se likadan ut för varje bokstav och vi brukar göra ca en bokstav i veckan.

Skriva o

I mitt förra blogginlägg berättade jag att jag brukar introducera alfabetet genom att använda boken ”ABCD” av Inger och Lasse Sandström. När vi läst klart boken brukar klassen ”få besök” av Spöket Laban (som barnen fått höra om i boken) i form av en handdocka. Spöket Laban har med sig ett antal föremål som börjar på samma bokstav och med föremålen som ledtrådar ska eleverna lista ut vilken bokstav vi ska arbeta med under veckan.

Så här kan en veckoplanering för bokstavsarbetet se ut:

-Vi börjar med att barnen får besök av Spöket Laban (en handdocka) som har med sig ett antal föremål som alla börjar  på veckans bokstav. Efter det får klassen gissa vilken bokstav vi ska arbeta med.

-Vi skriver upp ord som börjar på bokstaven på ett blädderblock.

-Vi spårar och skriver bokstaven på ett dragspelspapper.

-Vi arbetar i Bokstavsboken.

-Barnen skriver en saga med bokstaven. I början kommer inte alla att skriva, det beror lite på hur långt man kommit i   sin skrivutveckling.

-Barnen läser i alfabetsboken.

-Vi avslutar med att barnen ska skriva bokstaven så fint de kan i Finskrivningsboken.

Här kan ni läsa utförligare beskrivning av några av momenten på min kollega Lindas klassblogg.

Utöver själva bokstavsarbetet  brukar jag också ha en bilduppgift till varje bokstav och vi brukar sjunga en alfabetssång ur ”Majas Alfabetssånger”.

Mina senaste inlägg har handlat om den spännande första läs- och skrivinlärningen i skolan. I nästa inlägg kommer jag byta spår och skriva om ett ämne som ligger mig varmt om hjärtat, nämligen matematik. Välkommen tillbaka då!

Veckans tips:

Läs mer om stegen inom läs-och skrivutvecklingen:

Lärandelek- om läsutvecklingen

Lärandelek- om skrivutvecklingen

Bra appar till att öva bokstäver:

Skrivguiden

Läskoden

Att lära barn läsa

Yngste sonen har precis börjat ettan i höst och tänk, trots att jag har en trea i år, har jag ändå möjlighet att på nära håll få ta del av det under som sker när ett barn lär sig att läsa. Vad fantastisk vår hjärna är som klarar av att koppla symboler till ljud, och sedan koppla ihop ljuden till ord och meningar.

I detta blogginlägg kommer jag fokusera på den första läs- och skrivinlärningen i skolan. För några år sedan vidareutbildade jag mig inom ämnet och jag tänkte lite kort berätta om vad några läsforskare anser vara grunderna för en lyckad läsinlärning. Jag tänker också berätta hur jag brukar starta upp min läs-och skrivundervisning i ettan.

Vad säger då läsforskare att eleverna behöver kunna för att lyckas med läsinlärningen? Enligt många är barnets fonologiska medvetenhet (att kunna koppla ihop språkljud och bokstäver) viktig. Det finns också ett visst samband mellan bokstavskännedom och tidig läsdebut. Kan barnet många bokstäver vid skolstart är chansen större att barnet lär sig läsa utan problem. Andra viktiga faktorer är vilket ordförråd barnet har och barnets syntaktiska medvetenhet (hur ord sätts samman och böjs för att bli riktiga meningar). Syntaktisk medvetenhet får barn exempelvis genom att någon läser högt för dem.

Eftersom de flesta barnen går i Förskoleklass och fått öva mycket på rim, ramsor och sånger brukar många (i alla fall i de klasser jag tagit emot) redan ha relativt god fonologisk medvetenhet när de börjar i ettan. Däremot brukar det alltid vara bra med repetition, vilket vi gör under hela lågstadiet. De första veckorna brukar jag fokusera på att repetera alfabetet och på att träna bokstävernas namn. Det gör vi genom att t.ex. sjunga, leka (t.ex. bokstavsbingo) och läsa böcker om bokstäverna.

Alfabetssången går både bra att sjunga och göra rörelser till. Jag brukar visa denna film från ”Busigt lärande”.

Vi tränar också bokstävernas namn och alfabetisk ordning genom att göra bilduppgifter. Just nu har jag inte någon bild på hur det sett ut i mina klasser men här är ett annat exempel.

Alfabetet-förslag på bilduppgift

Inger och Lasse Sandbergs bok ”ABCD” är perfekt att läsa högt för klassen. Efter varje kapitel tittar vi på bilder och övar nya ord för att träna upp ordförrådet. Enligt Lgr 11 ska vi berätta om några skönlitterära barnboksförfattare och illustratörer och detta blir då ett utmärkt tillfälle att prata om ett författarpar och deras barnböcker. I boken får vi nämligen möta många av karaktärerna från makarna Sandbergs böcker. Jag brukar också använda denna bok som introduktion till bokstavsarbetet som klassen kommer att arbeta med i nästa steg. Spöket Laban (i form av en handdocka) kommer nämligen på besök en gång i veckan och introducerar en ny bokstav. Mer om detta kommer jag skriva om senare.

Alfabetsbok

I nästa blogginlägg kommer jag att fortsätta beskriva hur jag brukar arbeta med läs- och skrivundervisning i åk.1. Jag kommer bl.a. berätta om hur jag brukar lägga upp bokstavsarbetet i klasserna. Om du har något förslag på bra bloggar, appar eller annat, tipsa mig gärna!

Veckans tips: Andra som skrivit bra om den första läs- och skrivundervisningen:

Sprid goda exempel

Den senaste tiden har jag funderat en del kring hur media styr samhällets bild av skolan i Sverige. Under flera år har vi matats av bilden att det är kris. Eleverna presterar dåligt jämfört med andra länder, skolmaten smakar illa och om det någonsin funnits några bra lärare, har de förmodligen slutat. De lärare som är kvar kränker dessutom eleverna allt som oftast. Jag kommer naturligtvis också att ta upp en del märkliga och negativa saker om skolan när jag bloggar. Idag kommer jag i alla fall att fokusera på de positiva erfarenheter jag har av lärare på låg- och mellanstadiet bland de skolor jag själv arbetat på och mina barn gått på. De allra flesta lärare jag stött på är bra lärare och omtänksamma personer som vill elevernas bästa.

En nyhet som gjorde mig positivt överraskad var den om Evelina, dvs den 24-åriga nyutexaminerade läraren som uppmärksammades mycket i medier för någon vecka sedan. Evelina hade skickat ett brev tillsammans med små gåvor till alla elever i hennes blivande klass. En förälder lade upp ett kort på Facebook med brevet och gåvorna. Bilden har sedan delats och gillats tiotusentals gånger och Evelina har blivit intervjuad i flera tidningar, bl.a. i Aftonbladet, Göteborgs-Posten och Metro, efter att inlägget spridits i sociala medier. Vilken respons! Många var positiva till Evelinas sätt att möta sina nya elever. I kommentarsfälten stod det t.ex. ”Här är en person som hamnat på rätt ställe! Tänk om alla barn hade en lärare som Evelina”. Här har vi alltså en vardagshjälte som dessutom ska börja jobba som lärare i skolan. Och många vill läsa om henne.

Om min information stämmer hade Evelina dessutom fått tips att skicka brevet och gåvorna av sin handledare. Jag har själv läst om liknande förslag i grupper på nätet och kanske har handledaren fått idén därifrån? Det finns med andra ord en ganska stor sannolikhet att samma sak har hänt tidigare, av den som ursprungligen kom med idén eller av någon som också fick höra om den av handledaren eller på nätet. Jag tror att det finns ganska många vardagshjältar i skolan, men att det inte sprids och uppmärksammas för allmänheten på det sättet som det borde. All den aktivitet som råder på Internet i lärargrupper på Twitter och Facebook, vittnar om att vardagshjältar som vill lära sig och utveckla skolan och kollegorna finns lite överallt. Och då har jag inte ens nämnt de lärare som bara genom sitt sätt att vara hjälper många andra att utvecklas till en lite bättre människa.

När jag läste om Evelina tänkte jag på att det måste finnas ett behov hos folk i allmänhet att läsa om allt positivt vi lärare gör för våra elever. Många verkar längta efter en positiv mediabevakning av skolan. I bästa fall kan jag bidra med något i den riktningen.

Listan på lektionstips, bloggar, vardagshjältar m.m. är lång av massor av saker som händer lite varstans. Tänk om alla föräldrar och medier skulle få ta del av det? Nu när jag börjar skriva om vad jag ser i skolans värld så tänkte jag be om tips på just detta. Har du som läser detta sett något på något forum, nytt IKT-verktyg eller något smart, snällt, lärorikt eller roligt i skolan så tipsa mig gärna. Och om du fortsätter läsa min blogg kan du förvänta dig att jag inte kommer att skriva att lärarna i min omgivning är slappa, odugliga och kränker sina elever.