Att skriva faktatexter

Läsåret börja lida mot sitt slut och mycket handlar nu om att avsluta terminen på ett bra sätt. Det ska bli skönt att vara ledig och få tid till att tänka på annat än skolarbete. Men visst kan det också kännas bra att ha lite tankar inför uppstarten i höst? I detta blogginlägg kommer jag berätta om ett arbetsområde som jag just nu håller på med i min klass, nämligen att skriva faktatexter om djur. Detta upplägg går lika bra att använda på hösten och upplägget passar både åk. 2 och 3. Kanske något att starta upp höstens arbete med?

Arbetets upplägg

Arbetsområdet bygger framför på delar av det centrala innehållet i svenska och biologi för åk. 3. I kursplanen för svenska står det bl.a. att eleverna ska öva ”strategier för att skriva olika typer av texter med anpassning till deras typiska uppbyggnad och språkliga drag”, Det står också att eleverna ska arbeta med ”beskrivande och förklarande texter, till exempel faktatexter för barn, och hur deras innehåll kan organiseras”.  (Lgr 11, centralt innehåll för svenska åk. 3). I biologi ska eleverna arbeta med ”djur och växter i närmiljön och hur de kan sorteras och grupperas samt namn på några förekommande arter”. ( Lgr 11, centralt innehåll biologi åk. 3) Vi övar också på andra delar i kursplanerna (vilket framgår av powerpoint-presentationen till eleverna som presenteras längre ned). När jag planerat arbetsområdet har jag bl.a. inspirerats av Cirkelmodellen av Paula Gibbons och Dylan Williams nyckelstrategier.

  1. Konkretisering av mål för eleverna

Allra först fick eleverna ta del av målen för arbetsområdet. Här kan du ta del av den powerpoint-presentation jag gjorde. I presentationen finns också några ämnesspecifika ord (i detta fall klassificering, utseende, boplats, föda och ungar) med så att vi redan från början kunde prata om vad orden betyder.

IMG_2143

  1. Uppstart av arbetsområdet

Arbetet startades med att utgå ifrån något eleverna redan var bekanta med, nämligen berättande texter. Vi har tidigare arbetat med sagor och berättande texters uppbyggnad. Tanken var att först gå igenom en saga om en igelkott och sedan jämföra den med en faktatext om samma djur för att synliggöra skillnader och likheter. Jag hittade sagan ”Haren och Igelkotten” av Bröderna Grimm uppläst som ljudfil på NE (den finns också på SLI). Nästa steg var att läsa en faktatext om igelkotten. Eleverna jämförde sedan faktatexten med sagan och skrev ned de likheter och skillnader de hittade.

  1. Gemensamt textskrivande

Arbetet fortsatte genom att vi tillsammans läste två olika faktatexter om igelkotten. Vi utgick från en stödmall och strök under den text som passade till våra ämnesspecifika ord. Efter det gjorde vi en gemensam tankekarta.

2016-05-11 (3)

Utifrån tankekartan skrev vi sedan en gemensam faktatext på Ipad. Jag använde min Ipad och eleverna kunde hela tiden se vad jag skrev, samtidigt som de skrev på sina Ipads. Vi bestämde också gemensamt vilka meningar och ord vi skulle använda. Innan vi kunde känna oss helt nöjda med texten kollade vi igenom den med hjälp av vår checklista och tränade på kamratbedömning.

2016-05-28 (5)

I checklistan kollar en klasskamrat att alla ämnesspecifika begrepp finns med och ger också feedback genom att skriva två positiva saker med texten (stjärnorna) och en sak kompisen behöver träna vidare på (utropstecknet). När eleverna bearbetat sina texter var det dags att renskriva texten på papper och rita av en igelkott.

Faktatextdjur3

  1. Individuellt textskrivande

Den sista punkten, individuellt skrivande, ska vi arbeta med under veckan som kommer. Eftersom jag grundligt gått igenom de olika momenten ska det bli spännande att se hur arbetet går när de ska arbeta själva. Eleverna ska få välja djur som finns i deras närområde (t.ex. hare, grävling, räv, rådjur, skogsmus m.m.) och skriva en faktatext utifrån arbetsgången:

2016-05-30

Stödmallen, checklistan och arbetsgången har jag gjort i Canva. Här kan ni ladda ned dem, om ni vill.

Stödmall faktatext

Checklista faktatext

Arbetsgång faktatext

Veckans tips:

Jag har fått många bra tips och idéer av att läsa Kim Sjöbergs blogg om faktatexter. Här kan du läsa den:

Kim Sjöberg faktatext-cirkelmodellen

Vill du lära dig hur man använder Canva har min ämnesspanarkollega Annika Sjödahl skrivit flera blogginlägg om detta. Här är ett av dem:

Visat på SETT – hur du KAN göra en Canva

Stimulera och stötta samtidigt

Bland mina vänner och bekanta finns det många lärare, men också många som arbetar med andra yrken. Flera av mina vänner, vare sig de är lärare eller inte, har barn i skolåldern och när vi träffas så pratar vi ofta om skolan, både ur lärar- och föräldraperspektiv.

För en tid sedan fick jag en fråga av en av mina väninnor (som inte själv är lärare) angående hennes sons läxor i matematik. Min väninna upplevde att läxorna var alldeles för enkla och hon behövde råd hur hon på att bra sätt kunde ta upp detta med sonens lärare. När vi pratat förstod jag att hon inte bara uppfattade läxorna som för enkla, utan hela matematikkursen. Sonen, som har kommit långt i sitt matematiska tänkande, känner sig understimulerad och upplever matematiken i skolan som tråkig.

Just detta, att stimulera och hinna med de elever som kommit långt i sin kunskapsutveckling, tycker jag är ett av de svåraste (men också viktigaste) uppdragen i min undervisning. Hur ska jag organisera mina lektioner så att jag hinner se alla elever och ge dem det stöd de behöver (och faktiskt har rätt till)? Om det så gäller extra stöd eller extra stimulans. Detta är egentligen ett omöjligt uppdrag.

IMG_1376 (2)

I matematiken har jag testat att göra på lite olika sätt. Under något år lät jag t.ex. elever som kommit långt räkna i en svårare mattebok. Under min första tid som lärare, i mitten av 90-talet, arbetade alla mina elever med individuella uppgifter i ett arbetsschema. Inget av dessa alternativ tyckte jag fungerade speciellt bra eftersom eleverna lämnades för mycket ensamma i sitt lärande.

De senaste åren har jag lagt upp mina lektioner på följande vis. Jag har, av olika anledningar, försökt strukturera upp lektionerna så att eleverna tydligt vet vad vi ska arbeta med och vad som förväntas av dem när lektionen är slut:

Så här kan en lektion i matematik gå till:

1.       Vi börjar med att gå igenom vad vi ska arbeta med och vad eleverna förväntas ha lärt sig/ arbetat med när lektionen är slut.

2.       Jag har en genomgång på tavlan om det som lektionen ska handla om.

3.       Vi gör några övningsexempel tillsammans i klassen och diskuterar olika lösningar. Eleverna får reda på vad de ska ha gjort under lektionen, t.ex. vilka sidor i matteboken som ska vara gjorde innan lektionen är slut.

4.       De elever som känner att de kan får fortsätta arbeta själva, vi andra fortsätter med att göra övningsexempel tills att alla har förstått.

5.       När eleverna är klara får de extrauppgifter, t.ex. på Ipaden eller stencil, utifrån sina individuella behov.

6.       I slutet av lektionen stämmer vi av hur arbetet har gått. De elever som inte hunnit det de ska får hjälp med att planera när de ska göra klart sina uppgifter.

IMG_1370

Denna arbetsgång brukar innebära att de elever som kommit långt både får vara med och diskutera matematik, samtidigt som de under lektionen också får arbeta med mer utmanande uppgifter. De hinner ofta snabbt räkna igenom de nödvändiga uppgifterna i boken och kan få extrauppgifter. I läroplanen finns det ett relativt stort fokus på förmågan att resonera sig fram till lösningar. Jag tror att den gemensamma diskussionen där även elever kommer med förslag på lösningar och resonemang är ett mycket bra sätt att fördjupa sina kunskaper, inte minst för de duktiga eleverna. Det finns också pedagoger och forskare som ser ett mycket stort värde för eleverna av att lära ut och lära av varandra.

Jag tror att det viktigaste för de duktiga eleverna är att de får stimulans och möjlighet att räkna svårare uppgifter då och då. Nu finns det också många möjligheter att erbjuda det, inte minst digitalt. Jag tar givetvis gärna emot fler tips på hur stimulans för begåvade elever kan uppnås. Det kan vara intressant med metoder som det ser ut nu när jag som lärare ska vägleda 28 barn på olika nivåer eller andra former för undervisning.

Hur gick det då med mina väninna? Vad gav jag henne för råd? Jo, självklart var det att prata med läraren. Berätta att sonen upplever att matematiken är för enkel och be om råd hur de tillsammans, i skolan och hemmet, kan arbeta för att ge sonen stimulans. Jag tipsade också om några bra sidor på nätet, jag har sammanställt några på min klassblogg. För självklart vill vi som arbetar i skolan att alla elever ska utvecklas och få den stimulans de behöver. Ibland kan det bara vara svårt att få till det, när vi har många elever och begränsade resurser.

Penna plus platta = sant

I onsdags kunde vi, bl.a. i DN och SvD, läsa om en studie gjord av forskare från Stavangers Universitet i Norge. Stavangerforskarna testade hur mycket 36 personer, i åldern 19-54 år, mindes av en lista av ord efter att ha skrivit orden på tre olika sätt, nämligen med penna på papper, med surfplatta och på ett tangentbord. Det visade sig att de personer som skrivit orden för hand kom ihåg orden bättre än de andra. Forskarna tror därför att det kan vara en fördel för minnet att skriva för hand.

IMG_1545 (2)

För en tid sedan skrev jag ned några tankar kring handskriften och dess betydelse för läs- och skrivinlärningen i skolan. Jag skrev då inte bara om fördelar med att skriva för hand (vilket det uppenbarligen finns), utan också om förtjänsterna med att låta eleverna skriva digitalt på tangentbord eller surfplatta. Det finns nämligen också forskning som visar att det är enklare för eleverna att skriva, bearbeta och få feedback på sina texter digitalt. Det finns alltså både forskning som förespråkar att eleverna ska skriva för hand med penna, och forskning som visar att eleverna ska skriva på surfplatta eller tangentbord. Hur ska vi som lärare då veta hur vi ska lägga upp vår skrivundervisning på bästa sätt?

Men måste vi verkligen välja det ena eller andra sättet? Kan det inte vara bättre att fundera på när det passar bäst att använda det ena eller det andra verktyget och sedan använda det verktyg som passar bäst utifrån den forskning som finns?

Sedan några månader tillbaka arbetar jag i en klass där alla elever har tillgång till varsin Ipad. Jag började därför fundera över hur jag skulle lägga upp min undervisning för att nyttja tekniken på bästa sätt. Samtidigt ville jag också att mina elever, som går i åk. 2, skulle träna på att skriva för hand med penna, eftersom jag vet att det gynnar deras skrivutveckling. Jag bestämde då att försöka blanda det digitala och analoga skrivandet och utnyttja de olika verktygens fördelar.

2016-04-29 (2)Min tanke med arbetsgången var att eleverna skulle börja med att planera sitt skrivande genom att skriva en stödmall för hand. När de sedan skulle börja producera själva texten fick de använda ett digitalt verktyg. De behövde då inte använda tankekraft och energi på att forma bokstäverna rätt och samtidigt dra nytta av ordbehandlingsprogrammets olika funktioner.  När eleverna fått feedback, rättat stavfel och skrivit klart texten fick de sedan renskriva texten med penna. Jag tror nämligen att det ligger mycket i de undersökningar som säger att skriva för hand gör att vi minns det skrivna bättre. Det är därför en bra övning att skriva av en korrekt skriven text. Dessutom är det ett bra tillfälle att öva välskrivning, vilket också är viktigt på lågstadiet.

Jag tyckte att detta arbetssätt fungerade bra och kommer att fortsätta vid fler tillfällen. Sedan är det självfallet inte bra att göra på samma sätt hela tiden. Samtidigt är det viktigt att vi funderar över hur vi bäst kan använda de verktyg vi har till förfogande i våra klassrum. Om det så är datorer, surfplattor eller pennor. Ett och samma verktyg är sällan bäst på allt.

Här kan du läsa mitt tidigare inlägg om handskriften:

Släng inte pennorna än!

Våren är här!

Äntligen är våren här! Visst är det lika härligt varje gång våren gör entré? Plötsligt har det hänt och då gäller det att passa på att studera kännetecknen för denna härliga, men ganska korta årstid. I läroplanens centrala innehåll för biologi för åk.1-3 står det att undervisningen bland annat ska innehålla enkla fältstudier i elevernas närmiljö. Det står också att eleverna ska veta hur man känner till årstider och årstidsväxlingar. Vad kan då passa bättre än att göra en vårvandring i en skog eller park nära skolan?

Tussilago2

Skolan där jag arbetar, som ligger i Sigtuna, har ett samarbete med kommunens naturskola. Detta innebär att vi under ett antal dagar per läsår får komma dit på besök. Dessa dagar brukar vara ett mycket roligt och lärorikt inslag i no-undervisningen. Men självklart går det bra att gå på vårvandring med eleverna även om skolan inte har något samarbete med en naturskola. Vill du ha tips på vad du kan ta upp på en vårvandring kan du gå in på Sigtuna Naturskolas hemsida. Här hittar du den:

Dag 2: Djur, växter och svampar (vår)

Där finns också en introduktionsfilm som fungerar bra att använda även om klassen inte ska besöka naturskolan.

Att studera och uppleva naturen på plats är självklart det bästa och att vara ute en dag brukar ge många nya kunskaper. Men som repetition och för att komma ihåg alla nya intryck kan det också vara bra att på något sätt dokumentera sina upplevelser. Under min och mina elevers besök i skogen fick vi uppleva våren med alla våra sinnen. Jag valde därför att utgå från människans fem sinnen när vi, väl tillbaka i klassrummet, fortsatte vårt arbete om våren.

Det första eleverna fick göra var att fundera på följande: Vilka vårtecken kunde vi se och höra? Hur kändes våren? Hur smakade och luktade våren? Jo, vi såg att träden hade fått knoppar och att vårblommorna börjat att blomma. Vi kände solen som värmde våra kinder och vi hörde fågelkvitter. Våren smakar gott, tyckte många av eleverna, efter att de fått smaka på björksav. Frågorna och svaren utmynnade så småningom i en gemensam tankekarta på whiteboarden. Sedan var det dags för eleverna att skriva en egen tankekarta.

tankekarta elev

Denna gång fick de göra detta tillsammans i grupp om tre till fyra elever. De fick också i uppgift att hitta på ett namn på sin grupp. Namnet skulle ha någon koppling till vårvandringen vi gjort dagen innan. Med tankekartan som stöd, skrev sedan eleverna ned några korta anteckningar på sina Ipads. För att enkelt kunna samla klassens texter på samma ställe använde vi verktyget Padlet. Padlet fungerar som en digital anslagstavla där eleverna kan posta sina texter.  Förutom att det är smidigt och överskådligt att ha alla texterna samlade på samma sida, finns det också en fördel av att eleverna samtidigt som de skriver också kan ta del av klasskamraternas texter. De kan då få tips av varandra både på hur de ska stava och vad texten de skriver kan handla om.

vårvandringpadlet padlet skärmdump

 

Sist, men inte minst, avslutade vi lektionspasset med en frågesport med frågor och bilder med det vi sett under utflykten. Frågesporten hade jag gjort i Kahoot. Eleverna fick då svara på frågorna tillsammans i sina grupper.

kahootvår

Veckans tips, lär dig mer om Padlet och Kahoot av mina ämnesspanarkollegor Mikael Bruér och Cecilia Johansson:

Undervisa med Padlet

Kahoot – ett roligt spel för lärande

PS. Jag måste också tipsa om denna sida www.fågelsång.se där du kan lyssna och titta på över 200 olika fågelarter. Kanske något att inspireras av inför nästa Kahoot?

Nationella prov ersätts?


I torsdags släpptes utredningen Likvärdigt, rättssäkert och effektivt-ett nytt nationellt system för kunskapshämtning. I korthet gick utredningens förslag ut på att minska antalet nationella prov, digitalisera proven och att rättning av proven ska ske externt. För mig som lärare på lågstadiet var nog förslaget att ta bort de nationella proven i årskurs 3 det mest intressanta. Om utredarna får som de vill kommer de nya bedömningsunderlagen för åk. 1-3 ersätta de nationella proven på lågstadiet. Bedömningsunderlagen (i svenska, svenska som andraspråk och matematik) kommer redan i juli att vara obligatoriska för skolorna att använda.

Många lärare och elever sliter hårt med att göra, bedöma och följa upp de sammanlagt 15 nationella delprov som ska göras på vårterminen i åk. 3. På flera av de skolor jag arbetat på går mycket av speciallärarnas tid åt att förbereda och hjälpa till med utförandet av proven. Nu får vi nya obligatoriska bedömningsunderlag där vi redan i åk. 1 ska testa eleverna. Dessutom kommer även ett nytt kunskapskrav för åk. 1 i läsförståelse att träda i kraft den 1 juli. Som jag uppfattar det är det en tydlig markering från Skolverkets sida att vi ska lägga resurser på eleverna tidigt. I Skolverkets presentation ”Stöd till huvudmannen” står det till och med att ” Syftet med bestämmelsen är att stärka elevernas kunskapsutveckling och att adekvata stöd sätts in så snart det finns skäl för det.”  Underförstått redan i årskurs 1 om behov finns. Då gäller det att det också finns tid och personal så att den elev som behöver kan få ett ”adekvat stöd”.

Jag har själv inte hunnit testa de nya bedömningsunderlagen men jag har lärare i min bekantskapskrets som gjort det. Som jag har förstått det är de relativt tidskrävande eftersom de ska utföras enskilt med varje elev. Kanske blir arbetsbelastningen för lärare och elever för hög om vi blir tvungna att både använda bedömningsunderlaget och göra nationella prov? I så fall kanske förslaget att ta bort de nationella proven i årskurs 3 är bra, även om jag tillhör de lärare som tyckt att de nationella proven varit både roligt och lärorikt att genomföra.

Jag hoppas i alla fall att de nya bedömningsunderlagen och det nya kunskapskravet i läsförståelse gör att vi lärare får större möjlighet att tidigt sätta in åtgärder för de elever som behöver. Fokus idag handlar mycket om att ställa diagnoser och göra omfattande och tidskrävande utredningar där föräldrar, psykologer, lärare, skolledare, specialpedagoger m.fl. ska enas om rätt diagnos, bedömning och insats. Kanske skulle vi vinna mycket på att göra snabbare och enklare bedömningar till att börja med. För många svaga elever är det förmodligen viktigare att resurser sätts in snabbt för att stödja de ämnen där eleven är svag snarare än att vi ska använda mycket tid till att utreda och dokumentera vilka svårigheter eleven har .

Veckans tips, läs på Skolverkets hemsida om bedömningsunderlagen för åk.1-3:

Bedömningsstöd i svenska och svenska som andraspråk

Bedömningsstöd i matematik

”Vad har Jesus med påsken att göra?”

För några år sedan fick jag, lite hastigt och lustigt som det ofta blir i skolans värld, hoppa in för en kollega som av någon anledning inte var på skolan. Det var bara var några dagar kvar innan påsklovet så jag bestämde att jag skulle berätta om olika traditioner på påsken. Jag startade lektionen med att rita upp olika saker som har med påsken att göra. Om jag minns rätt ritade jag upp ett påskris, ett påskägg, en påskkärring, en påskhare, lite påskgodis, Moses med sin stav och slutligen Jesus upphängd på korset. Sedan frågade jag: ”Vad tror ni att vi ska arbeta med idag?”. Eleverna förstod snabbt och flera av dem svarade förstås ”påsken”. En elev verkade dock inte riktigt nöjd med svaret. Han räckte upp handen och frågade fundersamt; ”Varför har du ritat Jesus? Vad har han med påsken att göra?”

I läroplanens centrala innehåll för so i åk. 1-3 står det att vi ska arbeta med några högtider, symboler och berättelser inom kristendom, islam och judendom. Eleverna ska också ta del av några berättelser ur bibeln och berättelsernas innebörd. Så här dagarna innan påsk är det därför ett utmärkt tillfälle att arbeta med de berättelser inom judendom och kristendom som handlar om påsken.  Som ni säkert vet firas den judiska påsken (pesach) till minne av judarnas uttåg ur Egypten och inom kristendomen firas ju (vilket de flesta vuxna vet, men faktiskt inte alla barn) påsken till minne av Jesus lidande, död och uppståndelse. Förutom att eleverna får ta del av spännande berättelser brukar det också bli en aha-upplevelse för dem när de förstår att Jesus firade den judiska påsken när han blev arresterad av romarna.

Jesus

Ett sätt att ta del av berättelserna är att låta eleverna se dem på film. Det går att hitta tecknade filmer både om Moses och Jesus på Youtube och SLI. Serierna heter ”Den animerade bibeln” och ”Bibelns berättelser”.  Det finns också en film som heter ”Prinsen av Egypten” som handlar om Moses och uttåget ur Egypten, vilken många uppskattar. Om ni visar filmerna, tänk på att diskutera innehållet efteråt. I en del av filmerna, t.ex. i Prinsen av Egypten, har historien ändrats lite. Därför kan det också vara bra att läsa berättelserna om Moses och Jesus ur t.ex. ”Bibel för barn” eller någon annan bok som berättar om bibelberättelserna. Var beredd på att texterna ibland kan vara lite svåra för eleverna att förstå och att du själv får ändra lite i texten när du läser. Ett annat uppskattat sätt brukar vara att berätta historierna för eleverna.

När jag höll min lektion om påsktraditioner försökte jag berätta och förklara alla möjliga traditioner kring påsken, men den berättelsen som verkade ha gjort störst intryck på eleverna var den om Jesus. Resten av veckan lekte nämligen barnen rollspel på fritids som handlade om Jesus och hans sista tid. Tänk att denna 2000-åriga berättelse fortfarande kan fängsla och fascinera på detta sätt?

Jag tror att det finns ett behov av gemensamma berättelser hos barnen som alla har kunskap om och kan relatera till.

Veckans tips, annat om påsken:

Fakta om påsken från Nordiska Museet

Påskpyssel från Unga Fakta

Läromedelslotteriet

Jag har jobbat på skolor i fyra olika kommuner sedan jag tog min examen för 20 år sedan. Att byta arbetsplats ett par gånger i livet tror jag kan vara bra även för lärare. De kan ta lite på krafterna, men är också spännande och utvecklande. Givetvis har alla skolor för- och nackdelar men på det hela taget har det inte varit någon större skillnad. Ibland ändrar naturligtvis skolor karaktär utan att läraren byter arbete. Skolor kan byta inriktning, lärare och skolledare går i pension osv. En del skillnader är lite mer väntade en del kanske lite mer oväntade.

klassbild2

En sak som jag har förvånats över är att det kan skilja så mycket åt i vad skolorna satsar på läromedel, den s.k. läromedelspengen. Jag har själv varit med om att ha allt från ett par hundra till en tusenlapp per elev och läsår. I min bekantskapskrets har jag lärare som har en läromedelspeng som ligger ännu lägre. Det finns skolor där lärarna på lågstadiet har 250 kr per elev och läsår. 250 kr som ska räcka till läromedel (och i vissa fall även förbrukningsmaterial som pennor, sudd, papper, limstift, målarfärg o.s.v.) i alla skolämnen under ett helt år. Detta till elever som är nybörjare på att läsa, skriva och räkna, vilket gör att de behöver bra lärverktyg som följer läroplanen och underlättar deras inlärning. På lågstadiet skriver till exempel eleverna ofta i sina matteböcker vilket gör att de inte kan återanvändas. Återanvändning är vanligare på högstadiet. Att detta inte går ihop behöver du inte vara Einstein för att lista ut.

Allra värst är det ofta för de lärare som ska starta upp en ny verksamhet. Många jag talat med får nämligen ingenting extra när verksamheten är ny och det inte finns något material alls sedan tidigare. Jag har själv varit med om att få förslaget att jag och eleverna skulle göra läromedlen till en ny verksamhet – eftersom vi skulle vara en kulturinriktning. Denna typ av besparingar förtäckt av vackra ord har jag en känsla av blir allt vanligare i skolan. Föräldrarna vet nog inte om att barnen som ibland kan få leksaker för många tusentals kronor per år, inte ens har en tiondel för sina läromedel.

I rapporten ”Kostnadsökning eller kvalitetsminskning” från september 2015 har läromedelskostnaderna undersökts och analyserats av Lärarnas Riksförbund. Undersökningen visar att spridningen mellan kommuner är väldigt stor. De kommuner som använde mest resurser till läromedel per elev spenderade nästan 11 gånger mer än den kommun som använde minst. Dessutom har spridningen ökat sedan 2009. Undersökningen bekräftar min bild av en orättvis och närmast ojämlik skillnad mellan olika kommuner. Orättvisan fortsätter eftersom läromedelspengen också är olika mellan skolor inom samma kommun. Det är nämligen till syvende och sist skolledningen som bestämmer hur mycket pengar som ska satsas på läromedel på skolan. Detta kan leda till att på en skola kan lärarna i det närmaste ha obegränsat med pengar att lägga på läromedel, medan lärarna på en annan skola knappt har råd med en mattebok.

Enligt skollagens 10 kapitel 10§ ska eleverna ha tillgång till de böcker och andra lärverktyg som behövs för att få en tidsenlig utbildning. Frågan är om det är möjligt för skolor att erbjuda detta när lärarna inte har tillräckligt med pengar att köpa rätt arbetsmaterial för.

Veckans tips: intressanta artiklar om läromedel

Tema Läromedel-forskning från Skolverket

DN Debatt 2015-04-06 ”Framtidens skola behöver en strategi för läromedel”

Lärarnas Riksförbund ”Kostnadsökning eller kvalitetsminskning” rapport från september 2015

Släng inte pennorna än!

Att utveckla sin undervisning och att hela tiden sträva efter att hitta bättre metoder och pedagogiska grepp är en viktig del av läraryrket. Ett sätt att få nya perspektiv är att besöka skolmässor och göra studiebesök. För några veckor sedan hade jag möjlighet att besöka Bett-mässan och även besöka Woodcroft Primary School i London. Detta besök har jag berättat mer om i tidigare blogginlägg och nu tänker jag dela med mig av ytterligare en reflektion .

Under besöket på Woodcroft gick vi på rundvandring i skolan. Väggarna i korridorerna var prydda med teckningar och elevarbeten. Målningarna var noggranna och gjorda av olika material. Elevarbetena var genomtänkta och ofta, vilket förvånade mig, skrivna för hand med penna. Detta var alltså en skola som valts ut för att visa hur de arbetar med digitala verktyg men de arbeten de valt att sätta upp på sina väggar var ofta skrivna för hand.

bild fr. wc

Hemma i Sverige och mitt eget klassrum har jag funderat över väggarna på Woodcroft Primary School. Tänk att en skola som storsatsar på digital teknik väljer att visa upp arbeten som är handskrivna? Dessutom verkar det som att eleverna lärt sig att skriva ordentligt med penna. Texten på bilden nedan var en genomsnittlig text och eleven som skrivit den går i grade 3, vilket motsvarar åk. 2 i Sverige, och visst måste man säga att texten är bra för att vara skriven av en elev i 8-årsåldern?

Mrs Twit

I dagens samhälle går vi allt mer bort från att använda penna och skriva för hand. Hur detta påverkar inlärningen finns ännu inte så mycket forskning om. I serien ”Skolministeriet” från Utbildningsradion berättas i programmet ”Vad går förlorat med handskriften” att det finns en oro att ett uteslutande användande av läsplattor och skrivbord kan påverka den tidiga läs- och skrivinlärningen negativt. I programmet berättas både om fördelar med och farhågor kring ny teknik.  Enligt personerna som intervjuas finns det ännu inte tillräckligt med neurologisk forskning om vad som händer i hjärnan när vi formar bokstäver för hand och vad som går förlorat när vi alltmer använder tangentbord att skriva på. De menar att vi inte ska välja bort tekniken, utan att vi måste ta reda på hur hjärnan påverkas och i vilka sammanhang det spelar roll och inte.

Hur kan vi då använda den digitala tekniken för att även utveckla elevernas analoga skrivande? För det finns också forskning som visar att det kan vara enklare för elever att börja skriva sina texter digitalt. Åke Grönlund, professor vid Örebro universitet, har gjort en studie där han undersökte Sollentunaelevernas kunskapsutveckling före och efter skolan börjat använda sig av IT-stöd i den tidiga läs- och skrivinlärningen. Enligt Grönlund förbättrades elevernas skrivande och kommunikationsförmåga när de kunde koncentrera sig på själva texten och inte behövde koncentrera sig på att forma bokstäver. Dessutom hade skolorna i Sollentuna gemensamma webbsidor där eleverna la upp sina texter, vilket gjorde det enklare för lärare och klasskamrater att läsa och ge feedback till texterna, vilket också var positivt för lärandet.

På Woodcroft Primary School valde de definitivt inte bort tekniken, snarare tvärtom. Eleverna skrev sina texter digitalt och delade dem med klasskamrater och lärare. De använde digital teknik i alla ämnen på skolan. Samtidigt valde de inte bort den analoga tekniken utan prydde skolans väggar med teckningar och berättelser gjorda för hand. 8-åringen som skrev sagan om Mrs. Twit kan forma bokstäver och skriva med tydlig handskrift, vilket tyder på att hen fått en hel del träning i detta.

 Jag tror att vi måste vara noga med att låta både den digitala och den analoga tekniken ta plats i undervisningen. Inom snar framtid hoppas jag också kunna  ta del av forskning om vad som händer i vår hjärna när vi formar bokstäver för hand. För visst händer det saker? Kan det vara så att vi i skolan kan vinna på att resonera på samma sätt som personalen på Google gör på sina möten? Personalen på Google har förmodligen tillgång till de bästa digitala verktygen man kan tänka sig och de som vill bromsa teknikutvecklingen är förmodligen i minoritet bland de anställda. Men de väljer ofta att skriva för hand. De bedömer att kreativiteten och minnet blir bättre när motoriken och hjärnan arbetar tillsammans. Jag tror i alla fall att det är i alla fall värt att undersöka vidare innan vi tar bort pennorna och penslarna från barnen.

Googlebild

Veckans tips, mer om analogt och digitalt skrivande:

Skolministeriet ”Vad går förlorat med handskriften”

Svenska Dagbladet ”Handskrift en förlorad konst”

Barn lär sig skriva och läsa snabbare med it-undervisning

Att byta skola

När jag träffar nya bekantskaper och ska berätta om mitt yrke brukar jag vara noga med att inte säga att jag ÄR lärare, utan att jag ARBETAR som lärare. Jag tänker som så, jag är väldigt många saker, t.ex. mamma, fru, dotter, syster, vän, granne, men jag är inte mitt yrke. Jag är en människa som råkar arbeta som lärare.

Att läraryrket är just ett yrke, och inte ett kall eller livsprojekt, har de senaste åren blivit en viktig ståndpunkt för mig. Det ska gå att arbeta som lärare och vara mamma, fru, vän o.s.v. och samtidigt göra ett bra jobb, t.o.m. ett mycket bra jobb. Finns inte dessa förutsättningar måste situationen ändras. Och jag tror att det ofta är upp till var och en att ta tag i och förändra sin situation.

För tre månader bestämde jag mig för att ta tag i min situation. Jag tackade ja till en lärartjänst på en skola närmare mitt hem. För mig innebär ändringen att jag får två timmar mindre pendlingstid per dag. Två timmar mer att lägga på min familj och mitt jobb, ett ganska enkelt beslut kan tyckas. Framför allt för mig som har starka principer om jobb och hem. Trodde jag.

byta skola

I praktiken har jag under en tid gått och funderat på om det är rätt mot barnen d.v.s. eleverna, kollegorna, föräldrarna. Jag byter ju dessutom skola mitt i terminen. Förra veckan var ett extra tungt uppvaknande för mig. Jag hade mina sista dagar som klasslärare på Rödabergsskolan i Stockholm och insåg att alla mina principer var bortblåsta. Trots att jag mentalt kunde förstå att mitt liv kommer att bli så mycket enklare med kortare pendlingstid, så hade jag svårt för att släppa tanken att jag fattat fel beslut. Jag låg faktiskt sömnlös på nätterna och grubblade över hur det ska gå för mina elever. Kommer alla att lära sig den digitala klockan ordentligt? Kommer alla att skriva berättelser med tydlig inledning, handling och avslutning på nationella proven i vår? Och framför allt, hur kommer det att gå för mig som inte kommer att få vara en del i elevernas fortsatta lärande? Som tur är verkar skolledningen fått tag på en bra lärare till klassen, annars hade jag väl knappt sovit någonting.

Men kanske det är just det som är tjusningen i läraryrket? Förmånen att under en period få vara en betydande del av människors liv. Vilken tur då att det finns nya elever, kollegor och föräldrar att möta på andra skolor. Och nu kommer jag att få möjlighet till det.

Efter min första dag på min nya skola känns det genast bättre. Det här kommer att bli bra. Jag kommer skratta och gråta även här.

Till mina f.d. elever, föräldrar och kollegor tack för allt. Jag kommer att sakna er!

Vattenmolekyler och Google Drive

I mitt förra blogginlägg berättade jag om ett studiebesök på Woodcroft Primary School i London. Under besöket fick vi se många bra exempel på hur digitala verktyg kan användas i skolan. Ett exempel på detta var en lektion i engelska då eleverna arbetade med berättande texter i molntjänsten Google Drive. Eleverna, som arbetade i par, kunde hela tiden följa klasskamraternas arbete både på sin egen skärm och på Smartboarden. Läraren gick runt bland eleverna, kommenterade och gav feedback. Arbetssättet gjorde att eleverna på ett enkelt sätt kunde få tips på, både av läraren och av klasskompisarna, hur de kunde förbättra sina texter. 

Väl hemma i Sverige bestämde jag mig för att testa Google Drive i min klass. I NO håller vi just på att arbeta med vattnets olika former; is, vatten och gas. Under en av lektionerna tittade vi på filmen ”Speed och Vattenmannen” från Utbildningsradion. Länk till filmen har du här. I filmen visas hur vattenmolekylerna rör sig under de olika formerna. Efter filmen fick eleverna i uppgift att skriva ned vad som händer med molekylerna när vatten går från en form till en annan. Likt eleverna på Woodcroft, fick mina elever arbeta i par och skriva i Google Drive.

Google Drive

Eftersom vi inte arbetat i något Google verktyg tidigare fick jag innan lektionen skapa ett Google konto för klassen. Mina elever går i åk. 3 och eftersom Google har en åldersgräns på 13 år får de inte skapa egna. Lösningen blev att göra ett klasskonto som alla kan använda sig av. Detta var inte svårt och gick relativt snabbt att lösa. Jag gjorde några missar under lektionen. Några elever började t.ex. att skriva i samma spalt, vilket inte var så lyckat. Nästa gång kommer jag tydligare gå igenom med eleverna var i dokumentet de ska börja. Men när väl alla kommit igång fungerande skrivandet mycket bra. Alla elever i klassen var engagerade och lyckades på relativt kort tid skriva ned sina tankar. Eftersom de arbetade i par och hela tiden diskuterade med varandra (och med mig) upplevde jag också att alla förstod vad som händer med molekylerna när vatten går från ett tillstånd till ett annat. Med Google Drive kunde de också på kort tid formulera sina nya kunskaper i skrift och dessutom se klasskamraternas texter.

Vad händer med vattenmolekylerna

När vi utvärderade sa eleverna att de tyckte att lektionen var rolig, att de lärt sig mer om vattnets former och framför allt att det var bra att kunna se vad de andra klasskamraterna hade skrivit. ”Då får man tips av varandra” var en kommentar. Själv var jag nöjd med en lektion där alla elever varit aktiva, engagerade och glada över att lära sig något nytt.

Veckans tips:

Lär dig mer om Google Drive:

Mikael Bruérs blogg om de tre grundverktygen i Google Drive

Susanne Jönssons blogg om GAFE (Google Apps for Education) för yngre elever