Schysst på nätet

Den sista tiden har jag märkt en förändring i hur barnen i min klass umgås med varandra på sin fritid. Tidigare pratades det mest om lek, träning och annan samvaro tillsammans. Nu har många elever fått egna mobiltelefoner och en del har också börjat att umgås via sociala medier, t.ex. Instagram eller Snapchat. Än så länge verkar det skötas på ett snyggt sätt, men av erfarenhet (både som lärare och förälder) vet jag att det kan ändras relativt snabbt. Plötsligt finns det nya arenor för konflikter och missförstånd. Det kan t.ex. vara att någon lagt ut en bild och i ilska skrivit något dumt. Eller att någon lämnat ut sitt lösenord till en kompis som sedan gått in på kontot och skrivit elaka kommentarer till någon annan i klassen.

I skolan har vi pratat relativt mycket om vad eleverna bör tänka på innan de publicera en text på webben. Vi har nämligen en klassblogg och varje vecka bestämmer vi gemensamt vad klassvärdarna ska skriva på bloggen. Klassvärdarna lägger också ut bilder på arbeten de eller klasskamraterna har gjort. I stort sett varje vecka pratar vi om vikten av att tänka igenom vad vi ska publicera och inte på nätet. Vi pratar om att vem som helst kan läsa vår blogg, på både gott och ont. De har också lärt sig att de alltid ska be om lov om de tar kort på någon annans arbete p.g.a. upphovsrätten. Tar de kort av någon som besöker klassen får personen alltid godkänna bilden innan den publiceras på klassbloggen. Mina elever har alltså erfarenhet av att skriva texter på nätet. Detta tänker jag dra nytta av när jag vill hjälpa mina elever att kunna hantera sociala medier.

Min plan är att inom den närmaste tiden ha en lektion då vi ska prata om ”nätetik”, d.v.s. hur vi ska agera för att vara en schysst kamrat på nätet. Mina elever är alla nybörjare på sociala medier och förhoppningsvis mottagliga för att få tips på hur man skriver på ett bra sätt. Jag planerar att utgå från elevernas erfarenheter med att skriva på klassbloggen. De har ju redan kunskap om vad de ska tänka på när de skriver en text som ska publiceras på webben. Eleverna får sedan, i par eller grupp, skriva ned vad de tycker är viktigt att tänka på om de ska skriva till eller om andra. Vi får då möjlighet att prata om vilka erfarenheter eleverna har (eller inte har) av sociala medier. Jag får också bättre insyn i om detta är eller kan bli ett problem för sammanhållningen i gruppen.

Utöver denna övning har jag också sammanställt några tips till eleverna. För en tid sedan läste jag ett blogginlägg skrivet av en förälder vars barn farit illa p.g.a. ryktesspridning via sociala medier. I blogginlägget fanns en bild, taget på en ridskola i Bromma, med några tips ridskolan ville att ungdomarna skulle tänka på innan de skriver på nätet. Med dessa tips som inspiration har jag gjort en egen affisch med råd.  Så här lyder råden jag sammanställt:

När du skriver på internet, tänk på detta:

  • Det är lätt att missuppfatta vad du och andra skriver.
  • Undvik att skriva negativa saker om andra.
  • Skriv gärna positiva saker, ge komplimanger, tröst, stöttning och beröm.
  • Skriv bara saker du också kan säga direkt till personer du skriver om.
  • Fråga om lov om du lägger upp en bild på någon annan.
  • Det du skriver på internet finns alltid kvar.

 

Det kan diskuteras hur mycket vi lärare ska lägga oss i det som händer utanför skolan. Jag ser detta som förslag till föräldrar och elever och inte något som vi som lärare kan ta ansvar för. På samma sätt som hemkunskapslärare kan undervisa om kost men inte kan ta ansvar för vad barn och föräldrar äter. Men om kan vi hjälpa till och råda eleverna så att de är schyssta även utanför skolan gagnar det ju alla, även oss i skolan.

Här kan du ladda ned affischen:

Schysst på nätet

Arbeta med måttenheter

I detta blogginlägg tänker jag skriva om ett område inom matematiken som jag av erfarenhet vet att många elever på lågstadiet tycker är lite knepigt, nämligen att känna till och använda olika måttenheter. I läroplanen står det att eleverna ska kunna vanliga måttenheter och även göra ”enkla mätningar, jämförelser och uppskattningar av längder massor, volymer och tider” (Lgr 11, Kunskapskrav för matematik åk 1-3) . De ska t.ex. veta hur mycket en mjölkförpackning rymmer och kunna uppskatta vad olika föremål väger. Detta är kunskap som är tämligen vardagsnära och borde kanske egentligen inte vara svårt för barnen. Trots detta brukar just måttenheter vara ett av de områden som skapar mest huvudbry hos eleverna på de nationella proven i åk.3, vilket också går att läsa i Skolverkets statistik. Enligt SIRIS (Skolverkets internetbaserade resultat- och kvalitetsinformationssystem) brukar delproven som mäter massa, tid, längd eller volym vara bland de delprov som har sämst resultat. För att ta ett exempel var det år 2014/2015 82,1 % som klarade kravnivån på delprovet som testade massa och längd medan 90,7 % klarade delprovet med enkla problem. Här kan du ta del av statistiken.

Hur kan vi då hjälpa eleverna att lära sig måttenheter? Alla läromedel jag sett i matematik har avsnitt där eleverna ska arbeta med enheter av olika slag, men det kan också vara bra att komplettera med annat i undervisningen. Här är några förslag:

Arbeta laborativt

Ett sätt är att arbeta laborativt med olika mått. I bloggen ”Montessoriinspirerad matematik” tipsar Sofie Olsson, lärare på Mårtenskolan i Lunds kommun, hur du kan göra detta. Sofie beskriver bl.a. hur hon arbetat med tid, volym och längd. Du kan också ladda ned stenciler och få tips på olika spel och appar.

Använda stödmallar

Jag använder ofta stödmallar i min undervisning eftersom jag upplever att det förenklar för eleverna. Stödmallarna sitter uppsatta i klassrummet och finns också kopierade på papper så att eleverna kan ha dessa framför sig på bänken. I min klass har vi de senaste veckorna arbetat intensivt med måttenheter. De har bl.a. fått uppgifter där de ska veta vilken enhet som hör till vilket mått. Till dessa övningar har stödmallarna varit till stor hjälp. Jag har gjort stödmallarna i Canva och de finns att ladda ned i slutet av inlägget.

Träna digitalt

elevspel.se kan du hitta övningar där eleverna bl.a. kan träna på klockan, tid, längd, volym och vikt. På kunskapsstjärnan.se finns också övningar som tränar klockan. Det finns också många bra appar där barnen kan träna på klockan. Läs mer om dessa på pappasappar.se.

 

Du kanske känner till några fler bra appar eller har fler förslag på arbetssätt, skriv en kommentar till blogginlägget så kan vi alla ta del av det!

Här kan du ladda ned stödmallarna:

Året

Tid

Längd

Vikt

Volym

 

Träna inför prov

Mina elever går i årskurs 3 och efter sportlovet kommer de att ha nationella prov i svenska och matematik. Sammanlagt ska de under två månader göra 15 olika delprov där de får möjlighet att visa sina kunskaper i ämnena. Detta är en stor och spännande upplevelse för barnen som under sina drygt 2,5 år i skolan ännu inte hunnit få så stor erfarenhet av prov. Självklart pirrar det lite extra i magen på mina och många andra tredjeklassare ute i landet just nu.

För mig som lärare är det viktigt att mina elever är förberedda när proven så småningom sätter igång. De ska känna sig trygga och bekväma och veta hur de ska hantera själva provsituationen. Upplever eleverna det motsatta, nervositet och osäkerhet, kan många ”låsa sig” och kanske till och med underprestera vid prov. Detta vill jag göra allt jag kan för att undvika. Vi har därför under veckan gått igenom och tränat på några enkla strategier som eleverna kan använda i en provsituation. Egentligen är det en form av studieteknik som kan underlätta vid studier överhuvudtaget, men för enkelhetens skull kallar vi det för ”provteknik”. Eleverna har fått instruktionen att vid prov ska de tänka på detta:

  • Ta det lugnt och var noggrann. Du har gott om tid!
  • Läs igenom uppgiften både före och efter du har löst den. Har du förstått frågan? Är ditt svar rimligt?
  • Om du fastnar på en uppgift, hoppa över den och gör de uppgifter du kan först. Gå sedan tillbaka och läs igenom frågan igen. Om du fortfarande är osäker, försök att lösa uppgiften ändå.
  • Lämna inga uppgifter utan att du har försökt att svara.
  • När du svarat på alla frågor, läs igenom provet innan du lämnar in. Kolla att du inte glömt att göra någon uppgift.

 

Under några veckor ska vi lägga lite extra krut på att öva provtekniken. Tanken är att vi ska träna genom att göra några gamla nationella prov som finns på Skolverkets hemsida. Proven hittar du här.  Vi kommer att repetera och gå igenom punkterna på listan innan proven och utvärdera hur det gått efteråt. Jag kommer dessutom att ta tillfället i akt och se om det finns något eleverna missar på proven. Det kan ge mig en fingervisning om det är något jag behöver gå igenom en extra gång innan provperioden sätter igång.

Det kan så klart diskuteras hur mycket tid vi i skolan ska lägga på att öva inför de nationella proven, men att eleverna får möjlighet att förbereda sig tror jag kan göra skillnad. Känner de sig bekväma i provsituationen och kan slappna av finns det en större chans att de lyckas.

Här kan du ladda ned stödmallen:

Stödmall ”Skriva prov”

Föräldrar på besök i klassen

Under mina år som lärare på låg- och mellanstadiet har jag haft många föräldrabesök i mina klasser. Jag har arbetat på skolor där föräldrarna har haft höga krav på skolan och många har också velat engagera sig i barnens skolsituation. Detta har många gånger hjälpt mig som lärare, men stundtals också ställt till problem. I detta blogginlägg tänker jag berätta om mina erfarenheter och tankar kring föräldrabesök och hur jag idag gör när föräldrar kommer på besök.

För några år sedan fick jag en ny klass. Det var världens finaste klass, men också en grupp med stort behov av struktur och ordning. Trots att jag och mina kollegor arbetade stenhårt, var det ibland rörigt i klassen. Föräldrarna i klassen var väldigt engagerade och ville gärna påverka situationen. De började höra av sig och ville komma på besök till klassen, vilket de självklart fick. Jag tänkte att det var bra att föräldrarna kunde vara med och stötta mig som lärare, även i en lite knepigare klassrumssituation till exempel genom att hjälpa de elever som behövde det lilla extra.

Det som slog mig mest efter besöken var det blev ganska olika utfall beroende på vem som kom och hur den föräldern agerade. En del hade en lugnande inverkan på gruppen, medan andras påverkan var den motsatta. Klassen blev oroligare när föräldern var med. Ett exempel på förhållningssätt som visade sig väldigt problematiskt var föräldrar som satte sig på en stol och sa att hen skulle observera sitt barn (men antagligen egentligen var där för att studera mig som lärare) och inte agerade när det egna barnet störde lektionen. Det blir väldigt förvirrande för de andra barnen i klassen när föräldrar på detta vis godkänner sitt eget barns beteende, när alla i klassrummet vet att det inte är ok. Vid ett tillfälle hamnade jag dessutom i en konstig sits när eleven också ifrågasatte mina tillsägelser och föräldern inte stöttade mig. Den lektionen blev en av mina sämsta någonsin.

Min lärdom efter detta var att jag inte ville lämna föräldrarnas beteende åt slumpen utan se till att de gjorde det bästa för klassen. Nuförtiden har jag därför en egen plan för hur jag hanterar föräldrar som besöker min klass.

Steg ett är naturligtvis att föräldern får presentera sig för klassen så att alla vet vem som är med oss under lektionen.

Steg två brukar jag inleda med en fråga hur länge sedan det var föräldern gick i skolan. Ofta var det ju några år sedan och då brukar jag säga något i stil med ”Det var ju länge sen Stinas pappa gick i skolan. Då måste vi repetera vår klassregler för honom så att han inte har glömt hur han ska göra”. Min erfarenhet är att föräldrar brukar bli väldigt nöjda med att det finns klassregler i klassrummet. Det ger också eleverna en chans att bli påminda om hur de ska bete sig i klassrummet, vilket kan vara extra bra att veta när en förälder är på besök.

Steg tre innebär att jag berättar att vi inte bara har regler för eleverna i klassen. Vi har också särskilda regler för föräldrar på besök. De reglerna är att föräldrar på besök ska vara aktiva i klassen. De ska gå runt och hjälpa alla barn, inte bara sitt eget. Dessa enkla instruktioner har gjort stor skillnad för mig och förmodligen för föräldrarna också. Så här har jag sammanfattat punkterna:

Vi pratar ofta om hur viktigt det är att ha tydliga förväntningar och riktlinjer för i eleverna i klassrummet. Kanske är det också viktigt för föräldrarna att veta vad som förväntas utav dem när de är på besök?

Även föräldrar mår förmodligen bra av att känna att de gör något meningsfullt och får vara trygga med att det är accepterat och till och med en regel att de hjälper till. Och när de uppstår oklarheter vad eleverna ska göra eller vad svaret är på en enskild fråga får de vända sig till mig. I bästa fall leder det till att jag som lärare kan stärka förtroendet hos föräldern och hos eleverna om min auktoritet och förmåga som lärare, vilket kan vara trevligt.

Här kan du ladda ner föräldramallen.

Att skriva berättelser

Om en dryg vecka har vi jullov och visst ska det bli skönt med lite ledighet? Själv ska jag försöka tänka på annat än skola och bara vara med familjen och ta det lugnt. Då kan det vara skönt att redan ha en planering att starta upp den nya terminen med. I min klass, en åk. 3, ska vi börja vårterminen med att arbeta med berättande texter.

Att skriva berättande texter med levande beskrivningar av personer och miljöer, händelseförlopp osv är svårt för många elever. Min erfarenhet är samtidigt att de som lär sig har stor nytta av det. De får ett försprång som ofta består. Förmågan att berätta och beskriva något som tilltalar andra är något som även vuxna ofta har nytta av och behöver öva på. I vuxenlivet kallas det ibland storytelling, kanske låter lite fräckare på engelska.

I detta blogginlägg tänker jag dela med mig av hur jag har tänkt att lägga upp arbetet. Allt material jag gjort är fritt att använda och jag hoppas att fler än jag har nytta av det.

Konkretisering av mål för eleverna

Allra först ska eleverna få ta del av målen för arbetsområdet. Jag har gjort en PowerPoint där jag berättar vad vi ska arbeta med, vad eleverna ska kunna och hur de visar mig att de kan det de ska. Målen utgår från kunskapskraven och det centrala innehållet för svenska i åk.1- 3.

Uppstart av arbetsområdet

Vi fortsätter sedan med att repetera vad eleverna redan kan. Min klass arbetade med sagor förra året. Vad minns eleverna från det arbetet? I slutet av vårterminen skrev eleverna faktatexter om djur och vi jämförde en berättelse med en faktatext. Kommer de ihåg vad som skiljer texttyperna åt? Min tanke är sedan att eleverna parvis (eller i grupp) ska skriva ned vad de minns i det digitala verktyget Padlet. Då får jag enkelt en sammanställning av elevernas tankar som vi sedan gemensamt kan titta igenom och använda oss av.

Gemensamt textskrivande

Eleverna kommer att få en stödmall, en lista med olika rubriker, en arbetsgång samt en checklista att använda sig av. Vi börjar med att titta på listan med förslag på rubriker som eleverna får användas sig av om de vill. En del elever har svårt med att komma på vad de ska skriva och ett sätt att hjälpa dem är att föreslå ett ämne, eller t.o.m. en rubrik. Listan kommer att vara valfri att använda. Vi ska börja med att skriva en gemensam text och då kommer jag att välja ämne och rubrik, t.ex. den första ”Den osynlige”.

2016-12-10-2

I nästa steg repeterar vi strukturen hos en berättande text. Vi arbetade som sagt med detta förra året så själva strukturen kommer vara bekant för de flesta. Eleverna kommer också att få tillgång till en stödmall.

2016-12-09-3

Med stödmallen som hjälp skriver vi sedan en tankekarta gemensamt på ett papper. Jag skriver på ett papper som jag lägger i dokumentkameran så att eleverna kan se hur jag gör. Eleverna skriver samtidigt på egna papper. På detta sätt får alla en egen tankekarta som de sedan kan titta på när de senare ska skriva egna tankekartor. När tankekartan är klar skriver vi den löpande texten på våra Ipads. Jag skriver på min och visar på projektorn. Eleverna skriver samtidigt på sina. När texten är klar använder vi checklistan och kollar att allt är med. Vi gör också en gemensam kamratbedömning. När allt är klart får eleverna renskriva texten med penna på papper och rita en bild till.

2016-12-10-1

Individuellt textskrivande

Nu är det dags för eleverna att skriva på egen hand. De ska nu själva bestämma vad berättelsen ska handla om, antingen med hjälp av mina förslag på rubriker eller med hjälp av sin fantasi. De följer sedan samma arbetsgång som vi gjort tillsammans, se bild nedan:

2016-12-09-2

När berättelserna är klara ska eleverna få läsa upp dem för sina klasskamrater. Om det ska ske för hela klassen eller gruppvis har jag inte bestämt ännu. Kanske får eleverna välja hur de vill göra?

Stödmallen, checklistan och arbetsgången har jag gjort i Canva. Här kan ni ladda ned dem, om ni vill.

Lista med rubriker

Stödmall berättande text

Checklista berättande text

Arbetsgång berättande text

Veckans tips

Läs också inspirerande Marika Nylund Eks blogg om Läs- och skrivundervisning:

Cirkelmodellen i berättelseskrivande

Från tal till skrift i Bokstavslandet

Osams på rasten

Jag tror att jag inte är den enda läraren som känner att jag inte riktigt räcker till. Vi vill lära ut så mycket som möjligt samtidigt som vi vill finnas till hands och hjälpa när våra elever är ledsna och hamnar i konflikt med varandra. Att barn stundtals blir osams hör livet till. Då kan de behöva en stöttande hand från en vuxen. Problemet, som jag ser det, är att det är svårt för mig att hinna med att hjälpa samtidigt som jag ska starta upp och hålla i en lektion. Det känns helt enkelt inte rätt att låta resten av klassen vänta för att ett par elever hamnat i konflikt med varandra.

I år är jag klasslärare i en åk. 3. Alla ni som arbetar på lågstadiet vet hur det kan vara att arbeta i 3:an. Psykologer brukar prata om 9-årskrisen. Barn i 9-årsåldern kan vara känsliga, ha dåligt självförtroende och vara nedstämda. De kan grubbla över livsfrågor och ofta blir kompisarna mycket viktiga. Detta gör att det lätt kan uppstå missförstånd och konflikter mellan barnen. Att detta sker är naturligt och en del i barnens utveckling, men kan vara rätt påfrestande att hantera för oss vuxna.

Jag har tidigare skrivit om hur jag brukar strukturera elevernas skoldag och lektioner för att skapa trygghet och arbetsro i klassen. Detta år har jag testat att skapa en struktur på hur jag hanterar konflikter eleverna emellan. Min tanke var att skapa en rutin för hur vi tillsammans gör när en konflikt uppkommer. De ska veta hur de ska agera och på vilket sätt de kan bli hjälpta av mig. Det ska vara tydligt och förutsägbart.

Vi har tidigare pratat om hur de kan agera när de inte är överens. Det jag nu var extra tydlig med var vad de kunde förvänta sig av mig. Jag sa att jag vill att alla ska leka och ha roligt på rasterna. Om något händer så vill jag självklart veta det och hjälpa till om det behövs, men vi kan inte alltid använda lektionstid till att reda ut det som hänt. Däremot hjälper jag gärna till efter lektionens eller skoldagens slut om de fortfarande inte är överens. Jag visade sedan eleverna en plan på hur de ska göra om det uppstår en konflikt på rasten. Planen har jag sedan sammanställt till en affisch som du kan se nedan.

2016-11-26

Eleverna ska först försöka lösa konflikten själva. Fungerar inte det ska de ta hjälp av någon vuxen på skolgården. Är de fortfarande osams när rasten är slut ska de sätta sig tyst på sin plats, räcka upp handen och kort berätta för mig att det varit en konflikt. Sedan har vi lektionen som vanligt och efter lektionens slut kan de få hjälp av mig att lösa konflikten.

Det kan verka lite hårt och svårt för eleverna att inte få omedelbar respons, men faktum är att det blivit mycket lugnare sedan vi införde planen. Dessutom händer det oftare att eleverna själva har löst sina konflikter. Det brukar också vara enklare att komma överens efter lektionen då det gått en stund och alla lugnat ned sig lite. En annan vinst är att jag kan fokusera på min undervisning och ändå känna att jag finns till hands om det behövs.

Här kan du ladda ner affischen:

Osams på rasten

Veckans tips, läs mer om 9-årskrisen:

På vårdguidens hemsida

På psykologiguidens hemsida

Arbeta med tallinjen!

I mitt förra blogginlägg berättade jag att jag testat mina elever med det nya bedömningsstödet i taluppfattning som Skolverket kom ut med i somras. När jag utvärderade resultaten visade det sig att det var framför allt två områden jag behövde fokusera mer på. Det ena var att träna eleverna att skriftligt redovisa sina lösningar (vilket jag skrev om i förra inlägget) och det andra var att öva på tallinjen. I detta inlägg tänkte jag därför dela med mig av lite tips och övningar som förhoppningsvis kan hjälpa elever som har svårt med just tallinjen.

Det finns flera forskare som vittnar om tallinjens betydelse för matematikinlärning. En av dem är Torkel Klingberg, professor i kognitiv neurovetenskap vid Karolinska institutet i Stockholm. Klingberg har nyligen publicerat en omtalad bok om barns lärande ”Hjärna, gener och jävlar anamma. Hur barn lär.” Enligt honom är det viktigt att tidigt lära barnen se och använda tallinjen. Han har därför tillsammans med en spelutvecklare utformat en app som tränar tallinjen och arbetsminnet. Spelet riktar sig främst till barn som är 6-8 år gamla och tack vare en icke vinstdrivande stiftelse finns appen, som heter Vektor, gratis att ladda ner på App Store. Längst ner i inlägget hittar du länk till stiftelsens sida där du kan läsa mer om Torkel Klingbergs forskning och även ladda ner appen utan kostnad.

Att använda ett digitalt verktyg och en interaktiv tallinje kan vara ett sätt att hjälpa de elever som ännu inte fått en egen inre bild av tallinjen. Jag har själv endast kort testat appen på en av mina söner och jag tror att den skulle fungera alldeles utmärkt för barn som är 6-7 år gamla. Mina elever går i åk. 3 och kanske är appen lite för enkel för de flesta av dem. Därför har jag funderat på andra sätt att öva på tallinjen. Här är några av förslagen.

Öva på tallinjen

Tallinjer som bokmärke.

Jag har märkt att många elever som har lite svårt med taluppfattning ofta har stor hjälp av att använda en tallinje som hjälpmedel när de räknar. Det finns inplastade tallinjer att köpa hos olika läromedelsföretag och visst går det bra att också använda ett måttband eller linjal som stöd. I år har jag gjort på ett annat sätt. Jag har tillverkat, skrivit ut och laminerat ett ”Tallinjebokmärke” att ha i matteboken. Tanken med ett bokmärke är att den hela tiden ska ligga i matteboken och därför vara lättillgänglig för eleverna. Mall till bokmärket kan du ladda ner i slutet av inlägget.

bokmarke-tallinjen

Arbetsblad med uppgifter.

 Några av mina elever behöver träna extra på att sätta ut tal på tallinjen. De kommer därför få arbeta extra med övningar som tränar just detta. Med hjälp av sidan  http://themathworksheetsite.com/numline.html har jag tillverkat olika tallinjer och med hjälp av dem har jag gjort några arbetsblad med övningsuppgifter. Exempel kan du ta del av längre ned.

-Tallinje som snöre .

Ett sätt att tydligt visa tallinjen är att spänna upp en tråd eller snöre i klassrummet. Tråden symboliserar en tallinje och med hjälp av sifferkort och klädnypor markeras sedan vilka tal tallinjen börjar och slutar med, t.ex. 0 och 1000. Sedan kan tallinjen användas till olika övningar, t.ex. till att placera andra sifferkort på rätt plats. Övningen kan leda till många intressanta samtal i klassen.

Här kan du ladda ner mall till bokmärke och arbetsblad.

Bokmärke tallinjen

Arbetsblad tallinjen 1

Arbetsblad tallinjen 2

Veckans tips (fler länkar kring tallinjen)

Arbeta med tallinjer, tips från Lukimat.fi

Matematikpapper från Nationellt centrum för matematikutbildning

Läs mer om Torkel Klingbergs forskning och/eller ladda ner appen Vektor gratis på sidan Cognition matters (tryck på start) :

Start

 

Att använda det nya bedömningsstödet

Veckan innan höstlovet använde jag det nya bedömningsstödet i taluppfattning för åk 1-3 i min klass. Bedömningsstödet är obligatoriskt i åk. 1, men frivilligt i övriga årskurser. Jag har i år en 3:a och i bedömningsstödet finns ett skriftligt prov för höstterminen i åk.3. Dessutom finns provet i olika nivåer, ett för grundnivå, ett för lägre nivå och ett för högre nivå. Mig veterligt är det första gången Skolverket ger oss lärare i åk.1-3 några riktlinjer för hur vi ska gradera våra elevers kunskaper i olika nivåer. Varken kunskapskraven i Lgr.11 eller de nationella proven för åk.3 är ju i dagsläget indelade på det viset. Kanske är en ändring på gång?

För mig som lärare är proven inte bara ett sätt att mäta mina elevers kunskaper utan också en möjlighet att utvärdera min undervisning inom området taluppfattning inför de nationella proven senare i vår. Det kan finnas något arbetsområde jag inte gått igenom ordentligt eller som jag behöver fokusera mera på. I så fall finns det ännu tid att göra något åt detta.

I min klass visade det sig att jag behöver lägga mer tid på två områden: tallinjen och problemlösning. Inom problemlösning är det momentet att förklara sina lösningar eleverna haft svårt med. Jag kommer därför lägga lite extra krut på dessa områden och börja med problemlösning eftersom jag av erfarenhet vet att lågstadieelever ofta brukar ha svårt att skriftligt redovisa sina tankegångar. Den kontakt jag haft med lärare och föräldrar på mellanstadiet ger en liknande bild. Även elever som kommit långt i sitt matematiska tänkande har ibland svårt att förklara sina lösningar. Kanske har även vuxna det? En utmaning när det gäller att beskriva en lösning i matematik är också att vi tänker olika. Det finns ofta flera olika resonemang som leder till rätt lösning. Att undervisa i vilket sätt man ska beskriva en lösning är därför något som det är bra att vara lite ödmjuk inför, eleverna kan tänka på andra sätt som också är bra. I åk.3. tror jag det är bra att visa på en struktur som grund i vilket fall.

Så här ser min planering ut:

Problemlösning

1.Vi börjar med att jag repeterar ett problem som eleverna redan gjort och berättar högt hur jag löser uppgiften. Samtidigt skriver jag ned min lösning och visar hur det ser ut.

2. Utifrån min lösning visar jag och går igenom en stödmall över hur de ska skriva. Varje elever får sedan en egen stödmall att utgå ifrån.

3. Vi löser ett nytt problem tillsammans i klassen. För att få alla elever delaktiga använder jag no hands up, en metod som går ut på slumpvis bestämma vilka av eleverna som får svara på mina frågor.

4. Eleverna får parvis lösa ett problem men båda ska redovisa sina lösningar skriftligt på papper. De får använda stödmallen och sina tidigare lösningar som hjälp.

5. När alla skrivit sina lösningar går vi igenom några tillsammans med hjälp av dokumentkameran. Vi utgår hela tiden från stödmallen och diskuterar fördelar och nackdelar med lösningarna.

6.Eleverna ska enskilt, men med hjälp av stödmallen, lösa och skriva ned ett problem. När de är klara får en kamrat, med hjälp av en checklista kolla att alla moment finns med i lösningen.

7. Lösningarna lämnas sedan in till mig för min bedömning.

 

2016-10-30

 

De elever som har svårt att komma ihåg hur de ska redovisa får sedan använda stödmallen när de ska lösa och redovisa olika problem. Min förhoppning är att mallen kommer att underlätta för de elever som har svårt att minnas de olika stegen.

2016-10-30-2

Här kan du ladda ner stödmallen och checklistan:

Stödmall arbetsgång problemlösning

Checklista problemlösning

Läslovet närmar sig

I mitt förra blogginlägg berättade jag om hur viktigt det är att alla engagerar sig i barns läsande. I detta inlägg tänker jag dela med mig av tips om hur jag, genom ett läsprojekt som börjar under höstlovet, tänker intensivträna läsning i min klass. Tanken är att eleverna under några veckor ska läsa extra mycket och även få uppgifter hem där de, utifrån olika läsförståelsestrategier, ska bearbeta de texter som de har läst hemma.

I somras kom regeringen med förslaget att höstlovet ska byta namn till läslovet. Detta som del av lässatsningen ”Hela Sverige läser med barnen”, där också den nya läsdelegationen ingår (som jag skrev om i mitt förra blogginlägg). Regeringen är alltså tydlig med att de vill att barn ska lägga mer tid på läsning än vad de gör idag. Min tanke med läsprojektet är att redan i år stötta eleverna  genom att låta höstlovet vara ett läslov. Läslovet blir en uppstart för vårt fortsatta arbete.

Jag planerar att starta upp projektet veckan innan lovet (v.43) genom att bl.a. ge boktips och prata om olika böcker i min klass. Föräldrarna ska få information hemskickad med tips om hur de kan stötta sina barn i läsningen.

Under Bokmässan besökte jag flera intressanta föreläsningar och seminarier. Under ett av dem fick jag möjlighet att lyssna på barnboksförfattarna Helena Bross och Magnus Ljunggren. Helena Bross har skrivit den populära serien om eleverna i ” Klass 1B” och Magnus Ljunggren serien om ”Riddarskolan”. Deras böcker brukar vara mycket uppskattade, kanske framför allt av barn som nyss lärt sig att läsa. Deras föreläsning hette ”20 tips om hur man får barn att läsa”. Ett par av dessa är främst riktade till föräldrar och andra vuxna i barnens närhet. Eftersom läslovet pågår utanför skoltid tänker jag skicka ut et en variant på åtta av dessa lästips inför läslovet. Här är en sammanställning av dessa:

1. Barn gör som vuxna gör. Var en läsande förebild, läs mycket själv.

2. Läs högt för ditt barn. Läs gärna i en bok som ligger på lite svårare nivå än vad barnet klarar av att läsa själv. Prata om det ni har läst.

3. Gå till biblioteket tillsammans. Gå till biblioteket tillsammans, låna böcker och få inspiration.

4. Vilka böcker tycker ditt barn om? Vilken genre gillar ditt barn bäst? Kanske är det deckare, fantasy, häst- eller faktaböcker? Se till att ni har böcker hemma i rätt genre.

5. Turas om att läsa. Läs början i boken högt eller turas om, t.ex. genom att läsa varannan sida.

6. Läs samma bok samtidigt. Sitt bredvid barnet och läs samma bok tillsammans. Det blir ett utmärkt tillfälle att prata om både bild och text.

7. Se en film om boken. Det kan underlätta läsförståelsen att se en filmatisering av boken.

8. Inte bara lust, krav också! Barn måste läsa även om de inte vill. Sätt upp ett läsmål för ditt barn kanske t.o.m. med en belöning när målet är uppnått.

Jag har även gjort en kortare mall med lästips som jag tänker skicka med barnen hem.

2016-10-09-2

Under v.44 kommer eleverna få i uppgift att samla på sig böcker, förslagsvis genom att låna på biblioteket, men det går självklart också bra att köpa eller låna av någon kompis. När skolan sedan sätter igång efter lovet har eleverna i läsläxa att läsa minst 20 minuter/dag i en valfri bok och även svara på frågor utifrån Barbro Westlunds läsförståelsestrategier. Jag har använt läsfixarna från ”En läsande klass” och bokkamraterna från ”Lärandelek” som inspiration när jag sammanställt frågorna. Sammanlagt kommer eleverna få fem olika läsförståelseuppdrag.

2016-10-09

Om allt går enligt planerna kommer vi att avsluta intensivläsningen veckan innan jullovet. På vilket sätt vi ska göra detta har jag inte planerat ännu. Någon som har något bra tips?

Här kan du ladda ner föräldrainformationen och alla läsförståelseuppdragen:

Mall-inspirera ditt barn till läsning

Läsförståelseuppdrag

 

Barns läsning angår alla!

Läsförståelse är grundläggande för allt lärande. Och det finns inga genvägar. Vi måste ha mer läsning i skolan, föräldrar måste läsa mer med sina barn och barn måste få fler tillfällen att själv upptäcka läsningen. Allt och alla behövs.”

De kloka orden är inte mina, även om jag håller med, utan vår utbildningsminister Gustav Fridolins. Citatet kommer från ett pressmeddelande från regeringen som presenterades i torsdags. Jag, som haft turen att tillbringa några dagar på Bokmässan i Göteborg, var på plats när både utbildningsministern och kulturministern berättade nyheten om den nya läsdelegationen som tillsatts. Delegationen ska arbeta med litteratur- och läsfrämjande arbete och Katti Hoflin, chef för Stockholms stadsbibliotek, har fått det hedersamma uppdraget att vara ordförande för hela projektet.

Att många barn läser för lite är nog ingen större nyhet. Självklart ska vi lägga ned ännu mer tid på detta viktiga. Min erfarenhet är dock att vi på lågstadiet redan lägger stort fokus på just läsning och läsinlärning under elevernas skoldag. Säkert kan vi göra detta ännu bättre, men vi måste också fundera över hur vi kan hjälpa andra att stötta barnen i deras läsutveckling. Och kanske börja med de som står barnen närmast, deras föräldrar.

Därför blev jag glatt överraskad när regeringen så tydligt markerar att sjunkande läsresultat inte bara är skolans problem. Alla måste engagera sig. ”Det är en helt avgörande uppgift för vår framtid, som demokrati och kunskapsekonomi”, säger utbildningsministern i pressmeddelandet. Kultur, idrottsliv, föreningsliv och inte minst föräldrar måste också bidra till att ge alla barn möjligheter till att få en god läsförmåga. Tydligare än så kan det väl knappast bli?

Själv har jag huvudet fullt med boktips och nya spännande idéer efter två intensiva, men lärorika, dagar på Bok- och Biblioteksmässan. Mer om detta kommer jag att dela med mig av i senare blogginlägg. Kanske blir det ett nytt läsprojekt lagom till det läslovet? Eller lite boktips som kan hjälpa både lärare och föräldrar att locka sina barn till att läsa? En sak är säkert, spännande och intressanta böcker vimlar det av därute. Det gäller bara att ge barnen tid och möjlighet att upptäcka dem.

superlasare2