Föräldrar på besök i klassen

Under mina år som lärare på låg- och mellanstadiet har jag haft många föräldrabesök i mina klasser. Jag har arbetat på skolor där föräldrarna har haft höga krav på skolan och många har också velat engagera sig i barnens skolsituation. Detta har många gånger hjälpt mig som lärare, men stundtals också ställt till problem. I detta blogginlägg tänker jag berätta om mina erfarenheter och tankar kring föräldrabesök och hur jag idag gör när föräldrar kommer på besök.

För några år sedan fick jag en ny klass. Det var världens finaste klass, men också en grupp med stort behov av struktur och ordning. Trots att jag och mina kollegor arbetade stenhårt, var det ibland rörigt i klassen. Föräldrarna i klassen var väldigt engagerade och ville gärna påverka situationen. De började höra av sig och ville komma på besök till klassen, vilket de självklart fick. Jag tänkte att det var bra att föräldrarna kunde vara med och stötta mig som lärare, även i en lite knepigare klassrumssituation till exempel genom att hjälpa de elever som behövde det lilla extra.

Det som slog mig mest efter besöken var det blev ganska olika utfall beroende på vem som kom och hur den föräldern agerade. En del hade en lugnande inverkan på gruppen, medan andras påverkan var den motsatta. Klassen blev oroligare när föräldern var med. Ett exempel på förhållningssätt som visade sig väldigt problematiskt var föräldrar som satte sig på en stol och sa att hen skulle observera sitt barn (men antagligen egentligen var där för att studera mig som lärare) och inte agerade när det egna barnet störde lektionen. Det blir väldigt förvirrande för de andra barnen i klassen när föräldrar på detta vis godkänner sitt eget barns beteende, när alla i klassrummet vet att det inte är ok. Vid ett tillfälle hamnade jag dessutom i en konstig sits när eleven också ifrågasatte mina tillsägelser och föräldern inte stöttade mig. Den lektionen blev en av mina sämsta någonsin.

Min lärdom efter detta var att jag inte ville lämna föräldrarnas beteende åt slumpen utan se till att de gjorde det bästa för klassen. Nuförtiden har jag därför en egen plan för hur jag hanterar föräldrar som besöker min klass.

Steg ett är naturligtvis att föräldern får presentera sig för klassen så att alla vet vem som är med oss under lektionen.

Steg två brukar jag inleda med en fråga hur länge sedan det var föräldern gick i skolan. Ofta var det ju några år sedan och då brukar jag säga något i stil med ”Det var ju länge sen Stinas pappa gick i skolan. Då måste vi repetera vår klassregler för honom så att han inte har glömt hur han ska göra”. Min erfarenhet är att föräldrar brukar bli väldigt nöjda med att det finns klassregler i klassrummet. Det ger också eleverna en chans att bli påminda om hur de ska bete sig i klassrummet, vilket kan vara extra bra att veta när en förälder är på besök.

Steg tre innebär att jag berättar att vi inte bara har regler för eleverna i klassen. Vi har också särskilda regler för föräldrar på besök. De reglerna är att föräldrar på besök ska vara aktiva i klassen. De ska gå runt och hjälpa alla barn, inte bara sitt eget. Dessa enkla instruktioner har gjort stor skillnad för mig och förmodligen för föräldrarna också. Så här har jag sammanfattat punkterna:

Vi pratar ofta om hur viktigt det är att ha tydliga förväntningar och riktlinjer för i eleverna i klassrummet. Kanske är det också viktigt för föräldrarna att veta vad som förväntas utav dem när de är på besök?

Även föräldrar mår förmodligen bra av att känna att de gör något meningsfullt och får vara trygga med att det är accepterat och till och med en regel att de hjälper till. Och när de uppstår oklarheter vad eleverna ska göra eller vad svaret är på en enskild fråga får de vända sig till mig. I bästa fall leder det till att jag som lärare kan stärka förtroendet hos föräldern och hos eleverna om min auktoritet och förmåga som lärare, vilket kan vara trevligt.

Här kan du ladda ner föräldramallen.

Kommentarer (8)

  1. ingalill alenius skriver:

    Vilket bra inlägg. Önskar det fanns flera lärare av din sort. Kram

  2. Ami Thunqvist skriver:

    Härligt att du delar dina egna erfarenheter med toppar och dalar på ett så öppet och ärligt sätt. Vilket bra och enkelt sätt att styra upp besöken. Tack för uppslag! Ami

  3. Anna-Lena Holm skriver:

    Mia, ett annorlunda och tänkvärt inlägg kring en situation som jag tror att många lärare känner igen sig i. Åtskilliga lärare kommer att ha användning för din modell, som du beskriver. Jag tror att tydlighet alltid är bra och att det underlättar för alla parter. Det blir ju också mindre “pinsamt” för elever i lite äldre åldrar då det är tydligt hur “föräldern” ska bete sig då samma regler gäller för alla. Som förälder skulle jag också uppskatta att få veta vad som förväntas av mig.

  4. Karin skriver:

    Jag har funderat mycket på detta och jag har ibland svårt att se att ett föräldrabesök “hjälper” klassen. Har man flera barn med särskilda behov har jag ibland känt att man “hänger ut” barnet. Vikarier får skriva på formulär om tystnadsplikt men föräldrar är välkomna in att observera och reflektera fritt. I min nuvarande klass blev besöken extremt störande för vissa elever och de visade sidor jag aldrig sett. Gruppdynamik är oerhört komplext och jag har faktiskt avrått besök i den vanliga skoldagen. Utflyktssituationen är en annan. Någon mer än jag som känner att det kanske är dags att diskutera självklarheten i ett föräldrabesök? Bra inlägg:) /Karin

  5. Linda Lindkvist Nyberg skriver:

    Super bra lösning!! Verkligen Inspirerande! Allt utifrån barnens bästa.
    Har barnen varit med och tagit fram punkterna?

    Linda

    • Mia Kempe skriver:

      Hej Linda, tack för positiv respons! Klassreglerna har vi tagit fram tillsammans men föräldrareglerna har jag bestämt.

Lämna en kommentar

  • (will not be published)