Fixa uppträdandet

Läsåret går mot sitt slut och jag tror att vi är många som arbetar för fullt med att avsluta terminens arbete. Prov ska bedömas och följas upp, arbetsområden ska avslutas och ”trådar knytas ihop”. Ofta är det så hektiskt i slutet av terminen att när skolavslutningen ska planeras och övas är energin hos oss lärare lite låg. Därför kan det vara bra att redan nu fundera på vad som behöver förberedas inför avslutningen. I detta blogginlägg tänker jag dela med mig av hur jag planerar att förbereda eleverna inför uppträdandet på skolan, både hur de ska hantera att själva stå på scenen och hur de kan agera för att vara en bra publik.

På min skola avslutar vi läsåret med en gemensam samling utomhus. Klasserna uppträder årskursvis och eftersom vi är en F-6 skola innebär det att det blir ganska många uppträdanden. Eleverna ska alltså förutom att själva uppträda också klara av att, under en relativt lång stund, hålla fokus på andra som uppträder.

Mina elever, som går i åk. 3, har haft föreställningar tidigare och är förhållandevis vana vid att uppträda. Innan uppträdanden brukar vi ha som rutin att prata igenom vad som ska hända och vad som förväntas av eleverna. Detta gäller både när de själva står på scenen och när de är publik. Jag har märkt att om jag av någon anledning glömmer att repetera detta är risken större att föreställningen inte blir lika bra. Det kan t.ex. vara att eleverna, trots att vi övat innan, glömmer var de ska stå på scenen eller att de kanske inte är så trevlig som publik.

Jag vet att jag kommer att ha det fullt upp nästkommande veckor och därför har jag redan nu skrivit ned några goda råd till min klass. Dessa har jag sedan sammanställt till en affisch. Råden lyder så här:

När du uppträder…

  • Tänk på att öva innan så att du är förberedd.
  • Var lugn och tänk att det kommer att gå bra.
  • Fokusera på din uppgift, bry dig inte om vad andra gör. Du kan endast styra över dig själv.
  • Titta på en lärare eller klasskamrat om du glömmer vad du ska göra. Vi hjälper dig!

 

 

En bra publik…

  • Kommer i tid till föreställningen så att de som uppträder inte blir distraherade.
  • Hjälper de som uppträder genom att lyssna aktivt och visa intresse.
  • Är fokuserad på uppträdandet och samtalar inte med andra.
  • Låter de som uppträder vara i fokus.
  • Applåderar i slutet av uppträdandet.

 

 

Min tanke är att vi någon vecka innan skolavslutningen pratar igenom tipsen för att sedan sätta upp dem på lämplig plats i klassrummet. Inför skolavslutningen kan vi sedan läsa igenom råden igen och påminna eleverna om vad som gäller. Förhoppningsvis kan detta vara en hjälp till att göra skolavslutningen till en lugnare och tryggare föreställning för alla elever.

Här kan du ladda ned affischerna:

När du uppträder 

En bra publik

Tyst i klassen

Alla vi som arbetar med yngre elever vet att de inte bara behöver träna på att läsa, skriva och räkna i skolan. De behöver också öva på att koncentrera sig och lyssna, vilket inte är helt enkelt när man är i lågstadieåldern. Då kan det vara bra att som lärare ha tänkt igenom olika metoder som underlättar och hjälper eleverna i detta.

I mitt förra blogginlägg berättade jag om hur jag brukar arbeta förebyggande för att eleverna ska kunna släppa rasten och komma lugna till lektionen. Denna gång tänkte jag fortsätta på temat genom att dela med mig av några tips på sätt att fånga elevernas uppmärksamhet, både i början och under ett lektionspass.

Ögonen på …

”Ögonen på” är en ramsa, eller kort sång, som kanske passar allra bäst till yngre elever. Ett tips är att introducera det hela som en lek. Så fort läraren säger eller sjunger ”ögonen på fröken” ska eleverna lägga händerna i knät, titta på läraren och vara tysta. Sedan är det bara att säga/sjunga ramsan när eleverna ska vara tysta och lyssna.

Handklapp

Handklappen brukar vara ett effektivt sätt att få elevernas uppmärksamhet. När läraren vill att eleverna ska lyssna, klappar han eller hon en rytm. Eleverna ska sedan klappa samma rytm, vara tysta och rikta uppmärksamheten mot läraren. Om inte alla elever är med vid första klappen, klappar läraren fler gånger. Extra effektivt blir det om läraren då klappar en annan rytm än vid första tillfället. Då får eleverna koncentrera sig extra mycket för att få rytmen rätt.

Handen upp

Handen upp är en annan metod för att fånga elevernas uppmärksamhet. När det ska vara tyst, räcker läraren upp handen (ibland också med ett pekfinger framför munnen). Eleverna ska, när de ser läraren, också vara tysta och räcka upp handen. Sedan väntar man tills att alla är tysta och har räckt upp sina händer och då fortsätter lektionen

Tysta räven

Det är alltid roligt att lära sig något nytt och just denna övning, ”Tysta räven”, lärde jag mig alldeles nyligen av min kollega Anna. Hon har i sin tur fått tipset av en tysk lärarstudent som besökte hennes klassrum för några år sedan. Den börjar med att läraren först berättar en kort historia om den tysta räven. Den tysta räven har en tyst mun och stora öron som den lyssnar noga med. Samtidigt som läraren berättar visar denne rävens mun och öron med sina fingrar (se bild nedan). Eleverna ska sedan göra samma gest med sina fingrar samtidigt som de uppmanas att också ha en tyst mun och stora öron.

Tysta räven

Nedräkning

Nedräkning är ett kommando jag framför allt använder mig av om jag behöver avbryta eleverna när de är igång med sitt arbete. Det kan t.ex. vara att jag märker att jag behöver gå igenom något extra eller förtydliga arbetet på något sätt. Då brukar jag börja med en klapp och säga att vi ska ha genomgång och att jag snart börjar räkna ned. Sedan håller jag upp handen och räknar högt 5, 4, 3, 2, 1, 0 och tar samtidigt ner fingrarna. När alla fingrar är nere ska eleverna ha lagt ned sina pennor (eller ipads om vi arbetar med dem), vara tysta och rikta blicken mot mig.

Gemensamt för alla de olika sätten är att du som lärare behöver vara tydlig med vad du förväntar dig av eleverna och t.ex. inte börja genomgången utan att alla är tysta. Det brukar också vara effektivt att tillämpa positiv förstärkning, d.v.s. fokusera på och berömma de elever som gör rätt i stället för att skälla på de som gör fel.

Skriv gärna en kommentar till inlägget om du har egna tips att dela med dig av!

 

Skapa lugn efter rasten

Elever som har varit på rast kan vara lite stimmiga och ha problem med att ställa om till det lugn som krävs för att kunna koncentrera sig på lektionerna. Många har svårt att släppa rasten och fortsätter gärna prata och leka även när de kommer in i klassrummet. Detta har varit ett fenomen jag observerat i alla nya klasser jag har fått, i alla fall på lågstadiet. Jag brukar därför jobba mycket med att få eleverna medvetna om vad som förväntas av dem när de kommer in i klassrummet. Här är några knep jag har använt mig av.

”Tysta Tröskeln”

Tröskeln till klassrummet brukar jag kalla för ”Tysta tröskeln”. När eleverna går över tröskeln till klassrummet ska de vara helt tysta. Detta brukar introduceras som en lek i början av åk. 1 då alla elever får ställa upp på ett led utanför klassrummet och sedan gå in i klassrummet. De som lyckas vara tysta får massor av beröm, de som pratar får en ny chans och får göra om. När eleverna sedan kommer in från rasten påminns de om ”Tysta tröskeln” och de som gör rätt får återigen massor av beröm. Om något barn missar för de en ny chans att göra rätt och får då självklart lika mycket beröm. Till slut brukar det bli som en reflex för eleverna att bli tysta när de kommer in i klassrummet, vilket gör att jag inte längre behöver påminna om tystnaden.

Instruktion-efter rasten

När eleverna är lite äldre och kan läsa brukar vi prata om vad som förväntas av dem efter rasten. Då berättar jag att de ska skynda sig in och att ta av sig sina ytterkläder efter att det har ringt in. I klassrummet ska de sedan snabbt sätta sig tysta på sina platser. När de har gjort det ska de titta och läsa vad som står på tavlan. Där brukar jag t.ex. skriva vad lektionen ska handla om, vad eleverna ska ha gjort när lektionen är klar och/eller vilket arbetsmaterial de behöver under lektionen. Sist, men inte minst, ska de vara beredda på att det snart kommer att vara en genomgång då de förväntas lyssna och vara uppmärksamma. Även här gäller det att berömma de elever som gör rätt. De som glömmer får uppmaningen ”gör om, gör rätt”. Min erfarenhet är att det brukar vara enklare för eleverna att komma ihåg instruktionen när de ser den i skrift. Därför har jag sammanställt instruktionen till en affisch. Så här ser den ut:

Ett tips är att sätta upp affischen utanför klassrummet, på klassrumsdörren. När eleverna kommer in från rasten kan de enkelt se vad som står och bli påminda om vad de förväntas göra. Många elever brukar också vara hjälpta av att ha en lärare, eller någon annan vuxen, som står vid dörren och påminner. Ofta räcker det med att bara stå där (eventuellt också peka på affischen) för att eleverna ska bli lugnare.

För mig har denna struktur varit till stor hjälp, även om både mina elever och jag som lärare ibland har våra svackor. Självklart kan det fortfarande vara en utmaning att få alla elever att lugna ner sig och vara koncentrerade. Kanske är den största utmaningen att alltid behålla lugnet själv, vilket inte är det enklaste i en stressig lärarvardag.

Här kan du ladda ned affischen:

Efter rasten

Att skriva räknehändelser

Veckorna innan sportlovet gjorde min klass några gamla nationella prov som träning inför de riktiga nationella proven. Vi övade mest på provens karaktär, eftersom mina elever inte har skrivit några nationella prov tidigare. Samtidigt gav proven lite information kring vilka områden eleverna behöver träna på innan de slutar trean. Ett sådant område var att skriva räknehändelser.

Min klass har tidigare arbetat med räknehändelser och om jag ska vara ärlig blev jag först lite förvånad över att det var flera elever som inte behärskade detta fullt ut. Samtidigt har jag tidigare varit med om att det kan vara svårt för en del elever. Utmaningen för eleverna är att både skriva en händelse och relatera händelsen till ett matematiskt uttryck. En del fokuserar för mycket på själva händelsen och missar matematiken. Detta kanske inte är så konstigt eftersom vi på svensklektionerna har övat mycket på att skriva berättande texter. De blandar helt enkelt ihop begreppen.

Jag bestämde mig därför att under en lektion fokusera på hur räknehändelser är uppbyggda. Lektionens upplägg är inspirerad av Cirkelmodellen som är en pedagogisk modell inom genrepedagogiken som utarbetats av Paula Gibbons. Jag har tidigare använt modellen inom svenskundervisningen och tänkte nu använda den inom matematiken också.

Så här såg lektionsplaneringen ut:

  • Vi började med att eleverna i fick berätta vad de redan visste om räknehändelser. Jag ställde frågor såsom: Vad är en räknehändelse? Vad ska de innehålla? Kan någon berätta en räknehändelse för klassen? Eleverna svarade muntligt och jag repeterade högt inför alla.
  • Jag visade sedan några exempel på räknehändelser  som andra elever gjort. Elevlösningarna kommer från ett gammalt nationellt prov som jag hittat i en artikel från tidningen Nämnaren. Här kan du ta del av den artikeln (se sid. 6-7). Vi tittade gemensamt på elevlösningarna och pratade om innehållet.
  • Nästa steg var att skriva en gemensam räknehändelse efter ett givet uttryck. Eleverna fick komma med förslag och jag skrev ned räknehändelsen på papper under vår dokumentkamera. Eleverna fick samtidigt skriva av räknesagan på ett eget papper.
  • I det sista momentet fick eleverna själva öva på att skriva räknehändelser till de fyra räknesätten på ett arbetsblad. Arbetsbladet hittade jag på lektion.se och är gjort av Jenny Dahlin.

Vi kommer denna vecka  följa upp och repetera vad vi lärt oss. För att eleverna ska ha lättare att komma ihåg vad som kännetecknar en räknehändelse har jag sammanställt en stödmall som jag kommer att kopiera upp till en affisch. Så här ser den ut:

Här kan du ladda ned den:

Stödmall/affisch räknehändelser

Schysst på nätet

Den sista tiden har jag märkt en förändring i hur barnen i min klass umgås med varandra på sin fritid. Tidigare pratades det mest om lek, träning och annan samvaro tillsammans. Nu har många elever fått egna mobiltelefoner och en del har också börjat att umgås via sociala medier, t.ex. Instagram eller Snapchat. Än så länge verkar det skötas på ett snyggt sätt, men av erfarenhet (både som lärare och förälder) vet jag att det kan ändras relativt snabbt. Plötsligt finns det nya arenor för konflikter och missförstånd. Det kan t.ex. vara att någon lagt ut en bild och i ilska skrivit något dumt. Eller att någon lämnat ut sitt lösenord till en kompis som sedan gått in på kontot och skrivit elaka kommentarer till någon annan i klassen.

I skolan har vi pratat relativt mycket om vad eleverna bör tänka på innan de publicera en text på webben. Vi har nämligen en klassblogg och varje vecka bestämmer vi gemensamt vad klassvärdarna ska skriva på bloggen. Klassvärdarna lägger också ut bilder på arbeten de eller klasskamraterna har gjort. I stort sett varje vecka pratar vi om vikten av att tänka igenom vad vi ska publicera och inte på nätet. Vi pratar om att vem som helst kan läsa vår blogg, på både gott och ont. De har också lärt sig att de alltid ska be om lov om de tar kort på någon annans arbete p.g.a. upphovsrätten. Tar de kort av någon som besöker klassen får personen alltid godkänna bilden innan den publiceras på klassbloggen. Mina elever har alltså erfarenhet av att skriva texter på nätet. Detta tänker jag dra nytta av när jag vill hjälpa mina elever att kunna hantera sociala medier.

Min plan är att inom den närmaste tiden ha en lektion då vi ska prata om ”nätetik”, d.v.s. hur vi ska agera för att vara en schysst kamrat på nätet. Mina elever är alla nybörjare på sociala medier och förhoppningsvis mottagliga för att få tips på hur man skriver på ett bra sätt. Jag planerar att utgå från elevernas erfarenheter med att skriva på klassbloggen. De har ju redan kunskap om vad de ska tänka på när de skriver en text som ska publiceras på webben. Eleverna får sedan, i par eller grupp, skriva ned vad de tycker är viktigt att tänka på om de ska skriva till eller om andra. Vi får då möjlighet att prata om vilka erfarenheter eleverna har (eller inte har) av sociala medier. Jag får också bättre insyn i om detta är eller kan bli ett problem för sammanhållningen i gruppen.

Utöver denna övning har jag också sammanställt några tips till eleverna. För en tid sedan läste jag ett blogginlägg skrivet av en förälder vars barn farit illa p.g.a. ryktesspridning via sociala medier. I blogginlägget fanns en bild, taget på en ridskola i Bromma, med några tips ridskolan ville att ungdomarna skulle tänka på innan de skriver på nätet. Med dessa tips som inspiration har jag gjort en egen affisch med råd.  Så här lyder råden jag sammanställt:

När du skriver på internet, tänk på detta:

  • Det är lätt att missuppfatta vad du och andra skriver.
  • Undvik att skriva negativa saker om andra.
  • Skriv gärna positiva saker, ge komplimanger, tröst, stöttning och beröm.
  • Skriv bara saker du också kan säga direkt till personer du skriver om.
  • Fråga om lov om du lägger upp en bild på någon annan.
  • Det du skriver på internet finns alltid kvar.

 

Det kan diskuteras hur mycket vi lärare ska lägga oss i det som händer utanför skolan. Jag ser detta som förslag till föräldrar och elever och inte något som vi som lärare kan ta ansvar för. På samma sätt som hemkunskapslärare kan undervisa om kost men inte kan ta ansvar för vad barn och föräldrar äter. Men om kan vi hjälpa till och råda eleverna så att de är schyssta även utanför skolan gagnar det ju alla, även oss i skolan.

Här kan du ladda ned affischen:

Schysst på nätet

Arbeta med måttenheter

I detta blogginlägg tänker jag skriva om ett område inom matematiken som jag av erfarenhet vet att många elever på lågstadiet tycker är lite knepigt, nämligen att känna till och använda olika måttenheter. I läroplanen står det att eleverna ska kunna vanliga måttenheter och även göra ”enkla mätningar, jämförelser och uppskattningar av längder massor, volymer och tider” (Lgr 11, Kunskapskrav för matematik åk 1-3) . De ska t.ex. veta hur mycket en mjölkförpackning rymmer och kunna uppskatta vad olika föremål väger. Detta är kunskap som är tämligen vardagsnära och borde kanske egentligen inte vara svårt för barnen. Trots detta brukar just måttenheter vara ett av de områden som skapar mest huvudbry hos eleverna på de nationella proven i åk.3, vilket också går att läsa i Skolverkets statistik. Enligt SIRIS (Skolverkets internetbaserade resultat- och kvalitetsinformationssystem) brukar delproven som mäter massa, tid, längd eller volym vara bland de delprov som har sämst resultat. För att ta ett exempel var det år 2014/2015 82,1 % som klarade kravnivån på delprovet som testade massa och längd medan 90,7 % klarade delprovet med enkla problem. Här kan du ta del av statistiken.

Hur kan vi då hjälpa eleverna att lära sig måttenheter? Alla läromedel jag sett i matematik har avsnitt där eleverna ska arbeta med enheter av olika slag, men det kan också vara bra att komplettera med annat i undervisningen. Här är några förslag:

Arbeta laborativt

Ett sätt är att arbeta laborativt med olika mått. I bloggen ”Montessoriinspirerad matematik” tipsar Sofie Olsson, lärare på Mårtenskolan i Lunds kommun, hur du kan göra detta. Sofie beskriver bl.a. hur hon arbetat med tid, volym och längd. Du kan också ladda ned stenciler och få tips på olika spel och appar.

Använda stödmallar

Jag använder ofta stödmallar i min undervisning eftersom jag upplever att det förenklar för eleverna. Stödmallarna sitter uppsatta i klassrummet och finns också kopierade på papper så att eleverna kan ha dessa framför sig på bänken. I min klass har vi de senaste veckorna arbetat intensivt med måttenheter. De har bl.a. fått uppgifter där de ska veta vilken enhet som hör till vilket mått. Till dessa övningar har stödmallarna varit till stor hjälp. Jag har gjort stödmallarna i Canva och de finns att ladda ned i slutet av inlägget.

Träna digitalt

elevspel.se kan du hitta övningar där eleverna bl.a. kan träna på klockan, tid, längd, volym och vikt. På kunskapsstjärnan.se finns också övningar som tränar klockan. Det finns också många bra appar där barnen kan träna på klockan. Läs mer om dessa på pappasappar.se.

 

Du kanske känner till några fler bra appar eller har fler förslag på arbetssätt, skriv en kommentar till blogginlägget så kan vi alla ta del av det!

Här kan du ladda ned stödmallarna:

Året

Tid

Längd

Vikt

Volym

 

Träna inför prov

Mina elever går i årskurs 3 och efter sportlovet kommer de att ha nationella prov i svenska och matematik. Sammanlagt ska de under två månader göra 15 olika delprov där de får möjlighet att visa sina kunskaper i ämnena. Detta är en stor och spännande upplevelse för barnen som under sina drygt 2,5 år i skolan ännu inte hunnit få så stor erfarenhet av prov. Självklart pirrar det lite extra i magen på mina och många andra tredjeklassare ute i landet just nu.

För mig som lärare är det viktigt att mina elever är förberedda när proven så småningom sätter igång. De ska känna sig trygga och bekväma och veta hur de ska hantera själva provsituationen. Upplever eleverna det motsatta, nervositet och osäkerhet, kan många ”låsa sig” och kanske till och med underprestera vid prov. Detta vill jag göra allt jag kan för att undvika. Vi har därför under veckan gått igenom och tränat på några enkla strategier som eleverna kan använda i en provsituation. Egentligen är det en form av studieteknik som kan underlätta vid studier överhuvudtaget, men för enkelhetens skull kallar vi det för ”provteknik”. Eleverna har fått instruktionen att vid prov ska de tänka på detta:

  • Ta det lugnt och var noggrann. Du har gott om tid!
  • Läs igenom uppgiften både före och efter du har löst den. Har du förstått frågan? Är ditt svar rimligt?
  • Om du fastnar på en uppgift, hoppa över den och gör de uppgifter du kan först. Gå sedan tillbaka och läs igenom frågan igen. Om du fortfarande är osäker, försök att lösa uppgiften ändå.
  • Lämna inga uppgifter utan att du har försökt att svara.
  • När du svarat på alla frågor, läs igenom provet innan du lämnar in. Kolla att du inte glömt att göra någon uppgift.

 

Under några veckor ska vi lägga lite extra krut på att öva provtekniken. Tanken är att vi ska träna genom att göra några gamla nationella prov som finns på Skolverkets hemsida. Proven hittar du här.  Vi kommer att repetera och gå igenom punkterna på listan innan proven och utvärdera hur det gått efteråt. Jag kommer dessutom att ta tillfället i akt och se om det finns något eleverna missar på proven. Det kan ge mig en fingervisning om det är något jag behöver gå igenom en extra gång innan provperioden sätter igång.

Det kan så klart diskuteras hur mycket tid vi i skolan ska lägga på att öva inför de nationella proven, men att eleverna får möjlighet att förbereda sig tror jag kan göra skillnad. Känner de sig bekväma i provsituationen och kan slappna av finns det en större chans att de lyckas.

Här kan du ladda ned stödmallen:

Stödmall ”Skriva prov”

Föräldrar på besök i klassen

Under mina år som lärare på låg- och mellanstadiet har jag haft många föräldrabesök i mina klasser. Jag har arbetat på skolor där föräldrarna har haft höga krav på skolan och många har också velat engagera sig i barnens skolsituation. Detta har många gånger hjälpt mig som lärare, men stundtals också ställt till problem. I detta blogginlägg tänker jag berätta om mina erfarenheter och tankar kring föräldrabesök och hur jag idag gör när föräldrar kommer på besök.

För några år sedan fick jag en ny klass. Det var världens finaste klass, men också en grupp med stort behov av struktur och ordning. Trots att jag och mina kollegor arbetade stenhårt, var det ibland rörigt i klassen. Föräldrarna i klassen var väldigt engagerade och ville gärna påverka situationen. De började höra av sig och ville komma på besök till klassen, vilket de självklart fick. Jag tänkte att det var bra att föräldrarna kunde vara med och stötta mig som lärare, även i en lite knepigare klassrumssituation till exempel genom att hjälpa de elever som behövde det lilla extra.

Det som slog mig mest efter besöken var det blev ganska olika utfall beroende på vem som kom och hur den föräldern agerade. En del hade en lugnande inverkan på gruppen, medan andras påverkan var den motsatta. Klassen blev oroligare när föräldern var med. Ett exempel på förhållningssätt som visade sig väldigt problematiskt var föräldrar som satte sig på en stol och sa att hen skulle observera sitt barn (men antagligen egentligen var där för att studera mig som lärare) och inte agerade när det egna barnet störde lektionen. Det blir väldigt förvirrande för de andra barnen i klassen när föräldrar på detta vis godkänner sitt eget barns beteende, när alla i klassrummet vet att det inte är ok. Vid ett tillfälle hamnade jag dessutom i en konstig sits när eleven också ifrågasatte mina tillsägelser och föräldern inte stöttade mig. Den lektionen blev en av mina sämsta någonsin.

Min lärdom efter detta var att jag inte ville lämna föräldrarnas beteende åt slumpen utan se till att de gjorde det bästa för klassen. Nuförtiden har jag därför en egen plan för hur jag hanterar föräldrar som besöker min klass.

Steg ett är naturligtvis att föräldern får presentera sig för klassen så att alla vet vem som är med oss under lektionen.

Steg två brukar jag inleda med en fråga hur länge sedan det var föräldern gick i skolan. Ofta var det ju några år sedan och då brukar jag säga något i stil med ”Det var ju länge sen Stinas pappa gick i skolan. Då måste vi repetera vår klassregler för honom så att han inte har glömt hur han ska göra”. Min erfarenhet är att föräldrar brukar bli väldigt nöjda med att det finns klassregler i klassrummet. Det ger också eleverna en chans att bli påminda om hur de ska bete sig i klassrummet, vilket kan vara extra bra att veta när en förälder är på besök.

Steg tre innebär att jag berättar att vi inte bara har regler för eleverna i klassen. Vi har också särskilda regler för föräldrar på besök. De reglerna är att föräldrar på besök ska vara aktiva i klassen. De ska gå runt och hjälpa alla barn, inte bara sitt eget. Dessa enkla instruktioner har gjort stor skillnad för mig och förmodligen för föräldrarna också. Så här har jag sammanfattat punkterna:

Vi pratar ofta om hur viktigt det är att ha tydliga förväntningar och riktlinjer för i eleverna i klassrummet. Kanske är det också viktigt för föräldrarna att veta vad som förväntas utav dem när de är på besök?

Även föräldrar mår förmodligen bra av att känna att de gör något meningsfullt och får vara trygga med att det är accepterat och till och med en regel att de hjälper till. Och när de uppstår oklarheter vad eleverna ska göra eller vad svaret är på en enskild fråga får de vända sig till mig. I bästa fall leder det till att jag som lärare kan stärka förtroendet hos föräldern och hos eleverna om min auktoritet och förmåga som lärare, vilket kan vara trevligt.

Här kan du ladda ner föräldramallen.

Att skriva berättelser

Om en dryg vecka har vi jullov och visst ska det bli skönt med lite ledighet? Själv ska jag försöka tänka på annat än skola och bara vara med familjen och ta det lugnt. Då kan det vara skönt att redan ha en planering att starta upp den nya terminen med. I min klass, en åk. 3, ska vi börja vårterminen med att arbeta med berättande texter.

Att skriva berättande texter med levande beskrivningar av personer och miljöer, händelseförlopp osv är svårt för många elever. Min erfarenhet är samtidigt att de som lär sig har stor nytta av det. De får ett försprång som ofta består. Förmågan att berätta och beskriva något som tilltalar andra är något som även vuxna ofta har nytta av och behöver öva på. I vuxenlivet kallas det ibland storytelling, kanske låter lite fräckare på engelska.

I detta blogginlägg tänker jag dela med mig av hur jag har tänkt att lägga upp arbetet. Allt material jag gjort är fritt att använda och jag hoppas att fler än jag har nytta av det.

Konkretisering av mål för eleverna

Allra först ska eleverna få ta del av målen för arbetsområdet. Jag har gjort en PowerPoint där jag berättar vad vi ska arbeta med, vad eleverna ska kunna och hur de visar mig att de kan det de ska. Målen utgår från kunskapskraven och det centrala innehållet för svenska i åk.1- 3.

Uppstart av arbetsområdet

Vi fortsätter sedan med att repetera vad eleverna redan kan. Min klass arbetade med sagor förra året. Vad minns eleverna från det arbetet? I slutet av vårterminen skrev eleverna faktatexter om djur och vi jämförde en berättelse med en faktatext. Kommer de ihåg vad som skiljer texttyperna åt? Min tanke är sedan att eleverna parvis (eller i grupp) ska skriva ned vad de minns i det digitala verktyget Padlet. Då får jag enkelt en sammanställning av elevernas tankar som vi sedan gemensamt kan titta igenom och använda oss av.

Gemensamt textskrivande

Eleverna kommer att få en stödmall, en lista med olika rubriker, en arbetsgång samt en checklista att använda sig av. Vi börjar med att titta på listan med förslag på rubriker som eleverna får användas sig av om de vill. En del elever har svårt med att komma på vad de ska skriva och ett sätt att hjälpa dem är att föreslå ett ämne, eller t.o.m. en rubrik. Listan kommer att vara valfri att använda. Vi ska börja med att skriva en gemensam text och då kommer jag att välja ämne och rubrik, t.ex. den första ”Den osynlige”.

2016-12-10-2

I nästa steg repeterar vi strukturen hos en berättande text. Vi arbetade som sagt med detta förra året så själva strukturen kommer vara bekant för de flesta. Eleverna kommer också att få tillgång till en stödmall.

2016-12-09-3

Med stödmallen som hjälp skriver vi sedan en tankekarta gemensamt på ett papper. Jag skriver på ett papper som jag lägger i dokumentkameran så att eleverna kan se hur jag gör. Eleverna skriver samtidigt på egna papper. På detta sätt får alla en egen tankekarta som de sedan kan titta på när de senare ska skriva egna tankekartor. När tankekartan är klar skriver vi den löpande texten på våra Ipads. Jag skriver på min och visar på projektorn. Eleverna skriver samtidigt på sina. När texten är klar använder vi checklistan och kollar att allt är med. Vi gör också en gemensam kamratbedömning. När allt är klart får eleverna renskriva texten med penna på papper och rita en bild till.

2016-12-10-1

Individuellt textskrivande

Nu är det dags för eleverna att skriva på egen hand. De ska nu själva bestämma vad berättelsen ska handla om, antingen med hjälp av mina förslag på rubriker eller med hjälp av sin fantasi. De följer sedan samma arbetsgång som vi gjort tillsammans, se bild nedan:

2016-12-09-2

När berättelserna är klara ska eleverna få läsa upp dem för sina klasskamrater. Om det ska ske för hela klassen eller gruppvis har jag inte bestämt ännu. Kanske får eleverna välja hur de vill göra?

Stödmallen, checklistan och arbetsgången har jag gjort i Canva. Här kan ni ladda ned dem, om ni vill.

Lista med rubriker

Stödmall berättande text

Checklista berättande text

Arbetsgång berättande text

Veckans tips

Läs också inspirerande Marika Nylund Eks blogg om Läs- och skrivundervisning:

Cirkelmodellen i berättelseskrivande

Från tal till skrift i Bokstavslandet

Osams på rasten

Jag tror att jag inte är den enda läraren som känner att jag inte riktigt räcker till. Vi vill lära ut så mycket som möjligt samtidigt som vi vill finnas till hands och hjälpa när våra elever är ledsna och hamnar i konflikt med varandra. Att barn stundtals blir osams hör livet till. Då kan de behöva en stöttande hand från en vuxen. Problemet, som jag ser det, är att det är svårt för mig att hinna med att hjälpa samtidigt som jag ska starta upp och hålla i en lektion. Det känns helt enkelt inte rätt att låta resten av klassen vänta för att ett par elever hamnat i konflikt med varandra.

I år är jag klasslärare i en åk. 3. Alla ni som arbetar på lågstadiet vet hur det kan vara att arbeta i 3:an. Psykologer brukar prata om 9-årskrisen. Barn i 9-årsåldern kan vara känsliga, ha dåligt självförtroende och vara nedstämda. De kan grubbla över livsfrågor och ofta blir kompisarna mycket viktiga. Detta gör att det lätt kan uppstå missförstånd och konflikter mellan barnen. Att detta sker är naturligt och en del i barnens utveckling, men kan vara rätt påfrestande att hantera för oss vuxna.

Jag har tidigare skrivit om hur jag brukar strukturera elevernas skoldag och lektioner för att skapa trygghet och arbetsro i klassen. Detta år har jag testat att skapa en struktur på hur jag hanterar konflikter eleverna emellan. Min tanke var att skapa en rutin för hur vi tillsammans gör när en konflikt uppkommer. De ska veta hur de ska agera och på vilket sätt de kan bli hjälpta av mig. Det ska vara tydligt och förutsägbart.

Vi har tidigare pratat om hur de kan agera när de inte är överens. Det jag nu var extra tydlig med var vad de kunde förvänta sig av mig. Jag sa att jag vill att alla ska leka och ha roligt på rasterna. Om något händer så vill jag självklart veta det och hjälpa till om det behövs, men vi kan inte alltid använda lektionstid till att reda ut det som hänt. Däremot hjälper jag gärna till efter lektionens eller skoldagens slut om de fortfarande inte är överens. Jag visade sedan eleverna en plan på hur de ska göra om det uppstår en konflikt på rasten. Planen har jag sedan sammanställt till en affisch som du kan se nedan.

2016-11-26

Eleverna ska först försöka lösa konflikten själva. Fungerar inte det ska de ta hjälp av någon vuxen på skolgården. Är de fortfarande osams när rasten är slut ska de sätta sig tyst på sin plats, räcka upp handen och kort berätta för mig att det varit en konflikt. Sedan har vi lektionen som vanligt och efter lektionens slut kan de få hjälp av mig att lösa konflikten.

Det kan verka lite hårt och svårt för eleverna att inte få omedelbar respons, men faktum är att det blivit mycket lugnare sedan vi införde planen. Dessutom händer det oftare att eleverna själva har löst sina konflikter. Det brukar också vara enklare att komma överens efter lektionen då det gått en stund och alla lugnat ned sig lite. En annan vinst är att jag kan fokusera på min undervisning och ändå känna att jag finns till hands om det behövs.

Här kan du ladda ner affischen:

Osams på rasten

Veckans tips, läs mer om 9-årskrisen:

På vårdguidens hemsida

På psykologiguidens hemsida