Tydlig lektionsstruktur för ett lugnare klassrum

För två år sedan kom Skolinspektionen ut med rapporten ”Skolans arbete för att säkerställa studiero”. I rapporten berättar inspektionen om sina iakttagelser efter att ha besökt 30 olika högstadieskolor och skolhuvudmän ute i landet. Kortfattat visar granskningen att studieron generellt är bättre i de klassrum där eleverna möts av tydliga lektionsstrukturer och ett tydligt ledarskap hos läraren. Den visar också att lärarens förutsättningar för att skapa studiero också påverkas av andra processer på skolan, t.ex. vilket ansvar rektorn tar och hur elevhälsans arbete ser ut.

En kort sammanställning av skolinspektionens rapport. Bilden kommer ifrån min föreläsning “Det förutsägbara klassrummet, en plats för studiero”.

 

Resultatet kanske inte är så förvånande. Ett tydligt ledarskap, både hos lärarna och rektorerna, som skapar tydliga ramar för eleverna är ju kända framgångsfaktorer när det gäller studiero. Däremot fastnade jag extra för hur viktigt det är att ha en tydlig struktur på sina lektioner. Jag har själv i min undervisning märkt att det underlättar både för mig och mina elever. Det var därför kul att undersökningen bekräftade mina iakttagelser.

Hur ser då en tydlig lektionsstruktur ut? Självklart kan den variera från klass till klass och lärare till lärare. Den ser till viss del också olika ut beroende på vilken ålder eleverna har och vilket ämne som ska bearbetas. Jag har skrivit ned en mall utifrån hur jag vill att mina lektioner ska se ut. I mallen kan du också läsa exempel på de olika momenten. Självklart kommer jag att ändra momenten ibland utifrån vad jag vill uppnå med min lektion.

En mall för lektionsstruktur med exempel till de olika momenten.

Det viktigaste jag försöker tänka på att lektionen ska ha ett tydligt, konkretiserat mål som förmedlas i början av lektionen. Det ska också finnas en punktlista där det står vad som ska hända under lektionen och hur lång lektionen är. Lektionen ska också ha ett tydligt avslut.

Jag har gjort ett exempel på en lektion i matematik för åk. 3 för att illustrera hur en lektion kan se ut. Här kan du ta del av den:

Ett exempel på lektion i matematik för årskurs 3.

Ibland kan det vara enklare att skriva lektionsstrukturen direkt på tavlan. Då kan det underlätta att ha bildstödet utskrivet och laminerat och sedan sätta upp det på tavlan. Här är olika bildkort som jag har gjort.

Bildkorten är tillverkat i det webbaserade programmet Widgit online och jag har fått tillåtelse av Symbolbruket (som står för tjänsten) att publicera dem.

Att hitta en lektionsstruktur som fungerar kan ta lite extra tid till en början, men tiden som läggs ner får man igen tusenfalt. Lektionerna blir enklare att planera när du har en struktur som du hela tiden återkommer till. Dessutom är min upplevelse att eleverna blir mer fokuserade och motiverade när de vet vad som ska hända och vad de förväntas att lära.

Här kan du ladda ned dokumenten i inlägget:

Lektionsstruktur mall med förklaring

Lektionsstruktur tom

Lektionsstruktur exempel 

Bildstöd till lektionsstruktur

 

Skapa stödmallar för studiero

Under mina är som ämnesspanare har jag skrivit många blogginlägg. Jag har skrivit inlägg med rena lektionstips, men också om andra utmaningar som kan finnas i ett klassrum. Det jag har märkt är att det finns ett stort intresse för råd och idéer kring hur jag som lärare kan skapa förutsättningar för arbetsro i klassrummet. Några av mina mest lästa inlägg handlar om just det.

Inläggen har gemensamt att jag berättar om hur jag tydliggjort förväntningar för eleverna. Jag har också skrivit ned förväntningarna och skapat stödmallar så att eleverna lättare kan komma ihåg vad de ska göra. I stödmallarna brukar det finnas en instruktion med bildstöd.

I detta inlägg tänker jag beskriva hur jag gör mallar och hur jag använder dem som stöd för ökad studiero. Jag brukar nämligen använda en arbetsgång som följer ungefär samma mönster, där också eleverna är delaktiga. Självklart anpassar jag och ändrar upplägget efter klassens behov, men grunden brukar ofta vara densamma. Här har du ett exempel på hur jag gjorde för att få eleverna lugna efter rasten.

Skapa stödmallar- en arbetsgång

1. Ringa in problemet. Vilka situationer/arbetsmoment/lektioner är det som inte fungerar? Notera för dig själv och fundera hur du som lärare vill att det ska fungera. Om du t.ex. vill att eleverna ska sätta sig tysta efter att de har varit på rast, hur ska eleverna göra då?

2. Lyft problemet med eleverna. Hur tycker eleverna de ska göra för att klara av situationen? Lyft goda exempel och fokusera på varför det är viktigt att situationen fungerar. Vad vinner vi på att det fungerar? Vad kan vi ha för knep så att alla lyckas?

3. Skriv en kort instruktion på tavlan där ni sammanfattar hur eleverna ska gå tillväga under momentet. Påminn och repetera!

Skriftlig information över vad eleverna ska göra efter rasten.

4. Gör en stödmall eller en affisch av instruktionen och lägg till bilder som passar. Jag brukar göra mina affischer i Canva som är ett webbaserat redigeringsverktyg som är både gratis och lätt att använda. Självklart går det lika bra att skriva för hand och rita på exempelvis ett blädderblockspapper eller skriva i ett vanligt ordbehandlingsprogram.

En stödmall med kort skriftlig information och bildstöd.

5. Sätt upp stödmallen på ett ställe där eleverna lätt kan se den. Denna affisch sattes t.ex. upp ute i dörröppningen mot kapprummet. När jag sedan tog emot eleverna efter rasten räckte det ofta med att peka på bilderna för att eleverna skulle komma ihåg hur de skulle agera.

6. Sist men inte minst, fundera över hur du kan stötta de elever som behöver en extra, individuell påminnelse. Kanske någon behöver fångas upp och få instruktionen repeterad muntligt? Kan ni komma överens om ett hemligt tecken som stöd? Prata med eleverna och kom överens om hur ni ska göra. Var noga med att berätta att du är där för att hjälpa eleven och på vilket sätt du kommer att göra det, t.ex. kan du säga: om du glömmer att gå tyst kommer jag fram och gör vårt hemliga tecken. Behöver du ytterligare stöd gör jag så här.

För mig har det underlättat att ha en struktur för hur jag hanterar problematiska situationer under skoldagen. Det gör att jag har fått mer tid till att göra mitt huvuduppdrag, nämligen att undervisa. Självklart kan det ta ett tag innan rutinerna sätter sig och vi måste ofta träna på de olika momenten innan de sitter, men den tiden brukar vara välinvesterad. De flesta eleverna behöver inte heller använda stödmallarna efter ett tag. Däremot kan det vara bra att ha dem tillgängliga för de elever som har behov av extra visuellt stöd.

Om du är intresserad av att göra stödmallar och eller bara vill bolla idéer med mig har du möjlighet att göra det på SETT-mässan senare i vår. Jag kommer att finnas på plats i Lärarnas Riksförbunds monter torsdagen den 12:e april kl. 13.30–14.00. Flera av mina ämnesspanarkolleger kommer också att finnas på plats så kolla gärna programmet på LR.se. Hoppas att vi ses!

Här finns några exempel på stödmallar som du kan ladda ned eller ha som inspiration:

Skapa lugn efter rasten

Osams på rasten

Klassregler

En bra publik

Schysst på nätet

Klassrumsmöblering efter elevers behov

”Alla elever ska ha en utbildning som präglas av trygghet och studiero. Lärare och elever ska arbeta förebyggande för att studiemiljön ska vara god”. Citatet kommer från Skolverket och jag tror att alla i skolan håller med om vikten av en god och trygg studiemiljö. Det är i mångt och mycket en förutsättning för att lärande ska kunna ske.

Problemet är att en god studiemiljö ofta inte uppkommer av sig själv. I dagens skola är det inte självklart att eleverna på egen hand klarar av att sitta och lyssna, eller att arbeta för den delen. Det gäller som lärare att vara planerad och förberedd samt att ha en struktur i klassrummet som skapar lugn.

De senaste veckorna har jag reflekterat kring klassrumsmöblering och hur denna kan påverka studiemiljön för eleverna. Finns det något jag kan utveckla där? Jag brukar ofta använda just ommöblering som strategi för att få det lugnare i klassrummet. Skulle det inte vara intressant att vidareutveckla detta lite?

För att få nya tips och idéer tog jag hjälp av min kollega Linda Lindkvist Nyberg. Linda har ett stort intresse för klassrumsmöblering och har under åren som lärare arbetat fram en struktur för hur man kan tänka vid en möblering. Utgångspunkten är att eleverna ska få en plats i klassrummet som passar just deras behov. De ska också själva få vara delaktiga och på så sätt ha inflytande över sin placering. Elevernas önskemål blir en utgångspunkt samtidigt som det är läraren som bestämmer var eleven ska sitta. Detta så att inlärningssituationen för alla elever blir den bästa under de förutsättningar som finns.

Jag och Linda startade vårt arbete kring möbleringen genom att ta hjälp av eleverna. De själva fick berätta hur de ville sitta genom att svara på några enkla frågor. Den första handlade om hur de själva vill sitta för att kunna lära sig så mycket som möjligt. De fick kryssa för vilket eller vilka alternativ som passar dem bäst.

Hur lär du dig bäst i klassrummet? Foto: Mia Kempe

Hur vill du sitta för att du ska lära dig som bäst?

  • En plats avsides i klassrummet.
  • En plats nära tavlan.
  • Jag sitter gärna ensam.
  • Jag sitter gärna med en klasskompis.
  • Jag sitter gärna vid ett gruppbord.

De fick också svara de tyckte de behövde på sin plats för att underlätta sitt lärande. Det kunde t.ex. vara en tallinje, ett alfabet med bildstöd, penna, sudd o.s.v.

Vi ville också undersöka vad eleverna själva ansåg om sitt lärande. Fanns det situationer som de upplevde svårare än andra? Trodde de att de kunde utmana sig själva och lyckas bättre? Upplevde de att de får tillräckligt med stöd från skolan? Tanken med detta var att vi enklare skulle förstå elevernas behov om vi fick större kunskap om deras egna tankar kring hur de lär sig.

Jag äger mitt eget lärande-skolan stöttar mig. Foto: Mia Kempe

I nästa steg var det dags för läraren att reflektera kring elevernas behov i klassen (i detta fall jag eftersom jag har undervisat klassen). Här är exempel på frågor som vi funderade över:

  • Vilka elever har svårigheter i något ämne?
  • Vilka har svårt att koncentrera sig?
  • Vilka behöver sitta nära oss lärare vid en genomgång?
  • Vilka behöver ha möjligheter att enkelt kunna be en klasskamrat om hjälp?
  • Vilka behöver ha nära till klassrumsdörren, fönster, pennvässare o.s.v.?
  • Vilka behöver att ha möjlighet att stå och arbeta?
  • Vilka elever kommer att ha enkelt att lära sig oavsett placering?

Sist, men inte minst, tittade vi på vilka förutsättningar själva klassrummet erbjöd. Hur såg klassrummet ut? Vilka möbler hade vi tillgång till? Behövde vi komplettera med ytterligare möbler, t.ex. skärmar? Vi funderade också över vilka olika undervisningssituationer vi använder oss av under skoldagen. Hur ska vi t.ex. göra placeringen så att vi kan ha genomgångar i helklass? Eller hur kan eleverna arbeta tillsammans i grupp?

När vi var klar tittade vi igenom all information och skissade upp ett förslag. Vi kom fram till att 8 elever var självgående och kunde klara av att sitta i stort sett varsomhelst i klassrummet. 8 elever behövde stöd i skolarbetet och behövde placeras nära läraren. Det var också 8 st. som hade behov av sitta på en egen avskild plats i klassrummet, detta för att kunna få lugn och ro att arbeta.

En skiss med förslag på placering utifrån elevernas behov. Foto: Mia Kempe

Det som, så här i efterhand, förvånar mig mest är att så många elever faktiskt själva önskade att sitta avskilt i klassrummet. Det skiljde sig från den placering vi tidigare haft i klassrummet, då vi placerat de flesta eleverna i grupp.

Så här såg klassrummet ut FÖRE ommöbleringen:

Klassrummet före ommöbleringen. Foto: Mia Kempe

Foto: Mia Kempe

Så här såg klassrummet ut EFTER ommöbleringen:

Klassrummet efter ommöbleringen. Foto: Mia Kempe

Foto: Mia Kempe

Slutligen vill jag tipsa om att lyssna på Anne-Marie Körling när hon berättar om sina tankar kring klassrumsmöblering. Anne-Marie tycker att vi ska ta in klassrummet i undervisningen och att ha ett medvetet tänkande kring möbleringen. Klassrumsmöblering är egentligen en fråga om pedagogik, hävdar hon.

Jag hoppas i alla fall att den ommöblering jag och Linda gjort ska underlätta för en god studiemiljö och hjälpa eleverna i deras lärande. Det ska bli spännande att se hur det går.

Här kan du ladda ned dokumenten:

Hur lär du dig bäst?

Jag äger mitt lärande?

Linda har också gjort utförligare dokument som kan användas med elever som själva kan läsa eller av läraren. Linda har gett mig tillstånd att dela dessa också.

Hur lär du dig bäst- utförligare text

Jag äger mitt lärande- utförligare text

7 tips för ett positivt elevbemötande

I höstas kunde vi ta del av ny forskning från Norge gällande ledarskap i skolan. Skolforskare från Stavanger har filmat sammanlagt 100 lärare och klasser och sedan analyserat resultatet för att studera vad det är som extra skickliga lärare gör i sina klassrum. Enligt forskarna var det tre faktorer som utmärkte ett gott ledarskap:

  • Det ska vara ett positivt klimat i klassrummet och lärare och elever ska känna varandra väl.
  • Läraren ska organisera arbetet effektivt så att så mycket tid som möjligt går till lärande.
  • Själva inlärningen ska fokusera på att utveckla elevernas förmåga att tänka.

De tre faktorerna kallades av forskarna för emotionellt stöd, klassrumsorganisation och inlärningsstöd. Här kan du läsa mer om projektet i Skolvärlden och på SVT Nyheter/Vetenskap. Sammanfattningsvis kan man säga att forskningen visar att lärare som skapar ett positivt inlärningsklimat där tiden på lektionerna så mycket som möjligt används till lärande och reflektion är mest framgångsrika. Det som är allra viktigast, enligt forskarna, är de emotionella stödet. Det gäller att skapa en relation till eleverna, få dem att känna sig sedda och bekräftade.

Resultaten från forskningen kanske inte är så förvånande. Det är väl knappast något nytt att vi människor lär oss mer om vi är trygga och har en fast struktur omkring oss. Det intressanta, tänker jag, är att ta del av är HUR de framgångsrika lärarna gör mer handfast. Vad säger de? Vilket kroppsspråk har de? Rent konkret, hur gör de för att skapa ett positivt inlärningsklimat i sina klassrum? Det skulle vara väldigt intressant att ta del av

I detta blogginlägg tänker jag försöka vara just handfast och dela med mig av några tips som hjälpt mig under mina år som lågstadielärare. Tipsen är just tips och ska ses som inspiration, inte någon universalmetod. Vi lärare är alla olika och har olika förmågor och förutsättningar i respektive arbetssituation. Det som fungerar för mig kanske inte fungerar för alla. Här kommer sju tips för hur du kan möta eleverna i klassen:

1.Var generös med beröm och uppmärksamma framsteg.

Att försöka se och uppmärksamma det som går bra i klassrummet underlättar om du vill skapa ett positivt klimat i klassrummet. Om det t.ex. är stimmigt och pratigt vid en genomgång så kan man som lärare välja att berömma de elever som är tysta i stället för att skälla på de som pratar. Min erfarenhet är att det fungerar allra bäst när jag är extra generös med beröm, t.o.m. överdriver det en smula. Jag kan t.ex. säga: ”Nämen, det är ju helt fantastiskt. Flera barn i klassen lyssnar på mig nu när vi har genomgång. Räck upp handen så att jag kan se vilka ni är?” De flesta elever brukar då bli tysta och räcka upp handen (även de som till en början pratade). Jag brukar då fortsätta med: ”Hur kunde ni veta att ni skulle vara tysta?” Varvid eleverna brukar svara något i stil med: ”Det är ju genomgång och då ska vi lyssna aktivt” eller ”Du sa ju att vi skulle ha ögonen på fröken (vårt tysthetskommando”). Jag brukar då fortsätta berömma och t.ex. säga: ”Jag blir så glad när elever lyssnar när jag har genomgång. Kan inte ni berätta för era föräldrar att ni fick beröm av mig idag? De kommer att bli så stolta över er! Vilken lycka att just jag fick så duktiga elever!” Eleverna brukar då bli stolta och ofta brukar det bli lugnare i klassrummet.

2. Ge beröm offentligt och kritik i enrum (eller enskilt).

I skolans uppdrag ingår det att fostra eleverna till goda medborgare och visa vad som är rätt och fel. Vi behöver ibland tillrättavisa elever och vara tydliga med vad som är tillåtet och inte. När det händer behöver vi också visa med våra röster och vårt kroppsspråk att vi inte gillar och accepterar när någon t.ex. bryter mot en regel eller kränker en klasskompis. I vissa situationer kan det också vara nödvändigt att bli arg för att budskapet ska nå fram. Däremot brukar jag försöka att undvika att skälla på eleverna offentligt inför andra elever. Grundregeln är beröm offentligt och kritik i enrum (eller enskilt om det inte går att lämna klassrummet). Vi brukar också prata om att det är de vuxna som tillrättavisar, inte eleverna. Eleverna ska istället koncentrera sig på sin egen insats i klassrummet och undvika att fokusera på andra som eventuellt gör fel.

3. Var intresserad, visa att du bryr dig.

Denna punkt kan kännas självklar, men att hinna med att se och bry sig om alla elever varje dag är inte det enklaste när vi har klasser med uppemot 30 elever per lärare. Jag tror att vi är många lärare som går omkring och har lite dåligt samvete för att vi inte kan uppmärksamma alla elever på det sätt vi skulle vilja. Vi hinner helt enkelt inte med. Ett knep jag har använt mig av är att ta lite extra tid på morgonen till att se varje barn. Vi hälsar och tar i hand när eleverna kommer. Jag frågar hur eleven mår samtidigt som jag checkar av hur eleven ser ut att må. Då har jag möjlighet att ställa någon extra fråga om jag ser att det behövs. Det tar inte lång tid, men brukar säga ganska mycket. Någon kanske har sovit dåligt och berättar om det. En annan kanske är glad för att farfar ska hämta tidigt på fritids och berättar om det. Denna lilla ”avcheckning” brukar vara guld värd.

4. Skapa en vi-känsla, bästa klassen!

När fokus ligger på att uppmärksamma framsteg och det som går bra brukar det vara enklare att skapa ett positivt inlärningsklimat. Om klassen får mycket beröm i grupp ger det en känsla av att det går bra för klassen, vilket i sin tur kan skapa en samhörighet, en vi-känsla. Vi är världens bästa klass och vi tar hand om varandra!

5. Visa att det är ok att göra fel ibland.

Ibland blir det fel. Det kan hända alla, både elever och personal i skolan. Kanske jag som lärare råkar skriva fel på tavlan, eller någon av eleverna svarar fel på en uppgift. Det kan hända alla och är inte konstigt på något sätt. Jag brukar markera och vara tydlig med att det aldrig är tillåtet att kommentera eller skratta när någon råkar göra fel. Eleverna ska känna sig trygga och våga utmana sig själva i klassrummet. Ett sätt att visa att detta är ok är att bjuda på sig själv och göra saker utanför sin egen komfortzon och kanske till och med misslyckas.

6. Om det blir fel- gör om och göra rätt.

Stundtals uppkommer situationer då eleverna inte följer de gemensamma riktlinjerna vi bestämt för klassen. I mina klasser ska t.ex. eleverna vara tysta när de kommer in i klassrummet efter rasten. När de kliver över klassrumströskeln ska de tyst gå och sätta sig på sina platser och titta på tavlan (där det står vad vi ska arbeta med på lektionen). Glömmer de får de gå ut och gå in igen. De får helt enkelt göra om och göra rätt.

7. Gör mer av det som går bra och undvik eller träna på det som inte fungerar.

Alla klasser är olika och en aktivitet som fungerat bra i en klass kanske inte fungerar i en annan. När det av någon anledning har blivit oroligt i klassen kan det vara bra att fundera över vad som fungerar och vad som inte fungerar för gruppen. I de undervisningsgrupper jag har haft har det ofta varit olika förflyttningar som ställer till det för eleverna. Då har jag tillsammans med övrig personal tänkt igenom och lagt upp en plan för hur vi ska få det att fungerar bättre. Går det t.ex. att undvika att många elever samtidigt ska ta sig från en plats till en annan? Behöver alla gå samtidigt eller kan de gå några i taget? Ofta brukar det gå att fundera ut någon lösning som vi sedan kan gå igenom och träna med eleverna. Aktiviteter eller lektionsupplägg som fungerar försöker vi använda oss mer av.

Om du vill ha ytterligare inspiration har jag ett sista tips. Om du inte redan har gjort det, titta på läraren Rita Piersons TED talk, ”Every kid needs a champion”. Den är lite amerikansk och har några år på nacken, men ger i alla fall mig lite ny energi.

Här kan du ladda ned affischen:

7 tips för ett positivt elevbemötande

Extra anpassningar för elever

Extra anpassningar kallas de ändringar vi i skolan gör för att möte enskilda elevers behov. Som de flesta vet är elevernas behov av extra anpassningar växande. Och det är en möjlig orsak till att det med jämna mellanrum händer. Känslan att kontrollen över klassrummet inte är som det ska.

Oväntat och skoningslöst drabbar det nog de flesta lärare. Hur lång erfarenhet och hur skicklig lärare man än är kan det plötsligt bli en ohållbar situation i klassrummet. Eleverna har blivit röriga, ja rent av stökiga och du som lärare upptäcker att du skäller mer än du lär ut. Det har plötsligt svajat till ordentligt i klassen.

Det kanske inte är en slump att det kan hända mig så här i slutet av året. Skolan har idag en pressad arbetsmiljö där många upplever stress på jobbet. 9 av 10 lärare känner sig ofta stressade enligt en arbetsmiljöundersökning av Lärarnas Riksförbund. När sedan vintermånaderna kommer och sjukfrånvaron bland personalen ökar blir vi extra sårbara. Så klart att detta påverkar klimatet i skolan.

När alla är trötta och det blir oro i klassrummet brukar det vara bra att själv som lärare att lägga tid på att strukturera upp sitt arbete. Jag har därför ägnat lite tid att fundera på tre faktorer i mitt klassrum, nämligen extra anpassningar, förhållningssätt och klassrumsmöblering. I detta blogginlägg tänkte jag beskriva mitt arbete med den första faktorn, extra anpassningar.

Extra anpassningar

Tidigare var det vanligt med enskilda elever som hade behov av extra anpassningar. Den senaste tiden har jag blivit tvungen att göra ett samlat dokument där alla klassens extra anpassningar finns, både de som görs i helklass (gruppnivå) och de som görs enskilt (på individnivå). Vi skriver elevernas anpassningar individuellt i IST men jag tycker personligen att det är enklare att ha alla elevers anpassningar på samma ställe. Det underlättar när anpassningarna ska utföras. Här är exempel på vad eleverna kan ha för anpassningar på gruppnivå.

  • Vi har tydliga och återkommande rutiner under dagen och ett schema med bildstöd på tavlan
  • Vi startar alla dagar på samma sätt genom att hälsa och ta i hand. Vi vuxna pratar med en lugn och tyst röst. I klassrummet spelas lugn musik och belysningen är dämpad. När eleverna kommer in i klassrummet har de en morgonuppgift som de sätter igång att arbeta med innan samlingen. Vi tränar också kontinuerligt på olika rutiner t.ex. vad eleverna förväntas göra när de går ut och kommer ifrån rast, hur de gör när vi går till matsalen m.m.
  • Eleverna har bestämda platser, exempelvis i klassrummet, matsalen och när de går på led.
  • Vi har mål för lektionen på tavlan och lektioner som följer en återkommande och given struktur.
  • Vi skriver vad lektionen ska innehålla med bildstöd på whiteboarden så att strukturen på lektionen kan följas av alla elever.
  • Vi förbereder och berättar vad som ska hända innan en ny aktivitet eller ett nytt moment.
  • Vi har rörelsepauser på lektionerna.
  • Vi har korta genomgångar och ca 20 minuters arbetspass. Det checkas av med timer.
  • Vi försöker uppmärksamma positivt beteende.
  • Vi har tittat på klassrumsplacering och försökt möblera efter elevernas behov.
  • Alla elever har tillgång till Ipad där de kan få stöd med uppläsning av instruktioner, t.ex. i vårt digitala läromedel i svenska och matematik.
  • Ett exempel på hur jag brukar visa vad lektionen ska innehålla för mina elever i åk.1.

För de elever som har anpassningar på individnivå har jag sammanställt en tabell med elevernas namn, ämne och extra anpassning.

Nedan kan du se exempel på hur det ser ut:

Som du säkert förstår går inte Bamse och Lille Skutt i min klass utan detta är exempel jag skrivit för att visa hur jag har tänkt. Anpassningarna är också påhittade.

Min förhoppning är att denna struktur ska förenkla för mig och självklart också bidra till bättre studiero i klassrummet. Om någon annan har nytta av den skulle det självklart också vara kul.

Här kan du ladda ned mallen:

Mall extraanpassningar

Veckans tips

Läs om Skolinspektionens rapport ”Skolans arbete för att säkerställa studiero”

 

Tips inför Barnboksveckan

Under v.46 är det återigen dags för Barnboksveckan och då kan det vara trevligt att lägga lite extra fokus på böcker och läsning i klasserna. Jag kommer därför i detta inlägg dela med mig av några tips på hur man kan arbeta med detta i sitt klassrum.

Boksamtal om en film

I mitt förra inlägg berättade jag om hur jag arbetat med filmen ”The Flying Books of Mr Morris Lessmore” genom att använda boksamtal. Detta kan vara ett sätt att få eleverna medvetna om vad böcker kan betyda för oss människor. Här kan du ta del av det inlägget.

 

 

Måla av en barnboksfigur

En rolig och ofta väldigt uppskattad uppgift brukar vara att arbeta med olika barnbokskaraktärer. Börja med att läsa böcker från olika barnboksförfattare och prata om huvudpersonerna i de olika böckerna. Efter det får eleverna i uppgift att måla av olika figurer som sedan kan sättas upp till en liten utställning, t.ex. i klassrummet, korridoren eller matsalen. Därefter kan eleverna berätta om sin figur, t.e.x vilken bok den kommer ifrån och vad dess författare heter o.s.v. Denna relativt enkla övning brukar ge eleverna lite extra läsmotivation eftersom barnbokskaraktärerna blir mera ”levande” för dem. Det blir lite roligare att läsa en bok om någon man redan är bekant med.

 

I arbetet med Viktor Rydbergs Tomten fick eleverna arbeta med delar av det centrala innehållet i svenska, so, no och bild.

Bilderboken som tema

Böcker, kanske framför allt bilderböcker, är en utmärkt utgångspunkt om man vill arbeta ämnesintegrerat i klassrummet. På ett relativt enkelt sätt kan du som lärare arbeta med det centrala innehållet i flera ämnen samtidigt. På bilden ovan kan du se ett exempel på hur jag arbetat ämnesintegrerat med Viktor Rydbergs ”Tomten”. Mer om det arbetet kan du läsa i inlägget: Ett skrivprojekt i Tomtetid.

Nu är det förstås lite tidigt med vinter och jultema, men det finns många andra bilderböcker som passar, t.ex. Astrid Lindgrens eller Elsa Beskows böcker. Böcker såsom Emil i Lönneberga, Madicken, Tomtebobarnen och Solägget kan vara utmärkta att använda som exempel på hur livet förr eller årstidsväxlingar skildras på ett lättåskådligt sätt för eleverna.

Jag har också  sammanställt en lista på enkla, men ofta uppskattade, tips på läsaktiviteter. Om du har flera förslag, kommentera gärna så får vi fler idéer till klassrummen. Så här ser listan ut:

Fem förslag på läsaktiviteter 

  • Bokbytardag, alla elever tar med sig en utläst bok hemifrån och byter mot en som de inte har läst.
  • Låna böcker på elevernas läsnivå från biblioteket, prata om böckerna  och läs första kapitlet högt som en liten “aptitretare” och erbjud sedan eleverna att läsa böckerna.
  • Låt eleverna dela med sig av boktips genom att berätta om sin favoritbok.
  • Informera föräldrarna och ge tips på hur de kan inspirera sina barn till läsning, se blogginlägg 
  • Ha “hela skolan läser”, alla (både personal och elever) läser samtidigt under en bestämd tid.

Hoppas att du har fått några idéer som passar just din undervisning. Lycka till!

Boksamtal om en film

För några veckor sedan skrev jag ett blogginlägg om hur jag arbetar med att läsa och samtala om texter i min klass. I inlägget lovade jag återkomma till hur man kan arbetat med att stötta och stimulera barn i läsning genom samtal. I detta inlägg kommer jag därför berätta om en lektion där vi kommer att arbeta med boksamtal utifrån Aidan Chambers bok”Böcker inom oss”.

Chambers menar att eleverna måste få prata och reflektera kring det lästa för att utvecklas i sin läsning. I sin bok berättar han om dessa fyra grundfrågor som samtalen kan utgå ifrån, nämligen:

  • Vad tyckte du om i boken?
  • Vad tyckte du inte om i boken?
  • Finns det något du undrar över?
  • Vilka mönster ser du?

 

 

Denna gång tänkte jag inte använda frågorna till en bok, utan till en animerad kortfilm. Filmen jag planerar att använda heter ”The Fantastic Flying Books of Mr Morris Lessmore” och handlingen i filmen kommer från boken med samma namn av William Joyce. Filmen är fylld med små klurigheter som sätter igång tankeverksamheten, vilket gör att den är perfekt att ha som utgångspunkt för samtal. Filmen finns på Youtube och du hittar den här.

Min tanke är att låta eleverna titta på filmen och efteråt diskutera frågor såsom:

  • Vad tyckte du om i filmen?
  • Var det något du inte tyckte om i filmen?
  • Var det något i filmen du inte förstod?
  • Lade du märke till några mönster eller kopplingar i filmen?
  • Tror du att det som händer i filmen skulle kunna hända på riktigt?
  • Vad tror du att den som gjort filmen vill att vi ska tänka när vi sett filmen?

Efter att vi har arbetat med frågorna ska eleverna få rita och skriva ned sina tankar. Min förhoppning är att eleverna får sig en tankeställare kring vad böcker har för betydelse för oss människor. Om inte annat hoppas jag att filmen och samtalen kan hjälpa till att skapa en positiv bild av böcker och läsning.

Andra tips kring boksamtal

Stationsläsning, ett blogginlägg från Kooperativt lärande där du bl.a. kan ladda ned boksamtalskort.

Appen Boksamtal, gjord av Vårbyskolan i Huddinge

Här kan du ladda ned affischen:

Boksamtal

När eleverna behöver hjälp…

Mina elever är nybörjare i skolan. De har just börjat årskurs ett och har fullt upp med att lära sig nya saker. De lär sig bokstäver och siffror. Någon håller precis på att knäcka läskoden, en annan försöker förstå varför det ska vara lika mycket på båda sidor om likhetstecknet.Lärande pågår för fullt och det är underbart som lärare att få vara med och dela alla upplevelser.

Förutom allt detta ska eleverna också lära sig hur de ska agera i klassrummet. De får t.ex. träna på hur de ska vara redo för genomgång när de kommer in efter rasten och hur de ska lyssna när det är genomgång. Mina lektioner brukar följa en given struktur, vilket gör att eleverna vet vad som kommer att hända, vad de förväntas göra och vad de ska lära sig på lektionen. Detta brukar underlätta både för mig och eleverna. Dessutom brukar det bidra till lugn och studiero i klasserna.

I en årskurs etta finns det ofta några barn som kan läsa instruktioner, men många brukar behöva hjälp med att ta sig vidare med uppgifter. Jag brukar försöka ha så tydliga genomgångar som möjligt, komplettera med bildstöd och hela tiden checka av att eleverna har förstått. Om många behöver hjälp med någon speciell uppgift, tar vi uppgiften gemensamt. Trots detta behöver så klart mina elever hjälp (eller bara lite individuell uppmärksamhet) och det kan stundtals kännas svårt för mig att räcka till. Det finns också en risk för att det blir rörigt i gruppen om eleverna inte kan arbeta vidare på egen hand. Jag kommer därför att lägga lite tid på att visa för eleverna hur de ska göra när de behöver hjälp i klassrummet.

Eleverna har sedan tidigare en laminerad lapp liggandes på bänken. Lappen är grön på ena sidan och röd på andra. Om de förstår och vet vad de ska göra ska den gröna sidan ligga uppåt, behöver de hjälp ska den röda sidan vara upp. Detta för att eleverna inte ska behöva räcka upp handen. Ni som känner till Dylan Williams och hans tankar kring lärande är säkert bekanta med denna teknik. Min tanke är nu att gå igenom vad eleverna själva ska göra innan de ber om hjälp. Jag har inspirerats av en teknik kallad ”C3B4ME” (see three before me”) och gjort om den så att den ska passa mig och mina elever. Denna instruktion kommer eleverna att få:

Kolla 3 före mig

  • Titta på instruktionen på tavlan och försök komma ihåg vad som sades på genomgången.
  • Ta hjälp av tidigare uppgifter du har gjort. Titta i boken eller på Ipaden.
  • Vet du fortfarande inte så fråga en klasskompis.

Jag har gjort en lite enklare affisch med bildstöd som vi kommer att sätta upp i klassrummet. Så här ser den ut:

Om eleverna gjort alla tre och fortfarande behöver hjälp ska de lägga fram den röda lappen och ta fram något annat jobb medan de väntar. Vilka arbeten de kan välja mellan kommer jag att visa på en plansch som jag kallat ”Vid hjälp”. Tanken är att laminera planschen och sen sätta upp vilka uppgifter eleverna kan välja mellan. Det kan t.ex. vara att läsa i sin bänkbok, öva olika uppgifter på Skolplus, skriva bokstavssaga, rita i ritboken m.m. Jag kommer att ta bilder av de olika uppgifterna, laminera och sätta upp vad som passar utifrån vad vi håller på med just då. När jag sedan kommer får de lägga den uppgiften åt sidan och återigen koncentrera sig på den ursprungliga uppgiften.

Jag hoppas och tror att denna struktur kommer att hjälpa eleverna till att bli ännu mer aktiva på lektionerna. Dessutom tror jag att det blir roligare för eleverna när de inte behöva sitta och vänta så mycket.

Här kan du ladda ned affischerna:

Kolla 3 före mig

Vid hjälp

Att läsa och samtala om texter

Betydelsen för barn att få lyssna på och reflektera kring böcker är nog känt för de flesta. Fördelarna är många, t.ex. får barnen möta nya ord, uttryckssätt och få en förståelse för hur berättelser är uppbyggda. Allt detta har barnen nytta av när de själva alltmer ska utveckla sin egen läs- och skrivförmåga.

Jag har läst högt i alla klasser jag har haft, oberoende av årskurs. Detta, att få en gemensam läsupplevelse, skapar gemenskap och trygghet hos eleverna. Vi kan också på ett enkelt sätt reflektera kring olika situationer som uppkommer i böckerna, både verkliga och overkliga, utan att det blir för personligt för barnen. En perfekt utgångspunkt vid t.ex. värdegrundsarbete.

I år arbetar jag i en etta och jag kommer till en början mest använda bilderböcker vid högläsningen. Min erfarenhet är att det är mycket uppskattat av barnen att lyssna på och titta i bilderböcker. På min skola har vi dokumentkameror i alla klassrum, vilket gör att det på ett enkelt sätt går att visa bilderna för hela klassen samtidigt. Det underlättar för barnen att få bilder som stöd när de ska förstå den lästa texten. Dessutom täcker vi flera delar av det centrala innehållet i svenska för åk. 1-3, både gällande berättande texters innehåll samt att känna till några barnboksförfattare och illustratörer. Jag har valt ut några kända svenska barnboksförfattare, bl.a. Elsa Beskow, Astrid Lindgren, Gunilla Bergström, Jan Lööf, Sven Lindgren, Barbro Lindgren samt Inger och Lasse Sandberg som vi ska arbeta med.

Innan vi sätter igång med läsprojektet ska vi gemensamt i klassen prata om vad eleverna ska tänka på före, efter och under läsningen.

Före läsningen

  • Titta på framsidan av boken. Vad föreställer bilden? Vad tror du kommer att hända i boken?
  • Läs titeln eller rubriken. Vad tror du att den innebär?

Under läsningen

  • Lyssna noga på texten och försök göra dig inre bilder av det som händer.
  • Titta på bilderna och använd dem som stöd om det t.ex. kommer ord du inte förstår.

Efter läsningen

  • Sammanfatta texten. Vad var det som hände?
  • Fundera på frågorna: Vad tyckte du om i boken? Vad tyckte du inte om i boken? Finns det något du undrar över? Vilka mönster ser du?

Jag har sammanställt punkterna till en enkel affisch som vi sedan kan återkomma till när vi ska läsa böckerna. Så här ser den ut:

Frågorna som ställs efter läsningen kommer från boken “Böcker inom oss” av Aidan Chambers. I den boken berättar författaren hur  man kan stimulera och handleda barn till läsförståelse genom boksamtal. Jag kommer att berätta mer om den tekniken i ett senare blogginlägg.

Vi kommer att använda denna struktur när jag läser några av böckerna. Ibland läser vi bara och tittar på bilder utan att lägga så stor vikt på att reflektera. Jag tror nämligen att det är viktigt att barnen ibland bara får njuta av att lyssna på en text utan att det ska vara något krav på återkoppling efteråt. Vi läser för att det är mysigt och lustfyllt. Däremot är min förhoppning att barnen genom en mer strukturerad lästräning så småningom själva gör analysen omedvetet, utan att de själva tänker på det. Detta tror jag många kommer att ha nytta av när de själva ska läsa och förstå texter.

Som avslutning vill jag bjuda på några kloka ord av vår f.d. läsambassadör Anne-Marie Körling. Citatet är taget från hennes sista inlägg på läsambassadörbloggen. Vill du läsa hela inlägget hittar du det här.

Barn som inte kan läsa kan lyssna. Det är att läsa. Då vuxna läser högt blir litteraturen man ännu inte kan läsa på egen hand tillgänglig. Barn kan lyssna till mer avancerade innehåll än de kan läsa själva. Därför ska vi läsa högt för dem. De lyssnar till våra stämmor och de lånar av vårt intresse för det vi läser. “

Lycka till med läsningen!

Här kan du ladda ned affischen om du vill:

Vid högläsning

 

Starta med mål

Ett nytt läsår brukar innebära nya förutsättningar och nya utmaningar för många. För mig, som efter några år med 2:or och 3:or återigen arbetar i åk. 1, är det extra tydligt. Det är lätt att glömma hur extremt tydlig och konkret jag som lärare måste vara när jag arbetar med de allra yngsta skolbarnen. Genomgångarna bör vara exakta och korta för att eleverna ska förstå vad de ska göra. Instruktionerna på tavlan ska skrivas med få ord och eventuellt kompletteras med bilder eftersom de flesta barnen varken kan läsa eller skriva ännu. Om jag missar eller är otydlig i mina instruktioner blir det lätt rörigt i klassen, vilket så klart inte är bra för någon.

Ett sätt att underlätta för eleverna är att vara tydlig med vad de förväntas lära sig på lektionen. Detta, att tydliggöra lärandemål, är ju också en av skolforskaren Dylan Williams nyckelstrategier för ett framgångsrikt lärande.  Med mina äldre elever har jag tidigare gjort detta genom att skriva vad eleverna ska arbeta med och vad de förväntas kunna när lektionen är slut. Så här kunde det se ut.

Nu när mina elever inte kan läsa behöver jag visa målen på ett annat sätt. Min tanke är att med så lite text som möjligt försöka få eleverna att förstå vad de ska träna på och lära sig under lektionen. Jag har därför gjort två bilder i canva som jag har klippt ut, laminerat och satt upp på tavlan. Den första ska symbolisera målet och den andra frågor som eleverna ska kunna besvara i slutet av lektionen. Här kan du se ett exempel från förra veckan då vi arbetade med bokstaven L.

Målen för lektionen var att eleverna skulle känna igen bokstaven L, kunna bokstavens namn och ljud, samt veta hur bokstaven skrivs. I slutet av lektionen skulle de kunna svara på frågor som anknöt till målen.

Eftersom jag nyss infört rutinen är det lite tidigt att utvärdera hur väl eleverna förstått och jag kommer säkerligen fundera en del på hur jag ska gör målen ännu tydligare. Men detta är i alla fall en början.

Här kan du ladda ned bilderna om du vill:

Mål och frågor

Veckans tips:

Läs Sofie Palms, förstelärare i Svedala, blogginlägg ”Tydliga och konkreta lektionsmål”.