Starta med mål

Ett nytt läsår brukar innebära nya förutsättningar och nya utmaningar för många. För mig, som efter några år med 2:or och 3:or återigen arbetar i åk. 1, är det extra tydligt. Det är lätt att glömma hur extremt tydlig och konkret jag som lärare måste vara när jag arbetar med de allra yngsta skolbarnen. Genomgångarna bör vara exakta och korta för att eleverna ska förstå vad de ska göra. Instruktionerna på tavlan ska skrivas med få ord och eventuellt kompletteras med bilder eftersom de flesta barnen varken kan läsa eller skriva ännu. Om jag missar eller är otydlig i mina instruktioner blir det lätt rörigt i klassen, vilket så klart inte är bra för någon.

Ett sätt att underlätta för eleverna är att vara tydlig med vad de förväntas lära sig på lektionen. Detta, att tydliggöra lärandemål, är ju också en av skolforskaren Dylan Williams nyckelstrategier för ett framgångsrikt lärande.  Med mina äldre elever har jag tidigare gjort detta genom att skriva vad eleverna ska arbeta med och vad de förväntas kunna när lektionen är slut. Så här kunde det se ut.

Nu när mina elever inte kan läsa behöver jag visa målen på ett annat sätt. Min tanke är att med så lite text som möjligt försöka få eleverna att förstå vad de ska träna på och lära sig under lektionen. Jag har därför gjort två bilder i canva som jag har klippt ut, laminerat och satt upp på tavlan. Den första ska symbolisera målet och den andra frågor som eleverna ska kunna besvara i slutet av lektionen. Här kan du se ett exempel från förra veckan då vi arbetade med bokstaven L.

Målen för lektionen var att eleverna skulle känna igen bokstaven L, kunna bokstavens namn och ljud, samt veta hur bokstaven skrivs. I slutet av lektionen skulle de kunna svara på frågor som anknöt till målen.

Eftersom jag nyss infört rutinen är det lite tidigt att utvärdera hur väl eleverna förstått och jag kommer säkerligen fundera en del på hur jag ska gör målen ännu tydligare. Men detta är i alla fall en början.

Här kan du ladda ned bilderna om du vill:

Mål och frågor

Veckans tips:

Läs Sofie Palms, förstelärare i Svedala, blogginlägg ”Tydliga och konkreta lektionsmål”.

Veckans bokstav-del 2

I höst har jag under två år ämnesspanat för Lärarnas Riksförbund. Det har varit två fantastiskt roliga år då jag fått möjlighet att skriva och dela med mig av tankar och pedagogiska idéer. Att jag själv dessutom fått möjlighet att få respons och tips av er som läser har varit oerhört värdefullt. Tack snälla ni för att ni tar er tid att läsa och kommentera. Det ger energi till fortsatt bloggande!

Under detta läsår ska jag arbeta i åk.1 vilket ger mig chansen att än en gång få uppleva det fantastiska med att lära barn läsa och skriva. Just nu känns därför två av mina första inlägg återigen aktuella. Inläggen jag tänker på är Att lära barn läsa och Veckans bokstav.   I dessa två inlägg beskriver jag bl.a. hur jag brukar arbeta med den tidiga läs och skrivinlärningen. I år kommer jag att använda några av mina tidigare idéer, men jag självklart kommer jag också ändra och utveckla mitt arbete. En förändring för mig är att numera har alla mina elever tillgång till varsin Ipad. Detta ger mig andra möjligheter (och ställningstaganden) när jag ska planera mitt arbete.

 

Det jag inte kommer att ändra på är att jag redan från början av åk. 1 kommer att låta eleverna träna på att skriva med penna. I torsdags hade jag turen att lyssna på en av Sveriges mest framstående forskare inom läsforskning, Barbro Westlund. Hon påpekade pennans betydelse för lågstadieelever och var väldigt kritisk till att uteslutande använda Ipaden i den första skrivinlärningen. Jag håller med Barbro. Min erfarenhet är att många elever vill skriva för hand och att de flesta klarar av att börja öva på att skriva bokstäver när de börjar ettan. Vi kommer därför fortsätta arbeta med ett bokstavsschema där eleverna spårar och övar på att skriva bokstäverna.

Däremot kommer vi också använda oss av tekniken där den ger ett mervärde. I bokstavsschemat har jag infört ett moment där eleverna använder Ipad. Där ska de bl.a. spåra bokstaven med fingret på skärmen. När eleverna arbetar i detta program får de omedelbar feedback eftersom programmet direkt meddelar om de har gjort rätt eller fel. Detta tror jag kommer att underlätta för mig eftersom jag inte behöver rätta lika mycket som tidigare. Jag hoppas givetvis att detta också snabbar på elevernas inlärning.

Så här tänker jag att arbetsgången ska se ut:

 

Bokstavsschema åk.1

Det första vi gör är att spåra bokstaven tillsammans.

 

Sedan får eleverna träna på att skriva bokstaven med kritor på ett vikpapper.

 

I nästa steg ska eleverna öva på att skriva bokstäverna på Ipad. Vi kommer bl.a. ha ett digitalt läromedel i svenska som vi kommer att använda oss av, men det finns också många appar som tar upp detta, t.ex. Skrivguiden.

 

Vi fortsätter med att eleverna ska få läsa en text som handlar om bokstaven. Eleverna får antingen läsa själva, i par eller i grupp beroende på hur långt de har kommit i sin läsutveckling.

 

I Finskrivningsboken ska eleverna öva på att skriva bokstaven med en penna. De ska också rita en bild som passar till bokstaven.

 

Många elever brukar vara redo att börja skriva texter redan från början i åk. 1, vilket självklart ska uppmuntras. För dessa kan det vara utvecklande att skriva en saga om bokstaven. Alla som vill får självklart skriva, men det är inte obligatoriskt till en början. Bokstavssagorna kan skrivas antingen med penna eller på Ipad beroende på elevens behov.

Tanken är att arbeta med bokstavsschemat under en stor del av åk. 1 så självklart kommer jag att utvärdera och säkerligen ta bort och lägga till moment under arbetets gång.

Här kan du ladda ned schemat om du vill. Den finns både med röd bakgrund och vit (om du inte vill slösa på färg).

Bokstavsschema med röd bakgrund

Bokstavsschema med vit bakgrund

Fixa uppträdandet

Läsåret går mot sitt slut och jag tror att vi är många som arbetar för fullt med att avsluta terminens arbete. Prov ska bedömas och följas upp, arbetsområden ska avslutas och ”trådar knytas ihop”. Ofta är det så hektiskt i slutet av terminen att när skolavslutningen ska planeras och övas är energin hos oss lärare lite låg. Därför kan det vara bra att redan nu fundera på vad som behöver förberedas inför avslutningen. I detta blogginlägg tänker jag dela med mig av hur jag planerar att förbereda eleverna inför uppträdandet på skolan, både hur de ska hantera att själva stå på scenen och hur de kan agera för att vara en bra publik.

På min skola avslutar vi läsåret med en gemensam samling utomhus. Klasserna uppträder årskursvis och eftersom vi är en F-6 skola innebär det att det blir ganska många uppträdanden. Eleverna ska alltså förutom att själva uppträda också klara av att, under en relativt lång stund, hålla fokus på andra som uppträder.

Mina elever, som går i åk. 3, har haft föreställningar tidigare och är förhållandevis vana vid att uppträda. Innan uppträdanden brukar vi ha som rutin att prata igenom vad som ska hända och vad som förväntas av eleverna. Detta gäller både när de själva står på scenen och när de är publik. Jag har märkt att om jag av någon anledning glömmer att repetera detta är risken större att föreställningen inte blir lika bra. Det kan t.ex. vara att eleverna, trots att vi övat innan, glömmer var de ska stå på scenen eller att de kanske inte är så trevlig som publik.

Jag vet att jag kommer att ha det fullt upp nästkommande veckor och därför har jag redan nu skrivit ned några goda råd till min klass. Dessa har jag sedan sammanställt till en affisch. Råden lyder så här:

När du uppträder…

  • Tänk på att öva innan så att du är förberedd.
  • Var lugn och tänk att det kommer att gå bra.
  • Fokusera på din uppgift, bry dig inte om vad andra gör. Du kan endast styra över dig själv.
  • Titta på en lärare eller klasskamrat om du glömmer vad du ska göra. Vi hjälper dig!

 

 

En bra publik…

  • Kommer i tid till föreställningen så att de som uppträder inte blir distraherade.
  • Hjälper de som uppträder genom att lyssna aktivt och visa intresse.
  • Är fokuserad på uppträdandet och samtalar inte med andra.
  • Låter de som uppträder vara i fokus.
  • Applåderar i slutet av uppträdandet.

 

 

Min tanke är att vi någon vecka innan skolavslutningen pratar igenom tipsen för att sedan sätta upp dem på lämplig plats i klassrummet. Inför skolavslutningen kan vi sedan läsa igenom råden igen och påminna eleverna om vad som gäller. Förhoppningsvis kan detta vara en hjälp till att göra skolavslutningen till en lugnare och tryggare föreställning för alla elever.

Här kan du ladda ned affischerna:

När du uppträder 

En bra publik

Tyst i klassen

Alla vi som arbetar med yngre elever vet att de inte bara behöver träna på att läsa, skriva och räkna i skolan. De behöver också öva på att koncentrera sig och lyssna, vilket inte är helt enkelt när man är i lågstadieåldern. Då kan det vara bra att som lärare ha tänkt igenom olika metoder som underlättar och hjälper eleverna i detta.

I mitt förra blogginlägg berättade jag om hur jag brukar arbeta förebyggande för att eleverna ska kunna släppa rasten och komma lugna till lektionen. Denna gång tänkte jag fortsätta på temat genom att dela med mig av några tips på sätt att fånga elevernas uppmärksamhet, både i början och under ett lektionspass.

Ögonen på …

”Ögonen på” är en ramsa, eller kort sång, som kanske passar allra bäst till yngre elever. Ett tips är att introducera det hela som en lek. Så fort läraren säger eller sjunger ”ögonen på fröken” ska eleverna lägga händerna i knät, titta på läraren och vara tysta. Sedan är det bara att säga/sjunga ramsan när eleverna ska vara tysta och lyssna.

Handklapp

Handklappen brukar vara ett effektivt sätt att få elevernas uppmärksamhet. När läraren vill att eleverna ska lyssna, klappar han eller hon en rytm. Eleverna ska sedan klappa samma rytm, vara tysta och rikta uppmärksamheten mot läraren. Om inte alla elever är med vid första klappen, klappar läraren fler gånger. Extra effektivt blir det om läraren då klappar en annan rytm än vid första tillfället. Då får eleverna koncentrera sig extra mycket för att få rytmen rätt.

Handen upp

Handen upp är en annan metod för att fånga elevernas uppmärksamhet. När det ska vara tyst, räcker läraren upp handen (ibland också med ett pekfinger framför munnen). Eleverna ska, när de ser läraren, också vara tysta och räcka upp handen. Sedan väntar man tills att alla är tysta och har räckt upp sina händer och då fortsätter lektionen

Tysta räven

Det är alltid roligt att lära sig något nytt och just denna övning, ”Tysta räven”, lärde jag mig alldeles nyligen av min kollega Anna. Hon har i sin tur fått tipset av en tysk lärarstudent som besökte hennes klassrum för några år sedan. Den börjar med att läraren först berättar en kort historia om den tysta räven. Den tysta räven har en tyst mun och stora öron som den lyssnar noga med. Samtidigt som läraren berättar visar denne rävens mun och öron med sina fingrar (se bild nedan). Eleverna ska sedan göra samma gest med sina fingrar samtidigt som de uppmanas att också ha en tyst mun och stora öron.

Tysta räven

Nedräkning

Nedräkning är ett kommando jag framför allt använder mig av om jag behöver avbryta eleverna när de är igång med sitt arbete. Det kan t.ex. vara att jag märker att jag behöver gå igenom något extra eller förtydliga arbetet på något sätt. Då brukar jag börja med en klapp och säga att vi ska ha genomgång och att jag snart börjar räkna ned. Sedan håller jag upp handen och räknar högt 5, 4, 3, 2, 1, 0 och tar samtidigt ner fingrarna. När alla fingrar är nere ska eleverna ha lagt ned sina pennor (eller ipads om vi arbetar med dem), vara tysta och rikta blicken mot mig.

Gemensamt för alla de olika sätten är att du som lärare behöver vara tydlig med vad du förväntar dig av eleverna och t.ex. inte börja genomgången utan att alla är tysta. Det brukar också vara effektivt att tillämpa positiv förstärkning, d.v.s. fokusera på och berömma de elever som gör rätt i stället för att skälla på de som gör fel.

Skriv gärna en kommentar till inlägget om du har egna tips att dela med dig av!

 

Skapa lugn efter rasten

Elever som har varit på rast kan vara lite stimmiga och ha problem med att ställa om till det lugn som krävs för att kunna koncentrera sig på lektionerna. Många har svårt att släppa rasten och fortsätter gärna prata och leka även när de kommer in i klassrummet. Detta har varit ett fenomen jag observerat i alla nya klasser jag har fått, i alla fall på lågstadiet. Jag brukar därför jobba mycket med att få eleverna medvetna om vad som förväntas av dem när de kommer in i klassrummet. Här är några knep jag har använt mig av.

”Tysta Tröskeln”

Tröskeln till klassrummet brukar jag kalla för ”Tysta tröskeln”. När eleverna går över tröskeln till klassrummet ska de vara helt tysta. Detta brukar introduceras som en lek i början av åk. 1 då alla elever får ställa upp på ett led utanför klassrummet och sedan gå in i klassrummet. De som lyckas vara tysta får massor av beröm, de som pratar får en ny chans och får göra om. När eleverna sedan kommer in från rasten påminns de om ”Tysta tröskeln” och de som gör rätt får återigen massor av beröm. Om något barn missar för de en ny chans att göra rätt och får då självklart lika mycket beröm. Till slut brukar det bli som en reflex för eleverna att bli tysta när de kommer in i klassrummet, vilket gör att jag inte längre behöver påminna om tystnaden.

Instruktion-efter rasten

När eleverna är lite äldre och kan läsa brukar vi prata om vad som förväntas av dem efter rasten. Då berättar jag att de ska skynda sig in och att ta av sig sina ytterkläder efter att det har ringt in. I klassrummet ska de sedan snabbt sätta sig tysta på sina platser. När de har gjort det ska de titta och läsa vad som står på tavlan. Där brukar jag t.ex. skriva vad lektionen ska handla om, vad eleverna ska ha gjort när lektionen är klar och/eller vilket arbetsmaterial de behöver under lektionen. Sist, men inte minst, ska de vara beredda på att det snart kommer att vara en genomgång då de förväntas lyssna och vara uppmärksamma. Även här gäller det att berömma de elever som gör rätt. De som glömmer får uppmaningen ”gör om, gör rätt”. Min erfarenhet är att det brukar vara enklare för eleverna att komma ihåg instruktionen när de ser den i skrift. Därför har jag sammanställt instruktionen till en affisch. Så här ser den ut:

Ett tips är att sätta upp affischen utanför klassrummet, på klassrumsdörren. När eleverna kommer in från rasten kan de enkelt se vad som står och bli påminda om vad de förväntas göra. Många elever brukar också vara hjälpta av att ha en lärare, eller någon annan vuxen, som står vid dörren och påminner. Ofta räcker det med att bara stå där (eventuellt också peka på affischen) för att eleverna ska bli lugnare.

För mig har denna struktur varit till stor hjälp, även om både mina elever och jag som lärare ibland har våra svackor. Självklart kan det fortfarande vara en utmaning att få alla elever att lugna ner sig och vara koncentrerade. Kanske är den största utmaningen att alltid behålla lugnet själv, vilket inte är det enklaste i en stressig lärarvardag.

Här kan du ladda ned affischen:

Efter rasten

Att skriva räknehändelser

Veckorna innan sportlovet gjorde min klass några gamla nationella prov som träning inför de riktiga nationella proven. Vi övade mest på provens karaktär, eftersom mina elever inte har skrivit några nationella prov tidigare. Samtidigt gav proven lite information kring vilka områden eleverna behöver träna på innan de slutar trean. Ett sådant område var att skriva räknehändelser.

Min klass har tidigare arbetat med räknehändelser och om jag ska vara ärlig blev jag först lite förvånad över att det var flera elever som inte behärskade detta fullt ut. Samtidigt har jag tidigare varit med om att det kan vara svårt för en del elever. Utmaningen för eleverna är att både skriva en händelse och relatera händelsen till ett matematiskt uttryck. En del fokuserar för mycket på själva händelsen och missar matematiken. Detta kanske inte är så konstigt eftersom vi på svensklektionerna har övat mycket på att skriva berättande texter. De blandar helt enkelt ihop begreppen.

Jag bestämde mig därför att under en lektion fokusera på hur räknehändelser är uppbyggda. Lektionens upplägg är inspirerad av Cirkelmodellen som är en pedagogisk modell inom genrepedagogiken som utarbetats av Paula Gibbons. Jag har tidigare använt modellen inom svenskundervisningen och tänkte nu använda den inom matematiken också.

Så här såg lektionsplaneringen ut:

  • Vi började med att eleverna i fick berätta vad de redan visste om räknehändelser. Jag ställde frågor såsom: Vad är en räknehändelse? Vad ska de innehålla? Kan någon berätta en räknehändelse för klassen? Eleverna svarade muntligt och jag repeterade högt inför alla.
  • Jag visade sedan några exempel på räknehändelser  som andra elever gjort. Elevlösningarna kommer från ett gammalt nationellt prov som jag hittat i en artikel från tidningen Nämnaren. Här kan du ta del av den artikeln (se sid. 6-7). Vi tittade gemensamt på elevlösningarna och pratade om innehållet.
  • Nästa steg var att skriva en gemensam räknehändelse efter ett givet uttryck. Eleverna fick komma med förslag och jag skrev ned räknehändelsen på papper under vår dokumentkamera. Eleverna fick samtidigt skriva av räknesagan på ett eget papper.
  • I det sista momentet fick eleverna själva öva på att skriva räknehändelser till de fyra räknesätten på ett arbetsblad. Arbetsbladet hittade jag på lektion.se och är gjort av Jenny Dahlin.

Vi kommer denna vecka  följa upp och repetera vad vi lärt oss. För att eleverna ska ha lättare att komma ihåg vad som kännetecknar en räknehändelse har jag sammanställt en stödmall som jag kommer att kopiera upp till en affisch. Så här ser den ut:

Här kan du ladda ned den:

Stödmall/affisch räknehändelser

Schysst på nätet

Den sista tiden har jag märkt en förändring i hur barnen i min klass umgås med varandra på sin fritid. Tidigare pratades det mest om lek, träning och annan samvaro tillsammans. Nu har många elever fått egna mobiltelefoner och en del har också börjat att umgås via sociala medier, t.ex. Instagram eller Snapchat. Än så länge verkar det skötas på ett snyggt sätt, men av erfarenhet (både som lärare och förälder) vet jag att det kan ändras relativt snabbt. Plötsligt finns det nya arenor för konflikter och missförstånd. Det kan t.ex. vara att någon lagt ut en bild och i ilska skrivit något dumt. Eller att någon lämnat ut sitt lösenord till en kompis som sedan gått in på kontot och skrivit elaka kommentarer till någon annan i klassen.

I skolan har vi pratat relativt mycket om vad eleverna bör tänka på innan de publicera en text på webben. Vi har nämligen en klassblogg och varje vecka bestämmer vi gemensamt vad klassvärdarna ska skriva på bloggen. Klassvärdarna lägger också ut bilder på arbeten de eller klasskamraterna har gjort. I stort sett varje vecka pratar vi om vikten av att tänka igenom vad vi ska publicera och inte på nätet. Vi pratar om att vem som helst kan läsa vår blogg, på både gott och ont. De har också lärt sig att de alltid ska be om lov om de tar kort på någon annans arbete p.g.a. upphovsrätten. Tar de kort av någon som besöker klassen får personen alltid godkänna bilden innan den publiceras på klassbloggen. Mina elever har alltså erfarenhet av att skriva texter på nätet. Detta tänker jag dra nytta av när jag vill hjälpa mina elever att kunna hantera sociala medier.

Min plan är att inom den närmaste tiden ha en lektion då vi ska prata om ”nätetik”, d.v.s. hur vi ska agera för att vara en schysst kamrat på nätet. Mina elever är alla nybörjare på sociala medier och förhoppningsvis mottagliga för att få tips på hur man skriver på ett bra sätt. Jag planerar att utgå från elevernas erfarenheter med att skriva på klassbloggen. De har ju redan kunskap om vad de ska tänka på när de skriver en text som ska publiceras på webben. Eleverna får sedan, i par eller grupp, skriva ned vad de tycker är viktigt att tänka på om de ska skriva till eller om andra. Vi får då möjlighet att prata om vilka erfarenheter eleverna har (eller inte har) av sociala medier. Jag får också bättre insyn i om detta är eller kan bli ett problem för sammanhållningen i gruppen.

Utöver denna övning har jag också sammanställt några tips till eleverna. För en tid sedan läste jag ett blogginlägg skrivet av en förälder vars barn farit illa p.g.a. ryktesspridning via sociala medier. I blogginlägget fanns en bild, taget på en ridskola i Bromma, med några tips ridskolan ville att ungdomarna skulle tänka på innan de skriver på nätet. Med dessa tips som inspiration har jag gjort en egen affisch med råd.  Så här lyder råden jag sammanställt:

När du skriver på internet, tänk på detta:

  • Det är lätt att missuppfatta vad du och andra skriver.
  • Undvik att skriva negativa saker om andra.
  • Skriv gärna positiva saker, ge komplimanger, tröst, stöttning och beröm.
  • Skriv bara saker du också kan säga direkt till personer du skriver om.
  • Fråga om lov om du lägger upp en bild på någon annan.
  • Det du skriver på internet finns alltid kvar.

 

Det kan diskuteras hur mycket vi lärare ska lägga oss i det som händer utanför skolan. Jag ser detta som förslag till föräldrar och elever och inte något som vi som lärare kan ta ansvar för. På samma sätt som hemkunskapslärare kan undervisa om kost men inte kan ta ansvar för vad barn och föräldrar äter. Men om kan vi hjälpa till och råda eleverna så att de är schyssta även utanför skolan gagnar det ju alla, även oss i skolan.

Här kan du ladda ned affischen:

Schysst på nätet

Arbeta med måttenheter

I detta blogginlägg tänker jag skriva om ett område inom matematiken som jag av erfarenhet vet att många elever på lågstadiet tycker är lite knepigt, nämligen att känna till och använda olika måttenheter. I läroplanen står det att eleverna ska kunna vanliga måttenheter och även göra ”enkla mätningar, jämförelser och uppskattningar av längder massor, volymer och tider” (Lgr 11, Kunskapskrav för matematik åk 1-3) . De ska t.ex. veta hur mycket en mjölkförpackning rymmer och kunna uppskatta vad olika föremål väger. Detta är kunskap som är tämligen vardagsnära och borde kanske egentligen inte vara svårt för barnen. Trots detta brukar just måttenheter vara ett av de områden som skapar mest huvudbry hos eleverna på de nationella proven i åk.3, vilket också går att läsa i Skolverkets statistik. Enligt SIRIS (Skolverkets internetbaserade resultat- och kvalitetsinformationssystem) brukar delproven som mäter massa, tid, längd eller volym vara bland de delprov som har sämst resultat. För att ta ett exempel var det år 2014/2015 82,1 % som klarade kravnivån på delprovet som testade massa och längd medan 90,7 % klarade delprovet med enkla problem. Här kan du ta del av statistiken.

Hur kan vi då hjälpa eleverna att lära sig måttenheter? Alla läromedel jag sett i matematik har avsnitt där eleverna ska arbeta med enheter av olika slag, men det kan också vara bra att komplettera med annat i undervisningen. Här är några förslag:

Arbeta laborativt

Ett sätt är att arbeta laborativt med olika mått. I bloggen ”Montessoriinspirerad matematik” tipsar Sofie Olsson, lärare på Mårtenskolan i Lunds kommun, hur du kan göra detta. Sofie beskriver bl.a. hur hon arbetat med tid, volym och längd. Du kan också ladda ned stenciler och få tips på olika spel och appar.

Använda stödmallar

Jag använder ofta stödmallar i min undervisning eftersom jag upplever att det förenklar för eleverna. Stödmallarna sitter uppsatta i klassrummet och finns också kopierade på papper så att eleverna kan ha dessa framför sig på bänken. I min klass har vi de senaste veckorna arbetat intensivt med måttenheter. De har bl.a. fått uppgifter där de ska veta vilken enhet som hör till vilket mått. Till dessa övningar har stödmallarna varit till stor hjälp. Jag har gjort stödmallarna i Canva och de finns att ladda ned i slutet av inlägget.

Träna digitalt

elevspel.se kan du hitta övningar där eleverna bl.a. kan träna på klockan, tid, längd, volym och vikt. På kunskapsstjärnan.se finns också övningar som tränar klockan. Det finns också många bra appar där barnen kan träna på klockan. Läs mer om dessa på pappasappar.se.

 

Du kanske känner till några fler bra appar eller har fler förslag på arbetssätt, skriv en kommentar till blogginlägget så kan vi alla ta del av det!

Här kan du ladda ned stödmallarna:

Året

Tid

Längd

Vikt

Volym

 

Träna inför prov

Mina elever går i årskurs 3 och efter sportlovet kommer de att ha nationella prov i svenska och matematik. Sammanlagt ska de under två månader göra 15 olika delprov där de får möjlighet att visa sina kunskaper i ämnena. Detta är en stor och spännande upplevelse för barnen som under sina drygt 2,5 år i skolan ännu inte hunnit få så stor erfarenhet av prov. Självklart pirrar det lite extra i magen på mina och många andra tredjeklassare ute i landet just nu.

För mig som lärare är det viktigt att mina elever är förberedda när proven så småningom sätter igång. De ska känna sig trygga och bekväma och veta hur de ska hantera själva provsituationen. Upplever eleverna det motsatta, nervositet och osäkerhet, kan många ”låsa sig” och kanske till och med underprestera vid prov. Detta vill jag göra allt jag kan för att undvika. Vi har därför under veckan gått igenom och tränat på några enkla strategier som eleverna kan använda i en provsituation. Egentligen är det en form av studieteknik som kan underlätta vid studier överhuvudtaget, men för enkelhetens skull kallar vi det för ”provteknik”. Eleverna har fått instruktionen att vid prov ska de tänka på detta:

  • Ta det lugnt och var noggrann. Du har gott om tid!
  • Läs igenom uppgiften både före och efter du har löst den. Har du förstått frågan? Är ditt svar rimligt?
  • Om du fastnar på en uppgift, hoppa över den och gör de uppgifter du kan först. Gå sedan tillbaka och läs igenom frågan igen. Om du fortfarande är osäker, försök att lösa uppgiften ändå.
  • Lämna inga uppgifter utan att du har försökt att svara.
  • När du svarat på alla frågor, läs igenom provet innan du lämnar in. Kolla att du inte glömt att göra någon uppgift.

 

Under några veckor ska vi lägga lite extra krut på att öva provtekniken. Tanken är att vi ska träna genom att göra några gamla nationella prov som finns på Skolverkets hemsida. Proven hittar du här.  Vi kommer att repetera och gå igenom punkterna på listan innan proven och utvärdera hur det gått efteråt. Jag kommer dessutom att ta tillfället i akt och se om det finns något eleverna missar på proven. Det kan ge mig en fingervisning om det är något jag behöver gå igenom en extra gång innan provperioden sätter igång.

Det kan så klart diskuteras hur mycket tid vi i skolan ska lägga på att öva inför de nationella proven, men att eleverna får möjlighet att förbereda sig tror jag kan göra skillnad. Känner de sig bekväma i provsituationen och kan slappna av finns det en större chans att de lyckas.

Här kan du ladda ned stödmallen:

Stödmall ”Skriva prov”

Föräldrar på besök i klassen

Under mina år som lärare på låg- och mellanstadiet har jag haft många föräldrabesök i mina klasser. Jag har arbetat på skolor där föräldrarna har haft höga krav på skolan och många har också velat engagera sig i barnens skolsituation. Detta har många gånger hjälpt mig som lärare, men stundtals också ställt till problem. I detta blogginlägg tänker jag berätta om mina erfarenheter och tankar kring föräldrabesök och hur jag idag gör när föräldrar kommer på besök.

För några år sedan fick jag en ny klass. Det var världens finaste klass, men också en grupp med stort behov av struktur och ordning. Trots att jag och mina kollegor arbetade stenhårt, var det ibland rörigt i klassen. Föräldrarna i klassen var väldigt engagerade och ville gärna påverka situationen. De började höra av sig och ville komma på besök till klassen, vilket de självklart fick. Jag tänkte att det var bra att föräldrarna kunde vara med och stötta mig som lärare, även i en lite knepigare klassrumssituation till exempel genom att hjälpa de elever som behövde det lilla extra.

Det som slog mig mest efter besöken var det blev ganska olika utfall beroende på vem som kom och hur den föräldern agerade. En del hade en lugnande inverkan på gruppen, medan andras påverkan var den motsatta. Klassen blev oroligare när föräldern var med. Ett exempel på förhållningssätt som visade sig väldigt problematiskt var föräldrar som satte sig på en stol och sa att hen skulle observera sitt barn (men antagligen egentligen var där för att studera mig som lärare) och inte agerade när det egna barnet störde lektionen. Det blir väldigt förvirrande för de andra barnen i klassen när föräldrar på detta vis godkänner sitt eget barns beteende, när alla i klassrummet vet att det inte är ok. Vid ett tillfälle hamnade jag dessutom i en konstig sits när eleven också ifrågasatte mina tillsägelser och föräldern inte stöttade mig. Den lektionen blev en av mina sämsta någonsin.

Min lärdom efter detta var att jag inte ville lämna föräldrarnas beteende åt slumpen utan se till att de gjorde det bästa för klassen. Nuförtiden har jag därför en egen plan för hur jag hanterar föräldrar som besöker min klass.

Steg ett är naturligtvis att föräldern får presentera sig för klassen så att alla vet vem som är med oss under lektionen.

Steg två brukar jag inleda med en fråga hur länge sedan det var föräldern gick i skolan. Ofta var det ju några år sedan och då brukar jag säga något i stil med ”Det var ju länge sen Stinas pappa gick i skolan. Då måste vi repetera vår klassregler för honom så att han inte har glömt hur han ska göra”. Min erfarenhet är att föräldrar brukar bli väldigt nöjda med att det finns klassregler i klassrummet. Det ger också eleverna en chans att bli påminda om hur de ska bete sig i klassrummet, vilket kan vara extra bra att veta när en förälder är på besök.

Steg tre innebär att jag berättar att vi inte bara har regler för eleverna i klassen. Vi har också särskilda regler för föräldrar på besök. De reglerna är att föräldrar på besök ska vara aktiva i klassen. De ska gå runt och hjälpa alla barn, inte bara sitt eget. Dessa enkla instruktioner har gjort stor skillnad för mig och förmodligen för föräldrarna också. Så här har jag sammanfattat punkterna:

Vi pratar ofta om hur viktigt det är att ha tydliga förväntningar och riktlinjer för i eleverna i klassrummet. Kanske är det också viktigt för föräldrarna att veta vad som förväntas utav dem när de är på besök?

Även föräldrar mår förmodligen bra av att känna att de gör något meningsfullt och får vara trygga med att det är accepterat och till och med en regel att de hjälper till. Och när de uppstår oklarheter vad eleverna ska göra eller vad svaret är på en enskild fråga får de vända sig till mig. I bästa fall leder det till att jag som lärare kan stärka förtroendet hos föräldern och hos eleverna om min auktoritet och förmåga som lärare, vilket kan vara trevligt.

Här kan du ladda ner föräldramallen.