Mer rörelse på lektionstid, visst går det!

Jag blir så glad när jag ser inslag som det här, för det visar så tydligt att det visst går att släppa loss och få till mer rörelse på lektionstid.

Här dansar eleverna sig till smartare hjärnor.

”Enligt skollagen ska elevhälsan bland annat verka för att varje skola har en miljö som främjar alla elevers hälsa och välmående. Elevhälsan ska alltså även arbeta förebyggande och hälsofrämjande, men detta sker i mycket liten utsträckning enligt Skolinspektionen.”

Stefan Jutterdal, Fysioterapeuterna
Åsa Fahlén, Lärarnas Riksförbund,
Aftonbladet debatt onsdagen 05 apr 2017

Trots all forskning på att rörelse är bra för hjärnan och trots att det står i skollagen, så är det fortfarande bara eldsjälar inom skolan som låter eleverna röra sig på lektionstid.

Alla mår bra av att röra sig, inte bara ”Rörliga Robert” utan alla. ”Läsande Lasse”, ”Pysslande Pelle”  och ”Spelande Sune” behöver det kanske mest, eftersom de troligen inte rör sig lika mycket på fritiden.

Jag förundras över att skolan som är så ”bra” på att haka på trender och pedagogiska nyck inte har tagit till sig det här. Varför? Vad är vi lärare rädda för? Varför släpper vi inte ut mer rörelse i klassrummet?

Under mina 20 år som lärare har jag känt mig relativt ensam i mina försök att låta barnen röra sig under lektionstid. Inte helt ensam. Jag har ofta haft en och annan kollega med mig och några kolleger som tittat på med positiva ögon bredvid. Men jag har aldrig känt att det här är något som hela skolan kan göra tillsammans. Något som alla på skolan skulle må bra av.

Som förälder har jag inte heller någon positiv erfarenhet av rörelse på lektionstid. Mina barn har stort rörelsebehov, men ingen har haft möjlighet att röra sig på lektionstid på lågstadiet. De ”duktiga flickorna”, lyckades sitta still, trots springet i benen. Vilket ledde till att mellanflickan byggde upp ett så stort rörelsebehov under dagen, att hon inte kunde gå hem från skolan. Hon hjulade större delen av vägen hem. Sen satt hon inte still många sekunder hemma och måltiderna intogs ofta i intervaller. Liknade senario utspelar sig igen, med vår yngsta, som tyvärr inte lyckas lika bra med att sitta still i skolan. Som ni kanske kan gissa leder det till att skolan inte blir lika positivt laddad som för hans syskon. Jag önskar att hans lärare bara vågade… 

Det är mycket jag som lärare och förälder kan önska. Mycket som kräver ekonomiska resurser, men den här önskan kostar ingenting! Den har bara vinnare!

Så här gör jag för att få till rörelse på lektionstid

En bana på skolgården

Mina första klasser var på lågstadiet. Klassrummen låg på första våningen med skolgården utanför. Läsfanatiker som jag är, började alla elever med att läsa tyst i 15-30 minuter. Tiden varierade eftersom de fick börja så fort de gick in i klassrummet. Lässtunden avslutades med elevernas första rörelsepass. Alla elever fick ta på sig skor (vintertid, jacka och mössa) och springa 1-3 varv på en bana på skolgården. För att inte eleverna skulle krocka i hallen, släppte jag ut några stycken i taget. Det löste sig oftast automatiskt, eftersom jag såg vilka som ”läst klart” och vilka som ville läsa lite till. Oftast var de elever som har störst rörelsebehov de som läst klart först. Dessa elever fick då automatiskt möjlighet att springa ännu fler varv runt skolgården.

Hopprep, rockringar och hopphage i korridoren.

Alla elever är unika och har möjlighet att koncentrera sig och sitta still olika länge. Därför har jag lagt vikt på att skapa acceptans mellan eleverna och förståelse för våra olika rörelsebehov. Alla elever har haft samma möjlighet att röra på sig efter ett visst antal uppgifter eller minuter. Antingen genom ett eller ett par nya varv på banan eller med hoppreps-paus eller hoppa hage-paus, hjula eller stå på händerna i korridoren. Eftersom detta har gällt alla och alla har förstått varför, så har pauserna förbättrat klassrummsklimatet och studieron. Efter rörelse-pausen, har eleven blivit mer fokuserad och koncentrerad på sitt fortsatta arbete. 

Röris eller annan dans

Minst en gång om dagen, oftast på eftermiddagen efter lunch har jag brutit av med en gemensam rörelsepaus, som Röris eller liknande dans. Precis som eleverna i SVTs inslag sa, så kan det vara pinsamt i början, men det brukar lösa sig ganska snabbt. Särskilt när jag som lärare, inte har något emot att bjuda på mig själv.

Avsluta med avslappning

Rörelse är viktigt för att kroppen ska må bra och för koncentrationen, men mist lika viktigt är återhämtning. Därför har jag även avslutat skoldagen med avslappningsövningar. De sista 5-10 minuterna på skoldagen har eleverna fått lägga sig på golvet eller med huvudet på bänken för att slappna av. Jag har varvat med lugn klassiskmusik eller avslappningsövningar. Tyvärr är avslappning något som många barn har svårt för. Många är spända som pilbågar i början och då får jag gå runt i klassrummet för att lägga en avslappnande hand på dessa barns ryggar. Men precis som med allt annat, så ger övning färdighet och utan våra avslappningsminuter, tror jag att fler elever skulle ha varit uppe i varv på fritids.

Nu när jag inte arbetar i klass lika mycket, försöker jag ändå med olika rörelsepauser. Det är inte lika lätt att göra Röris eller dansa med elever som inte är vana, men det går. Dessutom har vår skola ”Happy park” en fantastisk lekpark för äldre elever, där vi kan ha både lektion och rörelse-paus. (Matematiklektion i ”Happy park” kommer i blogg under våren.)

Det är mycket jag som lärare och förälder kan önska. Jag önskar att alla som arbetar med barn i skolan, vågade släppa ut mer rörelse under lektionstid. Jag önskar att det skulle vara lika självklart som att lära barn att läsa, skriva och räkna.

Jag önskar att vuxna i skolan såg varje unika individ till elev, såg deras rörelsebehov och lät dem utnyttja energin till något positivt. Tänk vilka vinnare vi skulle få!

Lämna en kommentar

  • (will not be published)