Likhetstecknet, lika med rättvist

Livet är inte rättvist, men likhetstecknet är! Likhetstecknets betydelse, att det ska vara lika mycket på båda sidor om tecknet, kan vara svårt för vissa elever att förstå. Liknelsen likhetstecknet =  rättvist kan hjälpa dessa elever.

När jag fick höra att ettorna som jag arbetar läsutvecklande med, snart ska introduceras för likhetstecknet, blev jag nostalgisk. Jag började tänka på hur jag har introducerat likhetstecknet för mina elever och hur jag som speciallärare har arbetat med elever som har svårt att förstå tecknets innebörd. Mina tankar tänkte jag dela med er i den här bloggen.

När jag för ganska många år sedan gick Mattelyftet fick min grupp i uppdrag att filma en lektion i min klass. Både klasskamrater och lärare blev något skeptiska till gruppens lektionsupplägg, när det förstod att vi tänkt introducera likhetstecknet i klassen. Kruxet var nämligen att jag hade en förskoleklass och förskolebarnen ansågs inte vara abstrakta nog. Något min grupp förstås inte såg som ett hinder. Vi hade ju inte tänkt vara abstrakta, utan däremot väldigt konkreta. Vår plan var att visa likheten mellan likhetstecknet och lika mycket, dvs rättvist. Säg den 6 åring som inte har ett högt rättvisepatos!

Syftet med lektionen var att, på ett konkret och spännande sätt pränta in i barnen att likhetstecknet betyder, – att det är lika mycket på båda sidorna om tecknet, dvs rättvist.

Målet var att förhindra den alltför vanliga slutsatsen, -att likhetstecknet betyder svaret är, …talet blir.

För att vara så konkreta som möjligt, använde vi oss av bondgårsdjuren från fritids och en saga om två bröder, som alltid skulle ha det rättvist. (När jag har arbetat med äldre elever, har jag självklart skippat sagan, men plockmaterial har varit mycket väsentligt.)

”Det var en gång två bröder. De var som bröder är mest. De älskade varandra och hjälpte varandra. Och som det ofta är mellan bröder, så var det viktigast av allt att det alltid var rättvist mellan dem. De båda bröderna bodde därför i varsin likadan stuga, med varsin likadan bondgård och varsin likadan hage, med lika många djur i.  Mellan de två hagarna gick det en å och över ån två spångar. ”

Som brukligt var satt förskolebarnen i ring runt mig och under tiden som jag berättade la jag två gröna A4 papper på mattan. Jag la dem med ett litet mellanrum emellan sig, för att symbolisera ån och så la jag två glasspinnar som spångar. De två spångarna bildade såklart ett likhetstecken.

För att få igång elevernas matematiska tankar och nyfikenhet sprängde jag självklart in frågor i min lilla saga. Frågorna blir såklart olika beroende på ålder och tidigare kunskaper hos eleverna, men med förskoleklassen lät det ungefär så här,

 – Ser ni att de två spångarna bildar ett tecken? Har ni sett det förut? I vilket sammanhang? Vet någon vad tecknet heter? Vet någon vad det betyder?
– Det betyder rättvist! Att det alltid måste vara rättvist på båda sidorna om tecknet.
– Tecknet kallas likhetstecknet! När man ser ett likhetstecken så vet man att det alltid är lika mycket på båda sidor om tecknet. Om det inte är det, så är det vår uppgift att se till att det blir rättvist. Titta här…

”De två bröderna hade alltid lika många djur i sina hagar. För det måste alltid vara rättvist på båda sidorna om likhetstecknet.”

Jag ställde 4 bondgårdsdjur i varje hage.

”Men på natten kom en räv och åt upp två lamm från den ena bonden. Hur skulle de göra nu? Det skulle ju alltid vara rättvist mellan de två bröderna. Djuren kan inte gå mellan hagarna på en spång, så den ena brodern kan inte bara ge bort ett lamm.

Som tur var hade de två bröderna en snäll mamma, som hjälpte dem när livet inte var rättvist…”

Nu fick barnen fundera på och laborera fram hur de tyckte mamman skulle göra för att hjälpa sina söner. Det lät ungefär så här,

– Hur tycker ni att mamman ska göra?
– Om mamman ger den ena brodern nya lamm, vad kan man säga att hon gör med mattespråket?
– Om hon tar bort lamm, Vad kallas det med mattespråket?

Genom att uppmuntra barnen att använda addera och subtrahera i vår saga, lärde sig barnen de rätta matematiska termerna, trots sin låga ålder.

Sagan fortsätter med att varje natt försvinner eller kommer det till djur i en av hagarna. Och varje dag måste mamman hjälpa bröderna så att det blir rättvist.

Eleverna laborerade med att både addera och subtrahera. Hela tiden pratade vi om likhetstecknet och dess betydelse. Efter att eleverna laborerat muntligt ett antal gånger, började jag skriva upp de olika talen på mini-whiteboards. För att göra det så konkret som möjligt la jag två whiteboard-tavlor som hagar med ett likhetstecken (två glasspinnar) emellan. På tavlorna skrev jag hur många djur det var i varje hage. Eleverna fick sedan berätta hur jag skulle skriva för att det skulle bli lika mycket på varje sida om likhetstecknet. Additions- och subtraktionstecken hade de sett tidigare, så det var inget nytt för dem.

När vi laborerat klart tillsammans, delade jag in barnen i mindre grupper. Varje grupp fick ett antal bondgårdsdjur och två mini-whiteboards, två glasspinnar och en penna. Under tiden som de arbetade i sina grupper gick jag runt i klassen och lyssnade på deras tankar och matematiska begrepp.

Gissa om jag och mina gruppmedlemmar var nöjda när vi redovisade vårt arbete på Mattelyftet. Jag och klassen fortsatte sedan att utveckla sagan under året och befästa likhetstecknets betydelse. Tror faktiskt att vi lyckades nå målet med att förhindra slutsatsen, -att likhetstecknet = svaret är, …talet blir.

Hmm, min lilla nostalgitripp gör mig sugen på att göra det här igen. Kanske ska jag fråga mina kolleger om jag får introducera likhetstecknet i klasserna? Jag har ju redan spanat in dinosaurierna på fritids. Det kan bli en spännande mattesaga… 😉

Kommentarer (2)

Lämna en kommentar

  • (will not be published)