Från BETT till SETT – jag blir salig på min egen tro

I vintras fick jag möjlighet att ämnesspana på BETT i London. ”Var och en blir salig på sin tro,” var min slutsats då. På SETT- mässan var det min tur att bli spanad på. Lite läskigt, mycket spännande men framförallt roligt.

-Visst blir jag salig på min tro! Ju mer jag arbetar med barn och deras läsvanor, träffar föräldrar, pedagoger, bokbranschen och beslutsfattare blir jag mer och mer övertygad om hur viktigt arbetet med att öka barn och ungdomars läsglädje är.

Lustläsning är en social hävstång – Lustläsning är viktigare än föräldrars yrkesmässiga status. 

Slutsats tagen av OECD – Reading for Change (2002)

Temat för min miniföreläsning var att berätta om mitt senaste läsprojekt i åk4. ”Hur jag motiverar mina elever att läsa hemma med hjälp av micro-learning”. (Ni som inte hade möjlighet att lyssna då, kommer få fler möjligheter när LR lägger ut föreläsningen på webben.)

Bakgrunden till läsprojektet

Innan projektstart läste 77% av eleverna färre än 100 ord/minut. 63% läste mindre än 2 ggr i veckan hemma. 43% förstod inte det hen läste och saknade läslust. Inte konstigt att alla mina försök med utmaningar och vadslagningar inte hade fungerat i klassen. Inte konstigt att mitt läsuppdrag ibland känns som mission impossible.

Hur skulle jag göra nu? Vad skulle kunna trigga igång ”alla”? Dags att tänka nytt och börja spela på elevernas planhalva!

Efter över 20 år i skolan och med läsfrämjande arbete utanför har jag kommit fram till att det bara finns ett sätt att förbättra dessa elevers framtida kunskapsutsikter. De måste ändra sina vanemönster, de måste självmant börja prioritera att läsa hemma. Man kan nästan säga att de behöver någon sorts ”KBT”, med målet att känna läsglädje och se sig som läsare.

Skulle en app, som genom micro-learning uppmanar eleverna att läsa, kunna vara lösningen? Varför inte testa? 😉

Till det skulle jag behöva tre komponenter,

  • app för micro-learning
  • tillgång till böcker
  • tid för boksamtal
App för micro-learning
– Miss Sparks från BETT

Tack vare en god vän har jag möjlighet att använda Moblrns plattform. Innan projektstart programmerade jag in frågor, textavsnitt, filmer, lässtrategier, uppdrag och uppåtpuffar. Uppdragen får eleverna som notiser i sina telefoner och uppåtpuffarna får de som respons på uppdraget. Appen kallar jag Miss Sparks efter inspiration från BETT.

Tillgång till böcker

Många av mina elever kommer från ”bokfattiga” hem, hem där man inte läser, lånar eller köper böcker. Därför har jag bokat in flera biblioteksbesök under våren och samlat ihop ett litet klassrumsbibliotek.

Tid för boksamtal

Vi har en 80 minuters lektion i veckan till vårt förfogande, vilket egentligen är för lite för ett läsprojekt. Det är ledningens tidsprioritering och jag har bestämt mig för att försöka lyckas ändå.

På första lektionen fick eleverna ladda ner appen och svara på ett antal inledande frågor. Tack vare frågorna kan jag föra lite statistik över elevernas läsvanor. Eleverna fick självklart möjlighet att hitta spännande böcker. De var väldigt entusiastiska, svarade snabbt på frågorna och satte igång med att läsa. Senare under eftermiddagen fick de sin första notis om läsning och ett uppdrag. Nya notiser med uppdrag och utmaningar har sedan fortsatt att komma varje dag. Efter varje lässtund skattar eleverna sin läsning, läsupplevelsen eller boken på en skala mellan 1-10. Skattningen ger mig siffror på hur det går och ger eleverna möjlighet att träna sin metakognitiva förmåga.

Nu när eleverna är i gång kan vi använda vår lektion till boksamtal där vi

  • reflekterar över uppdragen
  • berättar om läsupplevelser
  • samtalar utifrån läsförståelsestrategier

Självklart får eleverna tid att läsa vidare i sina böcker och varje lektion avslutar vi med att jag läser högt ur någon bok. Detta inslag ser eleverna som väldigt viktigt, både för att få visa kompisarna vad de läser, men också för att de vill ge varandra boktips.

Bibliotektsbesöken gör vi på annan tid, då jag kan ”låna” elever från andra lektioner och gå i mindre grupper.

Mission completed? (Jag låter siffrorna tala…)

Det är riktigt häftigt att upptäcka att eleverna verkligen läser. De tar uppdragen på allvar och de utvecklas i sin läsning. I skolan ser ämneslärarna redan en förändrad attityd till läsning. Eleverna läser och pratar om det de läser. De ger varandra boktips och hjälper varandra med uppdragen. Tänk om vi kunde ge fler elever denna möjlighet!

Som jag nämnt i tidigare bloggar särskiljer jag inte på att läsa och lyssna. Men eftersom eleverna har fått välja bok själva har flera med lässvårigheter valt att läsa. Gissar att det beror på att det inte finns något krav eller värderingar i bokval eller läshastighet. Jag ser detta som riktigt positivt, eftersom dyslektiker behöver lästräna på sin nivå och ibland ser jag en tendens till att de slutar lästräna när de blivit förtroliga med sina hjälpmedel. Jag vill också poängtera att eleverna självklart får läsa på sina modersmål.

Jag tror att vi kan nå vårt mål, flertalet känner redan att de läser mer och är därmed läsare!

Ett stort tack till MOBLRN för att jag får använda er plattform. Det hjälper mina elever att bli lustläsare!

Kommentarer (1)

  1. Helene Carlsson skriver:

    Lustläsning är verkligen A och O, för både barn, ungdomar och vuxna. Vad har du lust att läsa?

Lämna en kommentar

  • (will not be published)