Ett maraton att bli en läsare

Forskning säger att vi behöver läsa ca 43 km text för att bli en läsare. Det är lika långt som ett maraton. Den här utmaningen står alla barn framför. Det är inte lätt att vara liten!

Nu i sportlovstider tänkte jag spinna vidare på dessa forskarrön och passa på och göra liknelser mellan barns läsande och sport.

Barnets egna väg till läsning börjar i 6 års åldern, när hen ska försöka knäcka läskoden. Att knäcka läskoden är en rejäl utmaning, som både kräver teknik och energi. Hur lätt det går beror på barnets packning, dvs vilka baskunskaper som barnet har med sig från hemmet och förskolan. För att kunna knäcka läskoden ska hen kunna alla bokstäver, veta hur de låter och kunna sätta ihop ljuden till ord. Orden ska sedan sättas ihop till meningar som betyder något. Efter försök på försök knäcker plötsligt hen koden och då känns det som hen aldrig har gjort något annat. Här är en film om hur det kan se ut.

En helt ny värld

En helt ny värld öppnar sig! Lyckan är stor och hen känner sig som en vinnare! Det är då, som den riktiga resan börjar. Det är då maratonloppet börjar. En maratonlöpare behöver bra grundfysik, otaliga timmar med träning och en ordentlig djävlar anamma. Detsamma gäller våra nykläckta läsare. Det här är jätteviktigt att kommunicera med barnens föräldrar. Lika viktigt är det att få föräldrarna förstår att skoltiden inte räcker till för 43 km text. Eftersom 43 km text även kan översättas till 5000 timmar, måste annan tid tas till förfogande. Det är bara vi vuxna som kan hjälpa barnen att prioritera rätt.

Som klasslärare har jag alltid uppmuntrat mina elever att läsa hemma. Vi har haft olika utmaningar för att uppmuntra till ”rätt” prioritering. Som speciallärare har jag olika klassprojekt eller enskilda elevutmaningar för att få till mer läsande hemma.

Som förälder vill jag att mina egna barns lärare gör detsamma. För trots att jag följer alla mina egna tips på Lärandeleks hemsida. (Du kan läsa dem här:  5 tips som skapar läsglädje.) Så lyckas jag inte alltid med att få mina egna barn att prioritera läsning framför film och dataspel. Precis som andra föräldrar behöver jag skylla på att det är fröken som har bestämt att de ska läsa. Som lärare tar jag gärna på mig den skulden!

Hur det går för barnen i läsmaraton

Hur ska det gå för Valter och alla andra nykläckta läsare och deras maraton på 43 km text? Förhoppningsvis får de mycket tid till läsning i skolan och förhoppningsvis har de föräldrar som både vill läsa för och träna med sin nykläckta läsare. Förhoppningsvis ger de inte upp! Precis som med konditionen inför maraton, tappar den som inte tränar läsning, snabbt sitt läsflyt och läsförståelse. Så länge eleven inte kommit i mål, blir varje paus, inte bara en paus utan också en uppförsbacke. Risken är faktiskt att eleven backar i sin utveckling vid varje paus. Två steg framåt, ett steg bakåt. Det är ingen rolig dans och bara du som lärare kan hjälpa din elev. Detta ansvar kan vi inte lägga på eleven eller föräldrar. Vi kan upplysa och hoppas på stöd, men ansvaret är vårt. Det är vi som måste vara coachen och tjatfröken. Har eleven tur, tar föräldrarna vid hemma, men även då står läraren som ytterst ansvarig bakom tjatet. Vi måste helt enkelt låta föräldrarna få skylla på oss.

Uppmana och uppmuntra

Därför vill jag nu i sportlovstider uppmana och uppmuntra mina kolleger att ge sina elever en riktig sportig läxa. Se till att de även sportar läsmuskeln under sportlovet. Jag gissar att om utmaningen inte kommer som ”läxa” från dig som lärare, finns risken att din elev inte läser på en vecka. I värsta fall kanske hen inte läser en ynka rad ur en bok eller tidning den här veckan.

Några klick bort på google eller i facebooksgrupper finns flera exempel på läsutmaningar. Här är några som jag har använt eller tänker använda och som passar för just sportlovet.

Läsbingo för sportlovet

Bokkamraternas läsbingo

Läsgrodans läsutmaning

5 tips som skapar läsglädje

 

Kommentarer (2)

  1. sonja rockberg skriver:

    Du har alldeles rätt i att det är läraren som har ansvar för elevernas läsinlärning och visst är det bra om eleverna vill läsa på loven. Men jag vet att för elever som är alltifrån rätt lässvaga till dyslektiker kan läsuppgifter under lovet förstöra hela deras lov. De skjuter upp och skjuter upp den jobbiga uppgiften (precis som vi alla gör med jobbiga saker), men har naturligtvis dåligt samvete och känner sig stressade. I värsta fall har dessutom föräldrarna tjatat på dem varje dag.
    Jag tycker man kan likna det vid att vuxna får med sig svåra arbetsuppgifter som de måste utföra under semestern.
    Dessutom vet jag av erfarenhet att det går att lära elever (även de som har lässvårigheter) att läsa även om de inte läser på loven. Så låt alla barn få känna att de verkligen har lov!

  2. mariabjorsell skriver:

    Ber om ursäkt för att jag varit otydlig i mitt inlägg angående läsandet och lyssnadet. Det är lika bra och viktigt att läsa med öronen som med ögonen. Vad jag vill förmedla är att det är tufft och kämpigt att bli en läsare och att det inte finns några genvägar. Men jag missade att säga att lyssnarglädje och läsglädje är samma sak.

    Jag vill dock att mina elev ska få utmaningar under sportlovet oavsett om de lyssnar istället för läser själva. Utmaningar är inte en läxa, utan en utmaning och våra elever behöver plöja igenom en stor mäng text för att få ordförråd och textförståelse. Det betyder dock inte att alla ska läsa själva eller att alla måste anta utmaningen.

Lämna en kommentar

  • (will not be published)