Tända stjärnögon hos elever och föräldrar

Att tända elevers stjärnögon är en häftigt. Det pratar vi lärare gärna om. Tillfredsställelsen vi känner, när vi ser att stjärnögonen glimmar till hos eleverna. Det är kvittot på att vi lyckats med vårt uppdrag. Att eleven känner att hen lärt sig något nytt och längtar efter mer.

I höst har jag även fått möjlighet att tända stjärnögon hos föräldrar. Det är minst lika tillfredställande!

I min blogg, Tärningen är kastad – föräldrar som läscoacher berättade jag om skolans satsning på att öka barns läsning utanför skolan. Där berättade jag också varför skolan startade lässatsningen. I den här bloggen berättar jag lite vad jag gör.

Min skola ligger i ett icke socioekonomiskt privilegierat område. Där av anledningen till att skolan har bestämt sig för att satsa på en föräldragrupp. Genom skolans bokcirkel har nu föräldrarna en möjlighet att göra ett val. Ett val som gör skillnad.

Varje torsdag träffar jag en liten skara föräldrar, som har bestämt sig för att göra skillnad och bli läscoacher. Varje torsdag lämnar jag gruppen med känslan att det är precis det vi gör. Tillsammans gör vi skillnad. Läscoachande förälder ger ju sina barn, bra förutsättningar att klara av framtida kunskapskrav.

”När läsning värdesatts av familjen, visar barnen
också ett större intresse för läsning i skolan.”

Harrington (2009)

Bokcirkel för föräldrar

Skolans ”Bokcirkel för föräldrar” har blivit mer av en samtalsgrupp än en bokcirkel. Vi träffas under en timme, en gång i veckan. Mitt mål är att ge föräldrarna inspiration och verktyg för att skapa läsglädje och studiemotivation. Jag vill tända föräldrarnas stjärnögon, för då går de hem och rustar sina barn inför kommande utmaningar.

Till varje träff har jag förberett ett ämnesområde med en bild eller en berättelse. Med utgångspunkt från samtalsämnet har vi sedan diskuterat och reflekterat. Här är några exempel från höstens samtal.

Ordförrådet

Skillnaden i ordförråd hos barn som läser och lyssnar på böcker, kontra barn som prioriterar att göra annat, är självklarheter för oss lärare. Men var något nytt för de här föräldrarna. Den här bilden öppnade upp för diskussion om hur viktiga föräldrar är och att de behöver hjälpa sitt barn att prioritera ”rätt”.

Dessutom pratade vi om hur mysigt det är att läsa högt eller lyssna på en bok tillsammans.

Skapa läsglädje under ledorden
Uppmuntra, Utmana, Utforska.

 En fråga som många föräldrar brottas med är, Hur ska jag få mitt barn att prioritera läsning framför annat? Under våra träffar har vi pratat om vikten av att engagera sig i barnets läsning och uppmuntrar, utmanar och utforskar  litteratur tillsammans med sitt barn. Du kan få fler tips här.

Viktiga förkunskaper

Några frågor som vi har diskuterat under våra träffar är, Vilka förkunskaper behöver våra barn för att överhuvudtaget kunna lära sig att läsa? Vad kan föräldrar fylla barnens  ryggsäckar med inför lässtart? Hur gör de det på ett lekfullt sätt? Vad är egentligen fonologisk medvetenhet?

Den här bilden gav föräldrarna en insikt om att de kan hjälpa sitt barn på flera sätt, nu när barnen håller på att knäcka läskoden.

Läsförståelse strategier

Självklart har vi pratat om läsförståelse strategier. Varför läsförståelse strategier är viktiga för barnets fortsatta läsintresse? Hur du som vuxen kan ge barnen förståelsestrategier genom att läsa för hen. Under våra träffar har jag läst högt för föräldrarna och modellerat med hjälp av bokkamraterna. Föräldrarna har fått bokmärken med Bokkamraterna för att använda hemma. Det här har varit mycket uppskattat och öppnat för diskussioner i gruppen.

Det är en ynnest att få träffa dessa vetgiriga föräldrar. Varje träff ger vi varandra boktips på böcker som vi kan läsa högt. Vi berättar anekdoter och funderingar kring vårt eget läsande och barnens läxor.

Tillsammans stöttar vi och ger varandra inspiration. Vi tänder stjärnögon!

Alla sommarläsare är vinnare i årets läsutmaning

Förra veckan presenterade Legilexi vinnarna i sin nationella läsutmaning www.jagharläst.se. Det är med extra stor glädje jag gratulerar Husbygårdsskolan i Akalla till vinst. Stort Grattis och lycka till med er fortsatta resa i fantasins och vetenskapens värld!

I min blogg, Vinnare eller förlorare under sommarlovet? skrev jag om vikten av sommarläsning och tipsade om www.jagharläst.se. I den här bloggen tänkte jag reflektera lite över resultatet och varför det är extra kul att en Akallaskola vann.

En bok var = 37 000 vinnare

Statistiken från sommarens läsande barn är härlig läsning. 2 000 klasser från 198 av Sveriges kommuner har deltagit och eleverna har tillsammans skrivit över 37 000 recensioner under sommarlovet.

Med 2 000 deltagande skolklasser och 37 000 recensioner, blir det i snitt ca 19 recensioner per klass. Enligt statistik från skolverket går det 19 elever i genomsnitt per klass. Alltså kan man säga att de elever som deltagit i utmaningen har läst varsin bok i sommar. Med mitt lilla räkneexempel betyder det att 37 000 recensioner representeras av 37 000 elever. (Gissningsvis stämmer inte detta, eftersom det troligtvis finns elever som har läst och lämnat in flera bokrecensioner och några elever i varje deltagande klass har sorgligt nog inte läst alls.) Men för enkelhetens skull och essensen i min blogg känns det bra att utropa 37000 vinnare i sommar!

Stort Grattis till ALLA som har sommarläst!

Sommarlovstapp

De här underbara siffrorna till trots, kan jag inte släppa min oro för återkommande fråga. Skulle eleverna i Husbygårdsskolan ha läst ändå, om inte skolan gett dem läsläxa under sommaren? Eller skulle dessa barn ha haft det som på engelska kallas ”summer reading loss”, dvs sommarlovstapp i sin läsförmåga? Det kan vi inte veta, men studier visar att det är sannolikt. Eftersom forskning också visar att, av de elever som tappar i sin läsförmåga är det de redan svaga eleverna som tappar mest, så är min oro befogad! Forsätter jag med mina små räkneexempel, så har jag riktigt stor anledning att känna oro. 2 000 skolor är visserligen 40 % av Sveriges grundskolor men 37 000 elever är bara 4% av Sveriges grundskoleelever. Förhoppningsvis finns det många sommarläsare bland de 96% av eleverna som inte deltog i den här läsutmaningen. Men risken är att det finns alltför många elever som har ett sommarlovstapp.

Sommarens vinnare

Husbygårdsskolan i Akalla, Stockholm kammade hem vinsten med flest lästa böcker och recensioner. Som sagt var, det är lite extra häftigt att just Husbygårdsskolan vann. Skolan ligger nämligen i ett av Stockholms ”tuffare områden”, där 82% av befolkningen har utländsk bakgrund, endast 35% av de vuxna har eftergymnasialutbildning och arbetslösheten 2016 låg på 6,8%. Vad jag försöker säga med den här statistiken är att, vinnarna troligtvis inte växer upp i akademiska hem, med läsande förebilder och lättillgänglig litteratur. Jag vågar nog till och med påstå, att det är tack vare skolan som eleverna har läst mycket i sommar.

”Samtliga elever uppmanas att läsa minst en bok. Elever som gått i klasserna 1, 2 och 3 har som utmaning att tillsammans inom klassen läsa 100 böcker. Alla klasser som klarar det bjuds på ett biobesök och om över 95% av alla elever läst en bok, tältar jag i Husby 5/12”

Citat, Magnus Duvnäs, Rektor, Husbygårdsskolan i Akalla

Utmaningar och belöningar ger resultat! Lärare har fått tälta förut och med tanke på vad våra elever har att vinna, är ett biobesök en billig ekonomisk uppoffring för en skola.

Jag har förstått att Legilexi funderar på att även utmana eleverna under terminen. Det hoppas jag på! Tills dess får vi lärare hitta på egna utmaningar och belöningar för att få våra elever att läsa utanför skolan. Ni får gärna berätta hur ni gör på er skola.

Hur vi gör på Orminge skola kommer jag återkomma till under hösten.

Vill ni involvera föräldrarna? En länk där föräldrar får tips på hur de kan skapa läsglädje finns här.

ps. Jag undanbeder mig kommentarer angående mitt räknesätt. En blogg är en blogg, inte vetenskap och jag har försökt illustrera mina tankar med siffror och statistik, vilket självklart alltid går att göra på flera sätt. Om du är nyfiken på var jag har hittat siffrorna så har jag använt de här sidorna.

https://www.skolverket.se/statistik-och-utvardering/statistik-i-tabeller/snabbfakta-1.120821

http://statistik.stockholm.se/omradesfaktax

Likhetstecknet, lika med rättvist

Livet är inte rättvist, men likhetstecknet är! Likhetstecknets betydelse, att det ska vara lika mycket på båda sidor om tecknet, kan vara svårt för vissa elever att förstå. Liknelsen likhetstecknet =  rättvist kan hjälpa dessa elever.

När jag fick höra att ettorna som jag arbetar läsutvecklande med, snart ska introduceras för likhetstecknet, blev jag nostalgisk. Jag började tänka på hur jag har introducerat likhetstecknet för mina elever och hur jag som speciallärare har arbetat med elever som har svårt att förstå tecknets innebörd. Mina tankar tänkte jag dela med er i den här bloggen.

När jag för ganska många år sedan gick Mattelyftet fick min grupp i uppdrag att filma en lektion i min klass. Både klasskamrater och lärare blev något skeptiska till gruppens lektionsupplägg, när det förstod att vi tänkt introducera likhetstecknet i klassen. Kruxet var nämligen att jag hade en förskoleklass och förskolebarnen ansågs inte vara abstrakta nog. Något min grupp förstås inte såg som ett hinder. Vi hade ju inte tänkt vara abstrakta, utan däremot väldigt konkreta. Vår plan var att visa likheten mellan likhetstecknet och lika mycket, dvs rättvist. Säg den 6 åring som inte har ett högt rättvisepatos!

Syftet med lektionen var att, på ett konkret och spännande sätt pränta in i barnen att likhetstecknet betyder, – att det är lika mycket på båda sidorna om tecknet, dvs rättvist.

Målet var att förhindra den alltför vanliga slutsatsen, -att likhetstecknet betyder svaret är, …talet blir.

För att vara så konkreta som möjligt, använde vi oss av bondgårsdjuren från fritids och en saga om två bröder, som alltid skulle ha det rättvist. (När jag har arbetat med äldre elever, har jag självklart skippat sagan, men plockmaterial har varit mycket väsentligt.)

”Det var en gång två bröder. De var som bröder är mest. De älskade varandra och hjälpte varandra. Och som det ofta är mellan bröder, så var det viktigast av allt att det alltid var rättvist mellan dem. De båda bröderna bodde därför i varsin likadan stuga, med varsin likadan bondgård och varsin likadan hage, med lika många djur i.  Mellan de två hagarna gick det en å och över ån två spångar. ”

Som brukligt var satt förskolebarnen i ring runt mig och under tiden som jag berättade la jag två gröna A4 papper på mattan. Jag la dem med ett litet mellanrum emellan sig, för att symbolisera ån och så la jag två glasspinnar som spångar. De två spångarna bildade såklart ett likhetstecken.

För att få igång elevernas matematiska tankar och nyfikenhet sprängde jag självklart in frågor i min lilla saga. Frågorna blir såklart olika beroende på ålder och tidigare kunskaper hos eleverna, men med förskoleklassen lät det ungefär så här,

 – Ser ni att de två spångarna bildar ett tecken? Har ni sett det förut? I vilket sammanhang? Vet någon vad tecknet heter? Vet någon vad det betyder?
– Det betyder rättvist! Att det alltid måste vara rättvist på båda sidorna om tecknet.
– Tecknet kallas likhetstecknet! När man ser ett likhetstecken så vet man att det alltid är lika mycket på båda sidor om tecknet. Om det inte är det, så är det vår uppgift att se till att det blir rättvist. Titta här…

”De två bröderna hade alltid lika många djur i sina hagar. För det måste alltid vara rättvist på båda sidorna om likhetstecknet.”

Jag ställde 4 bondgårdsdjur i varje hage.

”Men på natten kom en räv och åt upp två lamm från den ena bonden. Hur skulle de göra nu? Det skulle ju alltid vara rättvist mellan de två bröderna. Djuren kan inte gå mellan hagarna på en spång, så den ena brodern kan inte bara ge bort ett lamm.

Som tur var hade de två bröderna en snäll mamma, som hjälpte dem när livet inte var rättvist…”

Nu fick barnen fundera på och laborera fram hur de tyckte mamman skulle göra för att hjälpa sina söner. Det lät ungefär så här,

– Hur tycker ni att mamman ska göra?
– Om mamman ger den ena brodern nya lamm, vad kan man säga att hon gör med mattespråket?
– Om hon tar bort lamm, Vad kallas det med mattespråket?

Genom att uppmuntra barnen att använda addera och subtrahera i vår saga, lärde sig barnen de rätta matematiska termerna, trots sin låga ålder.

Sagan fortsätter med att varje natt försvinner eller kommer det till djur i en av hagarna. Och varje dag måste mamman hjälpa bröderna så att det blir rättvist.

Eleverna laborerade med att både addera och subtrahera. Hela tiden pratade vi om likhetstecknet och dess betydelse. Efter att eleverna laborerat muntligt ett antal gånger, började jag skriva upp de olika talen på mini-whiteboards. För att göra det så konkret som möjligt la jag två whiteboard-tavlor som hagar med ett likhetstecken (två glasspinnar) emellan. På tavlorna skrev jag hur många djur det var i varje hage. Eleverna fick sedan berätta hur jag skulle skriva för att det skulle bli lika mycket på varje sida om likhetstecknet. Additions- och subtraktionstecken hade de sett tidigare, så det var inget nytt för dem.

När vi laborerat klart tillsammans, delade jag in barnen i mindre grupper. Varje grupp fick ett antal bondgårdsdjur och två mini-whiteboards, två glasspinnar och en penna. Under tiden som de arbetade i sina grupper gick jag runt i klassen och lyssnade på deras tankar och matematiska begrepp.

Gissa om jag och mina gruppmedlemmar var nöjda när vi redovisade vårt arbete på Mattelyftet. Jag och klassen fortsatte sedan att utveckla sagan under året och befästa likhetstecknets betydelse. Tror faktiskt att vi lyckades nå målet med att förhindra slutsatsen, -att likhetstecknet = svaret är, …talet blir.

Hmm, min lilla nostalgitripp gör mig sugen på att göra det här igen. Kanske ska jag fråga mina kolleger om jag får introducera likhetstecknet i klasserna? Jag har ju redan spanat in dinosaurierna på fritids. Det kan bli en spännande mattesaga… 😉

Tärningen är kastad – föräldrar som läscoacher

Tärningen är kastad! Jag har gjort mitt val. Inget mer tomt prat om att jag vill inspirera föräldrar till att bli läscoacher. Nu är det på allvar. Nu har jag bjudit in föräldrarna på skolan till en bokcirkel. En bokcirkel där de ska inspireras till att bli läscoacher. Kommer jag lyckas inspirera dem? Kommer det komma några på bokcirkeln? Viktigast av allt! Kommer eleverna att lyckas bättre med sin läsutveckling?

Tärningen är kastad, även för föräldrarna. Nu har de ett val. Kommer de att komma? Vill de bli sitt barns läscoach? Oavsett vad de väljer så kommer det att få konsekvenser för barnen. Det visar forskning och olika studier tydligt. Föräldrar som engagerar sig i sina barns skolgång underlättar barnets kunskapsutveckling. Att föräldrar är nyckeln till framgång när skolor vänder negativa kunskapstrender kan vi till exempel se i Vetenskapens värld, avsnitt 1, Bästa skolan . (Skynda att titta, SVT har bara rättigheterna tills 20/9.)

I skrivandets stund vet jag inte ännu hur många som är intresserade, inte ens om det kommer någon. Jag vet inte om det bara kommer redan ”frälsta”föräldrar, de som är litterära, läser mycket och tar sig tid att samtala med sina barn eller om jag faktiskt har lyckats väcka några nya intressenter till liv. Håll tummarna! I höst återkommer jag med en rapport om läget.

Förändra invanda mönster

Hur ska jag gå till väga? Hur ska jag få föräldrar inspirerade? Det gäller att ändra invanda vardagsmönster utan att skuldbelägga. Jag vill ju att föräldrarna ska känna harmoni, när de läser eller lyssnar tillsammans med sitt barn. Det ska nog gå… 😉

Syftet med bokcirkeln är att få föräldrarna att läsa och lyssna på sagor och andra texter med sina barn. Att ge föräldrarna verktyg så att de kan samtala med sitt barn om skoldagen, hjälpa till med hemuppgifter, och framför allt visa intresse för barnets läsutveckling.

Målet är att fler elever på skolan ska bli lustläsare. Vi vet att lustläsning är en social hävstång och att lustläsning är viktigare än föräldrars yrkesmässiga status. Slutsatser tagna av OECD – Reading for Change (2002). Därför är detta även skolans utvecklingsområde och mål.

Samtalen kommer utgå från boken, En sagolik gåva – från sagostund till läsglädje. Jag kommer ge konkreta samtalsverktyg, lärandelekar och betona att det går minst lika bra att lyssna som att läsa. Eftersom jag är mycket inspirerad av Barbro Westlund och hennes tankar om ”expertläsare” som tänker högt, planerar jag att läsa högt för deltagarna. Något som jag tror att de inte är vana vid. Till varje träff kommer föräldrarna få ett uppdrag, som vi sedan kan diskutera och prata om på bokcirkeln. Gissar att föräldrarnas frågor och diskussioner utifrån uppdragen är avgörande för bokcirkelns måluppfyllelse.

Bokcirkeln är tänkt att pågå under ca 5 veckor, en timme per vecka. Tiden ligger innan fritids stänger, så att föräldrarna inte ska behöva ordna annan barnpassning. Om det visar sig att det finns ett intresse att lägga bokcirkeln senare på kvällen, så kommer jag självklart försöka lösa det. Om deltagarna känner att de vill fortsätta efter 5 veckor, är tanken att vi fortsätter några veckor till. Jag tror att dessa frågor kommer lösa sig under tiden, beroende på gruppens dynamik.

På skolan finns inte bara många nationaliteter och nyanlända, utan också ett stort antal elever vars föräldrar har negativ erfarenhet av sin egen skolgång. Hoppas, några av dessa kommer delta i bokcirkeln. Hoppas, jag kommer kunna inspirera. Hoppas, jag kan ge dem verktyg, så att deras barn blir lustläsare. Hoppas, hoppas! Tärningen är kastad!

Här är länkar till Vetenskapens värld och SVT nyheter

Här är länk till artikel om Barbro Westlund från Specialen.

Här är en länk till En sagolik gåva – från sagostund till läsglädje.

Tidning i skolan – En demokratifråga?

Är det en demokratifråga att ha en nyhetstidning i skolan? Eller är det bara min subjektiva syn på nyhetsflödet? I sommar har jag reflekterat över detta. En reflektion som jag tänkte dela med mig, eftersom den tyvärr oroar mig.

Efter över 20 år som lärare i olika skolor, kommuner och upptagningsområden ser jag att skolans kompensatoriska uppdrag är en enormt viktig demokratisk fråga. Som tur är ifrågasätter nog ingen skola detta. Men frågan är om skolan lyckas? I skollagens 1 kapitel 4 § beskrivs skolans kompensatoriska uppdrag så här,

”Barn och elever ska ges stöd och stimulans så att de utvecklas så långt som möjligt. En strävan ska vara att uppväga skillnader i barnens och elevernas förutsättningar att tillgodogöra sig utbildningen.”

Lyckas alla skolor med det kompensatoriska uppdraget att ge alla barn ett rikt språk och omvärldskunskap?

Sommarbild – Sommarreflektion

Här är bilden som startade min reflektion! Min reflektion om olikheter i förutsättningar och skörheten i demokratifrågan. En härlig sommarbild på dottern som läser tidningen. Sedan start av SVD Junior har barnen fått tidningen en gång i veckan. Den äldsta var då i mellanstadieåldern och för henne var tidningen perfekt. Flickan på bilden gick då på lågstadiet och tyckte det var kul att titta på bilderna, läsa rubriker, ingresser och roliga historier. Genom deras hunger efter tidningen förstår jag att deras skolor eller fritids inte hade något liknande att läsa. Fortfarande kastar de sig över tidningen varje tisdag och läser från pärm till pärm. De kommenterar och diskuterar innehållet mellan sig och oss vuxna. Mitt lärarhjärta njuter av språkutvecklingen och föräldrahjärtat ser med stolthet hur barnen utvecklar kloka tankar om sin omvärld. I sommar har lillebror börjat läsa rubriker och ingresser och äldsta dottern slåss med oss föräldrar på morgonen om dagstidningen. Så varför min oro?

Demokratifråga

Jo, att prenumerera på en nyhetstidning för barn är verkligen dyrt. Som förälder måste du både vara nyhetsnörd och kunna prioritera ekonomiskt. Därför min oro! Alldeles för många barn missar den här chansen att förkovra sig i texter om stora och små händelser i världen och därmed missar de ett viktigt tillfälle att utveckla sin förståelse för vår komplexa värld. Det skrämmer mig! Det är genom förståelse och kunskap som demokratier skapas. Min oro bottnar i vad som händer när skolan inte lyckas ta sitt kompensatoriska ansvar. När segregation, bestående klassmönster och utanförskap riskerar att öka.

Jag vet att många skolor uppmärksammar Lilla Aktuellt och tittar på nyheter tillsammans med sina elever. Det är fantastiskt bra! Men hur många skolor prenumererar på en tidning till sina elever? Hur många elever läser en nyhetstidning? Hur många skolor tar sitt kompensatoriska ansvar i den här frågan?

Nyhetsnörd som fastnat i gamla spår?

Varför hakar jag upp mig på det här? Varför är det så viktigt att vi låter eleverna läsa nyheterna och inte bara titta på dem? Är jag bara en nyhetsnörd som fastnat i gamla spår? Jag hittar ingen evidensbaserad forskning på just den här frågan, men utifrån ett språkutvecklande synsätt, så är det ingen nyhet att det skrivna ordet är mycket viktigt. Enligt Ingvar Lundberg, Professor i psykologi, Göteborgs universitet och Mats Myrberg, Professor i specialpedagogik, Stockholms universitet, så kommer 9 av 10 ord som vi använder från skriven text. Eftersom nyheter innehåller många ämnesspecifika ord och begrepp i dess rätta sammanhang, har eleverna verkligen möjlighet att utöka sitt ordförråd via tidningen.

 

Måhända har jag fastnat i gamla spår, men utifrån ett språkutvecklande perspektiv och utifrån elevernas möjlighet att förstå komplexiteten i världen anser jag att alla skolor har en skyldighet att prenumerera på en nyhetstidning åt sina elever.

Varje skolbibliotek, fritidsrum eller klubbrum borde ha nyhetstidningen väl synlig, så att elever blir nyfikna på sin omvärld utanför närmiljön. Visst är det en demokratifråga! Vad anser du? Hur ser det ut på din skola?

Länk till SVD Junior

Länk till 8-sidor

Jag ska börja skolan, ny termin och nya utmaningar

Sommarlovet går mot sitt slut och jag med flera har satt igång de små grå för ett tag sedan. I morgon sätter vi igång på allvar. Samma känsla varje år, utvilad, nöjd med sommaren, lite vemod men med en kreativ längtan efter nystart ser jag framemot höstens utmaningar.

Mitt uppdrag på skolan kommer i år att vara riktad mot de yngre barnen och deras läsutveckling och läslust. Som jag sagt så många gånger förr,

– Vi lärare kan lära de flesta elever att läsa, men vi kan inte lära ut läslust. Läslust kommer från elevens tidigare erfarenheter, litterära upplevelser och språkutveckling. 

Därför vill jag berätta om två material som jag tänkt använda i höst för att främja just elevernas läslust. Jag hoppas att ni som blir nyfikna hinner sätta er in i materialet innan skolan drar i gång på högvarv.

Utan lyssnarlust – inga lustläsare

Tyvärr saknar alldeles för många elever på vår skola längtan efter att förflytta sig in i fantasins värld och slukas upp av läsäventyren. Något som speglar av sig på elevernas studieresultat. Visst har vi lyckats vända vissa negativa trender genom olika projekt, men långt ifrån tillfredställande. I år prioriterar vi att försöka ge de yngre eleverna lyssnarlust, vilket vi räknar med ska skapa viljan att vilja lära sig läsa. En vilja som verkligen är viktig för att orka traggla igenom den mängd text som behövs för att bli en lustläsare.

Min plan är att arbeta med eleverna i förskoleklass och årskurs 1. Jag hoppas på ett gott samarbete med deras ordinarie pedagoger och speciallärare. Dessutom ska jag arbeta hårt med att få med elevernas föräldrar på tåget. Det är med dem som coacher vi kommer få de största vinnarna.

Ni kan räkna med att jag under höstens spaningar låter er vara med i vår utmaning… 😉

Kartlägga elevernas fonologiska medvetenhet

Det tar ca 6 månader att lära sig att läsa, men det förutsätter att eleven bland annat är fonologiskt medveten. Därför är det ytterst viktigt att vi hittar de elever som inte har fått tränat denna förmåga innan skolstart.

Så snart terminen är i gång kommer jag att kartlägga elevernas fonologiska medvetenhet, både för att hitta de som kommit långt i sin utveckling, som är redo för att lära sig att läsa och för att hitta de som vi i skolan behöver stimulera extra mycket. Bland dessa elever finns ju även elever som trots stor språklig stimulans inte utvecklat sin fonologiska medvetenhet tillfredställande. Elever vars lässvårigheter troligtvis beror på dyslexi. Tänk vad dessa elever har att vinna om vi lyckas kartlägga dem redan nu!

Jag kommer använda mig av material från stiftelsen Legilexi. Där finns både bra screening och en fantastisk övningsbank med lekar och lektioner som passar i förskoleklass och årskurs 1.

”Jag ska börja skolan”.

För att uppmuntra läslust och nyfikenhet för det skrivna ordet planerar jag att arbeta med den nya antologin ”Jag ska börja skolan”, från En bok för alla.

Under våren har jag fått äran att ta del av innehållet och varit med och arbetat fram lärarhandledningen som tillhör antologin. Jag kan varmt rekommendera den till alla som ska arbeta med förskoleklass eller ettor. Antologins texter tar upp allt från uppropet till vad som händer på rasten, att få nya kompisar och att äntligen förstå vad bokstäverna betyder.

Lärarhandledningen innehåller bland annat lärandelekar som tränar elevernas fonologiska medvetenhet, läsförståelse, matematiska begrepp och vardagligt samspel.

Lärarhandledningen finns på En bok för allas hemsida.

Hoppas ni hittar guldkorn i antologin, dess lärarhandledning och bland materialet hos Legilexi. Hoppas de och min blogg kan vara till stor inspiration under hösten! 😊

Antologin finns på En bok för alla, Bokus, Adlibris.

Länk till Legilexi.

Vinnare eller förlorare under sommarlovet?

Sommarlov! Bara ett par veckor kvar till sommarlovet. Det känns i både kropp och själ. Betygsstress och avtrappning varvas i klassrum och personalrum. Jag tror att vi är många som längtar…

Men, tyvärr känner jag en viss stress inför sommarlovet. En stress för de 45 % av lågstadieeleverna som kommer tappa sin avkodningsförmåga under lovet. De redan svaga eleverna som kommer komma tillbaka i höst med en ännu större och brantare läsutmaning framför sig. Jag känner oro för de som kommer jämföra sig med sina klasskamrater och kanske tappa självkänslan. Jag känner oro att Matteuseffekten kommer skapa vinnare och förlorare när läsgapet mellan klasskamraterna blir allt större efter sommaren. Läs mer om Matteuseffekten i Maria Kempes blogginlägg.

Runt hälften av lågstadieeleverna kommer av olika anledningar har läst under sommarlovet, antingen för att den egna läslusten har infunnit sig eller för att vuxna i närhet har uppmuntrat, stöttat och coachat även under sommaren. Sommarcoachningen beror troligtvis på att den vuxne själv längtar efter att få sjunka in i en bok. Men den kan också bero på  att vuxna i barnets närhet känner alvaret i sitt vuxenansvar gentemot hens kunskapsutveckling. Här är en fin film om vuxenansvar och läsning. Varför inte länka in filmen i något av läsårets sista veckobrev?

Min stress är inte obefogad. Jag vet att många elever som jag kommer arbeta med i höst kommer göra allt för att slippa träffa mig. (Det är en speciallärares lott som jag inte tar personligt.) Flera kommer finslipa sina strategier för att slippa läsa och några kommer lyckas gömma sig bland lärarens ”tusen” elevuppdrag. Jag glömmer faktiskt aldrig en av mina elever i årskurs 2 som jag blev lärare till, en höst för många år sedan. Långt in i december lyckades han med konsten att läsa texter han lärt sig utantill för mig, allt för att dölja att han egentligen inte var tillräckligt läskunnig. Smart drag för stunden, men sorgligt eftersom det sedan visade sig att pojken hade dyslexi.

Minnet av mitt eget misslyckande är bara en av många anledningar, som gör att jag skriver ytterligare ett brandtal om vikten av att läsa och lyssna även under sommarlovet. Det är ju vårt vuxenansvar att ge barn lyssnarglädje och läslust!

Här är några tips som jag hoppas att vi pedagoger kan dela med oss, till så många som möjligt inför sommaren. Varsågoda! Ta vad som passar, kopiera och klistra in i veckobrev eller liknande.

Lästävling under sommarlovet

Stiftelsen Legilexi har skapa en informationssida om läsning och en sommarlovstävling, www.jagharläst.se. Från början var informationen avsedd för lärare på lågstadiet, men utmaningen och lästävlingen kan användas i högstadiet. Förutom lästävlingen innehåller sidan handfasta tips till pedagoger och föräldrar om hur de kan peppa sina elever och barn till mer och lustfylld läsning under lovet. Nyfiken? Du kan läsa mer om sommarlovstävlingen här.

”Lura” fram små läsportioner under sommarlovet

Jag hade nyligen ett långt samtal med en mamma till en liten kille med ADHD. Han går snart ut första klass och nästan hela klassen är igång och läser, men av förklarliga anledningar inte hennes son. Mitt råd till henne och till andra föräldrar och pedagoger är att undvika att hamna i tanken att ADHD=Dyslexi redan nu. Inte efter årskurs 1! Visst kan det vara så, men risken är större att det blir en självuppfyllande profetia om vi tänker så. Cross that bridge later… tills dess, peppa, pusha och lura fram lästräning. Risken att den här killen kommer tillhöra de 45% efter vårt samtal är minimal. Inte med den mamman! 😀

Att läsa lite men ofta gäller alla som inte riktigt har kommit igång ännu. Pusha inte med för svåra och långa texter. Se lästräningen som en lek och lästräna i små portioner, OFTA!  (Se likheten mellan lästräning och vår egen motion. Precis som med motion är vardagsmotion mycket bättre än ingen motion alls.)

Uppmuntra därför till lästräning så ofta du kan. Be om läshjälp av recept, pratbubblor i serietidningar, instruktioner, delar av mjölkpaketets baksida, vägskyltar eller reklam. Det finns något att läsa överallt när vi tar på oss läsglasögonen. 😉

Dubbelläsning

För den som kommit igång med läsningen men inte riktigt har fått den där egna läslusten, rekommenderar jag sonens och min senaste utmaning, Dubbelläsning. Det betyder att för varje sida eller kapitel han läser för mig, läser jag dubbelt för honom. På så sätt plöjer vi den ena kapitelboken efter den andra. Vi har provat många morötter för att få till lästräning och kommit fram till att lyssnarglädjen är den bästa moroten, framförallt när den kombineras med ”mutan” att få köpa lego efter ett visst antal utlästa böcker. (Ännu en gång drar jag likheter mellan lästräning och egen motion. Precis som jag behöver en ”muta” för att utmana min egen motionskurva, behöver lilleman det ibland för att motiveras i sin läsutmaning.)

Läs tillsammans och Läs högt för varandra

Sist men inte minst. Läs tillsammans, inte nödvändigt samma bok, bara samtidigt. Kryp upp i soffan, lägg er i hängmattan eller under solparasollet och läs. Läs varsin bok (det går bra att låtsats läsa en bilderbok också), prata om era böcker, läs högt för varandra och njut av närheten och era äventyr.

Vera, Lovis och Valter, snart är det sommarlov! Åh vad jag längtar….

Nyfiken på fler läsutmaningar och tips till föräldrar? Det finns här.

Från BETT till SETT – jag blir salig på min egen tro

I vintras fick jag möjlighet att ämnesspana på BETT i London. ”Var och en blir salig på sin tro,” var min slutsats då. På SETT- mässan var det min tur att bli spanad på. Lite läskigt, mycket spännande men framförallt roligt.

-Visst blir jag salig på min tro! Ju mer jag arbetar med barn och deras läsvanor, träffar föräldrar, pedagoger, bokbranschen och beslutsfattare blir jag mer och mer övertygad om hur viktigt arbetet med att öka barn och ungdomars läsglädje är.

Lustläsning är en social hävstång – Lustläsning är viktigare än föräldrars yrkesmässiga status. 

Slutsats tagen av OECD – Reading for Change (2002)

Temat för min miniföreläsning var att berätta om mitt senaste läsprojekt i åk4. ”Hur jag motiverar mina elever att läsa hemma med hjälp av micro-learning”. (Ni som inte hade möjlighet att lyssna då, kommer få fler möjligheter när LR lägger ut föreläsningen på webben.)

Bakgrunden till läsprojektet

Innan projektstart läste 77% av eleverna färre än 100 ord/minut. 63% läste mindre än 2 ggr i veckan hemma. 43% förstod inte det hen läste och saknade läslust. Inte konstigt att alla mina försök med utmaningar och vadslagningar inte hade fungerat i klassen. Inte konstigt att mitt läsuppdrag ibland känns som mission impossible.

Hur skulle jag göra nu? Vad skulle kunna trigga igång ”alla”? Dags att tänka nytt och börja spela på elevernas planhalva!

Efter över 20 år i skolan och med läsfrämjande arbete utanför har jag kommit fram till att det bara finns ett sätt att förbättra dessa elevers framtida kunskapsutsikter. De måste ändra sina vanemönster, de måste självmant börja prioritera att läsa hemma. Man kan nästan säga att de behöver någon sorts ”KBT”, med målet att känna läsglädje och se sig som läsare.

Skulle en app, som genom micro-learning uppmanar eleverna att läsa, kunna vara lösningen? Varför inte testa? 😉

Till det skulle jag behöva tre komponenter,

  • app för micro-learning
  • tillgång till böcker
  • tid för boksamtal
App för micro-learning
– Miss Sparks från BETT

Tack vare en god vän har jag möjlighet att använda Moblrns plattform. Innan projektstart programmerade jag in frågor, textavsnitt, filmer, lässtrategier, uppdrag och uppåtpuffar. Uppdragen får eleverna som notiser i sina telefoner och uppåtpuffarna får de som respons på uppdraget. Appen kallar jag Miss Sparks efter inspiration från BETT.

Tillgång till böcker

Många av mina elever kommer från ”bokfattiga” hem, hem där man inte läser, lånar eller köper böcker. Därför har jag bokat in flera biblioteksbesök under våren och samlat ihop ett litet klassrumsbibliotek.

Tid för boksamtal

Vi har en 80 minuters lektion i veckan till vårt förfogande, vilket egentligen är för lite för ett läsprojekt. Det är ledningens tidsprioritering och jag har bestämt mig för att försöka lyckas ändå.

På första lektionen fick eleverna ladda ner appen och svara på ett antal inledande frågor. Tack vare frågorna kan jag föra lite statistik över elevernas läsvanor. Eleverna fick självklart möjlighet att hitta spännande böcker. De var väldigt entusiastiska, svarade snabbt på frågorna och satte igång med att läsa. Senare under eftermiddagen fick de sin första notis om läsning och ett uppdrag. Nya notiser med uppdrag och utmaningar har sedan fortsatt att komma varje dag. Efter varje lässtund skattar eleverna sin läsning, läsupplevelsen eller boken på en skala mellan 1-10. Skattningen ger mig siffror på hur det går och ger eleverna möjlighet att träna sin metakognitiva förmåga.

Nu när eleverna är i gång kan vi använda vår lektion till boksamtal där vi

  • reflekterar över uppdragen
  • berättar om läsupplevelser
  • samtalar utifrån läsförståelsestrategier

Självklart får eleverna tid att läsa vidare i sina böcker och varje lektion avslutar vi med att jag läser högt ur någon bok. Detta inslag ser eleverna som väldigt viktigt, både för att få visa kompisarna vad de läser, men också för att de vill ge varandra boktips.

Bibliotektsbesöken gör vi på annan tid, då jag kan ”låna” elever från andra lektioner och gå i mindre grupper.

Mission completed? (Jag låter siffrorna tala…)

Det är riktigt häftigt att upptäcka att eleverna verkligen läser. De tar uppdragen på allvar och de utvecklas i sin läsning. I skolan ser ämneslärarna redan en förändrad attityd till läsning. Eleverna läser och pratar om det de läser. De ger varandra boktips och hjälper varandra med uppdragen. Tänk om vi kunde ge fler elever denna möjlighet!

Som jag nämnt i tidigare bloggar särskiljer jag inte på att läsa och lyssna. Men eftersom eleverna har fått välja bok själva har flera med lässvårigheter valt att läsa. Gissar att det beror på att det inte finns något krav eller värderingar i bokval eller läshastighet. Jag ser detta som riktigt positivt, eftersom dyslektiker behöver lästräna på sin nivå och ibland ser jag en tendens till att de slutar lästräna när de blivit förtroliga med sina hjälpmedel. Jag vill också poängtera att eleverna självklart får läsa på sina modersmål.

Jag tror att vi kan nå vårt mål, flertalet känner redan att de läser mer och är därmed läsare!

Ett stort tack till MOBLRN för att jag får använda er plattform. Det hjälper mina elever att bli lustläsare!

Lyckad ”rörlig” lektion med problemlösning i Happy park!

Jag har tidigare bloggat om vikten av rörelse under lektionstid. I den här tänkte jag dela med mig av en lyckad ”rörlig” lektion – problemlösning i Happy park.

En varm vårdag tog jag ut åk 6 till skolans Happy park. Skolans lekpark för de äldre eleverna. Det var nationella provveckan i matematik och jag hade fått förmånen att ha skolans sexor under en dag. Förståligt nog var många ganska trötta på matte, så jag hade bestämt mig för att ha lektionen utomhus.

På planeringsstadiet upptäckte jag att allt mitt material för utematematik var anpassat för mina yngre elever, vilket försatte mig i en kreativ situation. Antingen kunde jag arbeta om mitt gamla material, göra nytt eller helt tänka om. Jag bestämde mig för det sistnämnda. Med stöd av kursplanen i matematik beslutade jag mig för att låta eleverna träna sin förmåga att skapa, lösa och kommunicera kring problemlösningar.

Jag delade in eleverna i grupper om tre och utrustade dem med whiteboardtavlor, pennor och ett kreativt lekfullt humör. Grupperna fick i uppdrag att leka sig fram till ett eller flera matematiska problem. Jag uppmuntrade dem att pröva de olika attraktionerna och se sig omkring på lekplatsen för att få inspiration. Vi pratade om några av de olika problemlösningar som de stött på i de nationella proven dagen innan och de gav varandra förslag på olika matematiska arbetsområden.

De matematiska problemen skulle gruppen också nivågruppera utifrån A-, C- och E-uppgift. Det fanns inget krav på att de skulle kunna lösa uppgifterna själva och eftersom vi inte hade några mätverktyg eller liknande fanns inga krav på exakthet. Däremot använde några grupper tidtagaruret på telefonen.

Eleverna satte igång så fort de kom till lekparken och ganska snabbt var de igång med at formulera olika typer av matematiska problem. Några gjorde en bana och tog tid på varandra, gjorde frekvenstabeller och diagram. En grupp började diskutera hur de skulle räkna ut gungans svängradie och en annan diskuterade den runda gungans area och omkrets. Vid den oanvända boulebanan stod en grupp och funderade på hur mycket grus det skulle behövas för att förbättra den.

Jag gick runt och lyssnade på deras diskussioner och gav feedback på deras matematiska tankar. Påminde dem om olika formler och tankar kring ekvationer. Gruppen fick försöka betygsätta sina problem och motivera betygskriteriet för mig, som följduppgift fick de formulera om problemet mot ett högre betyg.

-Hur skulle problemet kunna se ut om det var en C-uppgift? Kan ni till och med göra om det till en A-uppgift?

Eftersom de inte behövde lösa problemet själva, där i lekparken, lyckades även elever med ganska stora matematiska svårigheter att göra riktigt bra problem. Vill passa på att ge elevernas ordinarie matematiklärare en eloge för att de var så duktiga på att gör om sina problem mot högre betyg. Det tolkar jag som att eleverna har förstått de olika betygskriterierna och är införstådda i vad som förväntas av dem.

Tillbaka i klassrummet fick eleverna skriva av sina problem på papper och försöka lösa dem. Därefter valde jag ut ett par som vi löste tillsammans.

De problemlösningar som vi inte har löst ännu, kommer eleverna kunna lösa individuellt, i par eller gemensamt i klassen under våren. Jag har dessutom lovat att lägga upp dem på Lektion.se så fort tillfälle ges. (Återkommer såklart när det är gjort.)

Det är eleverna och lektioner som denna som gör lärarjobbet till ett så fantastiskt yrke! ❤️

Eftersom våren är full av små lov avslutar jag med en Valborgshälsning från mina barn… 😉

Mer rörelse på lektionstid, visst går det!

Jag blir så glad när jag ser inslag som det här, för det visar så tydligt att det visst går att släppa loss och få till mer rörelse på lektionstid.

Här dansar eleverna sig till smartare hjärnor.

”Enligt skollagen ska elevhälsan bland annat verka för att varje skola har en miljö som främjar alla elevers hälsa och välmående. Elevhälsan ska alltså även arbeta förebyggande och hälsofrämjande, men detta sker i mycket liten utsträckning enligt Skolinspektionen.”

Stefan Jutterdal, Fysioterapeuterna
Åsa Fahlén, Lärarnas Riksförbund,
Aftonbladet debatt onsdagen 05 apr 2017

Trots all forskning på att rörelse är bra för hjärnan och trots att det står i skollagen, så är det fortfarande bara eldsjälar inom skolan som låter eleverna röra sig på lektionstid.

Alla mår bra av att röra sig, inte bara ”Rörliga Robert” utan alla. ”Läsande Lasse”, ”Pysslande Pelle”  och ”Spelande Sune” behöver det kanske mest, eftersom de troligen inte rör sig lika mycket på fritiden.

Jag förundras över att skolan som är så ”bra” på att haka på trender och pedagogiska nyck inte har tagit till sig det här. Varför? Vad är vi lärare rädda för? Varför släpper vi inte ut mer rörelse i klassrummet?

Under mina 20 år som lärare har jag känt mig relativt ensam i mina försök att låta barnen röra sig under lektionstid. Inte helt ensam. Jag har ofta haft en och annan kollega med mig och några kolleger som tittat på med positiva ögon bredvid. Men jag har aldrig känt att det här är något som hela skolan kan göra tillsammans. Något som alla på skolan skulle må bra av.

Som förälder har jag inte heller någon positiv erfarenhet av rörelse på lektionstid. Mina barn har stort rörelsebehov, men ingen har haft möjlighet att röra sig på lektionstid på lågstadiet. De ”duktiga flickorna”, lyckades sitta still, trots springet i benen. Vilket ledde till att mellanflickan byggde upp ett så stort rörelsebehov under dagen, att hon inte kunde gå hem från skolan. Hon hjulade större delen av vägen hem. Sen satt hon inte still många sekunder hemma och måltiderna intogs ofta i intervaller. Liknade senario utspelar sig igen, med vår yngsta, som tyvärr inte lyckas lika bra med att sitta still i skolan. Som ni kanske kan gissa leder det till att skolan inte blir lika positivt laddad som för hans syskon. Jag önskar att hans lärare bara vågade… 

Det är mycket jag som lärare och förälder kan önska. Mycket som kräver ekonomiska resurser, men den här önskan kostar ingenting! Den har bara vinnare!

Så här gör jag för att få till rörelse på lektionstid

En bana på skolgården

Mina första klasser var på lågstadiet. Klassrummen låg på första våningen med skolgården utanför. Läsfanatiker som jag är, började alla elever med att läsa tyst i 15-30 minuter. Tiden varierade eftersom de fick börja så fort de gick in i klassrummet. Lässtunden avslutades med elevernas första rörelsepass. Alla elever fick ta på sig skor (vintertid, jacka och mössa) och springa 1-3 varv på en bana på skolgården. För att inte eleverna skulle krocka i hallen, släppte jag ut några stycken i taget. Det löste sig oftast automatiskt, eftersom jag såg vilka som ”läst klart” och vilka som ville läsa lite till. Oftast var de elever som har störst rörelsebehov de som läst klart först. Dessa elever fick då automatiskt möjlighet att springa ännu fler varv runt skolgården.

Hopprep, rockringar och hopphage i korridoren.

Alla elever är unika och har möjlighet att koncentrera sig och sitta still olika länge. Därför har jag lagt vikt på att skapa acceptans mellan eleverna och förståelse för våra olika rörelsebehov. Alla elever har haft samma möjlighet att röra på sig efter ett visst antal uppgifter eller minuter. Antingen genom ett eller ett par nya varv på banan eller med hoppreps-paus eller hoppa hage-paus, hjula eller stå på händerna i korridoren. Eftersom detta har gällt alla och alla har förstått varför, så har pauserna förbättrat klassrummsklimatet och studieron. Efter rörelse-pausen, har eleven blivit mer fokuserad och koncentrerad på sitt fortsatta arbete. 

Röris eller annan dans

Minst en gång om dagen, oftast på eftermiddagen efter lunch har jag brutit av med en gemensam rörelsepaus, som Röris eller liknande dans. Precis som eleverna i SVTs inslag sa, så kan det vara pinsamt i början, men det brukar lösa sig ganska snabbt. Särskilt när jag som lärare, inte har något emot att bjuda på mig själv.

Avsluta med avslappning

Rörelse är viktigt för att kroppen ska må bra och för koncentrationen, men mist lika viktigt är återhämtning. Därför har jag även avslutat skoldagen med avslappningsövningar. De sista 5-10 minuterna på skoldagen har eleverna fått lägga sig på golvet eller med huvudet på bänken för att slappna av. Jag har varvat med lugn klassiskmusik eller avslappningsövningar. Tyvärr är avslappning något som många barn har svårt för. Många är spända som pilbågar i början och då får jag gå runt i klassrummet för att lägga en avslappnande hand på dessa barns ryggar. Men precis som med allt annat, så ger övning färdighet och utan våra avslappningsminuter, tror jag att fler elever skulle ha varit uppe i varv på fritids.

Nu när jag inte arbetar i klass lika mycket, försöker jag ändå med olika rörelsepauser. Det är inte lika lätt att göra Röris eller dansa med elever som inte är vana, men det går. Dessutom har vår skola ”Happy park” en fantastisk lekpark för äldre elever, där vi kan ha både lektion och rörelse-paus. (Matematiklektion i ”Happy park” kommer i blogg under våren.)

Det är mycket jag som lärare och förälder kan önska. Jag önskar att alla som arbetar med barn i skolan, vågade släppa ut mer rörelse under lektionstid. Jag önskar att det skulle vara lika självklart som att lära barn att läsa, skriva och räkna.

Jag önskar att vuxna i skolan såg varje unika individ till elev, såg deras rörelsebehov och lät dem utnyttja energin till något positivt. Tänk vilka vinnare vi skulle få!