Vinnare eller förlorare under sommarlovet?

Sommarlov! Bara ett par veckor kvar till sommarlovet. Det känns i både kropp och själ. Betygsstress och avtrappning varvas i klassrum och personalrum. Jag tror att vi är många som längtar…

Men, tyvärr känner jag en viss stress inför sommarlovet. En stress för de 45 % av lågstadieeleverna som kommer tappa sin avkodningsförmåga under lovet. De redan svaga eleverna som kommer komma tillbaka i höst med en ännu större och brantare läsutmaning framför sig. Jag känner oro för de som kommer jämföra sig med sina klasskamrater och kanske tappa självkänslan. Jag känner oro att Matteuseffekten kommer skapa vinnare och förlorare när läsgapet mellan klasskamraterna blir allt större efter sommaren. Läs mer om Matteuseffekten i Maria Kempes blogginlägg.

Runt hälften av lågstadieeleverna kommer av olika anledningar har läst under sommarlovet, antingen för att den egna läslusten har infunnit sig eller för att vuxna i närhet har uppmuntrat, stöttat och coachat även under sommaren. Sommarcoachningen beror troligtvis på att den vuxne själv längtar efter att få sjunka in i en bok. Men den kan också bero på  att vuxna i barnets närhet känner alvaret i sitt vuxenansvar gentemot hens kunskapsutveckling. Här är en fin film om vuxenansvar och läsning. Varför inte länka in filmen i något av läsårets sista veckobrev?

Min stress är inte obefogad. Jag vet att många elever som jag kommer arbeta med i höst kommer göra allt för att slippa träffa mig. (Det är en speciallärares lott som jag inte tar personligt.) Flera kommer finslipa sina strategier för att slippa läsa och några kommer lyckas gömma sig bland lärarens ”tusen” elevuppdrag. Jag glömmer faktiskt aldrig en av mina elever i årskurs 2 som jag blev lärare till, en höst för många år sedan. Långt in i december lyckades han med konsten att läsa texter han lärt sig utantill för mig, allt för att dölja att han egentligen inte var tillräckligt läskunnig. Smart drag för stunden, men sorgligt eftersom det sedan visade sig att pojken hade dyslexi.

Minnet av mitt eget misslyckande är bara en av många anledningar, som gör att jag skriver ytterligare ett brandtal om vikten av att läsa och lyssna även under sommarlovet. Det är ju vårt vuxenansvar att ge barn lyssnarglädje och läslust!

Här är några tips som jag hoppas att vi pedagoger kan dela med oss, till så många som möjligt inför sommaren. Varsågoda! Ta vad som passar, kopiera och klistra in i veckobrev eller liknande.

Lästävling under sommarlovet

Stiftelsen Legilexi har skapa en informationssida om läsning och en sommarlovstävling, www.jagharläst.se. Från början var informationen avsedd för lärare på lågstadiet, men utmaningen och lästävlingen kan användas i högstadiet. Förutom lästävlingen innehåller sidan handfasta tips till pedagoger och föräldrar om hur de kan peppa sina elever och barn till mer och lustfylld läsning under lovet. Nyfiken? Du kan läsa mer om sommarlovstävlingen här.

”Lura” fram små läsportioner under sommarlovet

Jag hade nyligen ett långt samtal med en mamma till en liten kille med ADHD. Han går snart ut första klass och nästan hela klassen är igång och läser, men av förklarliga anledningar inte hennes son. Mitt råd till henne och till andra föräldrar och pedagoger är att undvika att hamna i tanken att ADHD=Dyslexi redan nu. Inte efter årskurs 1! Visst kan det vara så, men risken är större att det blir en självuppfyllande profetia om vi tänker så. Cross that bridge later… tills dess, peppa, pusha och lura fram lästräning. Risken att den här killen kommer tillhöra de 45% efter vårt samtal är minimal. Inte med den mamman! 😀

Att läsa lite men ofta gäller alla som inte riktigt har kommit igång ännu. Pusha inte med för svåra och långa texter. Se lästräningen som en lek och lästräna i små portioner, OFTA!  (Se likheten mellan lästräning och vår egen motion. Precis som med motion är vardagsmotion mycket bättre än ingen motion alls.)

Uppmuntra därför till lästräning så ofta du kan. Be om läshjälp av recept, pratbubblor i serietidningar, instruktioner, delar av mjölkpaketets baksida, vägskyltar eller reklam. Det finns något att läsa överallt när vi tar på oss läsglasögonen. 😉

Dubbelläsning

För den som kommit igång med läsningen men inte riktigt har fått den där egna läslusten, rekommenderar jag sonens och min senaste utmaning, Dubbelläsning. Det betyder att för varje sida eller kapitel han läser för mig, läser jag dubbelt för honom. På så sätt plöjer vi den ena kapitelboken efter den andra. Vi har provat många morötter för att få till lästräning och kommit fram till att lyssnarglädjen är den bästa moroten, framförallt när den kombineras med ”mutan” att få köpa lego efter ett visst antal utlästa böcker. (Ännu en gång drar jag likheter mellan lästräning och egen motion. Precis som jag behöver en ”muta” för att utmana min egen motionskurva, behöver lilleman det ibland för att motiveras i sin läsutmaning.)

Läs tillsammans och Läs högt för varandra

Sist men inte minst. Läs tillsammans, inte nödvändigt samma bok, bara samtidigt. Kryp upp i soffan, lägg er i hängmattan eller under solparasollet och läs. Läs varsin bok (det går bra att låtsats läsa en bilderbok också), prata om era böcker, läs högt för varandra och njut av närheten och era äventyr.

Vera, Lovis och Valter, snart är det sommarlov! Åh vad jag längtar….

Nyfiken på fler läsutmaningar och tips till föräldrar? Det finns här.

Från BETT till SETT – jag blir salig på min egen tro

I vintras fick jag möjlighet att ämnesspana på BETT i London. ”Var och en blir salig på sin tro,” var min slutsats då. På SETT- mässan var det min tur att bli spanad på. Lite läskigt, mycket spännande men framförallt roligt.

-Visst blir jag salig på min tro! Ju mer jag arbetar med barn och deras läsvanor, träffar föräldrar, pedagoger, bokbranschen och beslutsfattare blir jag mer och mer övertygad om hur viktigt arbetet med att öka barn och ungdomars läsglädje är.

Lustläsning är en social hävstång – Lustläsning är viktigare än föräldrars yrkesmässiga status. 

Slutsats tagen av OECD – Reading for Change (2002)

Temat för min miniföreläsning var att berätta om mitt senaste läsprojekt i åk4. ”Hur jag motiverar mina elever att läsa hemma med hjälp av micro-learning”. (Ni som inte hade möjlighet att lyssna då, kommer få fler möjligheter när LR lägger ut föreläsningen på webben.)

Bakgrunden till läsprojektet

Innan projektstart läste 77% av eleverna färre än 100 ord/minut. 63% läste mindre än 2 ggr i veckan hemma. 43% förstod inte det hen läste och saknade läslust. Inte konstigt att alla mina försök med utmaningar och vadslagningar inte hade fungerat i klassen. Inte konstigt att mitt läsuppdrag ibland känns som mission impossible.

Hur skulle jag göra nu? Vad skulle kunna trigga igång ”alla”? Dags att tänka nytt och börja spela på elevernas planhalva!

Efter över 20 år i skolan och med läsfrämjande arbete utanför har jag kommit fram till att det bara finns ett sätt att förbättra dessa elevers framtida kunskapsutsikter. De måste ändra sina vanemönster, de måste självmant börja prioritera att läsa hemma. Man kan nästan säga att de behöver någon sorts ”KBT”, med målet att känna läsglädje och se sig som läsare.

Skulle en app, som genom micro-learning uppmanar eleverna att läsa, kunna vara lösningen? Varför inte testa? 😉

Till det skulle jag behöva tre komponenter,

  • app för micro-learning
  • tillgång till böcker
  • tid för boksamtal
App för micro-learning
– Miss Sparks från BETT

Tack vare en god vän har jag möjlighet att använda Moblrns plattform. Innan projektstart programmerade jag in frågor, textavsnitt, filmer, lässtrategier, uppdrag och uppåtpuffar. Uppdragen får eleverna som notiser i sina telefoner och uppåtpuffarna får de som respons på uppdraget. Appen kallar jag Miss Sparks efter inspiration från BETT.

Tillgång till böcker

Många av mina elever kommer från ”bokfattiga” hem, hem där man inte läser, lånar eller köper böcker. Därför har jag bokat in flera biblioteksbesök under våren och samlat ihop ett litet klassrumsbibliotek.

Tid för boksamtal

Vi har en 80 minuters lektion i veckan till vårt förfogande, vilket egentligen är för lite för ett läsprojekt. Det är ledningens tidsprioritering och jag har bestämt mig för att försöka lyckas ändå.

På första lektionen fick eleverna ladda ner appen och svara på ett antal inledande frågor. Tack vare frågorna kan jag föra lite statistik över elevernas läsvanor. Eleverna fick självklart möjlighet att hitta spännande böcker. De var väldigt entusiastiska, svarade snabbt på frågorna och satte igång med att läsa. Senare under eftermiddagen fick de sin första notis om läsning och ett uppdrag. Nya notiser med uppdrag och utmaningar har sedan fortsatt att komma varje dag. Efter varje lässtund skattar eleverna sin läsning, läsupplevelsen eller boken på en skala mellan 1-10. Skattningen ger mig siffror på hur det går och ger eleverna möjlighet att träna sin metakognitiva förmåga.

Nu när eleverna är i gång kan vi använda vår lektion till boksamtal där vi

  • reflekterar över uppdragen
  • berättar om läsupplevelser
  • samtalar utifrån läsförståelsestrategier

Självklart får eleverna tid att läsa vidare i sina böcker och varje lektion avslutar vi med att jag läser högt ur någon bok. Detta inslag ser eleverna som väldigt viktigt, både för att få visa kompisarna vad de läser, men också för att de vill ge varandra boktips.

Bibliotektsbesöken gör vi på annan tid, då jag kan ”låna” elever från andra lektioner och gå i mindre grupper.

Mission completed? (Jag låter siffrorna tala…)

Det är riktigt häftigt att upptäcka att eleverna verkligen läser. De tar uppdragen på allvar och de utvecklas i sin läsning. I skolan ser ämneslärarna redan en förändrad attityd till läsning. Eleverna läser och pratar om det de läser. De ger varandra boktips och hjälper varandra med uppdragen. Tänk om vi kunde ge fler elever denna möjlighet!

Som jag nämnt i tidigare bloggar särskiljer jag inte på att läsa och lyssna. Men eftersom eleverna har fått välja bok själva har flera med lässvårigheter valt att läsa. Gissar att det beror på att det inte finns något krav eller värderingar i bokval eller läshastighet. Jag ser detta som riktigt positivt, eftersom dyslektiker behöver lästräna på sin nivå och ibland ser jag en tendens till att de slutar lästräna när de blivit förtroliga med sina hjälpmedel. Jag vill också poängtera att eleverna självklart får läsa på sina modersmål.

Jag tror att vi kan nå vårt mål, flertalet känner redan att de läser mer och är därmed läsare!

Ett stort tack till MOBLRN för att jag får använda er plattform. Det hjälper mina elever att bli lustläsare!

Lyckad ”rörlig” lektion med problemlösning i Happy park!

Jag har tidigare bloggat om vikten av rörelse under lektionstid. I den här tänkte jag dela med mig av en lyckad ”rörlig” lektion – problemlösning i Happy park.

En varm vårdag tog jag ut åk 6 till skolans Happy park. Skolans lekpark för de äldre eleverna. Det var nationella provveckan i matematik och jag hade fått förmånen att ha skolans sexor under en dag. Förståligt nog var många ganska trötta på matte, så jag hade bestämt mig för att ha lektionen utomhus.

På planeringsstadiet upptäckte jag att allt mitt material för utematematik var anpassat för mina yngre elever, vilket försatte mig i en kreativ situation. Antingen kunde jag arbeta om mitt gamla material, göra nytt eller helt tänka om. Jag bestämde mig för det sistnämnda. Med stöd av kursplanen i matematik beslutade jag mig för att låta eleverna träna sin förmåga att skapa, lösa och kommunicera kring problemlösningar.

Jag delade in eleverna i grupper om tre och utrustade dem med whiteboardtavlor, pennor och ett kreativt lekfullt humör. Grupperna fick i uppdrag att leka sig fram till ett eller flera matematiska problem. Jag uppmuntrade dem att pröva de olika attraktionerna och se sig omkring på lekplatsen för att få inspiration. Vi pratade om några av de olika problemlösningar som de stött på i de nationella proven dagen innan och de gav varandra förslag på olika matematiska arbetsområden.

De matematiska problemen skulle gruppen också nivågruppera utifrån A-, C- och E-uppgift. Det fanns inget krav på att de skulle kunna lösa uppgifterna själva och eftersom vi inte hade några mätverktyg eller liknande fanns inga krav på exakthet. Däremot använde några grupper tidtagaruret på telefonen.

Eleverna satte igång så fort de kom till lekparken och ganska snabbt var de igång med at formulera olika typer av matematiska problem. Några gjorde en bana och tog tid på varandra, gjorde frekvenstabeller och diagram. En grupp började diskutera hur de skulle räkna ut gungans svängradie och en annan diskuterade den runda gungans area och omkrets. Vid den oanvända boulebanan stod en grupp och funderade på hur mycket grus det skulle behövas för att förbättra den.

Jag gick runt och lyssnade på deras diskussioner och gav feedback på deras matematiska tankar. Påminde dem om olika formler och tankar kring ekvationer. Gruppen fick försöka betygsätta sina problem och motivera betygskriteriet för mig, som följduppgift fick de formulera om problemet mot ett högre betyg.

-Hur skulle problemet kunna se ut om det var en C-uppgift? Kan ni till och med göra om det till en A-uppgift?

Eftersom de inte behövde lösa problemet själva, där i lekparken, lyckades även elever med ganska stora matematiska svårigheter att göra riktigt bra problem. Vill passa på att ge elevernas ordinarie matematiklärare en eloge för att de var så duktiga på att gör om sina problem mot högre betyg. Det tolkar jag som att eleverna har förstått de olika betygskriterierna och är införstådda i vad som förväntas av dem.

Tillbaka i klassrummet fick eleverna skriva av sina problem på papper och försöka lösa dem. Därefter valde jag ut ett par som vi löste tillsammans.

De problemlösningar som vi inte har löst ännu, kommer eleverna kunna lösa individuellt, i par eller gemensamt i klassen under våren. Jag har dessutom lovat att lägga upp dem på Lektion.se så fort tillfälle ges. (Återkommer såklart när det är gjort.)

Det är eleverna och lektioner som denna som gör lärarjobbet till ett så fantastiskt yrke! ❤️

Eftersom våren är full av små lov avslutar jag med en Valborgshälsning från mina barn… 😉

Mer rörelse på lektionstid, visst går det!

Jag blir så glad när jag ser inslag som det här, för det visar så tydligt att det visst går att släppa loss och få till mer rörelse på lektionstid.

Här dansar eleverna sig till smartare hjärnor.

”Enligt skollagen ska elevhälsan bland annat verka för att varje skola har en miljö som främjar alla elevers hälsa och välmående. Elevhälsan ska alltså även arbeta förebyggande och hälsofrämjande, men detta sker i mycket liten utsträckning enligt Skolinspektionen.”

Stefan Jutterdal, Fysioterapeuterna
Åsa Fahlén, Lärarnas Riksförbund,
Aftonbladet debatt onsdagen 05 apr 2017

Trots all forskning på att rörelse är bra för hjärnan och trots att det står i skollagen, så är det fortfarande bara eldsjälar inom skolan som låter eleverna röra sig på lektionstid.

Alla mår bra av att röra sig, inte bara ”Rörliga Robert” utan alla. ”Läsande Lasse”, ”Pysslande Pelle”  och ”Spelande Sune” behöver det kanske mest, eftersom de troligen inte rör sig lika mycket på fritiden.

Jag förundras över att skolan som är så ”bra” på att haka på trender och pedagogiska nyck inte har tagit till sig det här. Varför? Vad är vi lärare rädda för? Varför släpper vi inte ut mer rörelse i klassrummet?

Under mina 20 år som lärare har jag känt mig relativt ensam i mina försök att låta barnen röra sig under lektionstid. Inte helt ensam. Jag har ofta haft en och annan kollega med mig och några kolleger som tittat på med positiva ögon bredvid. Men jag har aldrig känt att det här är något som hela skolan kan göra tillsammans. Något som alla på skolan skulle må bra av.

Som förälder har jag inte heller någon positiv erfarenhet av rörelse på lektionstid. Mina barn har stort rörelsebehov, men ingen har haft möjlighet att röra sig på lektionstid på lågstadiet. De ”duktiga flickorna”, lyckades sitta still, trots springet i benen. Vilket ledde till att mellanflickan byggde upp ett så stort rörelsebehov under dagen, att hon inte kunde gå hem från skolan. Hon hjulade större delen av vägen hem. Sen satt hon inte still många sekunder hemma och måltiderna intogs ofta i intervaller. Liknade senario utspelar sig igen, med vår yngsta, som tyvärr inte lyckas lika bra med att sitta still i skolan. Som ni kanske kan gissa leder det till att skolan inte blir lika positivt laddad som för hans syskon. Jag önskar att hans lärare bara vågade… 

Det är mycket jag som lärare och förälder kan önska. Mycket som kräver ekonomiska resurser, men den här önskan kostar ingenting! Den har bara vinnare!

Så här gör jag för att få till rörelse på lektionstid

En bana på skolgården

Mina första klasser var på lågstadiet. Klassrummen låg på första våningen med skolgården utanför. Läsfanatiker som jag är, började alla elever med att läsa tyst i 15-30 minuter. Tiden varierade eftersom de fick börja så fort de gick in i klassrummet. Lässtunden avslutades med elevernas första rörelsepass. Alla elever fick ta på sig skor (vintertid, jacka och mössa) och springa 1-3 varv på en bana på skolgården. För att inte eleverna skulle krocka i hallen, släppte jag ut några stycken i taget. Det löste sig oftast automatiskt, eftersom jag såg vilka som ”läst klart” och vilka som ville läsa lite till. Oftast var de elever som har störst rörelsebehov de som läst klart först. Dessa elever fick då automatiskt möjlighet att springa ännu fler varv runt skolgården.

Hopprep, rockringar och hopphage i korridoren.

Alla elever är unika och har möjlighet att koncentrera sig och sitta still olika länge. Därför har jag lagt vikt på att skapa acceptans mellan eleverna och förståelse för våra olika rörelsebehov. Alla elever har haft samma möjlighet att röra på sig efter ett visst antal uppgifter eller minuter. Antingen genom ett eller ett par nya varv på banan eller med hoppreps-paus eller hoppa hage-paus, hjula eller stå på händerna i korridoren. Eftersom detta har gällt alla och alla har förstått varför, så har pauserna förbättrat klassrummsklimatet och studieron. Efter rörelse-pausen, har eleven blivit mer fokuserad och koncentrerad på sitt fortsatta arbete. 

Röris eller annan dans

Minst en gång om dagen, oftast på eftermiddagen efter lunch har jag brutit av med en gemensam rörelsepaus, som Röris eller liknande dans. Precis som eleverna i SVTs inslag sa, så kan det vara pinsamt i början, men det brukar lösa sig ganska snabbt. Särskilt när jag som lärare, inte har något emot att bjuda på mig själv.

Avsluta med avslappning

Rörelse är viktigt för att kroppen ska må bra och för koncentrationen, men mist lika viktigt är återhämtning. Därför har jag även avslutat skoldagen med avslappningsövningar. De sista 5-10 minuterna på skoldagen har eleverna fått lägga sig på golvet eller med huvudet på bänken för att slappna av. Jag har varvat med lugn klassiskmusik eller avslappningsövningar. Tyvärr är avslappning något som många barn har svårt för. Många är spända som pilbågar i början och då får jag gå runt i klassrummet för att lägga en avslappnande hand på dessa barns ryggar. Men precis som med allt annat, så ger övning färdighet och utan våra avslappningsminuter, tror jag att fler elever skulle ha varit uppe i varv på fritids.

Nu när jag inte arbetar i klass lika mycket, försöker jag ändå med olika rörelsepauser. Det är inte lika lätt att göra Röris eller dansa med elever som inte är vana, men det går. Dessutom har vår skola ”Happy park” en fantastisk lekpark för äldre elever, där vi kan ha både lektion och rörelse-paus. (Matematiklektion i ”Happy park” kommer i blogg under våren.)

Det är mycket jag som lärare och förälder kan önska. Jag önskar att alla som arbetar med barn i skolan, vågade släppa ut mer rörelse under lektionstid. Jag önskar att det skulle vara lika självklart som att lära barn att läsa, skriva och räkna.

Jag önskar att vuxna i skolan såg varje unika individ till elev, såg deras rörelsebehov och lät dem utnyttja energin till något positivt. Tänk vilka vinnare vi skulle få!

Läraren och den stökiga eleven

Den här spaningen utgår inte från mig själv utan jag reflekterar över läraren och den stökiga eleven. Vilka är framgångsfaktorerna?

För en vecka sedan ordnade Nacka kommun en ganska unik mässa, NES – Nacka Education Summit. Alla Nacka kommuns skolor och förskolor var inbjudna att delta, som utställare, föreläsare och såklart åskådare. Jag vet inte om alla var representerade, men det var en härlig känsla att gå runt och titta på allt bra som skolor och förskolor har att erbjuda. Det gav oss pedagoger både inspiration och uppåtpuffar.

IT, hållbar utveckling och entreprenörskap

Jag kom till mässan med öppna sinnen och visste inte riktigt vad jag skulle förvänta mig eller vad som förväntades av mig. Redan vid ingången bestämde jag mig därför för att ämnesspana. Kort och gott kan jag säga att trenden i Nacka kommuns förskolor och skolor följer samhället i stort. IT, hållbar utveckling och entreprenörskap är de stora frågorna som vi arbetar med. Vilket även märktes på valet av inhyrda talare.

Bland de talare som jag lyssnade på, gav miniföreläsningen ”Läraren och den stökiga eleven” störst intryck. Föreläsningen hölls av Katarina Åkerman, förstelärare på Samskolan i Nacka och Emil Häggbom, föreläsare och coach.

Den stökiga elevens perspektiv

Det unika med den här föreläsningen var, att den inte hölls av en lärare som slog sig för bröstet och berättade hur duktig hen är med sina stökiga elever. Utan den hölls av den stökiga eleven, Emil som berättade hur viktigt lärarens förhållningssätt har varit för hans framtidsmöjligheter. Läraren, Katarina berättade om sina viktigaste framgångsfaktorer för att nå dessa elever, framgångsfaktorer som hon knöt ihop med forskning inom området.

Under mina år som lärare har jag mött dessa elever, som av olika anledningar anses stökiga. På senare år har det blivit extra många, eftersom dessa elever tenderar att ”straffa ut sig” och därmed missar viktiga baskunskaper. Jag känner starkt för dem och vet att jag får bra kontakt med de flesta. Bra kontakt och förståelse för elevens situation är också en av de viktigaste framgångsfaktorerna som forskning, Katarina och Emil lyfter fram.

Vilka är framgångsfaktorerna?

Goda relationer

Forskare som Hattie och Rubie-Davies säger att lärares positiva och negativa förväntningar påverkar elevers beteenden och prestationer. Goda relationer ställer krav på oss lärare att möta eleven med respekt för hens unika personlighet och situation. Vi lärare får helt enkelt förstå att det är vårt förhållningssätt som behöver justeras, inte elevens. Först då kommer vi att kunna nå eleven.

Varierad undervisning

Det finns många sätt att variera sin undervisning på. I föreläsningen ger Katarina exempel på hur hon bygger upp diskussioner och visualiserar, dramatiserar med inlevelse och lek. Hon poängterar vikten av att även låta äldre elever utforska och ta till sig kunskap med flera sinnen.

Anpassade utvärderingsmetoder

Den anpassning som många lärare tycker är svårast att få till, är just att anpassa utvärderingsmetoderna. Jag hör ofta lärare visa frustration för att elever inte klarar av att visa sina kunskaper på prov. Men det finns så många fler sätt att låta elever visa sina kunskaper på än skriftliga och muntliga prov.

Elevmedverkan – Entreprenörskap

Emil trycker på att Katarinas sätt att uppmuntra kreativitet och låta sina elever vara med och påverka undervisning och utvärdering, har varit en viktig framgångsfaktor för honom. Utan henne hade han kanske inte varit den entreprenör han är i dag.

Tydliga mål och kunskapskrav

Många ”stökiga” elever är stökiga pågrund av funktionsnedsättningar som ADHD och autism. Dessa elever behöver extra tydliga strukturer och hjälp med att förstå målet, vilka krav som ställs på hen och hur hen ska nå dem.

”Rätt” verktyg och hjälpmedel

Jag håller med Katarina om att det inte finns några inlärningssvårigheter utan bara undervisningssvårigheter och brist på rätt hjälpmedel. Vi lärare måste bli bättre på att hitta både hjälpmedel och anpassa vår undervisning utifrån eleverna. Här har jag som speciallärare en viktig uppgift att hjälpa mina kolleger att hitta rätt.

Det här är vad som är framgångsfaktorer för alla elever inte bara de stökiga. Hur och konkreta exempel lämnar jag åt Katarina Åkerman och Emil Häggbom att berätta om. Jag hoppas verkligen att jag får möjlighet att lyssna på dem igen.

Bra studieteknik – som att bara läsa högersidorna

Nu ska sanningen fram. Jag erkänner, jag läste inte bara högersidorna på universitetet. Det är bara skämtsamt förtal från mina kursare. Kanske för att jag inte pluggade lika mycket som de? Och det erkänner jag. Jag både arbetade extra och var mycket social, men det betyder inte att jag inte pluggade. Jag hade bara bra studieteknik. Studieteknik, som jag idag försöker överföra till mina elever och egna barn.

Hur gjorde jag?

Innan ett arbetsområde bläddrade jag igenom kurslitteratur och tittade på frågeställningar. Analyserade och reflekterade över vad jag redan kunde eller trodde mig kunna. Redan på första lektionen hade jag därför en liten förförståelse för vad läraren tänkt vi skulle arbeta med. Det gjorde mig både nyfiken och mer aktiv under lektionerna. Genom att ligga lite före i lärarens lektionsplanering, kunde jag använda min energi till att förstå och konstatera teorier och slutsatser istället för att matas med fakta av läraren.

När det var dags för tentapluggandet, satte jag mig på Carolina Rediviva, inte för att läsa kurslitteraturen från pärm till pärm utan för att läsa rubriker, ingresser och sammanfattningar. Jag använde anteckningar till att plocka ut det i litteraturen som läraren ansåg vara viktigast.

Anteckningarna använde jag också till att fastslå vilka ämnesspecifika ord och oklarheter som var viktiga.

Så visst har mina kursare rätt, när det säger att jag inte läste kurslitteraturen lika noga som dem. Jag läste ju bara det som läraren hade pratat om och vem vet? Det kanske bara låg på högersidorna. 😉

– Känns studietekniken igen?

En läsande klass kallar strategierna för att förutspå och journalisten. På Lärandelek kallas de för Spågumman Sia och Professor Ordis. Utan att jag visste det då, använde jag mig av läsförståelsestrategier för att förstå och komma ihåg det jag läste. Strategier som också är riktigt bra att använda som studieteknik.

Hjärnforskaren Anna Tebelius Bodin beskriver lärandeprocessen med att hjärnan är som en ficklampa. Det är bara när du slår på den (tänder lampan) och fokuserar på vad du ska lära dig som kunskapen fastnar. Bara då lyckas du göra faktat till din egen kunskap. Jag använder mig av läsförståelsestrategier för att ”tända lampan” och fokusera. Här kan du läsa mer om henne och få tips på studieteknik.

Förebild för de små

Många lärare lär ut studieteknik. Jag tror dock att det är mer vanligt i de högre stadierna, vilket är synd. Det är aldrig för tidigt att visa knep och tillvägagångssätt som underlättar förståelse och inlärning.  Redan från elevernas första skoldag visar jag hur jag gör för att förstå en text och hur jag gör för att lära mig saker. Genom att visa och vara en förebild hoppas jag kunna ge jag mina elever de verktyg som de behöver för sina studier.

Hur gör jag?

Jag gillar tankekartor och bilder, vilket gör att jag använder mig av dessa strategier oftast.

Vid introduktioner av ett nytt område eller ny text tittar gör vi en tankekarta tillsammans på tavlan. Först läser vi och skriver upp rubrikerna. Därefter tittar vi på bilderna och funderar på vad de säger oss. Vi skriver stödord om vad de föreställer. Vi försöker passa in orden med rätt rubrik. När vi har gjort det här, läser vi ingresser och sammanfattningen. Här varierar jag mellan att låta eleverna läsa enskilt, i par eller högt inför hela klassen. Det händer såklart att jag högläser. Under tiden som vi läser ska eleverna också försöka hitta ämnesspecifika ord. Vi förklarar de ämnesspecifika orden och skriver upp dem där de passar in i tankekartan.

Tack vare genomgången får eleverna förförståelse och förhoppningsvis nyfikenhet för texten. Dessutom har de fått begrepp och ämnesspecifika ord förklarade för sig, vilket gör att de nu är redo för att antingen läsa hela texten själv eller skriva ner en egen sammanfattning.

Som speciallärare arbetar jag på liknande sätt med mina elever. Bra studieteknik är en lika viktig förutsättning som rätt hjälpmedel för dessa elever. Men jag vågar nog påstå, att alla elever oavsett om de har funktionsnedsättningar eller inte, har fördel av att strukturera upp texten för att veta på vad de ska ”tända sin ficklampa” dvs fokusera på.

Knep för att plugga smart!

💡 Läs rubrikerna – skriv upp dem.

💡 Titta på bilderna – skriv med stödord vad de föreställer.

💡 Läs ingresser och sammanfattningen – leta efter ämnesspecifika ord.

💡 Skriv upp 3-5 ämnesspecifika ord – förklara orden.

💡 Läs hela kapitlet eller skriv en egen kort sammanfattning.

Min förhoppning är att eleverna även kommer använda sig av tekniken när de ska läsa inför prov eller studera vidare. För mig som fungerade den här tekniken alldeles utmärkt.

studi.se finns filmer om hur man använder läsförståelsestrategier som studieteknik. En stor fördelen med dessa filmer är att de är på flera språk. (Nackdelen är att du behöver kommunlicens för att nå dem.)

UR har gjort en serie för mellanstadiet – Plugga bättre. Den hittar du här.

Jag vet att det inte är menat som illa förtal, men det skär lite i mig när påståendet om högersidorna kommer upp. Från och med nu ska jag förtränga den känslan och med stolthet säga att jag pluggade smart och jag hoppas kunna föra över detta till elever och barn.
-Plugga smart! 😀

Ladda ner pdf om plugga smart

 

Problemlösning – Matematikens kärna

Tack för den härliga inputen efter min förra blogg om hur jag arbetar inför nationella proven i matematik. Inputen har gett mig blodad tand att fortsätta på samma tema. Den här gången med inrikting på problemlösning – matematikens kärna.

Kanske sticker jag ut hakan lite långt, men jag tycker det oftast läggs för stort fokus på räkneoperationer, istället för barnens matematiska logiska tankar. Det viktigaste med matematikundervisningen borde vara problemlösning och vägen dit, istället för tvärtom. Visst, nu talar jag emot mig själv, i förra blogginlägget skrev jag ju om hur viktigt det är med taluppfattning och färdighetsträning, för att kunna följa med i matematikundervisningen. Men färdighetsträning och taluppfattning kan tränas genom problemlösningar, så det ena utesluter inte det andra. Dessutom finns det hjälpverktyg som kan utföra räkneoperationer men inte den logiska tanken. För övrigt är det elevernas matematiska tankar och diskussioner som gör undervisningen rolig och när läraren har roligt smittar det av sig på eleverna.

Ge tid till diskussioner kring lösningar

Redan som nyexaminerad lärare la jag matteboken åt sidan, för att hinna lägga extra fokus på elevernas logiska och matematiska tankar i skolan. Jag gav mina elever den klassiska ritboken med vita sidor. Vi döpte boken till ”Sagomatte”. Anledningen till att jag ville ha vita sidor var för att eleverna inte skulle styras av siffror och rutor. I ”sagomatte” löste vi gemensamt eller självständigt problem, som ofta kom från materialet Sagolik problemlösning från Gleerup. I boken fick eleverna rita, skriva, pröva sina tankar och visa  hur de löst problemet. Eleverna använde bildspråk, skriftspråk eller mattespråk beroende på uppgift och på elevens preferenser. Svar diskuterades ibland gemensamt och ibland enskilt med mig. Uppgifterna rättades inte på klassiskt vis utan genom samtal om elevens lösning på problemet. Emellanåt längtar jag tillbaka till den tiden, då jag var matteläraren som hade ansvar för hela klassens matematiska utveckling. Då jag fick bestämma hur undervisningen skulle se ut! 😉

”Receptet för problemlösning” 😉

Under åren som gått har jag utvecklat mitt arbetssätt, lärt mig av misstag och lyckokast. Mina erfarenheter från klassrumsundervisning och enskilt som speciallärare har förfinat mina tankar och arbetssätt. Utifrån diskussioner inom matematiklyftet har jag utvecklat en arbetsmall för problemlösningar som jag försöker ge alla elever jag möter. Jag brukar kalla det för ”receptet för problemlösningar” och de som följer receptet kommer upptäcka att problemlösningen bli enklare att lösa. Framförallt blir det lättare för mig som lärare att följa elevens resonemang och se hens förståelse och förmåga för problemet.Recept-for-problemlosning” består av 4 ingredienser 

❗️Vad vet jag?

Läs igenom problemet noga och gör plats i huvudet för det som är viktigast i texten. Oftast lägger författaren in annan ovidkommande text, bara för att försvåra uppgiften. Rita gärna för att förtydliga och skriv ner stödord och förkortningar.

❓ Vad frågas efter?

Vilka frågeställningar ställs? Ibland är det bara en fråga. Ibland bakas flera frågor in i problemet. Förtydliga frågan/frågorna.

⭐️  Hur ska jag göra för att lösa uppgiften? Vilket räknesätt är bäst? Vilka räknesätt ska jag använda?

Vilka räkneoperationer behöver du göra för att kunna lösa problemet.  Rita gärna för att förtydliga och skriv ner med mattespråket. Du får gärna använda miniräknare när du räknar ut uträkningarna.

❤️  Mitt svar! Har jag svarat på frågan? Är svaret rimligt?

Skriv ett tydligt svar och reflektera över om det är rimligt. Skriv gärna en hel mening, då blir risken att du missar enheter eller att du räknat ut fel sak mindre.

Alla är unika

Det är viktigt att möta eleven där hen är och bortse från svårigheter som är lätta att överbrygga. Vid problemlösningarna är det som tidigare sagt, de matematiska tankarna som är viktigast och inte själva räkneoperationen. Därför använder vi de verktyg som behövs. Är räkneoperationen svår, använder vi miniräknare. Är det svårt att skriva, använder vi sekreterare (jag, en resurs eller en klasskamrat) eller så filmar vi det matematiska samtalet. När vi använder miniräknare, så poängterar jag vikten i att skriva ner hela räkneoperationen som eleven knappar in, annars kan jag inte följa hens tankegång.

Under alla mina år som matematiklärare har jag mött fler elever som fokuserar på svaret istället för de matematiska tankarna. Varför, vet jag inte! Många av dessa elever har haft fantastiskt bra lärare. Det måste ligga djupt rotat i vår matematiska kultur att snabbt kunna leverera ett svar. Jag tror dock att processen är igång mot mer processinriktad matematikundervisning, men vi är inte där ännu. Mitt ständiga mantra när jag äntrar ett klassrum är,

– Jag struntar i svaret, jag vill veta hur du kommer fram till det. Jag är ingen tankeläsare. Jag har inte möjlighet att lyssna på alla på samma gång, så du måste skriva ner hela processen. Du kan rita eller skriva, det viktigaste är att du är så tydlig så att jag förstår hur du tänkt. Och glöm inte, jag är INTE så smart som jag ser ut. 😉

Snart nationella prov i matematik och stressnerverna ger sig till känna

Mindre än en månad kvar till nationella proven i matematik för åk 6. Förberedelser är i gång och stressnerverna börjar ge sig till känna. För oavsett om hen har lätt eller svårt för matematik, så påverkas elever och även lärare av de nationella proven. Den här månaden lägger jag som speciallärare mitt fokus på de elever som känner sig extra stressade.

Det som oftast ställer till det för mina elever är bristande taluppfattning och därmed svårt att komma ihåg hur man ska lösa algoritmer. De här bristerna gör att problemlösningar och matematiska resonemang blir svåra att hänga med i. Klassgenomgångar med exempel som är självklara för medparten av klasskamraterna känns obegripliga och risken att hen utvecklar negativa tankar om matematik och sin förmåga är stor.

Anledningen till brister i taluppfattningen är olika och kan vara koncentrationssvårigheter eller svag förförståelse, vilket gör det svårt att hänga med klasskamraternas tempo. Den kan också bero på dyskalkyli eller andra neurologiska funktionsnedsättningar. Oavsett anledning är det viktigt att dessa elever får rätt ”glasögon”, hjälpmedel och möjlighet att arbeta med sin taluppfattning, så att deras matematiska självbild förbättras.

På senare år har jag haft förmånen att få arbeta med just dessa mellanstadieelever som speciallärare. Många av mina elever tycker att matematik är jättesvårt och de uttrycker att de är kass. Men flera av dessa elever borde egentligen inte ha svårigheter, för de är riktigt logiska. De kan lösa riktigt svåra problem när vi lyfter bort själva räkneoperationen. Med intensivträning, matematiska samtal och spel har eleven byggt upp sin taluppfattning och sitt självförtroende i matematik.

För att lyckas har vi arbetat med tre spår under hela mellanstadiet.

Spår 1 – Utmaningar och huvudräkning

Jag har varit tydlig med att de måste träna upp sin färdighet i huvudräkning. Att man ska kunna vissa räkneoperationer, som multiplikationstabeller och 10-kamrater, 100-kamrater mm utantill. Dessa har eleverna fått träna på även utanför de vanliga matematiklektionerna. Jag har utmanat dem med uppdrag och visat på spel, både digitala och analoga, där de kan träna både själva och tillsammans. Elevernas ålder, mognad och ansvarstagande har självklart påverkat utfallet av dessa uppdrag. Men tillsammans har de också upptäkt att all matematik blir lättar när dessa färdigheter sitter.

Flera läromedelsförlag har gratis träning online, som vi har använt oss av.

Matteboken.se

Mattemaskinen

Nomp

Pixel

Dessutom tar vi alla tillfällen till akt när vi möts i korridoren. En hälsning följs av en räkneoperation, dörren öppnas bara när eleven sagt rätt 10-kamrat och lunchbordet får lämnas av den som svara på multiplikationen.

Spår 2 – Miniräknare

För att kunna koncentrera sig på det logiska tankarna på lektionerna i klassrummet har eleverna möjlighet att använda miniräknare när de arbetar med problemlösningar och andra matematiska färdigheter, där räkneoperationen är sekundär. Det är för att tankeverksamheten och energin ska gå till det logiska tankarna och för att bristande självförtroende inte ska förstöra för eleven. Det gör att eleverna även kan vara med på klassgenomgångar och gemensamma matematiska diskussioner.

Spår 3 – Extra lektionstid

De här eleverna erbjuds också extra matematiklektioner efter skoltid. Då har hen möjlighet att arbeta med färdighetsträning, men viktigast av allt har vi möjlighet att diskutera matematik tillsammans på ett sätt som kan vara svårt att få till i klassrumsmiljön. På dessa lektioner får även eleverna möjlighet att arbeta ikapp, så att klasskamraternas tempo följs. Den här månaden använder vi appen, Matematik bas 6. Vi tittar och reflekterar över uppgifterna där, för att göra hen trygg inför provet.

Det är inte svårt att motivera en elev i årskurs 5 och 6 att stanna kvar efter ordinarie skoltid om extralektionen görs i anslutning till skoldagen. Dessutom märker eleven att hen kan hålla samma tempo som sina klasskamrater utan att behöva arbeta ensam med matteboken hemma. Den största drivkraften är framför allt att hen ganska snabbt märker att matematik inte är så svårt utan kan till och med vara roligt!

Som sagt det har varit en ynnest att få hjälpa dessa elever att bygga upp sitt matematiska självförtroende och sedan se att de klarar av nationella proven i årskurs 6. Nu kavlar jag upp ärmarna tillsammans med årets 6:or.

Ett maraton att bli en läsare

Snart påsklov och jag har uppdaterat texten och länkarna med utmaningar som passar under påsken. Varför inte ta efter våra grannar i väst och deras Påskkrim? Varför inte ladda upp med några härliga deckare att läsa eller lyssna på? 

Forskning säger att vi behöver läsa ca 43 km text för att bli en läsare. Det är lika långt som ett maraton. Den här utmaningen står alla barn framför. Det är inte lätt att vara liten!

Jag tänker spinna vidare på dessa forskarrön och passa på och göra liknelser mellan barns läsande och sport.

Barnets egna väg till läsning börjar i 6 års åldern, när hen ska försöka knäcka läskoden. Att knäcka läskoden är en rejäl utmaning, som både kräver teknik och energi. Hur lätt det går beror på barnets packning, dvs vilka baskunskaper som barnet har med sig från hemmet och förskolan. För att kunna knäcka läskoden ska hen kunna alla bokstäver, veta hur de låter och kunna sätta ihop ljuden till ord. Orden ska sedan sättas ihop till meningar som betyder något. Efter försök på försök knäcker plötsligt hen koden och då känns det som hen aldrig har gjort något annat. Här är en film om hur det kan se ut.

En helt ny värld

En helt ny värld öppnar sig! Lyckan är stor och hen känner sig som en vinnare! Det är då, som den riktiga resan börjar. Det är då maratonloppet börjar. En maratonlöpare behöver bra grundfysik, otaliga timmar med träning och en ordentlig djävlar anamma. Detsamma gäller våra nykläckta läsare. Det här är jätteviktigt att kommunicera med barnens föräldrar. Lika viktigt är det att få föräldrarna förstår att skoltiden inte räcker till för 43 km text. Eftersom 43 km text även kan översättas till 5000 timmar, måste annan tid tas till förfogande. Det är bara vi vuxna som kan hjälpa barnen att prioritera rätt.

Det är också nu som några kommer känna att det här inte går. Att de inte hinner med och blir omsprungna. Risken att känslan växer till negativ självbild och hopplöshet är stor. Om denna känsla och hur jag arbetar med dessa elever får komma i en annan blogg. Men kort kan jag säga, att det går lika bra att lyssna som att läsa. För att hen överhuvudtaget ska orka försöka kämpa igenom lästräningen behöver hen bygga upp en lyssnarglädje. Då kan hen hålla jämna steg med sina kamrater i maratonloppet. 

Som klasslärare har jag alltid uppmuntrat mina elever att läsa eller lyssna hemma. Vi har haft olika utmaningar för att uppmuntra till ”rätt” prioritering. Som speciallärare har jag olika klassprojekt eller enskilda elevutmaningar för att få till mer detta hemma.

Som förälder vill jag att mina egna barns lärare gör detsamma. För trots att jag följer alla mina egna tips på Lärandeleks hemsida. (Du kan läsa dem här: 5 tips som skapar läsglädje.) Så lyckas jag inte alltid med att få mina egna barn att prioritera läsning framför film och dataspel. Precis som andra föräldrar behöver jag skylla på att det är fröken som har bestämt att de ska läsa. Som lärare tar jag gärna på mig den skulden!

Hur det går för barnen i läsmaraton

Hur ska det gå för Valter och alla andra nykläckta läsare och deras maraton på 43 km text? Förhoppningsvis får de mycket tid till läsning i skolan och förhoppningsvis har de föräldrar som både vill läsa för och träna med sin nykläckta läsare. Förhoppningsvis ger de inte upp! Precis som med konditionen inför maraton, tappar den som inte tränar läsning, snabbt sitt läsflyt och läsförståelse. Så länge eleven inte kommit i mål, blir varje paus, inte bara en paus utan också en uppförsbacke. Risken är faktiskt att eleven backar i sin utveckling vid varje paus. Två steg framåt, ett steg bakåt. Det är ingen rolig dans och bara du som lärare kan hjälpa din elev. Detta ansvar kan vi inte lägga på eleven eller föräldrar. Vi kan upplysa och hoppas på stöd, men ansvaret är vårt. Det är vi som måste vara coachen och tjatfröken. Har eleven tur, tar föräldrarna vid hemma, men även då står läraren som ytterst ansvarig bakom tjatet. Vi måste helt enkelt låta föräldrarna få skylla på oss.

Uppmana och uppmuntra

Därför vill jag uppmana och uppmuntra mina kolleger att ge sina elever en riktigt sportig läxa. Se till att de även sportar läsmuskeln även under loven. Jag gissar nämligen att om utmaningen inte kommer som ”läxa” från dig som lärare, finns risken att din elev inte läser eller lyssnar. I värsta fall kanske hen inte läser eller lyssnar på en ynka rad ur en bok eller tidning när de är lediga.

Några klick bort på google eller i facebooksgrupper finns flera exempel på läsutmaningar. Här är några som jag har använt eller tänker använda och som passar för just påsklovet.

Läsbingo för påsklovet

Påskpyssel

Novellklubben – riktigt bra rysare att lyssna på

Bokkamraternas läsbingo

Läsgrodans läsutmaning

5 tips som skapar läsglädje

 

App som underlättar kommunikationen, är det lösningen?

På min spaning i London, kunde jag ju såklart inte släppa mina ständiga frågor. 

Vad kan få föräldrar mer nyfikna och engagerade i sina barns kunskapsutveckling? Vad får eleven att vilja utmana sig själv? Vad får dem att hamna i sin proximala utvecklingszon?

Självklart spanade jag efter detta, när jag gick ”gata upp och gata ner” på Bettmässan. Monter efter monter med tekniska lösningar som underlättar för och utvecklar elever, tekniska lösningar som underlättar för och utvecklar lärare, tekniska lösningar som underlättar för och utvecklar skolledare. Är detta lösningen?

Är det här min möjlighet som lärare att hitta elevens egen vilja att utmana sig själv? Mycket möjligt! Som optimist hoppas jag på det, eftersom tekniken är här för att stanna. Som kritisk erfaren lärare, är jag mer pessimistisk. Och som jag sa i förra spaningen, så är det jätteviktigt att vi inte hoppar på första bästa trend. Vi måste testa, utvärdera och våga ifrågasätta, för att hitta de verktyg som passar oss bäst. Varje elev är unik och likaså vi lärare.

Tillslut hittade jag det jag sökte! Själsfränden med samma tro. Att föräldrars engagemang kan få det att verkligen hända – att eleven hamnar i sin proximala utvecklingszon.  Det var boken The little book of parental engagement som fick min uppmärksamhet. En bok! Ja, det gäller att sticka ut som liten aktör. Deras väg till föräldrarnas engagemang är såklart inte en bok utan en app. En app som ska underlätta för föräldrar och öka deras engagemang i barnens kunskapsutveckling .

Det jag såg och fick förklarat för mig, tycker jag verkar vara riktigt bra. Jag tror på en lättanvänd app där lärare och elever kan kommunicera med föräldrar om skoldagen, hemarbeten och utflykter. Det kan underlätta för föräldrar om de får bilder, arbeten och kommentarer om det som hänt i skolan under dagen. Då kan de prata om skoldagen, ställa frågor och utveckla barnens tankar hemma.

Här är två exempel på hur appen fungerar.

Om det behövs en app eller om det faktiskt räcker med de plattformer och sociala medier som redan finns, det har jag ingen åsikt om. Men jag tror att vi lärare kan komma föräldrarna närmare om vi använder en app eller sociala medier för att kommunicera om elevernas skoldag och arbeten. Om vi kan visa pågående arbeten, påminna om läxor och kommande händelser slipper vi stressen på torsdagskvällen med att skriva veckobrev. Dessutom kan föräldrar ställa frågor och diskutera tillsammans, läraren behöver inte alltid ha alla svar. Min dotters förra klass hade en Facebookgrupp, där mentorn höll oss föräldrar uppdaterade om skolarbetet och utflykter. Vi kunde både peppa under skoldagen och prata om händelser på ett relevant sätt hemma. Idag saknar jag denna snabba kommunikation.

Att vi i skolan behöver bli bättre på att kommunicera med föräldrar och att sociala medier kan vara en bra väg bekräftades på Benhurts primary school, som vi besökte i London. Enligt rektorn var ett av framgångsrecepten den snabba kommunikationen. På skolans hemsida kan föräldrar t ex se filmer om arbetet på skolan. Filmerna visar bland annat olika arbetssätt, vilket hjälper föräldrarna i sitt stöd med hemuppgifter. På hemsidan finns en hjälpsida med de vanligaste frågorna och svaren. Dessutom finns  en worybox, som går direkt till rektorn. För att visa goda exempel och hålla intresset uppe hos föräldrar twittrar rektorn om skoldagen. Är du nyfiken på hur det kan se ut?
http://www.benhurst.havering.sch.uk
twitter@BenhurtsPrimary

Tillbaka till appen. Självklart är jag nyfiken på hur den fungerar. Jag tror att jag ska försöka använda den på något sätt. Ber att få återkomma i ett annat inlägg om hur det gick.