Världen idag & Vidgade Vyer Vortex

Terrordåden som hände i Paris fredagen den 13e är förstås fruktansvärda på alla de sätt. Med all respekt för alla offer, direkta och indirekta, hoppas jag dock att vi inte låter rädslan vinna utan tillåter oss att skaffa oss lite lagom perspektiv på det som händer.

IMG_0612“Idag när sorgen och rädslan sköljer över oss måste vi tvinga oss själva att inte börja snegla med misstänksamhet på våra medmänniskor. Det är vår medmänsklighet, vår gemenskap och vår tillit till varandra och samhället som är under attack. Vi måste tillsammans, hand i hand, möta detta och med kraft skicka signalen om att vi står lika starka, fria och öppna som förr.” /Robert Egnell, Mänsklig Säkerhet

För de som var på plats måste det ha varit fasansfullt. Min första tanke gick till en vän som varit så glad på fredagen att äntligen få uppleva Paris med sin man. Upplevelsen blev nog inte som det var tänkt, även om hon är i säkerhet (digitala verktyg har sina användningsområden). Men om vi tittar på det objektivt så är Paris sannolikt en minst lika säker stad idag som den var förra söndagen – även om känslan säger något annat. Skolan Kronan i Trollhättan är också en minst lika säker skola idag som den var i augusti. Övriga skolor ännu mera så. Men känslan kan förstås vara en helt annan. Känslor är viktiga, men vi får inte låta dem bära iväg hur långt som helst med oss. Skolor i exempelvis England och USA har ofta grindar, lås, larmbågar – ändå händer det inte färre incidenter där än här (snarare tvärtom). Det är förstås fruktansvärt när det händer, men det är trots allt ändå ovanligt. Det går också bara att förebygga till en viss nivå, haken är ju att vi framgångsrikt måste lyckas varje gång och hela tiden medan terroristen endast behöver “lyckas” en enda.

Det som hände i Paris är en ovanlig händelse. I Paris. I många städer i Irak, Syrien och Afghanistan är det närmast vardag.

För en tid sedan var jag och såg Kristina från Duvemåla. Även det gav en del perspektiv. Liksom vetskapen om att man i England samlade pengar till de svältande barnen i norden för bara hundra år sedan. På den tiden kvinnors rösträtt inte heller var särskilt självklar här…

“Omkring en halv miljon människor kom årligen till Nordamerika över Atlanten.  Dödligheten ombord på fartygen var stor och beräknades ha omfattat i medeltal en tiondel av passagerarna.  Om ett kors kunde resas i Atlantiska oceanens vatten på varje plats ett utvandrarskepp har sänkt ett människolik i djupet, så skulle farleden Europa-Nordamerika idag vara så tätt utprickad att den skulle synas som världens största kyrkogård.” /Utvandrarna av Vilhelm Moberg, grunden för Kristina från Duvemåla.

Med det sagt vill jag likväl poängtera att alla kulturer faktiskt inte är lika mycket värda. En kulturs värde kan som jag ser det mätas i hur öppen den är för att människor får tycka och tänka efter eget tycke – så länge det inte skadar andra. Om detta är Läroplanens kapitel 1 & 2 ytterst tydlig; skolan ska inte vara värdeneutral.

Människolivets okränkbarhet, individens frihet och integritet, alla människors lika värde, jämställdhet mellan kvinnor och män samt solidaritet med svaga och utsatta är de värden som skolan ska gestalta och förmedla…

IMG_0633Skolans uppgift är att låta varje enskild elev finna sin unika egenart och därigenom kunna delta i samhällslivet genom att ge sitt bästa i ansvarig frihet.

När världen är i oro är det viktigt att skolan erbjuder den trygga punkt för utveckling som den behöver vara. Här har vi alla ett stort ansvar att bidra till att det blir så. Den stora världen skapas av många små världar tillsammans.

För dig som inte är hemma i Liftarens Guide till Galaxen så är Vidgade Vyer Vortex en persons svar på en närståendes gnat om

du måste se saken i lite perspektiv

Den litterära maskinen fungerar så att den som kopplas in i den får en kort glimt av världsalltets hela osannolika oändliga oändlighet. Där ute någonstans, i en mikroskopisk prick inuti en mikroskopisk prick, ser man sedan en pil med texten: “Här är du”. Vilket för de allra flesta får hela ens psykiska tillvaro att implodera.

IMG_0675Återigen vågar jag alltså påstå att vi behöver finna en BALANS i tillvaron. En balans mellan att se saker känslomässigt nära och ur ett mer rationellt avståndsperspektiv. I detta måste vi stå fast och även våga lyfta de tunga och svåra frågorna.

Ingen kan göra allt.

Alla kan göra något.

Så vad gör vi nu?

SjDSC_8459älv tänker jag i alla fall försöka göra vad jag kan för att gestalta och förmedla demokratins grundläggande värden. I det lilla och – i den mån det är möjligt – i det stora.

Hur gör du?

 

Lämna en kommentar

  • (will not be published)