Verklig UpplevelseUndervisning

SkapaskolanIMG_3382 ligger väldigt naturskönt “mitt i en fårhage” med gott om blåbär och vildhallon runt knuten. Det är mången fördel med det, men också en nackdel; närmaste buss stannade tidigare en dryg kilometer bort (numera går en bara några hundra meter bort, två gånger i timmen vardagar). Därför skaffade jag raskt en cykel att ta till och från pendeltåget (jag har en dryg timme dörr-till-dörr mellan hem och skola, på gott och ont). Efter bara ett dygn blev den tyvärr stulen… Hade jag påträffat cykeltjuven den dagen jag kom till station och inte hittade min cykel hade jag nog tyvärr övergett mina humanistiska ideal, det är bara att erkänna.

bild 1-3Cykelstölden nyttjade jag dock i So-undervisningen, blev till spännande diskussioner om etik/moral, lämpliga straff för en cykeltjuv, argumenterande texter för sin ståndpunkt mm.

Märkunderligt nog fick jag ett samtal från en polisen:

Vi har din anmälda cykel här, om ramnumret är det du uppgav i anmälan. En rakryggad vänlig själ hade sett cykelstölden och direkt ringt oss, för ovanlighetens skull tog vi tjuven på bar gärning. Hen hävdar att det är hens cykel, men vi antar att du har kvitto och fungerande nyckel som bevis på att det är din cykel.

bild 1-2Jag fick oväntat tillbaks min cykel (hade under tiden hunnit köpa en ny begagnad, vilken dock nu blivit stulen…). För en tid sedan fick jag besked om att åtal skulle väckas och för en månad sedan blev jag kallad som vittne (!) och målsägande. Eftersom vi arbetat med cykelstölden och inlett temaområde Lag & Rätt så passade det bra att även ta med eleverna till bild 2-2Tingsrätten. bild 2-1Rättegångar är ju normalt offentliga och en cykelstöld kändes inte som alltför personlig (ja, jag gjorde ett yrkesetiskt övervägande här). Det var häftigt att se, en gymnasieklass och sex stycken små fyror som åhörare… Innan hade vi haft som hemuppgift att titta på Rättegångsskolan, men stämningen i rättssalen är något som näppeligen kan förmedlas i en nog så välinspelad film.

I pausen mellan sakframställan och domslut fick eleverna chansen att ställa frågor till åklagaren, om rättegången och om hennes arbete – tack för det! Vi fick också chansen att reflektera över det som sagts.

“Magistern, i början var jag bara arg på tjuven, men allt efter tiden gick så tyckte jag mer och mer synd om honom…” /klok tioåring

Jag och kollegan som var med kunde inte annat än instämma i denna känsla. Det var tydligt att han skämdes. Hans förutsättningar i livet hade inte varit de bästa om man säger så (färsk ADHD-diagnos och ångestproblematik för vilket man försökt självmedicinera, i ett negativt sammanhang). Jag tror ju inte det finns så särskilt många onda människor även om det finns ganska gott om onda handlingar.

Varje människa gör i varje stund så gott den kan, utifrån de förutsättningar, behov och föreställningsvärld man har.

Samtidigt som en grundprincip i ett fungerande samhälle också måste vara:

Varje människa tar ansvar för sina handlingar.

Liksom:

Du får alltid känna som du känner, men inte alltid göra det du känner för eller vill.

Kommer vi att arbeta vidare med denna cykelstöld? Definitivt. Fick eleverna denna dag med sig ett starkt minne från skolan? Definitivt. Fick de en ökad förståelse för rättsväsendet, för frågor om rätt/fel, skuld/ansvar, offer/förövare? Definitivt. Var det värt tiden? Definitivt. Lärde jag mig något? Alltid.

bild 3-1På vägen hem passade vi på att gå igenom högskolan, dit ska vi också snart på besök. Jag tror på en undervisning som blandar olika former, där konkreta studiebesök är en nog så viktig del. Det känns gott att arbeta på en skola som både ligger mitt i naturen och samtidigt ger goda möjligheter till upplevelsebaserad undervisning inom och utom klassrummets ramar.

 

Kommentarer (1)

  1. Sören holdar skriver:

    De’ e’ lyschande Magnus! Jättebra. Mer sånt, eller liknande kanske hellre… :- )

Lämna en kommentar

  • (will not be published)