Vem ska mejsla fram God Lärarsed?

arbetsmiljödelFör ett drygt år sedan utsågs jag som en av åtta ledamöter i Lärarnas Ansvarsnämnd. Nu på fredag ska vi äntligen träffas för första gången. Förmiddag ägnas åt konstituerande och arbetsordning, eftermiddag åt ett första avgörande. Spännande tillvaro! Om Lärarlegitimationen ska få någon slags legitimitet kan det ju inte vara så att alla som väl får den sedan också får behålla den (detta är som jag ser det en avgörande skillnad mot tidigare behörighet – akademiska poäng kan man ju aldrig bli av med så att man blir obehörig, oavsett hur man beter sig). Samtidigt får vi nog inse att en avlegitimering i princip blir till ett yrkesförbud, även om propositionen anger att det inte behöver vara så. Personligen skulle jag i alla fall knappast acceptera att mina barn undervisades av en avlegitimerad lärare, lika lite som jag låter dem gå till någon som ”jobbar som läkare” utan vill se en leg läk. Respektive att busschauffören som tar dem till skolan faktiskt innehar busskörkort och inte ”visat sig kunna köra buss”… Ingen skugga må falla på enskilda individer, men ett system måste kunna garantera en viss lägstanivå ändå.

Men vem ska egentligen mejsla fram God Lärarsed?

– var en av många frågor som diskuterades i Partille på veckans seminarium med erfarna fackliga företrädare. Här några förslag på vilka som kan tänkas vilja ha med sina fingrar i denna syltburk:

  • Lärarorganisationerna
  • Lärarnas yrkesetiska råd
  • Lärarnas Ansvarsnämnd
  • Skolverket
  • Skolinspektionen
  • Barn- och Elevombudsmannen
  • Huvudmännen
  • Politiker
  • Media
  • Föräldrar
  • Elever
  • Lärare

Man skulle kunna tänkas dela in dem lite grovt i tre undergrupper:

  • Lärare*
  • Myndigheter (med juridiken i ryggen)
  • Allmänheten

bild-1Jag tror det blir skillnad beroende på vem som tar stafettpinnen. Både i vilken Lärarsed som mejslas fram och vilken betydelse och verkan den i sin tur får. Bäst blir det om lärarna är de som tar och behåller initiativet; först då kan det bli en långsiktigt hållbar lärarsed. Tror jag (och tänker att det måste finnas anledning till att lagstiftaren valt att ha lärarmajoritet i Ansvarsnämnden). Det måste helt enkelt bli viktigare att i allmänhet göra rätt än att inte göra fel… Visst kan man tänka sig en viss dragkamp mellan Lärarnas Ansvarsnämnd och Lärarnas yrkesetiska råd, samtidigt som vi måste inse att varje verksam lärare i akt och handling är med och mejslar fram vad som kan anses vara God Lärarsed.

Fortsättning följer!

* Lärare, Lärarnas Ansvarsnämnd (5/8 är yrkesverksamma lärare eller förskollärare), Lärarnas yrkesetiska råd (samtliga är utbildade lärare, 4/5 yrkesverksamma, en disputerad lärare verksam i lärarutbildning), Lärarorganisationerna (representativ demokrati, valda och bekostade av lärare – varav många ännu är yrkesverksamma).

 

Kommentarer (15)

  1. Sören Holdar skriver:

    Advokatsamfundet drar in legitimationer ”för en tid”, oftast. Dessa repressalier mot enskilda advokater står ofta nog inte oemotsagda. Tål att reflektera över. Vad rör lärare är den vanligaste bristen – allmän inkompetens i yrkesgärningen – knappast skäl för att avföras ur tjänst. Risken är att de lärare som tar ansvar för en socialt och undervisningsmässigt god skola är de vilka hamnar i ”riskgruppen” för att ställas inför ansvarsnämnden. Vi kan säkert alla anföra exempel på kollegor som drabbats av föräldradrev och skolledningar som då (be)visar sin bristande förmåga inför och kännedom av det inträffade. Och ärendet landar hos ansvarsnämnden?
    Jag är som känt även kritisk till legitimationen och ffa till ”AT-tjänstgöringen” och det av starka skäl. Om INGEN under en fyra till sex år lång utbildning berättar för en kandidat att han eller hon bör byta yrkesinriktning lär det heller inte inträffa under provåret. Ett år som dessutom ur arbetsrättslig synpunkt landar i limbo vilket det enbart är skäl nog att se över det hela – och en legitimation är ingen kvalitetssäkring, en kvalitativt högtstående utbildning med höga krav är det. Då behövs vare sig leg eller AT, men att gå baklänges in i det är en omöjlighet.

    • magnus skriver:

      Jag uppfattar inte en indragen legitimation som en repressalie utan som en konsekvens av ett upprepat beteende, vilket man ska ha fått påtalat, men inte tagit chansen att göra något åt. Här är propositionen hyggligt tydlig, det handlar inte om enstaka felsteg. Att skolinspektionen gör en grundlig utredning och förelägger denna för en av regeringen utsedd nämnd anser jag vara bra mycket bättre än att, som idag, hela avgörandet ligger hos en mer eller mindre kritik-känslig skolledning och huvudman… Föräldradrevet blir ju inte motpart i Ansvarsnämnden, utan Skolinspektionen.

      När det gäller lärares AT-tjänstgöring och lärarutbildningen så finns där en hel del utvecklingspotential, det håller jag med om. När jag var aktiv i studentkåren drev vi krav på att fler skulle bli underkända (!). Det var då inte ovanligt att man erbjöds 7-8 extra ompraktiker, vilket vi fick ner till en extra chans men inte mer. Ytterligare uppstramning verkar ha skett med nya lärarutbildningen, men det är ändå en väg kvar att vandra.

  2. Sören Holdar skriver:

    Svar, ja det har stramats åt. Dotter Alina som nu läser 2a terminen till gymnasielärare i svenska och religion har verkligen inte hamnat i lazzies faire utan i stentufft arbete. Ska bli intressant hur de kandidater klarar sig som kom in pga det bristande söktrycket. Skolonspektionen, eller snarare dess riktlinjer lämnar eufemistiskt uttryckt en del övrigt att önska. Notera den nyss släppta statistiken för kritiserade (och för vad) kontra ”felfria” grund och gymnasieskolor. Enligt den är det möjligen några tiotal skolor i riket man kan sätta sina barn i; men så är det ju naturligtvis inte alls. Föralldel tryggare än föräldradrev, men ändå. Hursomhelst: lycka till! Det ska bli intressant att läsa rapporter och slutsatser.

    • magnus skriver:

      Oj, trodde inte Skolinspektionen funnit några skolor eller huvudmän som duger, deras uppdrag är ju väldigt tydligt formulerat: gör avvikelserapportering och gräv tills ni finner något som kan bli bättre (vilket all mänsklig verksamhet naturligtvis har som potential). Tar själv ganska lätt på deras aktuella kritik om att eleverna inte upplever delaktighet, en upplevelse som är svår att nå måluppfyllelse oavsett hur man slår knut på sig själv.

  3. timp skriver:

    Om Skolinspektionen aldrig är nöjd oavsett hur man slår knut på sig själv, och arbetstiden aldrig räcker till, oavsett hur man slår knut på sig själv, hur kan man se på studieresultaten om en lärare försöker slå knut på sig själv eller inte?

    • magnus skriver:

      Personligen anser jag att elevernas resultat aldrig ensamt kan säga något om hur mycket lärare slår knutar på sig. Med samma ”knutar” blir det sannolikt ändå skillnad i resultat i Djursholm, Fruängen och Rosengård, beroende på vad lärarens engagemang främst behöver användas till, tänker jag.

  4. Sören Holdar skriver:

    Skolinspektionens sk resultat sprids i media och sprider därmed faktiska osanningar om skolan. de som är närmast berörda har redan lagt förtroende och tillit – se tex Magnus kommentar ovan – skolinspektionen åt sidan. Den sämsta av världar.

    • magnus skriver:

      Där finns ett problem, effekterna av ett granskningssamhälle är knappast långsiktigt hållbara. Problemet är kanske inte främst hur Skolinspektionen fullgör sitt uppdrag, utan vilket uppdrag de har getts och hur vi väljer att tolka och använda det?

  5. Torbjörn Strömberg skriver:

    Är du på allvar osäker på vem som ska formulera god lärarsed?

    • magnus skriver:

      Jag anser förstås att det ska göras av lärarkåren, frågan är väl snarare vilka intressenter som kommer att dels vilja, dels tillåtas, ha sina fingrar i syltburken? Och vem som orkar gräva djupast och längst.

  6. timp skriver:

    Intressant. Men du är inte min arbetsgivare. Vem är din arbetsgivare, förresten? Hurdana är de? Stirrar sig blinda på siffror? Läser mellan raderna?

    • magnus skriver:

      Min nuvarande arbetsgivare är Danderyds kommun (mitt uppdrag anser jag dock kommer från staten), jag är ny sedan i augusti. De verkar inte alls stirra sig blinda på siffror. Rektor som anställde mig gjorde det definitivt inte, det verkar inte heller som nuvarande gör så. De verkar snarare vara helt på det klara att ett gott lärarskap inte enbart kan utläsas i några som helst siffror.
      Den förra (Stockholms stad) hade dock tendenser till sifferstirr, vilket var en anledning till att jag sa upp mig förra våren. Ett beslut jag inte ångrat en endaste sekund.

Lämna en kommentar

  • (will not be published)