Vapenbärande lärare?

Jag blir minst sagt lite trött när jag i tidningen läser Lärare i vapenträning efter skolskjutningen. Det känns liksom helt fel väg att gå. Jag har aldrig någonsin i skolan känt en saknad efter en revolver i mitt bälte. Jag har både gjort lumpen och varit på skjutbanan och kan sannolikt hantera ett och annat skjutvapen, men tycker vapen ska förbehållas mer kontrollerade former än skolans allmänna värld. Eller som Jonas Gardell så träffade formulerade det hela på Twitter:

“Har ofantligt svårt att förstå hur rätten att bära vapen kan stå över rätten att vara barn och inte bli skjuten.”

Det måste helt enkelt finnas andra, mer långsiktigt hållbara, metoder att skapa ett samhälle byggt på tillit, socialt kontrakt och förtröstan än på våld, hot om våld och terrorbalans! Om detta är jag övertygad, ser också att uppdraget med all önskvärd tydlighet återfinns i Läroplanens samtliga kapitel (inte enbart kap 1 & 2).

Kan en mer Deliberativ undervisning vara en väg? Alltså en riktigt bra undervisning som har sin utgångspunkt i ömsesidig dialog och utforskande av individuella idéer och tankar i syfte att finna en gemensam förståelse, under ledning av en medveten lärare. Jag tror det och finner förstås glädje i att det nu finns konkret stöd i aktuell empirisk forskning: Deliberativ undervisning av Klas Andersson, Göteborgs universitet 2012.

Lärarjobbet är sällan särskilt enkelt, ofta mycket givande och alltid, alltid ytterst viktigt. Min förhoppning inför 2013 är att fler får upp ögonen för detta faktum. Jag hoppas även lärare får det ansvar, de befogenheter och de resurser de behöver för att på allvar lyckas med det viktiga demokratiuppdraget – där lärande mot målen är en omistlig del av kakan. Här menar jag att det är viktigt att inte gå vilse; befogenheter och resurser handlar i min värld inte om vapen, utan om möjligheter att på allvar få möta varje elev och skapa en meningsfull undervisningsrelation.

Det är dags att på allvar rensa bland uppgifter, fokus på kärnuppdraget!

Kommentarer (3)

  1. Jenny T skriver:

    Hu… blev lite rädd när jag läste fel på sista ordet i inlägget. Jag läste: kärnvapnen!

  2. Jan Lenander skriver:

    Jag hoppas att länken till en intressant foto i en FB grupp fungerar. Både gruppen och fotot säger en hel del. https://www.facebook.com/photo.php?fbid=312445838873343&set=a.300767940041133.70846.300719666712627&type=1&theater

    Är det här då relevant för oss i Sverige och det mycket mindre problemet med att “lärare skall tåla lite våld” gör att jag ändå hävdar det. Det finns ju många grupper i Sverige som också tycker att lärare ska tåla och klara lite mer hellre än att de överger sina hjärtefrågor. Min kemilärarinna på högstadiet sa upp sig direkt efter att en av eleverna hade golvat henne. Sen blev det en kollektiv bestraffning av klassen med absolut noll kemilaborationer. Borde inte samhället ändra på saker istället för att lasta över det på lärarna.

Lämna en kommentar

  • (will not be published)