Valfråga eller ej, välja måste vi

Idag var jag åter på NTA-utbildning. Alltid lika givande att komma iväg på välplanerad och välstrukturerad riktig kompetensutveckling. Att komma iväg själv är bra, att nu komma iväg två kollegor tillsammans ännu bättre – i synnerhet eftersom vi har No-undervisningen tillsammans. Inte bara planerar tillsammans, även genomför den tillsammans.

I tisdags hade jag också första seminariet i serien “Bättre samverkan mellan lärare och föräldrar, hur kan vi få till det?”. Jag har utlovat ett blogginlägg eller två och det kommer, men jag känner bara att jag måste få ur mig förra veckans tänkta inlägg först – frågan kom förstås upp även en dag som denna…

Jag har ofta tänkt att det är bra att skolan kommit att bli en viktig fråga i valet. Efter att ha läst Joakim Lundblads ledare Skolan får inte bli en valfråga känner jag dock att jag måste fundera över frågan igen.

“För att förbättra skolan krävs bättre lärare, men för att få bättre lärare krävs bättre lärarjobb. Lärarna måste få vara, och förväntas vara, experter på klassrumsnivå. …

Om lärarna inte får göra sina jobb – att sköta och utveckla undervisningen – hur ska de då kunna bli bäst på det? Och vem vill då bli lärare?”

Skolpolitiken måste hålla sig till att sätta mål och tillsätta adekvata resurser för att nå dessa mål. Det viktiga HURet måste lämnas till oss professionella. Vilket faktiskt redan till stor del gäller på den statliga nivån, men sedan verkar något hända, som kloka Pluraword påminner oss om i Salig blandning.

Nu kände jag att vi var tillbaks i mina seminarier om både Bättre föräldrakontakt och Orka och utvecklas mer som lärare. De börjar nämligen båda i frågan:

Vad är syftet med din lärargärning? 

Vilket jag tror är en väldigt väsentlig fråga att ställa sig själv titt som tätt. Än så länge har jag inte träffat på någon lärare som svarat något typ

Syftet att bli lärare är att få ägna mer och mer tid åt att dokumentera detaljer, inte i syfte att främja lärande och utvecklande av verksamheten, utan främst för att ha ryggen fri!

Jag har inte heller träffat på någon förälder som framfört önskemål om att jag ska vara lite mindre engagerad i klassrumsmötet och istället ägna lite mer tid och kraft åt att skriva ytterligare tjocka skriftliga omdömen… Någon som har annan erfarenhet? 

Det känns som det börjar finnas allmän insikt om att rätta vägen att förbättra skolan knappast går genom att lägga på mer och mer administration på lärarna. För att det också ska bli till verkstad krävs sannolikt mer av kloka politiker som kan hålla fingrarna i rätt syltburk, pedagogiskt ledarskap från såväl rektorer som lärare samt Ödmjuk Orubblighet. Eller?

Nu väljer iaf jag att i korthet förbereda inför dagens #socrative-test av infuselearning. Sedan ska jag ta en titt på The Classroom Experiment med Dylan Williams, även det ett konkret tips från dagens utbildning. Läraryrket kan verkligen vara möjligheternas yrke!

”För de arbetsuppgifter som nu är riktigt svåra och utmanande lägger vi som organisation ner mest tid för att få dit rätt person. Det är viktigt att vi då också ger de personerna möjlighet att fokusera på de här uppgifterna. De uppgifter som vi sätts att lösa och som är utanför det vi rekryterats till, ska ta minimalt med tid. Det betyder att grunduppgiften verkligen ska vara svår och utmanande i sig, men att arbeta med den däremot så enkelt som möjligt. Vi ska inte tappa energi på områden runt omkring. Mängden tillgänglig energi är ju för oss alla begränsad, så använd den klokt, fokusera och få bort så mycket kringuppgifter som möjligt.” / Rönnlund Peter, Problemet med ambitiösa människor, TUK förlag 2002

 

Kommentarer (3)

  1. Lisa och Pelle skriver:

    Lite reflektioner.

    Kan inte låta bli att tänka på säkerhetsinformationen inför en flygresa. Som vuxen ska du själv se till att vara den som först får på en syremask så att du i sin tur kan hjälpa barnen runt om.

    Unikum, Infomentor, Edwise m.m. skulle vara en hjälp inte en börda. Vad gick snett? Jag välkomnade dessa system eftersom kollegor skrev så bristfälliga omdömen att jag skämdes där jag satt på IUP-samtalen. Att baktala dem eller vara illojal kunde jag ju inte heller.

    Vart tog det praktiska materialet vägen i NO- och teknikundervisningen. Eller var det tänkt att undervisningen skulle vara teoretisk? Att få resurser till dessa ämnen i arbetslag med övervägande Sv/SO-lärare är då inte lätt. Det skulle vara spännande att se en undersökning om hur pengarna, som arbetslagen förfogar över, används i den svenska skolan.

    Har hört “vi har de resurser vi har” till leda. När kan vi likt en lastbilschaufför säga att lastbilen kan inte nå sin destination, bensinen räcker inte.

Lämna en kommentar

  • (will not be published)