Vad är heligt?

På de seminarium kring lärares yrkesroll jag just nu testar är en av diskussionsfrågorna

Vad är kärnan i läraruppdraget?

Mer än en gång har svaret på frågan blivit ungefär:

Får man svära i kyrkan och säga undervisning?

Mitt svar är att självklart får man använda de begrepp som Sveriges riksdag använder, ty vi har ett statligt uppdrag som lärare. Och såhär definierar riksdagen undervisning:

undervisning: sådana målstyrda processer som under ledning av lärare eller förskollärare syftar till utveckling och lärande genom inhämtande och utvecklande av kunskaper och värden / Skollagen, SFS 2010:800

Skolan ska erbjuda eleverna strukturerad undervisning under lärares ledning, såväl i helklass som enskilt. Lärarna ska sträva efter att i undervisningen balansera och integrera kunskaper i sina olika former. /Skollagen, SFS 2010:800

När jag kom ut som ny lärare hade jag dock fått lära mig att man inte skulle säga undervisning utan lärande. Själv tror jag att det vore bra med en balans mellan de två begreppen. Tänk, så ofta resonemang kring skoltillvaron landar i balans!

Även i Allmänna råden kring undervisning från Skolverket tycker jag vikten av balans lyser igenom:

Läraren ansvarar för att undervisningen utgår från läroplanen samt för att eleverna erbjuds en strukturerad och utvecklande undervisning. Det förutsätter att läraren har en god överblick över de arbetsprocesser som sker i undervisningen och kan avgöra hur gemensamma genomgångar, enskilda bearbetningar av innehållet och samarbete mellan elever kan kombineras för att skapa så goda förutsättningar som möjligt för elevernas kunskapsutveckling. /Allmänna råd med kommentarer om planering och genomförande av undervisningen, Skolverket 2011-10-19

John Steinberg skriver i senaste numret av Skolvärlden att det vore lätt att höja skolans resultat. Det handlar helt enkelt om att sätta lektionen i centrum. Jag har även lyssnat till hans föreläsning ”Lektionen är helig: när undervisningen står i centrum”, han är en föreläsare och författare jag varmt kan rekommendera. I föreläsningen hänvisade han till en internationell undersökning över hur stor del av undervisningstiden som de facto hade använts till just det. I japan var denna siffra 99% och när man frågat hur de lyckades med det hade svaret enligt uppgift lytt ungefär:

Jamen, det är väl klart – lektionen är ju helig!

Jag minns inte säkert vilka de andra länderna var eller exakt vilken procentsats de hade, men den var avsevärt lägre. Tänker jag efter hur många dagar och lektioner som går bort för att annat ska göras – fotografering, idrottsdag, temadag, lösa rastkonflikt, luciafirande, caberetövning osv. Bitvis lovvärda aktiviteter, men inte helt självklart att prioritera när man tänker att

Lärare förbinder sig i sin yrkesutövning ta ansvar för elevernas kunskapstillväxt, stödja deras personliga utveckling och skapa goda betingelser för varje elevs lärande, utveckling och förmåga att utveckla kritiskt tänkande /Lärares yrkesetik

Ty tiden och kraften är ju begränsad och det gäller att i varje stund välja. Tyvärr är det ju så att varje JA till något samtidigt innebär ett NEJ till något annat. Så det gäller att säga JA till rätt saker. Högst sannolikt handlar det som så ofta om BALANS.

Jag minns också en tidig utvecklingsartikel där två lärare i Samhällskunskap som hade räknat efter hur många timmars undervisning det teoretiskt var på en termin för en elev. Sedan hade de räknat bort upprops- av avslutningsdagar, idrottsdagar, temadagar osv. Sedan ska varje arbetsområde introduceras och eleverna ska vara delaktiga i planering och val av arbetsformer. Formativ bedömning av inlämningsuppgifter samt kommunikation av betyg tog också tid. Jag vill minnas att ungefär hälften av den tänkta tiden fanns kvar för själva undervisningen och lärandet. Självklart kan man se elevinflytande och bedömning som en del av lärandet, men samtidigt kan vi konstatera att det centrala innehållet rymmer en hel del stoff vilket kräver sin tid och sin kraft.

Vad hålls egentligen heligt i den svenska skolan idag? Vad bör hållas heligt? Av vem och på vilket sätt?

Vad kan vi lärare göra för att sätta verklighet bakom orden:

”I sitt arbete sätter lärare eleverna och deras lärande i centrum… Läraryrket bygger på samhällets tillit och fordrar ett stort yrkesansvar. Lärare ska på allt sätt använda sitt yrkeskunnande till att höja kvaliteten i sin yrkesutövning och stärka sin professionalism i vetskap om att kvaliteten i yrkesutövningen direkt inverkar på samhället och samhällsmedborgarna. Lärare värnar om läraryrket och lärares pedagogiska frihet samt bidrar till att göra skolan till en god arbetsplats. Lärare ansvarar, självständigt och tillsammans med andra, för det pedagogiska uppdraget och vinnlägger sig om att skapa de bästa förutsättningarna för elevernas lärande. Lärare arbetar utifrån en vetenskaplig kunskapsbas kring lärande och vidareutvecklar det pedagogiska arbetet enligt aktuell forskning och beprövade pedagogiska erfarenheter. Lärare tar därför ansvar för att utveckla sin kompetens både när det gäller yrkets utveckling och innehållet i undervisningen” /Lärares yrkesetik

Kommentarer (9)

  1. Mats Janson skriver:

    Men ärligt: Tycker du att det är någon verklig substans i de där texterna som Skolverket levererar? Vem är de skrivna för? Klargör texterna något som är oklart för en lärare eller en förälder? Man kan ju i alla fall inte säga att de osar av passion för lärandet. De är mer en snustorr definition av det minsta man kan begära av – törs man säga – undervisning.

    • magnus skriver:

      Nja, substansen kan man alltid diskutera, men jag tycker tyvärr att de ändå kan fylla sin funktion – som en avgränsning och ett förtydligande av uppdraget gentemot klåfingriga kommunbyråkrater/chefer/politiker med fingrarna för djupt i fel syltburk. I den bästa av världar skulle man inte behöva en snustorr definition av vad som konstituerar undervisning, men tyvärr upplever jag att samhället glidit en bit ifrån idén om kvalitet i lärande och skola.

  2. Mats Janson skriver:

    Vi (det var det ordet som automatiskt kom) har en del kvar att göra när det gäller stoltheten och självbilden, inte minst när det gäller att förmedla den. Don’t f..k with my profession and passion, liksom.

    • magnus skriver:

      Ja, så är det onekligen. Känner att seminariet jag testar denna höst (med förhoppning om fortsättning i vår) kring Lärares yrkesroll är ett litet, men dock, steg på vägen. I alla fall för de deltagare (inklusive undertecknad) som deltar, förstås. 22/11 i Stockholm, 30/11 Karlstad återstår.

  3. Renata Helenson skriver:

    Just det, just det! Jag kan bara inte förstå att inte fler än jag (i min skola)protesterar mot alla dessa kringaktiviteterna som tar ordinarie lektioner i anspråk!?

Lämna en kommentar

  • (will not be published)