Upp till bevis!

Läser i dagens tidning: Nu höjer vi lärarlönerna i Stockholm. Jag vet att även Sollentuna (där jag bor och har mina barn i skolan) har lagt undan pengar i budgeten för att bli en mer attraktiv arbetsgivare för lärare. Nästa år (ett halvår bort) stadgar avtalet “minst märket”. Tidigare år har “minst” i de flesta kommuner även fått betydelsen “mest”, men nu är det upp till bevis om man menar allvar med allt tal om att lärare är så viktiga för framtiden.

Avtalets år tre kommer det verkliga eldprovet: X%. Helt riktigt kan X% betyda allt från noll till oändligt. Om nu lärarna skulle få noll eller nära noll (allt under “märket” det året får väl räknas dit) skulle det i min värld innebära att kommunerna försatt sin absolut sista chans att visa sig värdiga att vara huvudman för skolan. Självklart kommer avtalet då att sägas upp, får man lov att anta. Och SKL kan glömma att i mannaminne återigen få teckna avtal med x%. Klarar man år tre återstår så år fyra, även det med y%. Samma gäller här tänker jag. Högst konkreta steg måste tas för en uppvärdering till en mer rimlig lön. Jag tänker inte säga/skriva “hög lön”, för det är fortfarande en återgång till en mer rimlig nivå vi pratar om – nationellt och internationellt. En nivå som gör att vi får behålla de bästa engagerade.

När det gäller arbetsbelastningen har Sollentuna även inlett ett projekt “med syfte att ta fram konkreta förslag på hur lärarnas arbetssituation kan förbättras. Fokus ska ligga på förslag som minskar den administrativa bördan och som kan frigöra tid till planering av lektioner, undervisning och andra elevkontakter”. Ett steg i rätt riktning, sedan återstår förstås att se vad som kommer ut av projektet.

En annan notis från tidningen som inger visst hopp: Misshandlad lärare får skadestånd. Lika absurt som ständigt sjunkande relativlöner kändes tingsrättens ord i våras att lärare “måste ha beredskap för att visst hot och våld kan förekomma”.

Så visst finns där visst hopp. Nu är det bara att kavla upp ärmarna, spotta i nävarna och ta tag i det vidare arbetet.

Kommentarer (18)

  1. Jan Lenander skriver:

    Vår IT avdelning arbetar med verktyg för att avlasta oss den senaste tidens ökade administration. Saker kan gå åt rätt håll! Vi behöver vara optimistiska utan att vara naiva att tro att det sker utan ständig kamp. Mytbildningen är stark och bra kommunalpolitiker är ändå under press från lärarnas fiender. Oftast tyvärr tidigare elever vi lyckats hjälpa mycket men som behöver skylla egna tillkortakommande på någon. Lite ironiskt att vi så ofta hjälpt de som blir våra fiender .

    • magnus skriver:

      Trevligt att höra att det finns IT-avdelningar som arbetar med verktyg för att avlasta, inte lägga på nya krångliga rutiner… En sommarläsning med stor behållning denna sommar var den snabblästa men viktiga boken “Problemet med ambitiösa människor” (www.tuk.se), rekommenderas!

  2. Malin skriver:

    Under de nio år som jag har jobbat har det konstant funnits ett stort hål i taket, varifrån det bara dröser ner nya arbetsuppgifter. De uppgifter som har plockats bort kan jag räkna på en hand. Det är mycket olyckligt.

    • magnus skriver:

      “Mycket olyckligt” är väl en underdrift. Snarare katastrof! För kunskapstillväxten, för Sverige som nation. Ett litet land är beroende av stora kunskaper. Här är lärarna den viktigaste faktorn. Det vet vi.

  3. Ulrik Borg skriver:

    Jag trodde de redan visat sig opålitliga och att vi aldrig skulle skriva på ett x%-avtal igen. Gissar att man om tre år återigen säger att “Nu är det sista chansen för SKL och kommunerna” och/eller att det visar sig att det ändå inte “går” att riva upp avtalet för att det andra förbundet är nöjda med utfallet.
    Noterar ju att det alltid är LR-medlemmar som är mest missnöjda, att det är gymnasielärarna som är mest förbannade. Tills vi dumpar det andra förbundet kommer ingen att ta LR på allvar. Frågan är om man ska gå med i det andra förbundet och jobba som en iller på att förändra dem istället eftersom LR visat sig sakna de nödvändiga tänderna.
    Jag kanske är mer pessimistisk eftersom jag bor i Helsingborg, där politikerna endast är intresserade av att tjäna så mycket som möjligt på skolan, att den kostar så lite som möjligt, och helst att privata initiativ tar över allt ansvar. Vi har ju tyvärr inte en enda kompetent aktiv lokalpolitiker, och en förvaltningsledning som fortfarande är ute i stormigt vatten utan stabilitet i sikte. Återstår att kämpa på den enskilda skolan där inte en enda krona finns och möjligheten att påverka arbetssituation och belastning därför också är obefintlig.
    Säger som jag sagt ett tag: Jag är till salu, och jäklar vad billig jag är.

    • magnus skriver:

      Att LR-medlemmar är mest missnöjda generellt kanske inte är så konstigt, det är ju framförallt många lärare på senare åren som fått stå tillbaks mest de senaste åren. Haken med att dumpa det andra förbundet är att det skulle innebära att vi lämnar över bollen helt till dem. Största förbund sluter avtal inom respektive avtalsområde, om inte arbetsgivarsidan vill annorlunda (och det lär de inte vilja).

      Du kanske skulle engagera dig lokalpolitiskt? Jag vet inget om Helsingborg mer än hörsägen, men vet att lokalpolitiker på gott och ont kan påverka.

  4. Robert skriver:

    Om man läser artikeln som du referar till så står det bara att de kommer införa de nya karriärstjänsterna som staten betalar samt att de skjuter till 100 miljoner för att klara 4,2% och den retroaktiva lönen som vi har rätt till. Var ligger satsningen menar du?

  5. Jan Lenander skriver:

    Jag hävdar att vi bör gå i strejk efter 3 år exakt om arbetsgivaren använder x% för att blåsa oss och att det kommer innebära att vi inte har så stor försening gentemot om vi slutför ny förhandling om 2 år. Vi behöver inte diskutera nytt avtal bara kräva att utfallet ska bli bättre år 3.

    • magnus skriver:

      Jag instämmer, det är ju självklart att x% måste innebära märket+x% om de visar allvar med sina ord. Skulle vilja påstå att avtalsuppsägning lär komma som ett brev på posten om detta inte blir verklighet, i alla fall i detta förbund (hur tongångarna går i andra förbund ligger förstås i korten).

  6. sören holdar skriver:

    Undertecknad hör till dem som anser det rätt att säga ja till avtalet. Dels ger det en hel del pengar med de 4,2 procenten – att det skulle bli ett högre snitt är lika troligt som att det skulle bli sju torsdagar i en vecka – dels FÖR de två sista årens “nollskrivning”. Varför?
    Företrädesvis för att år tre blir ett lackmustest på kommunernas/SKLs vilja och förmåga att ändra tänkesätt och inställning, och bevisas det inte sägs avtalet upp och fler än de närmast berörda lär inse var ansvaret ligger.
    Inom flera SACOförbund är normen sedan åratal sifferlösa avtal och utan att luta mig mot någon bredare statistik än min storebror, socionom i mindre svensk kommun, är utfallet ofta(st) gott och medlemmarna nöjda. Likadant ser det ut med löneförhandlingar i form av direkt dialog med uppbackning från facket. Nöjda medlemmar. Förklaringarna till att lärare och lärarfack skiljer ut sig kan förstås vara att vi lärare är puckon men en mer sannolikt förklaring är att “dialogmodellen” hanteras av dåligt både utbildade och pålästa skolledare med uselt stöd från arbetsgivaren därtill. På min enhet lutar det åt att vi igen ändå provar lönesättande samtal, trots kommunens kanske sämsta utfall förra ggn då vi som enstaka ro prövade på. Nästa förklarande varför? Nej inte pga masochistisk läggning utan för att vi nu har bytt rektor – det hela kokar alltså åter ner till ett grundläggande ord: förtroende. Måtte vår(a) motpart(er) inse det, de också
    Upp till bevis som sagt

    • magnus skriver:

      Förtroende är månne ordet för dagen? Jag delar din hypotes om att förklaringen till att modellen som till synes fungerar bättre för övriga saco-förbund inte får fäste här är att det finns alldeles för klent med arbetsgivarråg och utbildning hos alltför mången rektorer (inkl obefintligt stöd från förvaltningar). Samt, inte minst, att varje rektor tilldelas ett omöjligt uppdrag, med alltför många anställda att bedöma (och därefter sätta lön på). I synnerhet då vårt arbete inte är så himla lättutvärderat (läraren är viktig, men det är inte alls enkelt att se enskilda lärares bidrag till kunskapsutveckling på kort och lång sikt).

Lämna en kommentar

  • (will not be published)