Tranströmer & Twitter

Inleder med citat från morgontidningen:

När jag började skriva som 16-åring hade jag ett antal likasinnade skolkamrater. Ibland när lektionerna var mer än vanligt prövande, brukade vi skicka lappar till varandra mellan skolbänkarna – dikter och aforismer, som kom tillbaka med mer eller mindre entusiastiska kommentarer från mottagaren. Vilket intryck de hastigt nedtecknade orden gjorde. Däri ligger poesins grundläggande situation. Det officiella livets lektion brusar på. Vi skickar inspirerande meddelanden till varandra. /Tomas Tranströmer, nobelpristagare i litteratur 2011, här i ett enkätsvar från 1977 i SvD 111210.

Jag inser parallellen till lärare på Twitter. Vilket intryck de hastigt nedtecknade orden gjorde… Det officiella livets lektion brusar på… Vi skickar inspirerande meddelanden till varandra… 

Måste lärare vara aktiva på Twitter och andra sociala media?

Nej, det finns bara två “måsten” och detta är inte ett av dem. Men det kan absolut finnas fördelar. Som lärare. Visst kan man konstatera att det tar en viss tid i anspråk. Men jag kan också konstatera att det numera ger mer tid och kraft än det kostar. I min professionella lärargärning. Framförallt sedan jag hittade in till det vidgade kollegiet på Twitter. Det har bara gått ett halvår sedan jag hittade dit, men redan ställer jag mig frågan:

Hur gjorde jag tidigare för att få reda på allting som jag nu får mig tillsänt utan större ansträngning? 

Hur hade jag tidigare funnit både likasinnade och oliktänkande lika intresserade av att utveckla och tänka kring skola?

Svaret på den första frågan är antagligen att jag helt enkelt inte haft lika mycket kunskap. Kunskap som är direkt användbar i mina möten med elever, föräldrar, skolledning, politiker. Svaret på den andra frågan är att jag tidigare haft en handfull och nu hittar en handfull nya varje vecka. Ett talande exempel jag hörde på Edcamp är att två av de mer aktiva deltagarna i det vidgade kollegiet tidigare arbetade många år på samma skola men i olika arbetslag utan att inse varandras potential, men nu fått kontakt via Twitter till ömsesidig nytta och gagn.

Jag erkänner, jag var länge med i Våga-Vägra-Facebook. Jag tyckte mig inte ha tid. Jag tyckte det verkade lite för privat och personligt. Till sist hamnade jag ändå där. Faktiskt utan att fastna. Sedan testade jag Twitter. Här är jag fast. Men det är just för att det faktiskt ger så mycket. Det finns en del avgörande skillnader som jag ser det mellan Facebook och Twitter. För mig är Facebook mer personligt och privat, medan Twitter är mer professionellt praktiskt. På Facebook är man “vän”. På Twitter “följer” man. Att jag följer någon betyder inte att jag delar värderingar, idéer, föreställningsvärld. Det betyder bara att den jag följer skriver något som tillför mig något att läsa. Det kan vara inspirationen som Tranströmer talar om, men det kan också vara något som provocerar och bidrar till mitt tänkande. Exempelvis riksdagens utbildningsutskotts ledamöter – oavsett partifärg är det intressant att se vad de skriver.

Eller så är det mer konkret hjälp. Flera gånger har jag använt mig av Twitter när jag stått inför ett problem genom att helt enkelt Twittra ut min fundering. Väldigt ofta kommer flera snabba svar, vilka ofta gett mycket bra ingångar och svar mycket snabbare än något annat sätt. Vad står det egentligen i Skolverkets Allmänna Råd kring planering? Hur ska de tolkas? På Twitter finns folk som inte verkar ha något annat för sig än att sätta sig in i den typen av frågor. Självklart finns även Skolverk och Skolinspektion. På Twitter har jag haft dialog med Skolverkets generaldirektör på ett sätt jag knappast fått om jag mot all förmodan fått för mig att slå en signal. Men framförallt är det kontakten och dialogen lärare emellan som ger mest.

En bra sak med Twitter är att man kan prova utan att förbinda sig till något mer. Här en tydlig Twitterskola så du enkelt kommer igång på fem minuter. Morricas Twitterskola börjar också med frågan Varför? Fler delar följer! Twitter för lärare & forskare på universitet respektive Twitterskola för lärare även i undervisningen finns också, liksom en övergripande guide kring sociala medier. För dig som vill söka igenom sociala medier i jakt på något särskilt har Kolla Källan en sök-guide. Dessa tips är för övrigt exempel på svar på en fråga ställd på Twitter.

Det gäller att se skogen för alla träd. Men också börja såga i något av dem om man ska få ihop plankor till ett hus.

Man kan med fördel börja med att bara läsa, se vad som erbjuds. Man följer de som verkar skriva något intressant och visar det sig att de inte gjorde det så slutar man bara följa dem. Det är inget mer med det. Torsdagar kl 20-21 är det #Skolchatt. Där samlas fler och fler lärare och diskuterar sådant som är viktigt för oss lärare, det är ju vi som röstat fram varje veckas ämne gemensamt. Exempelvis har det förts dialog kring:

  • effektiva lärarmöten
  • bloggen i undervisningen
  • lärares planering, LPP
  • lärares arbetsvillkor och arbetstid
  • hur ta tillvara allas kompetenser
  • lärares bedömningar och dokumentation
  • elevinflytande, hur får man till det?
  • hur olika får man vara

Mitt råd till dig är att undersöka om Twitter kan ge något till dig som lärare. Inte för att du självklart fastnar, utan för att du då vet vad det faktiskt handlar om med Tranströmers ord i bakhuvudet: Det officiella livets lektion brusar på.. Det är värt att pröva! För mig har det i alla fall gett bidrag till en mer ödmjuk orubblighet. Och det tror jag är något alla lärare har behov av.

Kommentarer (13)

  1. Karin Nygårds skriver:

    Väl skrivet Magnus! Jag sparar detta för eventuell presentation för IRL-kollegiet. 🙂

Lämna en kommentar

  • (will not be published)