#traddo vs #progg =tröttsamt

 

Att barnen ritade sin egen hjärtväg på gångbanan är progressivt. Eller vänta nu - att rita med krita är ju traditionellt. Eller? För mig spelar det ingen roll, jag tycker det var kreativt och positivt (vilket jag berättade för barnen, vilka först verkade tro att de skulle få skäll när jag bromsade in...)

Att barnen ritade sin egen hjärtväg på gångbanan är progressivt. Eller vänta nu – att rita med krita är ju traditionellt. Eller? För mig spelar det ingen roll, jag tycker det var kreativt och positivt (vilket jag berättade för barnen, vilka först verkade tro att de skulle få skäll när jag bromsade in…)

Twitter är väldigt ofta en guldgruva för oss lärare. Här flödar det av tips, idéer, frågor, funderingar för och av lärare. Många delar med sig och många levererar svar och inspiration när man behöver det (att söka något särskilt på Skolverkets hemsida är jag inte sökexpert nog för att klara, men ställer man frågan på Twitter så har man i allmänhet ett par svar med länk till rätt sida inom ganska kort tid). Ibland blir det dock tröttsamt även på Twitter när en del istället för att bidra till en konstruktiv dialog utifrån sak börjar etikettera människor utifrån var de arbetar, vilka organisationer eller Facebook-grupper de tillhör… Det är bara sååå tröttsamt och sååå onödigt anser jag. Nu har vi ju en yttrandefrihet väl värd att slåss för, men nog kan man ändå få påminna/påpeka:

Att kategorisera människor i ”Vi och Dom” har ju verkligen tjänat mänskligheten historiskt sett… NOT!

Jag hade tänkt skriva mer på temat Traditionalister vs Progressivister (där jag själv anser mig vara en som önskar BALANS mellan de två; allt som är tradition är varken bra eller dåligt, allt som är nytt och annorlunda är varken bra eller dåligt – vi behöver väl valda inslag från båda för att lyckas väl) men kloka Anna Kaya hann före på Skollyftets sida på Facebook, så jag länkar dit istället. (samt har några utdrag nedan)

”Sitter och tänker på skoldebatt & ideologi. Är verkligen den polariserande uppdelningen #traditionalism & #progressivism gångbar idag? >>” … Jag skulle så väldigt gärna vilja diskutera detta med er för jag tror att vi själva bidrar till rundgång i skoldebatten genom att polarisera mellan traditionalism och progressivism som om det vore de enda tänkbara alternativen. Nog måste det väl finnas fler alternativ? Vad kan jag läsa för att lära mig mer? Hur tänker du i dessa ideologiska frågor? Kan du på ett ”enkelt” sätt ta ställning?

Klipper även med en av de många kloka kommentarerna på ovanstående, i vilken även jag instämmer – fundamentalism är av ondo (möjligen med undantag för den demokratifundamentalism läroplanen förespråkar, där det öppna samtalet står i centrum. För den som önskar färskt vetenskapligt perspektiv rekommenderas en läsning av Wyndhamn).

fb

Kommentarer (3)

  1. Eva Eriksson skriver:

    Jag tycker som du att det blir väldigt polariserat när det antingen är det ena eller det andra som liksom ska gälla. Iofs kanske det placerar mig själv i ”lagomträsket”, men det finns en fördel med att plocka med sig det goda från det väl beprövade och ta in det nya fräscha för att utveckla och utvecklas vidare i professionen. Det är sällan bäst att benhårt hålla på enbart sin egen linje. Vi når längst i ett samarbete med andra där vi nyttjar våra kunskaper och kompetenser på bästa sätt, vilket gäller såväl kollegor som ståndpunkter. Då blir det en ”win-win-situation” tror jag.

  2. Sören skriver:

    Vadå trad eller prog med ister påhängt? Låt mig sammanfatta genom att citera en god vän och lärare i Götet:
    man behöver inte vara särskilt radikal för att räknas som proggig i det här yrket. Själv betecknas jag av androm som alltfrån konservatidiot till proggkramare. Jag nöjer mig med att försöka göra ett av mina elever gott och uppskattat arbete. ”hash tag” Äh puh!

  3. LRradicals skriver:

    Undrar på vilken sida man hamnar?
    Det man kan diskutera är om ”skoldebatten” är så viktig så att den mår bra av balans, kan ju vara så att folk inlägg i debatten speglar deras hållning. Det är kanske den hållningen som är problemet med skolan, snarare än att debatten ska hyfsas.
    Tror skolan befinner sig igen brytpunkt, debattklimatet är ett symptom. Sjukdomen ligger ngn annanstans.
    Den del av debatten som är internationell utblick är förmodligen den sunda och den som kommer att bidra till läkandet av den sjuke.

Lämna en kommentar

  • (will not be published)