Tid, reglerad effektivitet?

Efter en intensiv första skolvecka läser jag dagens tidning med ett litet leende i mungipan:

“För att lösa exakt samma uppgift i Försvarsmakten krävs alltså i dag fler anställda soldater än det behövdes värnpliktiga. Exempelvis vapenvård efter dagens övningar som de värnpliktiga klarade av på kvällarna måste nu ske på reglerad arbetstid. En krigsförbandschef från ett annat regemente säger: 

–Det som med värnpliktiga tog åtta månader att klara av kräver med anställda soldater i stället tolv månader.” /Extrapersonal går högvakten

Själv har jag aldrig förstått hur någon kan tro att mer reglerad tid och mindre förtroendearbetstid kan skapa mer effektivitet och engagemang till skolan och elevernas lärande. Jag påstår att en stor majoritet av lärarkåren idag använder långt mer än miniminivån av förtroendearbetstiden (407 h per år – 7,8 timmar per vecka i snitt) och att de gör det med stor effektivitet för både arbetsgivare, elever och föräldrar. Det ska bli spännande att se om Skolverkets granskning kommer fram till samma resultat. Naturligtvis beror det på hur man frågar, när Staden för några år sedan undersökte saken tog man till exempel inte hänvisning till om läraren var tjänstledig när sammanställningen gjordes. ..

Sedan handlar det förstås inte enbart om tiden. Det krävs också kraft och engagemang. Liksom kompetens, talang, intresse samt effektivitet. Infrastruktur som fungerar. Arbetsmiljön ska enligt lagen som gäller lika för lärare och elever, liksom övriga arbetstagare i landet,

vara tillfredsställande med hänsyn till arbetets natur och den sociala och tekniska utvecklingen i samhället,

– såväl fysiskt som psykosocialt:

Arbetsförhållandena skall anpassas till människors olika förutsättningar i fysiskt och psykiskt avseende.

Arbetstagaren skall ges möjlighet att medverka i utformningen av sin egen arbetssituation samt i förändrings- och utvecklingsarbete som rör hans eget arbete.

Teknik, arbetsorganisation och arbetsinnehåll skall utformas så att arbets­tagaren inte utsätts för fysiska eller psykiska belastningar som kan medföra ohälsa eller olycksfall. Därvid skall även löneformer och förläggning av arbetstid beaktas. Starkt styrt eller bundet arbete skall undvikas eller begränsas.

Det skall eftersträvas att arbetet ger möjligheter till variation, social kontakt och samarbete samt sammanhang mellan enskilda arbetsuppgifter.

Det skall vidare eftersträvas att arbetsförhållandena ger möjligheter till personlig och yrkesmässig utveckling liksom till självbestämmande och yrkesmässigt ansvar. /AML kap 1 §2

Ja, det blir onekligen intressant att se hur vårens för framtiden på många sätt viktiga avtalsrörelse fortskrider. Själv har jag för första gången fått möjlighet att åka till LRs Förbundsråd, vilken är att likna vid en mindre kongress, veckan som kommer. Jag ska till och med ingå i mötespresidiet (trots, eller kanske på grund av, att jag inte varit med tidigare?). På dagordningen står bland annat att fila fram de yrkanden som ska föras fram från lärarna till SKL. Många viktiga bollar hänger i luften; lönenivån, arbetstiden, arbetsvillkoren, kompetensutvecklingen, karriärvägar… Många kockar i soppan, vilket borgar för såväl genomarbetning som både nödvändiga och tråkiga kompromisser.

Det svåra är ju inte att ha många bollar i luften – utan att lyckas plocka ner dem i samlad ordning.

Nej, nu måste jag förbereda kommande veckas engelskalektion, det finns ingen mer ledig tid innan jag står där i klassrummet tillsammans med de härliga och krävande eleverna!

 

Åka pulka nästan utan snö - parallell till lärarjobb?

Kommentarer (11)

    • magnus skriver:

      Tack för det.
      Såklart det gör – ibland går det fort men fel… Tur det inte var fråga om svensklektion… 😉 Nåja, nu får det stå kvar så din kommentar inte hänger i luften. Undrar om det har något med att göra att jag inte direkt trivs med att undervisa i engelska?

  1. LRradicals skriver:

    Intressant tanke, dock slirar den en aning.
    Få se nu ditt resonemang om att värnpliktiga kunde utföra mer arbete än vad anställda soldater kan på reglerad arbetstid är översättbart på vårt yrke hur? Menar du att arbetsuppgifter som utförs inom förtroendetiden inte ska synas, lönesättas, följa lagar och förordningar osv. Förlängningen på detta är att arbetsgivaren inte behöver betala för kvalitet, för “engagemang”, “effektivitet” och får man förmoda kvalitetsarbete sker utanför “arbetstiden”
    Nej, tänk tvärtom istället! Det arbete vi utför ska synas inom anställningens ramar, det engagemang vi har ska synas i lönekuvertet, de resultat vi gör ska bero på att erforderlig arbetstid är avsatt för uppgiften!

    • magnus skriver:

      Intressant, så kan man förstås också se det. Jag tycker absolut arbetsuppgifter utförda inom förtroendeARBETStiden ska synas, lönesättas och följa tillämpliga lagar (arbetsmiljölagen får förmodas gälla om jag väljer att förlägga förtroendearbetstiden till skolan, väljer jag själv annat ställe får jag själv anses ansvarig? Detta ansvar tar jag gärna för att få friheten, jag köper inte arbetsgivarsidans resonemang att de måste ha kontroll, kontroll, kontroll för att jag ska klara mig). Självklart ska erforderlig arbetstid vara avsatt för att nå de mål beställaren satt upp för skolan. Men det hindrar inte att jag ser att viss del av tiden ligger på mitt ansvar att fördela – över året, var och när det görs – kan göra att effektiviteten ökar jämfört med en rak 38-timmarsvecka, där jag inte alls ser hur man ska kunna gå i land med dagens läraruppdrag.

      När det gäller tilldelade resurser hänvisar jag gärna till Christoffer Saars inlägg: http://lrbloggar.se/christoffersaar/2012/01/01/tilldelade-resurser/

  2. LRradicals skriver:

    Ointressant så kan man ju också se det!
    Kopplingen till kvällsarbetet hos värnpliktiga bortser du från när du hävdar alla dina fina saker! Vilket passar arbetsgivaren som hand i handsken, såklart!
    Jag tror också på frihet i yrket, men ser nog hellre att vi jämför våra förberedelser med några andra än rättslösa värnpliktiga!
    Jag tror nog du läst min kommentar på Saars bliogginlägg!
    Ibland tenderar jämförelserna slira på flera punkter hos er proffstyckare, jag har märkt liknande tendenser hos etablerade fackaktiva. Då beror det inte sällan på att de inte tänker längre än sin egen situation, dvs. 40-100% nedsatt tjänst för fackliga uppdrag. Inte mkt av det traditionella lärararbetet blir “jobbigt” i en sådan situation. Jag vet har själv understundom haft nedsatt tjänst, aldrig haft ett så bra lärarliv!-)

    • magnus skriver:

      “Om två människor är helt överens är den ena överflödig – i alla fall i en diskussion med lärande som mål”. Jag menar vad jag skriver – din kommentar fick mig att se aspekter jag förstone inte tänkt på (ska man tänka igenom alla aspekter av alla inlägg blir det inte många inlägg gjorda). Jämförelsen med försvaret och värnpliktiga kan måhända slira i vissa aspekter, men hos mig väckte den ändå en tanke att skolans huvudmän skulle kunna lära sig något av detta. Jag är lika ärlig när jag skriver att jag inte riktigt förstår vad de tror sig vinna på att införa mer reglerad tid (i förhållande till vad de förlorar).

      Vilka mer har egentligen förtroendearbetstid förutom egenföretagare, många chefer och vissa journalister? Jag har hört att det prövas inom vården, men inte sett något av det.

      Och visst – förtroendearbetstid är såväl en välsignelse som en förbannelse, beroende på såväl arbetssituation som personlig situation. Som småbarnsförälder har jag dock hellre ett självvalt kvälls/helgarbete om det innebär att jag kan välja att hämta barnen i tid så att vi kan laga mat tillsammans. När friskolorna kom kändes det om inget annat som en möjlighet att som lärare välja mellan förtroendearbetstid och 39-timmarsvecka. Med facit i hand har jag förstått att de flesta friskolor gått över till något som liknar förtroendearbetstid, alternativt att man under terminerna bygger på så mycket komp att skillnaden de facto inte blir så stor – förutom att den professionella frihetsgraden för lärarna beskurits. Och det är inget jag tror undervisningen tjänar på.

  3. SÖREN HOLDAR skriver:

    1. Gudars pätimätrar. Det går alldeles utmärkt att både ha och utelämna “a”.
    2. Jämförelsen med värnpliktiga må halta men är tydlig, budskapet går fram. Bra Magnus! Ett tecken i skyn, sade jag från källarhålan i fredags när jag insåg att alla böcker jag skulle ta hem låg i kkassrummen på övervåningarna. Vitsen med förtroendetid är just det; och precis detsamma gör att ag blir skogstokig över den då den inte går att kontrollera eller mäta. Till yttermera visso är inte tanken att den SKA gå att mäta – här river ag sitt hår – eftersom förtroendetiden är tänkt att omfatta just det som inte är direkt mätbart.
    3 Alternativet är totalreglerad arbetstid vilket innebär att alla kommer att skapa sina egna kringvägar oavsett ag eller arbetstagare ty en sådan reform måste för att fungera även innebära en omfattande förändring av skolåret, lov, ferier etc.
    4. Vad förtroenderådet/förbundet ska göra för att ordna ett totalt medlemsras är att förorda eller ens acceptera den skvader ag så gärna sneglar åt. Sammanfattad med “FEM timmar förtroendetid”. Motargument: jaha? Ni vill förändra något i er mening riktigt dåligt till absolut ingenting annat än precis detsamma riktigt dåliga fast mindre?

    • magnus skriver:

      Tack. Jag ser inte heller hur 40+5 erbjuder något viktigt för någon av parterna. Jag tror mer på gott ledarskap som kan locka fram engagemang, samt ett fokus på huvuduppdraget – kunskapstillväxt (och det för detta nödvändiga undervisningsrelationsbyggandet – rimlig tid med rimligt antal elever).

  4. LRradicals skriver:

    Förtroendearbetstiden ska vi såklart ha kvar. Jag talar inte emot bilaga M!!!! Jag vill dock betona att om vi ser arbetet som utförs på kvällar och nätter som ngt eget och självvalt är vi illa ute. Den tiden är tillsammans med reglerad tid nödvändig för kvaliteten på undervisningen.
    Idag är vi överfyllda med så mkt andra och oviktiga arbetsuppgifter som annan personal ska göra. Då blir friheten i arbetet ofrihet eftersom den kvalitet vi levererar beror på hur mkt vi jobbar mer än 45,5(!).

  5. Ulrik Borg skriver:

    Himla bra artikel.
    Har hela tiden tyckte det är fascinerande att arbetsgivaren tror vi ska bli mer effektiva på mindre arbetstid, att vi ska kunna rätta och bedöma lättare och snabbare om vi är på arbetsplatsen med det kaos där råder, jämfört med att sitta hemma och göra jobbet. …att man inte fattar, inte tror på att lärare sliter en massa gratis. Att man, liksom tyvärr allmänheten och flera skolledare (Se t.ex. inlägg i “förändra skolsverige”, på fullt allvar anser att lärare är lata och giriga.

    Jag tillhör den lilla skara som tycker vi ska acceptera en arbetstidsförändring, dock med det självklara kravet att undervisningstiden måste minska eftersom vi jobbar färre timmar per vecka och att vi måste säkerställa planeringstid inom arbetstiden. Tyvärr vet vi att AG istället tror att vi kan undervisa ännu mer och få gjort mer på mindre tid. Konstig ekvation om man inte utgår ifrån att lärare är dumma nog att ändå jobba hemma OCKSÅ! Tyvärr är den dumheten nog överensstämmande med verkligheten.

    Själv ser jag dock fram emot att jobba mindre, kunna ställa krav på min arbetsplats (16 grader och drag den här veckan, inte tillräckligt med förvaringsutrymme, dålig belysning, konstant störd) och bara kunna släppa jobbet när tiden inte räcker till, alt. kräva övertidsbetalning.

    Jag ser det också som en möjlighet att organisera – och därmed också på riktigt allvar kräva – ordentlig, seriös fortbildning både inom ämnen och för arbetslag. OM, och det är ett stort OM, man nu litar på SKL, så finns där en poäng till: Det är nästan omöjligt att samarbeta med kollegor idag. Mer tid på arbetsplatsen = mer möjligheter att träffa kollegor och planera med dem. Men herre#$%& vilket stort OM det är.

    Å andra sidan hade det räckt med att vi från början får en rimlig arbetsbelastning och inflytande över schemaläggningen. Delaktighet och inflytande är ju alltid, ALLTID, lösningen på stora problem. Att det ska vara så svårt att fatta för AG.

    • magnus skriver:

      Tack. Ja visst är det märkunderligt att man inte ser vad man har att förlora.

      Ja, det är onekligen ett mycket, mycket stort OM i ekvationen. De senaste tjugo åren kan väl användas som någon slags evidens hur det kan tänkas stå till med detta… Möjligheter att träffa kollegor för samplanering finns också med förtroendearbetstid, förutsatt att man insett fördelarna med detta.

Lämna en kommentar

  • (will not be published)