Stolt lärare

I veckan “återvände jag till brottsplatsen” genom att helt enkelt ta en dag ledigt från Skapaskolan för att helt sonika dyka upp på Vasaskolans skolgård för ett kärt återseende av f d kollegor och elever. Det blev bara ett år på den skolan, men ett händelserikt och på många sätt givande år.

Lärare lämnar avtryck hos elever, såväl goda som mindre goda. Man kan måhända inte lyckas med alla elever – men kan kan absolut försöka. Lyckas jag lämna efter mig minst två elever på rätt kurs har jag ju i alla fall dubblerat framgången. Och fler än två lär man ju lyckas med under resans gång får man tänka…

Lärarjobbet är absolut jobbigare än jag trodde, svårare än jag trodde, men också roligare än jag trodde. Tvivelsutan är det världens viktigaste jobb.

FrontBigDet är absolut ett yrkesval att vara stolt över. Inte för att man alltid gör rätt, för det går inte i en versamhet som avkräver en 3-500 moraliskt signifikanta beslut varje normal dag, utan tid för eftertanke och djupare beslutunderlag. Utan för att man gör sitt bästa med sitt engagemang, för att man faktiskt har koll på sina styrdokument och rimligt väl lyckas balansera alla motstridiga krav och uppgifter. För att man lyckas etablera en fungerande undervisningsrelation till så många och på så sätt föra gruppen till platser dit den inte visste att den ville gå.

Att eleverna i våra skolor är underbara, att barn och ungdomar i största allmänhet är alla kryddor och dofter man kan önska sig i tillvaron (om man tar sig tid att verkligen känna efter!), det har jag berättat om ofta.
Men lärarna! FATTAR ni vilket arbete de utför?! Fattar ni hur bra de är? 
Hur kompetenta och passionerade och yrkesskickliga de är. Ögon i nacken och bläckfiskarmar. Vi vanliga dödliga blir stressade av att ha barnkalas med tolv ungar i huset en gång om året. I skolan är det kalas varje dag. Hela tiden. /Ingela Netz, rektor

För så är det – sällan brukar föräldrar uppskatta en som lärare bättre än efter första klassfesten, där de var tiotalet vuxna i två timmar…

Lärarna måste ges reella möjligheter att ta sitt pedagogiska ansvar. Här har rektorer, kommuner och enskilda skolhuvudmän ett stort ansvar att ge lärarna bra förutsättningar. En av våra undersökningar förra året visar att drygt hälften av lärarnas arbetstid används till undervisning, planering av undervisning och dokumentation av elevernas kunskaper. /Anna Ekström, generaldirektör Skolverket

För det spelar ju roll vad vi gör – och att vi står pall att göra det. Vi måste prioritera vår tid och vår kraft rätt. Vi måste bygga på stolthet mer än på misströstan. Endast gedigen bildning, kunskaper och motivation till kreativitet kan långsiktigt bygga välfärd. Här spelar lärare roll, inte minst som katalysatorer och någon som ger såväl stöttning som riktning när det behövs. Eller som Adolphson brukar inledningstala för nya elever:

Jag är högt utbildad. Jag är rätt bra på det jag gör. Om ni ger er hän och vågar satsa kan jag lära er så ofantligt mycket. Om historia, religion eller samhällskunskap javisst. Men ännu mer om själva lärandet. hur ni knäcker koden, hur ni kan utvecklas, växa och finna er fulla potential. Hur ni tar er in på universitet men också hur ni tar er ut därifrån, om färdigheter bakom själva betyget…ja det finns faktiskt ingen begränsning.

Jag, å min sida, begär egentligen bara en sak av er: dont waste my motherfucking time.  /Fredrik Adolphson, leg gymnasielärare

För det är i skolan nyckeln finns. Om vi lärare bara ges chansen – på allvar. Och fortsätter ta den, så att frön som sås i form av Skollyftet, Edcamp, Pedagogisk pub, Skolchatt, Digitala Skollyftet får blomma vidare.

Under tiden fortsätter jag att gotta mig i ord från två tidigare f d elever. Först ut är en elev som jag stångades med oerhört intensivt mina första år som lärare. En dag långt senare sprang vi på varandra och hen säger spontant:

Du hade rätt Magnus. Det fanns faktiskt potential för mig…

Sedan en elev jag träffade i veckan, en elev som utmanade mig på helt andra sätt, men också felaktigt beskrev mig som en magiker, när det faktiskt var hen som gjorde jobbet. En elev som jag en dag är säker på att jag med ännu större stolthet en dag kan få säga “Hen var min elev”.

För nog finns det gott om berättelser om betydelsefulla möten i skolan? Du lärare: räta på ryggen, berätta om dem. Var stolt. Delta och utveckla gärna i de mötesplatser och arenor som finns. Själv hänger jag på pedagogisk pub på onsdag, det är bara att hänga på om man är i Stockholm. Jag har heller aldrig varit på någon Edcamp som inte gett mer än det kostat i form av tid och engagemang. Skolchatt har jag såhär långt aldrig lyckats att bara kika in på, utan att dras med. Men det gäller samtidigt att minnas Annas kloka ord:

“Men det viktiga är vad som händer i klassrummet, lärandet och lärarens ledarskap” /Anna Kaya, Metro 28/5-14

Nej, nu dags för lite återhämtning och vila för att orka skapa goda tillfällen till lärande imorgon. Gör mig stolt!

 

 

Kommentarer (3)

  1. Maria skriver:

    Härligt skrivet Magnus!
    I mångt och mycket tänker vi så lika. Jag tror att du möjligen är igång i flera olika forum vad gäller skolan än vad jag är, men min tid delar jag även med de etiska och medicinskt etiska vetenskapsforum som finns.
    Att ha lyckats m bara några elever är ju något man kan leva på så länge 🙂 ett par av “mina” elever har jag stött på efter studenten och att då förstå att de var stolta över att jag övertygade dem att stanna och kämpa med spanska istället för att flytta över till sv/eng som man då kunde göra, känns som en seger för mig. Det fick goda betyg i spanska o fram för allt känslan av att de kunde o sedan kunde söka in på gymnasiet! Härliga tider!
    Du ger inspiration Magnus, och du är en person som verkligen lever i verkligheten, du är så sund, ärlig, hänger m i forskning o kan omvandla delar av den till praktik, koll på styrdokument och positiv. Alla lärare har inte samma förutsättningar, även där är det olika, men alla lärare borde som du säger känna sig stolta!
    Jag tycker också mkt om det Adolphson uttryckt, jag känner igen mig själv i det, på gott och ont kanske vad vet jag 🙂

    Ha en bra dag, oavsett bläckfisksarmarna är igång eller du har en dag för återhämtning.
    Varm hälsning, Maria

    • Magnus Blixt skriver:

      Ja, sedan behöver förstås skolan som institution lyckas med varje elev, även om jag som lärare kanske inte kan nå varje. Just därför måste vi tillåta lärare att vara och verka olika – tillsammans kan vi bilda en helhet kring varje unge.

Lämna en kommentar

  • (will not be published)