Värna rätt till barns skrubbsår och lärandepotential

bild-8Sandvargen

Igår fest på Junibacken, ungefär hur trivsamt som helst – både för stora och små. Våra äldsta döttrar har varit där förr, men inte minstingen. För henne var allt nytt, för de andra var delar av utställningen nya och sagotåget bekant. Det sköna med Junibacken är att precis allt är så barnvänligt. Allt är gjort att klättras på, krypa in i, klättras utanpå, uppleva med alla sinnen. Det är kantigt och trångt, snirkligt och lurigt. Tidigare låg även hammare och sågar ute med en vidhängande skylt

“ta det försiktigt, verktyg är vassa”

Det känns verkligen som om Junibacken förstått att Värna Alla Barns Rätt Till Skrubbsår, vilket var ett ämne som diskuterades på veckans konferens om Ny- och ombyggnad av skolmiljöer.

Små_brokigaSjälvklart ska skolmiljön vara trygg och trivsam. Ingen ska behöva fara illa vare sig fysiskt eller psykiskt i en miljö de inte själva valt – och skolplikten är ju landets sista pliktlag. Men att få sig ett skrubbsår är inte farligt. Sandvargen (vilket är en bok med insikter för både barn, unga och vuxna, på olika nivåer) kallar dem till och med för Modighetsmedaljer – sådana som visar att man vågat testa sina gränser och lärt sig något på vägen…

Samtidigt ser vi tyvärr en trend i skolan, där verksamheten gör allt för att eliminera allt som är det minsta kantigt, trubbigt eller rymmer minsta potential för risk. Detta ökade riskmedvetande gör samtidigt att vi drar ner på utelekarna i skogen, studiebesöken, kemilaborationerna – vilket leder till att en hel del potential för vidgat lärande försvinner. Jag ser trenden och svensk läsvärd skolforskning belägger: Insurance and Assurance: teachers’ strategies in the regimes of risk and audit (svensk version finns, men inte gratis).

Har det blivit viktigare att inte göra fel än att göra rätt?

JunibackenSamma sak gäller inte enbart den fysiska världen, det verkar även gälla den digitala. I min värld kan internet i sig inte vara problemet (läsvärd artikel, som för en gångs skull inte lägger allt ansvar på skolan). Endast användningen av det kan bli till ett problem. Att då vuxenvärlden skulle säga “Det där förstår vi oss inte på, så det får de unga pyssla med bäst de vill / alternativt inte alls” duger helt enkelt inte. Internet är inte något främmande, det är mänsklig samvaro (om än i ett annat medium). Om detta må vi vuxna berätta, leva i och förbereda för hanterande av.

Enda sättet att inte göra några fel är att göra ingenting, och det är verkligen inte rätt.

Kommentarer (8)

  1. Matte skriver:

    Tack för ett bra inlägg. Har en känsla av att hela samhället håller på att fastna i en trygghetsbubbla. Om vi tror att vi kan skydda våra barn från allt genom att bygga bort alla risker. En av de största riskerna är just risken för att inte lära sig något om risker heller.

    Tycker också att man kan dra en parallell till riskbenägenhet hos vuxna. Kanske inte alltid kopplat till risker att göra illa sig eller få skrubbsår utan att våga pröva något nytt. Risken för att inte räcka till eller risken för att inte vara bäst i det man tar sig för. Det kostar att lämna komfortzonen men känslan över att ha gått utanför den kan ofta vara värt risken.

    Återigen tack för tänkvärtinlägg.

  2. Sören Holdar skriver:

    Vi dvs samhället blir alltmer “amerikaniserade”. Små tultor sla ha tvådelas baddräkt och tultarna badshorts. Det är faktiskt alls inte länge sedan flickor spelade fotboll med bar överkropp i mellanstadiet och småbarn knatade nakna på simstranden. Samtidigt med nyprydheten frodas sexualiseringen; det är klart att det hänger ihop! I skolan och på dagis (jodå, vem vill ha benämningen förskola, egentligen? Nästan skola, men inte riktigt ändå) gäller det mindre att göra rätt än att inte göra fel, precis som du är inne på. Detta samman med myten om “evidens” ger ännu en fossilerande kombo som bromsar och hindrar skolutveckling och elevlycka. “Hur arbetar du?” “Ja du, TTU* med koncentration på kärlek, omtanke och normer. Evidensbasera det. *Tråkig Traditionell Undervisning

    • magnus skriver:

      Jag instämmer om amerikaniseringen, just därför lite gott när jag finner forskningsstöd för att det har sina avigsidor. Mina barn väljer f ö ännu stundtals att bada nakna på stranden i Blekinge. Även nioåringen. “Vi ser ut på två sätt och vid det här laget har nog alla sett båda, så så spännande är det ändå inte” som min far ofta sa.

      Måste traditionell undervisning vara tråkig? Det är inte min erfarenhet. Eget tyst räknande i mattebok är ofta tråkigt, men en god lärare som föreläser och problematiserar om ett ämne kan ge väldigt mycket mer än mången youtubeklipp tänker jag (även om det här finns många goda exempel med).

      Utan fungerande undervisningsrelation är det förstås kört, oavsett. Ramar och kramar!

  3. Sören Holdar skriver:

    Jag var suddig där på sluttampen såg jag genast. Jag menar förstås precis det att T T U kan vara både rloligt, stimulerande och naturligtvis läroberikande. Kombinera det det öppenhet och omtanke så. Evidens… Idag lyssnade jag till en föredragshållare – ännu en – som snöat in på senaste gurun “av med hatten för Hattie” och med eftertryck hävdar att man inte ska berömma eleverna då de tappar initiativkraft och framåtanda i studierna. Ja alltså man ska inte berömma Barnet, man ska berömma vad det GÖR. Jo mors. Vad tror han? Att läraren säger gudars, så söt som du är blir du nog duktig i matte också. Eller tror han inte eleverna fattar att man berömmer dem för vad de gör, klarar och kan? Fröken sa att jag var duktig men det kan nog inte ha att göra med det jag skrev i svenskan.

  4. Sören Holdar skriver:

    Ps Blev introducerad för en fantastisk APP där man kunde rita, klippa och klistra en tecknad serie som man sedan kan visa med hjälp av kanonen. Sablar. Jag gick hem och grät. I morgon tar jag bort varenda krita, färgpenna, papper lim och sax ur klassrummen! Och som Katarina säger: vad tror ni barnet bäst lär sig skriva av? Av att med kritor och färg
    forma bokstäver eller att som vi vuxna sitta och peta med pekfingret på en grå skrivplatta?

Lämna en kommentar

  • (will not be published)