Skolavslutning på helt nytt

Sista skoldagen innan avslutningen väcker mången fundering. Vi kör vi förstås skoldag som vanligt imorgon fram till lunch, utifrån ”lektionen är helig”, men sedan dags för ”Den blomstertid nu kommer”…

Jag vet att jag inte är ensam som lärare att ha tänkt tanken

”tänk att få börja på helt ny kula, i ett tomt klassrum, beställa möbler och lägga upp undervisningen helt från början. Då skulle jag…”

Detta läsår har jag verkligen fått chansen att göra precis det på Skapaskolan. Skolan startades av en rektor med en vision om en skola dit man längtar – för utmaning, för lärande, för gemenskap. Med ”modern teknik och hälsa” som två hörnpelare, liksom tankar om Skolan-Mitt-i-Byn-2.0. Han har dragit till sig ett gäng hängivna och engagerade lärare som alla vill vara med och bygga upp skolan de alltid längtat efter.

Mången lärdom har vi gjort om vi säger så… Det är verkligen svårare och jobbigare än vi kunde föreställa oss, men också roligare – en sann utmaning jag inte skulle viljat vara förutan (även om ju jag denna gång gick från skola där jag stortrivdes med elever och kollegor).

IMG_6056På gott och ont finns här inga traditioner eller traditionsbärare. Inga rutiner, inget som sitter i väggarna. Vi fick börja 5/8-13 i helt tomma, nästan klara paviljonger – 20/8 började så eleverna… På en liten friskola måste man vara beredd att hugga i med saker man knappt visste behövdes göras, men kan också få möjligheter att göra saker som man inte heller trodde var möjliga. Inga krångliga och dyra upphandlingar och be rektor om specificerad rekvisition – det jag som professionell lärare finner nödvändigt införskaffar jag helt enkelt utan knussel. Infrastrukturen är också till stor del på plats, självklart har vi jobbmobiler, iPad för undervisning och en bärbar för administration. Alla klassrum har projektor med Airserver, alla elever en lärplatta. Vi insåg snabbt och med bistånd av Peter Lippman att om man bara lämnar idén om att varje elev måste ha en fast bordsplats kan man lätt få plats med mer ändamålsenliga och tidsenliga utrymmen för lärande och kollaboration.

Det lättaste som finns är alltid att göra som man brukar. Att göra som man brukar och ändå förvänta sig nya resultat känns naivt i överkant. Machiavelli hade som sagt en och annan poäng i sin analys. Men vi tror också absolut på BALANS – allt nytt är per definition inte bra, i det traditionella finns också mycket som är väl värt att hålla fast vid. Här gäller det verkligen att göra en professionell bedömning.

Sedan var det det här med föräldrar. Vi undersöker nya arbetssätt samtidigt som verksamheten pågår. Eleverna och vi lär oss dem underhand, eleverna är ofta väldigt snabba och anpassningsbara. För mången förälder blir det dock en resa, en resa där man måste lämna det invanda och välkända för att istället hitta andra strukturer och sätt att förhålla sig. Det är inte helt enkelt. Eller som Sandra Jenkins, besökande rektor från Nya Zeeland, så träffande formulerade det hela:

Det svåraste att jobba med är föräldrarnas ingrodda hjärnbanor.

Vi måste säkert bli bättre på kommunikation och göra processen tydlig, samtidigt som det också är en ständig balansgång mellan hur mycket lärartid och kraft som ska läggas på vardera:

  • undervisning
  • undervisningsrelation
  • undervisningsplanering
  • undervisningsuppföljning
  • Administration
  • Kommunikation med föräldrar
  • Kommunikation med omvärld
  • Samordning av enheten
  • Kompetensutveckling
  • Verksamhetsutveckling/fintrimning
  • Verksamhetsutveckling/tänka nytt

Måste ändå avrunda att det känns väldigt skönt att två av föräldrarna som idag varit på besök (inför val av skola inför hösten) spontant uttryckt:

Skönt att ni lägger er tid på annat än på veckobrev.

 

Kommentarer (2)

  1. Helena Kvarnsell skriver:

    Jag har sett det med egna ögon idag! Det fantastiskt! Det är på riktigt och i skolan finns ett kreativt, intresserat och personligt lugn. Tänk vad bra eleverna hos er har det!

    • Magnus Blixt skriver:

      Tack för det. Inte bara eleverna, vi lärare med – det är något annat att få chansen att undervisa i en miljö som faktiskt är designad för att på allvar stödja barns lärande.

Lämna en kommentar

  • (will not be published)