Skolans alla möten – tid & kraft

Förra veckan hade Lärarnas riksförbund kongress i fyra dagar. Denna gång var jag ett av ombuden från Stockholms stads distrikt. Kongressens fyra dagar bjöd på en mängd olika slags möten; möten i utskott, möte i plenum, informella möten över fika och mat, tal av partiledare och andra. Ytterst givande och intressant, på olika sätt. Väl värt tiden och kraften det krävde, känns det som – nu när nya krafttag krävs för avtalsrörelse, nationella prov, elevledda utvecklingssamtal och skolavslutning.

Väl hemma så ett möte med familjen. Det ger verklig kraft när en tvååring kommer springande, slänger sig om halsen och sedan vägrar släppa taget på en lång, lång stund. Ett helt annat slags möte, vilket också ger kraft.

Måndagen möte med föräldrar kring en elevs prestation och framtid. Tar en del kraft, ger en del kraft. Framförallt ökad förståelse och nya uppslag att gå vidare. Viktigt möte! Efter det mötet två utvecklingssamtal. Elevledda, vilket absolut tar mindre kraft än om de är Lärarledda. Samtidigt som det blir möten med högre kvalitet utifrån elevens delaktighet och lärande. Liksom mer nöjda föräldrar. Jag blir så stolt när jag ser hur eleverna växer med uppgiften! Här ett möte där skola och hem har chansen att mötas; eleven finns i båda världar.

På kvällen så dags för Edcamp nummer fyra (för undertecknad alltså, detta är en gräsrotsrörelse som absolut är på gång över hela landet, ja över hela världen). Jag och LR Stockholm hade ordnat lokalen och bjudit in lärare. Denna gång hade edcamp ett tema ”Spelifierat lärande”. Dryga fyrtiotal deltagare, varav ca 15 inte lärare men intresserade av skolan på olika sätt. Precis som tidigare blir det en givande kväll. Eller som en deltagare summerade det hela efteråt

”Jag var trött när jag kom, men nu är jag så pigg så jag inte kan sova på länge”

Tisdagen var jag på en grannskola och deltog i ett typ personalmöte. Det är intressant att fundera över hur olika kultur det kan vara på två olika skolor ett stenkast ifrån varandra. Jag tror – med stöd i forskning som det brukar heta – inte att skolkulturen sitter i väggarna, men … Och man kan också verkligen fundera över vad vi har och bör ha våra möten till – vad ger tid & kraft och vad är slöseri med desamma. Jag är övertygad om att mycket kan kommuniceras på klokare sätt. Det vore onekligen också mycket intressant att besöka Nya Munken, där lärarna enligt uppgift fått 100% förtroendearbetstid. Vilka möten har professionella lärare när de själva får ansvaret att välja?

På onsdagen for vi på studiebesök till Historiska museet. Ett höjdarbesök där en skicklig museipedagog verkligen gav historisk fördjupning. Så härligt se ungarna lyssna andäktigt i över en timme, för att därefter utbrista

“Nej, det får inte vara slut än, vi vill höra mer!” 

Torsdagen Samverkansmöte på skolan. Här möts skolledning och fackliga företrädare för att gemensamt kunna finna en gemensam nämnare och bevaka att vissa gränser och grundförutsättningar görs tydliga. Det är stundtals en tuff balansgång. Men absolut givande, alla rekommenderas att någon gång prova på! Bra utbildning ges – och det behövs om denna typ av möten ska sluta väl i förlängningen.

går var jag så på Lärarförbundets vetenskapliga råds Forskningskonvent. Även det ett i sina stunder givande och intressant möte. Jag tror att det finns mycket att vinna på att Skolforskning och Skolvardag kommer varandra närmare. Det behövs mer relevant skolforskning som svarar på frågor som lärare faktiskt ställer sig. Forskning kan stundtals ge evidens, ofta bra tillägg till yrkesspråket och inte minst nya perspektiv på tillvaron. Men ska det bli bra krävs ett möte mellan forskningen och verkligheten! Och det krävs framförallt mer än alla tomma ord om hur viktigt det är – vilka hörts ganska länge nu utan att vi fått se någon reell satsning. Det sägs att Ericsson avsätter ungefär 20% av sin omsättning till FoU, landstingen ungefär 3-5% och skolan mindre än 1 promille…

“Nä, nu lägger vi ner FoU och satsar bara på att göra det vi redan kan!”, lär vi knappast få höra Ericssons VD säga…

Idag missar jag tyvärr Framtidens Lärande. Även det verkar vara ett sant möte mellan lärare och andra intresserade av att tänka skola och lärande tillsammans. Som tur är sänds en del av det hela på nätet, så man i alla fall kan följa delar av det hela, även om det förstås inte är samma sak som att vara på plats.

Parallellt med en del av dessa möten (ex #lrkongress, #edcampspel #forskningskonvent) skedde ett vidgat möte på Twitter rum, där deltagare på det fysiska mötet delade med sig av tankar och erfarenheter till de utanför, vilka i sin tur gav respons på det de läste, vilket de förstnämnda kunde replikera på osv. Det är faktiskt så att Twitter kan tillföra minst en dimension till. Det trodde jag verkligen inte för två år sedan innan jag testade. Twitter bidrar med tankar, idéer och reflektioner, ett vidgat nätverk och snabba svar på viktiga frågor. På forskningskonventet var det till och med så att den parallella diskussionen på Twitter stundtals gav mer än seminarium och paneldebatt…

Men i morgon sker återigen det viktigaste mötet i skolan – det mellan mig och eleverna. Må det bli möten som tänder stjärnglansen!

 

 

Kommentarer (1)

Lämna en kommentar

  • (will not be published)