Skapa nya traditioner?

fackla facklor Igår arrangerades ett fackeltåg genom det lilla fiskeläget Torsö. Slutpunkt i hamnen, där tält med bord, stolar och tänd grill väntade. Samt en enkel gemenskap, till åminnelse för de som inte längre är med oss, men för oss som ännu är kvar. Ytterst trivsamt, tydligen en tradition med några år på nacken. Några år – ingen lång tradition, men vad är det man brukar säga:

En gång är ingen gång. Två gånger är en vana. Tre gånger en tradition.

Det här med traditioner intresserar mig. Hur uppstår de? Vilka lever kvar och varför? Jag tror vi har ett visst behov av traditioner, det gör det helt enkelt lättare att navigera i tillvaron. Samtidigt vill jag att livet ska levas medvetet och inte bara-för-att. Titeln på Mats Nilssons avhandling tycker jag fångar det hela väl: Kontinutitet i förändring. 

Så vill jag gärna också se skolan. Det finns vissa saker som har sitt berättigande i att man känner igen sig mellan generationer. Annat ska man definitivt inte känna igen sig i. Skolan måste vara en naturlig del av tiden och av samhället, ibland lite efter, ibland lite före. Självklart ska vi använda de självklara arbetsredskap som står till buds idag! Idag behöver man inte bara kunna läsa, skriva, räkna och bete sig – idag får också netikett och programmering sägas vara något av baskunskaper.

Hur skapas traditioner? Vem gör det? Vem avgör vilka som ska vara kvar och vilka som inte ska det? 

Det tror jag vi skulle behöva fundera mer över (vilket vi tar oss friheten att göra på Skapaskolan). Inte minst utifrån Machiavellis träffsäkra analys:

Att ändra tingens ordning kräver samma styrkeförhållande på argumenterande som att storma en fästning: man måste alltid vara tre gånger så många som anfaller som försvarar.

Vilket för mig inte är en uppmaning att slå sig till ro utan istället dels finna argument för en förändring, dels avkräva den som behålla tingens ordning lika många argument för det som för förändring. Men när de finns ska de också övervägas! Lika lite som vi ska göra saker som vi brukar med hänvisning till att vi brukar göra dem, ska vi hoppa på nya saker bara för att de är nya. Det gäller här att finna en medveten balans. Och gärna en gemenskap som stöttar olikheter och tänkande tillsammans.

Apropå det: har du anmält dig till Digitala Skollyftet? Jag säger inte att du ska göra det, men jag säger att du åtminstone ska överväga det. Liksom att skaffa ett twitterkonto åtminstone för att veta vad det innebär och kan tänkas ge.

bild 1 bild-2

 

Kommentarer (3)

Lämna en kommentar

  • (will not be published)