Sjömannen, Medvinden & Gaffatejpen

IMG_2885För typ trettio år sedan seglade min far och jag i vår lilla 15-fotsjolle (Fabola Pokus) från stugan i Torsö till Hanö (knappt 7 sjömil, hälften över öppet hav). Vi bodde på vandrarhemmet och seglade sedan hem igen. Trivsamt!

IMG_2847Denna sommar gjorde jag om samma resa med förstfödda (så glad att jag lyssnade när hon spände ögonen i mig och sa ”Varför inte segla imorgon istället för att skjuta på det igen?”) och hennes jämnåriga kusin. Klart trivsamt! Vi klarade resan dit på mindre än 2,5 h med spinnakern i topp.

I hamnen fick vi dock lite trassel med en årtull som bestämde sig för att lossna och sjunka… Det gick att paddla in till kaj ändå, barnen har fått lära sig att det viktigaste ombord alltid är att behålla lugnet och vi har övat skarpa lägen tidigare.

IMG_2884Efter frukost skulle vi dock ro ut mot vinden, segla får man inte göra inne i hamnen. Gaffatejpe var förstås med (lillasysters rosa variant) och i kombination med lite vilja, improvisation och lugn kom vi ut och nästan 7 timmar senare (inkl  depåstopp på vägen) kom vi hem, svag motvind är inte Fabolans starkaste gren. Men det gick!

En sjöman ber inte bara om medvind, han lär sig segla!

IMG_2876Jag tycker det är häftigt hur människan lärt sig bemästra elementen på detta sätt, att med hjälp av enbart vindens kraft och ett medvetet bygge kunna förflytta sig långa sträckor. På vägen har det sannolikt gjorts en hel del upptäckter och misstag. En och annan sanning torde ha utmanats, liksom en och annan förstå-sig-på-are ”Det går aldrig!”.

Optimisten och pessimisten har ungefär lika ofta rätt, men optimisten klart roligare på vägen.

”Lösningsfokuserad” är ett ord som återkommer i dagens alltmer desperata jakt på lärare. Lika lite som jag anser det bör slängas i ansiktet på lärare som går på knäna ser jag det som en nödvändig egenskap hos lärare. Vi arbetar inte med muttrar och skruvar utan med levande människor som dessutom är unga med begränsad erfarenhetsbank och delvis annorlunda föreställningsvärld, vilka måste mötas upp där de de facto är och inte där vi önskar att de vore. De problem som uppstår och identifieras har jag ett ansvar att göra vad jag kan för att lösa, de dilemman som uppstår har jag ett professionellt ansvar att faktiskt göra vägval kring – uraktlåtenhet duger inte. Samtidigt som vi förstås inte kan bygga ordinarie verksamhet på gaffatejp, utan behöver stadig grund som faktiskt klarar den belastning som skolan kan förväntas utsättas för utifrån de mål och de behov som sätts av staten respektive är för handen.

OHpres11_15h-e1347693401847Det finns ingen anledning att bli den Florence Nightingale som hon inte ens var. Skollag, läroplan och Skolverkets allmänna råd stadgar gränser och folkis för ditt yrkeslegitimerade uppdrag – håll dig till det. Om arbetsgivare eller förälder har en annan uppfattning så är det läge att lugnt stå på dig istället för att låta någon annan göra det. Vår yrkeslegitimation och yrkesetik förbinder oss faktiskt till detta.

Lärare värnar om läraryrket och lärares pedagogiska frihet samt bidrar till att göra skolan till en god arbetsplats.

Lärare ansvarar, självständigt och tillsammans med andra, för det pedagogiska uppdraget och vinnlägger sig om att skapa de bästa förutsättningarna för elevernas lärande.

Väntar vi på medvind, eller lär vi oss segla? Även om det kan vara jobbigt med motvind ser jag inga alternativ än att lära sig bemästra även den. 6 aug. 2016 07-54-13Den huvudman och rektor som inte stöttar detta får i alla fall inte mig som medarbetare och sjöman på skutan. I lärarkrisens spår borde samtliga lärare uppnå en anständig lön, annars är det faktiskt läge att laga efter läge: byt till någon huvudman som visar konkret uppskattning och ger dig de möjligheter eleverna så väl förtjänar.

”Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden.”/Sinnesrobönen, Reinhold Niebuhr

 

Kommentarer (2)

  1. Daniel Weiland skriver:

    Underbart skrivet käre Magnus. Underbart! Själv sitter jag nu tillsammans med fyra underbara ungar i båten vid en gästhamn inte långt från landet. Underbart det också!

    • Magnus Blixt skriver:

      Tack för det bäste Daniel! Vi har det nog faktiskt lite som vi förtjänar ändå, blir gott söka bära med sig denna energi och kraft in i det nya läsåret, både för våra elever och för våra barn (och oss själva). Ses o hörs!

Lämna en kommentar

  • (will not be published)