Så tuktas ett Lärarengagemang

Hur föds och göds människors engagemang?

Hur ödslas och dödas människors engagemang?

Det första kan handla om så enkla saker som att visa uppskattning genom att säga något till eller om:

Tack för att du finns. Tack för att du bidrar med ditt engagemang.

Det kan även handla om mer konkreta ting: ett vackert påskägg, en god lunch, en värdig lokal, lön för mödan… Det kan också vara av mer sinnlig karaktär som en vision och vilja att bidra till en bättre framtid för många genom ett kreativt arbete med stor frihetsgrad. Kommunikations- och undervisnings/lärandeprocessen, kontakten och själva skapandet med elever – i vars ögon stundtals stjärnglans tänds – samt det goda samtalet kollegor emellan kan föda och göda engagemang.

Det är sannolikt ingen quick-fix utan måste vara ett långsiktigt och ihålligt arbete direkt från hjärtat.

Att döda eller förminska en människas engagemang är lättare och går snabbare.

Det räcker med att inte visa tillit till sina medmänniskor, inte visa respekt, inte lyssna, inte informera. Otydligt ledarskap – antingen med frånvaro av beslut eller alltför snabba och temporära beslut kan vara förödande. Härskartekniker, orättvis fördelning av olika resurser likaså.

En undermålig och sliten miljö gör inte sitt till att göda engagemang. En känsla av att redan vara tillräckligt bra och tillräckligt kunnig, men ändå ha krav på sig att uppdateras kan döda engagemang.

Ovanstående gäller förstås lika mycket förhållandet mellan lärare och elever som mellan skolledare och lärare.

Jag anser att engagemang, kompetens och vilja är nycklarna till att den svenska skolan ska lyckas och frågan hur man föder/göder engagemang hos lärare och elever central.

Det gäller att blåsa på lågan och hålla brandkåren borta!

Tack till Morrica och Maria Alfredsson som bidrog med input när jag ställde frågan på Twitter! Jag har inte varit med så länge i twittervärlden, men håller verkligen med Anna Kaya när hon i Skolvärlden beskriver Twitter som ett extra lärarrum, där man kan få inspiration, konkret hjälp, pysa. Här en liten guide in till Twitter om man – liksom jag var för ett halvår sedan – är tveksam (eller för den delen även nyfiken).

Kommentarer (14)

  1. Jan Lenander skriver:

    Jag tror verkligen att SKL tycker att de varit duktiga när de lyckats sänka ämneslärarnas status och känner stor irritation över lärare som tappar engagemanget.

    Varför dunkar ingen SKL i ryggen och tackar dem och ger dem uppmuntran? 😉

  2. Petra skriver:

    Väldigt bra skrivet. Just nu håller tyvärr nästan allt lärar-och ledningsengagemang på att försvinna på Rosengård. Det är massflykt för både lärare, fritidspedagoger och rektorer. TRIST!! Det tar lång tid att reparera…

  3. magnus skriver:

    Verkligen trist! Vid mitt besök på Rosengårdsskolan såg jag väldigt mycket av lärarengagemang (vilket jag tror är en förutsättning för att orka/kunna arbeta i den typen av områden). Det går fort att rasera ett engagemang, tar längre tid och mer kraft att bygga upp det igen – märkunderligt att den ekvationen så ofta inte står tydlig för politiker och högre tjänstemän. De borde nog göra fler ordentliga studiebesök på Rosengård. “Ordentlig” som i att vikariera några dagar som lärare eller elevassistenter.

Lämna en kommentar

  • (will not be published)