Roy & Roger har en klass ihop?

IMG_8310Det var ett tag sedan jag hade en ”egen” klass. Hur kul det än är att se stjärnglansen tändas hos elever har jag ”alltid” samlat på mig något extrauppdrag som seminarieledare Yrkesetik, föreläsareskolforskningsbevakning, , Ansvarsnämnd, fackliga uppdrag, IKT-pedagog mm – dock aldrig mer än jag kunnat vara yrkesverksam lärare minst 50% – f n 80%. I flera år delade jag klass med Kerstin, ytterst erfaren lågstadielärare. Hon var på plats måndag-tisdag-halva onsdagen, sedan hade vi en stund gemensamt innan jag tog över onsdag-torsdag-fredag. Det var mycket givande på många sätt! Våra kompetenser kompletterade varandra på ett bra sätt, eleverna lärde sig snabbt att det var lite olika regler beroende på vilken vuxen som var på plats (för några föräldrar tog det längre tid, någon kollega verkade ha svårt acceptera att det ens kunde vara så). Vi hade stor respekt för varandras olikheter & kompetens och såg också olika saker hos våra gemensamma elever. På så sätt fick vi syn på mer än vad vi gjort var och en för sig. Att eleverna hade två olika vuxna att knyta an till var också bra, för nog lirar man trots allt bättre med vissa elever än andra?

Skapaskolan har jag och Danne nu delat grupp i 1,5 år. Eftersom det är en liten nystartad friskola har vi fått oss tilldelat en åldersblandad grupp, första året 1-4 och nu 3-5. Vi har för närvarande 40 elever, i ett stort klassrum (två standardklassrum utan vägg mellan) och är båda på plats mest hela tiden (tja, jag är borta någon eller några dagar lite titt som tätt, men då sätts det in vikarie). Det är helt fantastiskt och gör mig absolut till en bättre lärare än jag är på egen hand.

Ibland delar vi upp eleverna och har undervisning i varsin ände av rummet, vilket underlättas av vår specialbyggda gradäng (ritad av Peter LippmanIMG_8309). Ibland har vi gemensam samling (inga problem samla upp till 60 elever i gradängen) och ger eleverna levande exempel på ett fungerande vuxensamspel, ibland har eleverna ”fokustid” och arbetar på egen hand med oss båda till hands att ge stöd både på elevens och vårt initiativ.

Efter lunch har vi ofta klassisk högläsning. Att läsa högt för 40 är på många sätt bättre än att göra det för 20. Om det varit någon incident på lunchrasten så behöver jag inte heller göra valet mellan högläsning och akututryckning – nu finns vi båda tillgängliga. Och har inget hänt så finns där nästan en halvtimmes extra tid till planering och uppföljning…

Men det som framförallt gör mig till en bättre lärare är vår ständigt pågående yrkesetiska dialog.

”Hur tänker vi här?”, ”Hur ska vi göra nu?”, ”Är detta rätt gensvar (till elev, förälder, kollega)?”….

Någon gång kan det t o m vara så att vi hjälper varandra bryta ogynnsamma förhållningssätt ”Nu är du lite för arg, jag tar över en stund så du kan gå och andas”. Istället för att samla ihop frågeställningar till fikat eller arbetslagsmötet så kan vi ofta ta dem direkt, där och då – och är dessutom båda fullt ut engagerade i samma elever!

Jag påstår att vi måste hitta organisation och strukturer som i vardagen stödjer en yrkesetisk dialog. Alla de hundratals beslut vi lärare behöver fatta varje dag blir helt enkelt bättre om de hinner luftas i nära samband med verksamheten. När jag får tid och förutsättningar till detta blir jag en bättre lärare. Detta innebär att verksamheten utvecklas vidare och barnen lär sig mer.

Enkelt, eller hur?

Kommentarer (8)

  1. Bernt-Åke Bärling skriver:

    lagarbete är svårt, men viktigt. Ibland har man en dålig dag som inte får gå ut över eleverna. Då är det viktigt att inte vara ensam.

    • Magnus Blixt skriver:

      Absolut är det så! Ibland har man dessutom en riktigt bra dag, vilket kan inspirera kollega till nya stordåd.

  2. Håkan Kjellin skriver:

    Jag tror på detta. Arbetsmiljöverket vill begränsa andelen ensamarbete eftersom man sett att det ger hälsorisker. Här är ett utmärkt exempel på hur man arbeta på ett hälsofrämjande sätt där den enskilde läraren inte blir så utsatt. .utan man kan istället använda varandras styrkor.

    • Magnus Blixt skriver:

      Tvivelsutan är det så. Inte kostar det något extra heller, jämfört med att ha varsin grupp i varsitt rum! Sådant som är både effektivt, ekonomiskt och rimmar väl med arbetsmiljölagen känns högst rimligt att satsa på.

      Vad hindrar oss, egentligen?

Lämna en kommentar

  • (will not be published)