Rött kort till vem för vad?

Läser välformulerad krönika i dagens morgontidning:

Rött kort i skolan fel väg att gå

Ja kan inte annat än instämma i grundtanken. Samtidigt har jag respekt för att tydlighet och struktur också är viktiga hörnstenar i ett fungerande rum för lärande. Här kan vi verkligen tala om vikten av lärares professionella avgöranden, med stöd i lag och förordning. Säga vad vi vill om fotbollens gula och röda kort, men det står i alla fall väldigt tydligt vad som gäller.

MEN, över hundra miljoner barn i världen önskar inget hellre än att få möjligheten att gå i skolan och uppleva något så viktigt som en skolstartsfest. Att då ge elever som på något sätt misskött sig mer tid i skolan är i mina ögon helt fel signal. I den bästa av världar borde det istället vara:

Du har inte skött dig, så du får gå hem tidigare och missa god och värdefull undervisning. Gå hem!

Nu är dock knappast vare sig samhället eller hormonstinna tonåringar (eller deras föräldrar) redo för detta riktigt än, men signalvärden ska inte underskattas. Om man kommer försent finns en självklar logik i att man får stanna kvar och göra klart efteråt (så fungerar mitt och mångas arbete), men för andra förseelser är det klart mer tveksamt.

Debatten om ordningsbetyg i skolan finner jag dock en smula märklig. Redan idag finns där – enligt Skolverkets Allmänna Råd – vilka ju är till tydligt stöd för professionens överväganden – möjligheten att i det skriftliga omdömet ange ”mål för utvecklingen i övrigt”. På Skapaskolan har vi valt att ta en mening direkt från vårt statliga styrdokument Lgr 11: ” tar ett personligt ansvar för sina studier och sin arbetsmiljö”, den tycker vi ganska väl fångar gynnsamma förhållningssätt för eleven här och i framtiden.

Eventuella ordningsbetyg skulle verkligen behöva en djup dialog om definitioner. Tyvärr har vi alla med oss lite för mycket i bagaget här vad som anses vara rätt och fel. Betygssättning är ju myndighetsutövning och får inte slarvas med, det måste stå klart innan vad som krävs för ett visst betyg och inte, betyg får aldrig komma som en överraskning. Samtidigt måste vi lärare dagligen ta oss tolkningsföreträde vilka beteenden som är OK och vilka som inte är det, för att barnen ska få till en gynnsam undervisningsgemenskap. Om det ska fungera krävs det framförallt att man arbetar med att etablera en fungerande undervisningsrelation istället för att vifta med ett senare betyg. Jag har ju hört på radio vad några av mina elever anser om betyg i fyran, undrar vad de anser om ordningsbetyg? Jag ska fråga dem idag, för vem vill leva i ovisshet?

Några röda kort skulle jag dock vilja dela ut till några skolpolitiker, skolforskare, ekonomer, byråkrater som träget låta rasera skolan genom ett underminerande av dess status och dess profession. Önskar alla skulle lyssna på Vetandets värld innan man lägger fler käcka förslag!

Kommentarer (2)

  1. sören holdar skriver:

    Det egentliga tankefelet med förslaget om ordningsbetyg är att det är en tanke från en annan tid, omöjlig att applicera i dagens samhälle. Dessutom borde snarare det betyg som skulle återupplivas vara det i Uppförande (det hette “Ordning och uppförande”).

    Att tanken lett fel beror på det gamla vanliga felslutet att förändra samhället genom skolan när det i själva verket (ja jag har sagt det förut) samhället och dess normer som avspeglar sig i skolan. Det betyder inte att vi ska ge upp men att vi ska vara realister och med Candides ord “odla vår trädgård”; i förlängningen kommer det att påverka samhället på samma sätt som droppen urholkar stenen. Men att tro på snabba och omvälvande förändringar med hjälp av enkla förändringar är att bedra sig själv.

    Vi ska vara dropparna och heders åt gnetande kämpar som tex Johan Kant och vår utbildningsminister. Jag måste erkänna att något litet tappar jag sugen när jag ser resultatet av en gallup om skolpersonals förtroende för olika politiker ger ett resultat där en pratmakare och goddagspilt som hr Fridolin som skryter med sin lärarerfarenhet (som är ett Pyttsan) får höga förtroendesiffror samtidigt som minister Björklund av ett stort tal sågas jäms med fotknölarna. Vad är det för lärarkår vi har?

Lämna en kommentar

  • (will not be published)