Ram, Kram, Respekt

Läser dagens tidning:

”Studiero bristvara för elever. Ska vi få en lugn, trygg och inkluderande skola så måste vi satsa på studiero och arbete mot kränkningar.” /SvD 30/7-14

bild-12Den första meningen är jag inte säker att jag instämmer i. Den andra ställer jag dock upp på till 100%. Jag påstår att jag arbetar i en skola där det i allmänhet råder studiero. Ibland är det knäpptyst, ibland ganska mycket liv och rörelse – men nästintill alltid ro att arbeta och studera. Det råder lugn, eleverna är trygga och inkluderande. Det har förstås inte uppstått ur tomma intet. Jag vet också att det finns skolor och klassrum där det inte råder studiero. I min värld är det den största kränkning vi kan göra mot barnen, utan bildning har man helt enkelt sämre livschanser att fullfölja sina drömmar än med bildning och positiva sociala erfarenheter och kontakter med andra.

Är barn i grupp spontantdemokratiska?

– brukar jag ofta fråga när jag föreläser eller leder seminarier. För mig är det en retorisk fråga, det finns gott om såväl beprövad erfarenhet som forskning om att människor i grupp ofta beter sig på sätt som de aldrig skulle vilja tillstå att de gör när man har dem på tu man hand.

Barn i grupp leder sällan till att vi verkar tillsammans i en glad anarki, snarare hamnar vi lätt i Flugornas Herre.

Jag är övertygad om att det handlar om Ramar och Kramardär tydliga och professionella vuxna nyttjar sitt mandat och såväl sitt formella som sitt informella ledarskap till att skapa en miljö byggd på respekt för varandra, för den gemensamma miljön och för demokratins spelregler. Självklart är en välfungerande undervisningsrelation grunden för detta, men också att man direkt tar sig tolkningsföreträdet när någon elev bryter mot kontraktet och kränker någon annan.

”Skolan måste kunna erbjuda eleverna en trygg och säker miljö. Att upprätthålla en miljö där elever inte kränks eller utsätts för olika påhopp är en viktig del i att fostra alla elever till goda samhällsmedborgare som respekterar människors olikheter.”/SvD 30/7-14

Mandat att vara ledare för gruppen finns i skollag och läroplan. På första föräldramötet bör man också se till att inhämta varje förälders mandat att undervisa och tillrättavisa deras barn. På första lektionstillfället handlar det om att ge och upprätthålla tydliga ramar och visa att där även finns kramar när väl ramarna finns på plats. Att se – och påtala – varje barns potential samtidigt som man sätter tydliga gränser för vilka beteenden och förhållningssätt som är ok respektive inte är verkligen att visa respekt i min värld. Samt – givetvis – att genomföra en god och explicit undervisning som fångar varje elevs intresse, vidgar deras vyer, lägger grund för vidare förståelse och förmågor för framtiden.

1506438_10202087185732773_3258054166442100668_n”Det är självklart men glöms ofta bort att nyckeln till studiero sitter i att lärarna hinner göra väl förberedda lektioner. En väl förberedd lärare når ut till alla elever och minimerar problemen med studiero. En väl förberedd lärare har tid att se varje elev, se varje individ.” Helena Linge (Lärarnas Riksförbund), Mattias Hallberg (Sveriges Elevkårer), Ingela Findin (Sveriges skolledarförbund) SvD 30/7-14

För nog är varje barn värd förmågan att kunna tänka bortom sin egen värld, sina fördomar, normer och förgivettaganden? Det kan man nog inte utveckla på egen hand, till det krävs något mer. En bildad och fast förankrad lärare med tid, intresse och engagemang är förstås inte det enda svaret på detta, men ett mer effektivt medel får man ändå leta efter?

” Det gjorde att man började tänka, för tankeverksamheten var någonting värdefullt, någonting som gav resultat…” Ralph i Flugornas herre

 

Kommentarer (2)

Lämna en kommentar

  • (will not be published)