Prata – Göra – Dokumentera

“Den enskilt viktigaste faktorn för elevernas måluppfyllelse är läraren – lärarens didaktiska förmåga liksom lärarens förmåga att skapa goda undervisningsrelationer”. /skolledare inleder studiedag Fruängens skola 28/3-11

Studiedagar är ett kapitel för sig. Ibland är de riktigt givande, intressanta, inspirerande. Ibland känns de mest som HTG-lek (Huvudsaken Tiden Går). Ibland är de någonstans emellan. Gårdagens tillhörde faktiskt mestadels den förstnämnda kategorin. Tja, inledningen var kanske ett trist exempel på skolans ofta knepiga möteskultur. Vi vet att PISA mfl visar att svenska skolans resultat sjunker. Vi vet att skolans ekonomi är ansträngd. Det blir vi inte bättre lärare av att höra en gång till. Att däremot få diskutera den nya läroplanen och dess konsekvenser (både yrkesetiska och praktiska) i vårt dagliga värv – i ett kollegium där man inte behöver uttrycka sig politiskt korrekt utan faktiskt kan pröva sina tankar – är klart givande. I synnerhet som det redan dagen efter ges möjlighet att faktiskt pröva i handling det vi pratat om. Mycket i den nya läroplanen är lovande. En aspekt är jag dock lite fundersam över och det är ytterligare krav på dokumentation. Visst är dokumentation viktig, men någonstans går gränsen för vad jag som lärare måste/bör/behöver dokumentera när det gäller vad jag gjort med elever och i kontakter med deras föräldrar. Jag ser en fara i att vi börjar dokumentera mer utifrån “ryggen-fri” än utifrån “elevernas kunskapstillväxt”, och då är vi fel ute. Att dokumentera tar förstås både tid och kraft. Att lärares tid och kraft i första hand ska användas till att ta ansvar för elevernas kunskapstillväxt är väl självklart? Eller?

Kommentarer (6)

  1. Lena skriver:

    Den typ av dokumenterande du befarar tycker jag dessvärre redan är ett faktum! Ännu mer= ännu mindre tid för förberedelser. Jag svarar odelat ja på din fråga, men frågan är vad komunpolitikerna anser…

  2. Nina Suuntamaa skriver:

    Som sagt frågan är: För vem/vilka dokumenterar vi och vad är dess huvudsyfte? Den tid som läggs på ytterligare dokumentation, tas bla från vår ack så viktiga tid för lektionsplaneringar. För vi vill väl samtliga ha väl förberedda lektioner med relevant innehåll som dessutom ska motsvara kraven i vår läroplan, eller?

  3. Ulrik Borg skriver:

    Poängen är väl inte att dokumentera mer, utan bättre, på ett mer professionellt sätt. Jag tycker inte heller om att “sitta och dokumentera”, men vill vi framstå som professionella måste vi också professionalisera vårt yrke.
    Just bättre dokumentation och seriös, långsiktigt genomtänkt fortbildning – med en plan – är ju det som idag skiljer oss från t.ex. läkare (som vi älskar att jämföra oss med). Jag är också rädd för att det kanske slutar i “bocka-av-kunskap” där man bockar i rutor i någon hemmagjord betygsmatris (som man ju gör på den del grundskolor, bl.a. min systerdotters.) men väl genomtänkta redskap och mallar för dokumentation kan hjälpa oss att förbättra kvalitén på arbetet.
    ….och har man någon gång haft en kollega som av någon anledning “försvunnit” mitt i en kurs, där man fått försöka reda ut handskrivna anteckningar m.m. för att sätta betyg på elever som man inte känner, så förstår man vikten av att vi blir *mycket* bättre på det där. Tyvärr finns det ju inte “pengar” till det, så om/när det görs, är det alltid en extra arbetsbelastning… till…

  4. Morrica skriver:

    Jag är en fanatisk dokumentatör, tack vare mitt komplett opålitliga och genomusla minne skulle jag inte klara av att genomföra en helgkurs ens utan dokumentation. Jag kommer inte ihåg från en vecka till en annan vem som uppvisat vad, vem som ordbajsat med vänt leende och tindrande ögon eller vem som faktiskt kläckte ur sig något i förbifarten som visade inte bara på förståelse utan på reflektion och analys därtill. Jag kommer inte ihåg vilka moment som gick väl, vilka som gick åt pipsvängen, eller vem som fortfarande tidsreser eller nu bemästrar tempus. För mig är inte dokumentationen något som tar tid från planeringen, det är en integrerad del av planeringen, det är basen för kommande lektionsplanering och uppföljningen av tidigare lektioner, det är avstämningen mot kursplaner och betygskriterier och mitt minne på skärm, när jag inte kan ha det i huvudet. Det är samtal med eleverna, vad som tagits upp, vad jag måste följa upp, vad som är avklarat och vad som dyker upp igen, fast man trodde det var passerat.

    Vilket var ett långt och omständigt sätt att säga att det är faktiskt inte så tidskrävande, när man väl fått kläm på’t är det rent av tidsbesparande.

    • magnus skriver:

      “dokumentatör” – vilket vackert ord! Dock med såväl professionella som obehagliga konotationer. Professionellt om det används just som det beskrivs ovan, som en integrerad del i undervisningsprocessen. Obehagligt om det blir så att alltför mycket tid och kraft ägnas åt dokumentation i syfte att ha ryggen fri (ex när det handlar om vad som kommunicerats respektive inte kommunicerats med elever och föräldrar).

Lämna en kommentar

  • (will not be published)